Jag kvävs

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack för ditt mycket konstruktiva inlägg. Jag ska läsa några vändor till och försöka tänka om lite.

På fredag kväll ska jag faktiskt unna mig ett glas vin. Vet inte när jag gjorde det senast.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Skål då

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

FR imorse. Han hade fortfarande inget konkret förslag. Han ville helst ha det på ett vis den här första månaden - för att han skulle kunna renovera sitt hus och sen byta och ha det på ett annat vis. Då sa jag nej. Mitt förslag verkar mer eller mindre ha gått igenom, men det är inte på pränt. Detta för att vi ska "testköra" i oktober och se hur det funkar för barnen.

Han vill inte ta ansvar för inskolningen, eventuellt vara med någon gång, men det visste han inte om han kommer eller kan. Detta hade jag redan räknat ut, så jag har tagit semester under hela den perioden. Jag tycker att han på sina umgängesdagar bör ta barnen direkt från dagis - även under inskolningen, men det visste han inte heller om han ville/kunde. För då skulle han ju vara tvungen att vara ledig ifrån jobbet. Jag skulle kanske få svar i början på nästa vecka eftersom hans chef är en väldigt upptagen man.

Han ville inte ta ansvar för VAB på hans umgängesdagar, men det sa jag att han faktiskt är tvungen att göra om det inte rör sig om någon spysjuka. Det kunde ju bli orättvist förstås, men jag påpekade att det kanske är jag som får alla VAB-dagar likväl som han. Tyckte även att han bör tänka på att man inte kan schemalägga ungarnas förkylningar så det passar in i hans liv.

Han frågade mig igår en hel del om papper som ska fyllas i till dagis och då bad jag honom att kontakta ansvarig personal själv och fråga vad som gäller. Jag hade ju ändå varit vänlig nog att ta hem pappren efter föräldramötet. Sen ville han att jag skulle tala om var han hade gjort av sina kopior av all information från dagis, men jag informerade om att han fick hålla koll på sitt själv.

Jag har även informerat dagis om situationen (helt kort, inte ingående vad jag tycker om honom) och bett att de tar saker som rör exet direkt med honom från och med nu.

Bebisen skrek som en stucken gris när pappan skulle ta med henne till bilen och åka hem. Känns verkligen aptrist och jag dör lite inombords varje gång det händer. Exet bryr sig inte alls och det verkar inte alls slå honom att beteendet har att göra med att han inte är så fantastisk som han tror.

Sonen ville inte att pappa skulle natta igår (som vanligt). Exet lägger upp en sårad min och plutar med munnen (darrande underläpp) och pratar med sin allra härligaste bebisröst. -Men jag har ju inte fått ha pappakväll på jättelänge (läs: stackars mig som valt att inte vara hemma) osv. Skuldebeläggande blä-snack och jag har en liten grabb som hänger fast som en igel runt halsen. Tog ert råd och sa till sonen att jag följer med upp och säger godnatt, men att jag sen har några mail som jag måste svara på innan jag kan gå och lägga mig. Sonen köpte detta och så avstyrdes detta återigen av mig.

Varenda dag får jag höra ifrån sonen att han inte vill att pappa ska vara hemma. Han vill inte att pappa ska hämta på dagis. Han vill inte att pappa ska lägga honom. Det börjar bli jobbigt att höra och jag hoppas att det lägger sig när de nya rutinerna har kommit igång.

Får ett besök på lördag som jag ser lite fram emot. Lite avbrott i den här trista vardagen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Skål då

Haha, tack! ska åka förbi systemet och köpa en miniflaska, för jag lär väl bli härligt rund under fötterna efter ett halvt glas

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

Då sa jag nej... sa jag att han faktiskt är tvungen... jag informerade om att han fick hålla koll på sitt själv.

You go, girl.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Jag blir ledsen av att läsa att sonen uppenbarligen mår dåligt av pappans bristande förmåga att skapa en relation med barnen. Det är ju därför han inte vill att pappa ska hämta på dagis eller lägga eller vad det nu kan vara. Jag blir alltså ledsen å barnens vägnar men tyvärr är det ju bara pappan som kan göra något åt det. Jag förstår verkligen att det är jobbigt för dig. Det är bra att du är stenhård med vab-dagarna för en sådan sak kan faktiskt få honom att stanna upp och tänka till vad han håller på med för man kan inte köra på som vanligt med en sjuk liten. Gör man det ändå så kommer det surt efter genom att barnet blir sjukare/är sjukt längre tid.

Härligt att du får en liten paus ifrån allt i helgen. Det behöver du verkligen. Hoppas att du kan få tillbaka din energi då.

Skönt att samtalet med sonen verkade må bra och att du tog det utefter hans nivå och inte blandade in några onödiga känslor i samtalet.

Du ska veta att du är helt fantastisk och även om jag förstår att det börjar kännas tjatigt så skriver jag det ändå, du är så otroligt stark! När du känner hopplösheten så tänk på ordspråket "Det stora är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall." Det är helt okej att vara helt förtvivlad och gråta men sedan när man har gråtit färdigt så får man samla ihop sig och gå vidare igen.

Jag hoppas att du får en jättetrevlig helg

Kramar

 

[Medrix]

Sv: Jag kvävs

Ju mer man läser om honom desto mer verkar han vilja ha barn utan att behöva vara pappa. Han verkar inte förstå att barnen går före ens egna behov och fritid. I värsta fall lär han aldrig förstå det och kommer gnälla jämt och även försöka "lämpa av" barnen på dig jämt och ständigt. Du kommer märka hur du ska hantera det och när du vill ställa upp. Självklart vill du vara med dina barn och kan ställa upp av den anledningen. Men om det handlar om att han vill ut på en fest och du ska avboka dina planer för att han inte vill ha barnen tycker jag att du ska säga nej. Men som sagt, det där är senare i framtiden, du kommer vara redo då. Fokusera på nuet och ta en dag i taget. Jag håller med Korven, skål! Skål för ditt nya liv som kommer inom ynka 2 veckor

Du hanterade allt hans gnäll helt perfekt! Han kommer märka att det inte är någon idé att fråga eller gnälla till dig för du kommer inte bry dig nämnvärt eller hjälpa/curla honom ändå. Så stå ut!

Tillägg:
Glömde skriva det med att sonen visar tydligt hur dåligt hans relation är till pappan. Jag håller med TinyWiny om att det säkert är jobbigt att behöva höra allt och vara i mitt i smeten. Det är jättetrist att han inte har en bra relation till sin pappa. Men det är inte något du kan göra åt. Endast pappan. Du får tänka väldigt primitivt att sonen dör inte av en dålig relation till pappan. Han kommer ge dom mat och tak över huvudet och när barnen är stora nog att själva välja hur dom vill leva så kommer dom ha all rätt till det. För att slippa vara mitt i smeten av deras kassa relation så får du kanske se till att ockupera dig helt. Gå och lägg dig, lås dörren (?) så att sonen inte klättrar ner i sängen och gallskriker när pappa kommer för att hämta honom. Eller var inte där helt enkelt. Gå på promenad eller någon mindre aktivitet den kvällen och kom hem när det är över? Då får pappan också lära sig egna och nya strategier att lägga sina barn än att konstant ge dom skuldkänslor.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

När min son 7 år gammal satt i trappen utanför min dörr i hyreshuset en söndagmorgon sökte jag enskild vårdnad och fick det. Då hade jag gått samma väg som nyttnick och ännu längre. Nu 30 år senare har far och son en bra relation.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag blir alltså ledsen å barnens vägnar men tyvärr är det ju bara pappan som kan göra något åt det. Jag förstår verkligen att det är jobbigt för dig.

Ja, det är bara pappan som kan ordna deras relation. Jag bara hoppas att det är rätt beslut att se till att han tar fullt ansvar halva tiden. Att det är rätt beslut att barnen ska ha någon slags relation till pappa, även om den är dålig. Att det är rätt beslut och att det inte kommer att sätta negativa spår i barnen för framtiden, utan att det blir något positivt - även om man hade önskat något bättre för dem.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

När min son 7 år gammal satt i trappen utanför min dörr i hyreshuset en söndagmorgon sökte jag enskild vårdnad och fick det. Då hade jag gått samma väg som nyttnick och ännu längre. Nu 30 år senare har far och son en bra relation.

Jag hoppas att det vänder här och nu och att jag inte behöver gå samma långa väg som du gått. Men tvivlen finns här och skriker efter uppmärksamhet.

 

[Sar]

Sv: Jag kvävs

FR imorse. Han hade fortfarande inget konkret förslag. Han ville helst ha det på ett vis den här första månaden - för att han skulle kunna renovera sitt hus och sen byta och ha det på ett annat vis. Då sa jag nej. Mitt förslag verkar mer eller mindre ha gått igenom, men det är inte på pränt. Detta för att vi ska "testköra" i oktober och se hur det funkar för barnen.

Han vill inte ta ansvar för inskolningen, eventuellt vara med någon gång, men det visste han inte om han kommer eller kan. Detta hade jag redan räknat ut, så jag har tagit semester under hela den perioden. Jag tycker att han på sina umgängesdagar bör ta barnen direkt från dagis - även under inskolningen, men det visste han inte heller om han ville/kunde. För då skulle han ju vara tvungen att vara ledig ifrån jobbet. Jag skulle kanske få svar i början på nästa vecka eftersom hans chef är en väldigt upptagen man.

Han ville inte ta ansvar för VAB på hans umgängesdagar, men det sa jag att han faktiskt är tvungen att göra om det inte rör sig om någon spysjuka. Det kunde ju bli orättvist förstås, men jag påpekade att det kanske är jag som får alla VAB-dagar likväl som han. Tyckte även att han bör tänka på att man inte kan schemalägga ungarnas förkylningar så det passar in i hans liv.

Det börjar verkligen skina igenom att han kanske egentligen inte är så intresserad av att köra hälften/hälftenumgänge. Hade han på allvar trott att du skulle ta vab-dagar på hans umgängestid med barnen?
Jag hade nog frågat rakt ut på nästa FR-möte ("-med tanke på att du inte vill xxx och xxx ställer jag mig frågande till om du verkligen är redo för att ha barnen halva tiden"). Eftersom han inte verkar vilja löpa hela linan ut ökar dina chanser att få igenom dina förslag.

 

[Asa_S]

Sv: Jag kvävs

Ja, det är bara pappan som kan ordna deras relation. Jag bara hoppas att det är rätt beslut att se till att han tar fullt ansvar halva tiden. Att det är rätt beslut att barnen ska ha någon slags relation till pappa, även om den är dålig. Att det är rätt beslut och att det inte kommer att sätta negativa spår i barnen för framtiden, utan att det blir något positivt - även om man hade önskat något bättre för dem.

Just nu är det nog enda vägen att gå, för gör du det inte finns det nog ingen chans att det blir bättre. Samma tid som det kommer att ta för dig och barnen att landa hos dig, samma tid minst kommer det att ta för pappan att landa i sitt nya liv tillsammans med barnen. Visar det sig sedan att hans landning aldrig inträffar får man ta den diskussionen då, och du kommer då att ha ett bättre läge efter att han faktiskt stått med alla konsekvenser själv och insett vad det handlar om.

Jag skulle nog inte kunna motstå frestelsen att i något lämpligt läge (tex VAB-diskussionen) påminna honom om att det var han som tog initiativet till detta och fråga hur han egentligen trodde det skulle bli men det är jag det.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det börjar verkligen skina igenom att han kanske egentligen inte är så intresserad av att köra hälften/hälftenumgänge. Hade han på allvar trott att du skulle ta vab-dagar på hans umgängestid med barnen?
Jag hade nog frågat rakt ut på nästa FR-möte ("-med tanke på att du inte vill xxx och xxx ställer jag mig frågande till om du verkligen är redo för att ha barnen halva tiden"). Eftersom han inte verkar vilja löpa hela linan ut ökar dina chanser att få igenom dina förslag.

Jag vet inte om han menar det på allvar, för jag bröt innan han hann prata färdigt, men uppstarten var gnällig. Så jag satte ner foten på en gång, för jag kände att nån måtta får det väl ändå vara. En gissning (utifrån tidigare resonemang från hans sida) är att han hade tänkt sig att jag skulle vabba så att han kunde jobba sin dag och sen hämta när han normalt sett skulle ha hämtat på dagis. Men det är som sagt bara en gissning från min sida.

Jag hade aldrig trott att han skulle kämpa så hårt för 50/50 eftersom det inskränker hans liv fruktansvärt mycket. Därför tror jag att det går någon prestige i det och att han vill framstå som något han inte är. Jag tror att allt handlar om honom och kanske bara några procent handlar om barnen och hans relation till dem. En hel del är nog att han också kan göra sig till offer (hur han nu får ihop det) för situationen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag skulle nog inte kunna motstå frestelsen att i något lämpligt läge (tex VAB-diskussionen) påminna honom om att det var han som tog initiativet till detta och fråga hur han egentligen trodde det skulle bli men det är jag det.

Jag har ställt den frågan i ett tidigare skede, säkert i samband med att han tyckte att vi skulle fortsätta att bo ihop till efter nyår så att han skulle kunna vara pappaledig ifred, och svaret löd att han är ju kille och har svårt att i förväg kunna sätta sig in i hur något kommer att bli. Det bemöttes då med att det här faktiskt var hans beslut och att han nu får äga det beslutet och ta ansvar för efterdyningarna.

 

[morgaine]

Sv: Jag kvävs

Jag har ställt den frågan i ett tidigare skede, säkert i samband med att han tyckte att vi skulle fortsätta att bo ihop till efter nyår så att han skulle kunna vara pappaledig ifred, och svaret löd att han är ju kille och har svårt att i förväg kunna sätta sig in i hur något kommer att bli. Det bemöttes då med att det här faktiskt var hans beslut och att han nu får äga det beslutet och ta ansvar för efterdyningarna.

Men ..... vilket argument. "Jag är ju kille". Ja! Och? Var inte några av världens främsta strateger killar? Är inte det killars område historiskt sett, att planera framtiden för sin familj?

 

[Sar]

Sv: Jag kvävs

Jag hade aldrig trott att han skulle kämpa så hårt för 50/50 eftersom det inskränker hans liv fruktansvärt mycket. Därför tror jag att det går någon prestige i det och att han vill framstå som något han inte är. Jag tror att allt handlar om honom och kanske bara några procent handlar om barnen och hans relation till dem. En hel del är nog att han också kan göra sig till offer (hur han nu får ihop det) för situationen.

Jag är antagligen väldigt fördomsfull men jag tror att det var till stor del hans systers förtjänst (jag tycker mig minnas att du skrev om detta tidigare i tråden).

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Men ..... vilket argument. "Jag är ju kille". Ja! Och? Var inte några av världens främsta strateger killar? Är inte det killars område historiskt sett, att planera framtiden för sin familj?

Fast det argumentet användes till allt.
"Jag kan inte sortera vit tvätt från färgad, för jag är kille"
"Jag kan inte ta bebisen när den skriker, vi killar står inte ut"
"Jag är kille, så jag åkte få mina adrenalinkickar"
"Killar kan inte se framför sig bebistiden. När de tänker på barn, ser de sig själva med en 4-5-åring. Killar är inte intresserade innan dess"
Osv. Applicerat på allt man inte vill eller orkar eller om man inte håller med. Mycket praktiskt.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag är antagligen väldigt fördomsfull men jag tror att det var till stor del hans systers förtjänst (jag tycker mig minnas att du skrev om detta tidigare i tråden).

Kan vara så.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nu har jag städat hela stallet, druckit lite vin (med betoning på lite-det snurrar ändå) och packat en 7-8 lådor. Jag slås alltid av vad mycket grejer jag har och än finns det kvar att packa. Men nu ska jag sova!

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Om man byter mot "idiot" i alla meningarna så blir det ju sanna påståenden.

(förlåt, lite lågt, men det var omöjligt att låta bli...)