Jag kvävs

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och är det så så gör du mig orolig. För klarar han inte kraven att vara närvarande och ansvarstagande ens på 25% med all markservice avklarad, hur fan ska han då klara två trotsande ungar på halvtid?

Tackar alla för peppningar, jag orkar inte skriva svar till alla just nu, ska ta hand om bebisen också, men jag läser.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Ja du det undrar jag också med tanke på din tidigare tråd.
Men ärligt talat - inte vill du ha den där snubben i förra tråden egentligen?

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Vet du vad, jag har sagt det kanske hundra gånger till en god vän som håller på att separera nu, och jag säger det igen. Vi är massor med människor som gått igenom en separation och vi är lika många människor som gått vidare i livet, träffat ny partner, trivs med våra liv etc. Men det viktiga är att ingen av oss saknar våra ex.

Vi kan alla ha bra minnen och de flesta av oss kommer ändå överens med våra ex på ett sådant sätt att vi kan vara artiga och träffas i sociala sammanhang. Men ingen av oss saknar sin partner och vill ha den tillbaka.

Just när man sitter där och är ledsen är det inte så roligt, då känner man att man inte vet vart man ska ta vägen. Men det är faktiskt betydligt enklare att gå vidare än vad man tror.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Och är det så så gör du mig orolig. För klarar han inte kraven att vara närvarande och ansvarstagande ens på 25% med all markservice avklarad, hur fan ska han då klara två trotsande ungar på halvtid?

Så som du har beskrivit honom tidigare, så bedömer jag det väldigt osannolikt att han kommer att ha barnen så mycket. Att dela tiden med dem rakt av från början om ni separerar inom kort, är väl heller inget man brukar göra med bebisar.

Rent teoretiskt kan han så klart växa med ansvaret, men jag hade inte satsat min sista krona på det.

Men det kommer ju att visa sig.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Och är det så så gör du mig orolig. För klarar han inte kraven att vara närvarande och ansvarstagande ens på 25% med all markservice avklarad, hur fan ska han då klara två trotsande ungar på halvtid?

Fast det kanske kan inte gör heller. Han kanske inser att han inte klarar av det och bara vill ha barnen ibland.

Eller så växer han enormt mycket som förälder när man tvingas göra det och blir en jättebra pappa.

Det där måste ni bara testa. Men vill du att dina barn ska bo på heltid hos dig så säger du att du vill att de ska göra det. Alla studier som är gjorda vad gäller barn och skilda föräldrar säger att majoriteten av barnen mår bäst när de har ett hem och vistas hos den andra föräldern sporadiskt, men ändå med rutin. Tex varannan helg och några skollov. Det finns ingen studie alls som visar att barn under 3-4 år skulle ha något som helst positivt ut att ha delat boende, dvs varannan vecka.

Det där med att vara förälder behöver du inte oroa dig speciellt mycket över tror jag. Antingen blir man eller så blir man inte. Och han verkar inte vara typen som kräver varannan vecka ifall han vet med sig att han inte vill ha det så egentligen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nä, antagligen vill jag väl inte det. Det har visat sig att jag är så oattraktiv för honom att han t o m måste vända bort huvudet när jag ammar vår bebis...

KL

Problemet är att han vill/tror att han vill/tror att han borde ha barnen på halvtid. Han tror även att det är helt ok att ha varannan vecka med sådana här småttisar. Nu kommer en tuff tid för att inte bli rejält osams och för att se till att det faktiskt blir för barnens bästa.

Jag har med full uppbackning av familjen bestämt mig för att försöka få behålla mitt hus i alla fall. Men jag kommer att hyra ut det tills barnen är så stora att det blir praktiskt möjligt att bo här igen. Jag hoppas att han inte kommer att strula på den punkten. Nästa steg är att hitta orken att sätta mig in i lagar och annat praktiskt som gäller uthyrning av fastighet.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och om någon undrar så har jag svårt att andas ikväll också. Jag är aldrig vaken efter 22 om inte barnen kräver det, men det här funkar inte. Tredje världskriget med en härlig mix av tankar, känslor, oro och viljan att reda upp allt praktiskt - helst igår. Min hjärna har ingen av och på knapp tyvärr.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Jag kvävs

När jag mår så är TV:n min räddning. Top Gear, Vänner, Big bang theory, Two and a half men osv. Helst saker jag redan sett så jag inte behöver koncentrera mig jättemycket.

 

[ameo]

Sv: Jag kvävs

Problemet är att han vill/tror att han vill/tror att han borde ha barnen på halvtid. Han tror även att det är helt ok att ha varannan vecka med sådana här småttisar. Nu kommer en tuff tid för att inte bli rejält osams och för att se till att det faktiskt blir för barnens bästa.

Såvitt jag har förstått så är 3 år någon form av gräns för när varannanveckas boende rekommenderas, så det stora barnet skulle ju teoretiskt sett kunna bo varannan vecka. Men jag kan inte riktigt se vitsen med att separera syskonen på det där sättet.
Här kan man hitta en del opartiskt om detta http://www.socfamratt.se/vardnad/boende/824-vaexelvis-boende-i

Hoppas ni hittar en bra lösning på detta!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Jag kvävs

Så är det nog för de flesta som går igenom en separation. Sova, äta och slappna av är grejer som det tar ett litet tag innan man kan göra och det är liksom helt normalt.

 

[Skjøldur]

Sv: Jag kvävs

Man kan ju tycka att han kunde ha förvarnat, sagt att blir det inte bättre vill jag separera... Men nu är det ju som det är. Har du någon som står dig nära och som kan vara hos er i helgen? Jag skulle ställt upp om jag kände dig... Våga be om hjälp och framförallt sällskap så att du inte behöver känna dig så utlämnad.

Jag har också läst det du skrev ifjol, och det lät ju inte direkt possitivt. Tyvärr låter det inte som om han egentligen vill vara hemma med små barn, så vill han inte ha delad vårdnad så kanske det är lika bra att låta honom slippa det. Alla förstår inte att "liten är störst", dom små måste komma i första rummet. Och det redan då dom är ofödda, det förstod han ju inte skrev du ifjol. Behöver ju inte vara delad eller varannan helg heller utan kanske något mittemellan... Jag har skrivit av ett visdomsord "Barnet buret bär den vuxna". (Citat Gunnar Edman.) Barn, gård med hästar och heltidsjobb tar nästan all din energi så det blir inte mycket kraft över för honom - men få män har hemmafruar nuförtiden! Fast det hade han nog gillat. Då hade han själv kunnat få leva som ett stort barn i huset och komma och gå... På sätt och vis tror jag det är lättare för barnen att klara skilsmässan (än om du är sambo så är det ju samma sak nästan) nu då dom är så små, större barn tar lätt på sig skulden och sådär. Och större barn skulle kanske sakna gården, en treåring glömmer lätt. Lycka till med omställningen.

 

[escodobe]

Sv: Jag kvävs

Det har inget att göra med om du är attraktiv eller inte. Ditt ex är ett Pucko som du, när du väl kommit över chocken, kommer vara glad att du slipper.

Han tycker att det är okey att pressa dig till sex när du mår dåligt. Och du behövde fråga här för att reda ut dina tankar, istället för att genast se det sjuka i det, vilket jag ser som ett tecken på han fått dig att bli "hjärntvättad".

Klart som korvspad att du mår skit!
Det är helt normalt i din situation !
Men det kommer att bli bättre, jag lovar.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Och om någon undrar så har jag svårt att andas ikväll också. Jag är aldrig vaken efter 22 om inte barnen kräver det, men det här funkar inte. Tredje världskriget med en härlig mix av tankar, känslor, oro och viljan att reda upp allt praktiskt - helst igår. Min hjärna har ingen av och på knapp tyvärr.

Så där är det ju när världen gungar för en, oavsett vad det gäller. Roligare än så är det ju inte vid kriser, oavsett varför man krisar. Det är helt normalt.

Kolla TV eller läsa deckare, är mina botemedel vid sådana tillfällen, så att tankarna skingras lite och jag kan få sova. Insomningsmedicin för natten om det blir för illa med sömnbristen (men kolla med läkare om det funkar med amningen i så fall).

 

[Fan of Bill]

Sv: Jag kvävs

När jag mår så är TV:n min räddning. Top Gear, Vänner, Big bang theory, Two and a half men osv. Helst saker jag redan sett så jag inte behöver koncentrera mig jättemycket.

Sant. Jag föredrar animal planet och får inte nog av naturfilmer, även på andra kanaler. Precis lagom för hjärnan att ta in.
Ser allt utom apor som skriker. Det orkar jag inte lyssna på.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jag skulle inte rekommendera dig att hyra ut.
Läs uthyrningstrådarna.

Du behöver inte sådana problem uppe på resten.

 

[monster1]

Sv: Jag kvävs

Jag säger som alla andra, det känns skit nu. Men det ordnar sig och du kommer må betydligt bättre utan honom.

Idag kan jag inte förstå hur jag kunde hänga kvar vid min dåliga relation så länge som jag gjorde. Jag tittade också mycket på tv (bra avslappning för hjärnan) under kvällar och nätter. Sen fick jag massor av hjälp av vänner och familj, på det sättet var det också en lättnad att det tog slut. Plötsligt fanns dom där alla som kunde ge en stöd. Så var inte rädd för att sträcka dig ut efter dina nära och kära när du behöver det. Dom vill hjälpa!

 

[Trissa]

Sv: Jag kvävs

Jag skulle inte rekommendera dig att hyra ut.
Läs uthyrningstrådarna.

Du behöver inte sådana problem uppe på resten.

Det var precis min tanke också...

ts, vad är det för praktiskt som gör att du inte kan bo kvar i huset?

 

[Myzan87]

Sv: Jag kvävs

Som Inte_ung skriver så skulle jag inte heller rekommendera att hyra ut. Jag hyrde själv ut nyligen och det finns att läsa i några trådar (sök bland mina tidigare trådar). Det kan innebära ännu mer jobb än vad du räknade med från början.

Och du är visst värd något. Tänk aldrig ens tanken! Allting går, ibland får man prioritera vad som är viktigast. En killkompis bor på en liten gård ensam med sonen på 4år. Han jobbar borta väldigt mycket så gården är inte i tipptop men de har ett bra hus att bo i och en gräsmatta för sonen att leka på. Men rabatterna har växt igen och gårdsplanen är inte krattad fast det är inte det viktigaste

 

[No1]

Sv: Jag kvävs

Jag vill ha honom. :

Eller så vill du ha allt annat, tryggheten i att vara i en relation, tryggheten i den praktiska symbiosen och det materiella.


Du har redan fått ett gott råd och det är: påminn dig själv om allt skit, frottera dig i eländet som varit och fokusera på det så kommer du snabbare ur detta.
Försök att inte låta dig glida ned i självömkan och martyrskap.

Det finns inget som är så fantastiskt skönt att slippa ha med ett praktarsle att göra.
Efter några år med ett förvuxet elakt problembarn blir singellivet en injekt av frisk luft och snortad glädje.

 

[Skjøldur]

Sv: Jag kvävs

Jag tänker som så att det är väl skönt att din sambo har skaffat bostad, att det inte är du plötsligt måste flytta. Jag hoppas han redan packar för fullt och inte lämnar något skräp till dig som du måste köra till tippen! Nej, hans nedvärdering av dig säger inget om ditt egentliga värde. Som han skött sig har han säkert inte fått dig att blomma upp heller, i alla fall inte sedan du blev mamma! Minsta insats har han ju förväntat sig att få "betalt för" och helst dubbelt upp, det är väl inte kärlek? Minns en annan mamma som hade hela fyra barn. Om pappan till ex tog med sig den då treårige sonen ut i vagnen några timmar så tyckte han att han var duktig... än fast han lämnat henne ensam hemma med de andra tre och hela hushållsköret. Det förhållandet höll inte heller. Men dom har delad vårdnad och han sköter sin del. En del vaknar upp då det inte finns någon mamma i huset att vräka över huvudansvaret på. Skrev i förra inlägget att han kanske inte borde ha delad vårdnad om han inte absolut vill det, men jag vet inte... kanske då barnen blir några år äldre? Tror du att du kan få iväg honom till familjerådgivning om det finns någon manlig sådan? En del män känner det som om det är två mot en om man kommer till en kvinnlig dito. Hört om att det finns privata som jobbar två och två -en kvinna och en man. Men det är nog dyrt att gå privat.
Försök få honom att ställa upp på familjerådgivning för din skull. Säga att du behöver det för att få göra rent separations-såret så att det kan läka.