Sv: Jag är en ensamstående mamma med sambo...eller?
Nej, uppenbart finns det ju också människor som TS man, som aldrig har lust att hitta på någonting med barnen. Om hon också hade den synen, så skulle det ju inte vara något problem (utom för barnen, möjligen), utan de skulle lyckligen låta barnen sysselsätta sig själva så gott de kunde hemmavid, under förutsättning att de inte lät för mycket.
Men nu har ju inte TS de ambitionerna med sitt föräldraskap, med all rätt. Det finns massor av människor precis som hon, som önskar att barnen när de blir gamla har läst mer än tio böcker i sitt liv, att de kan uppskatta en storstads utbud och förstå att en stad är mer än en "stenhög". Att vänja sig vid att läsa böcker t ex handlar inte bara om att en del människor råkar ha det som intresse, men det annars inte har någon betydelse. Att läsa böcker och vara van vid böcker ger också en enorm fördel i studier och arbetsliv, läser man snabbt och enkelt blir det mycket enklare att studera, man får ett rikare språk och ordförråd vilket gör det lättare att formulera sig i skrift, och så vidare. Man har större chanser att få ett jobb som är välbetalt och icke-slitsamt för kroppen. Förutom då att det blir enkelt ett ta till sig information, att lära sig mer om världen och om samhället.
Och om man nu är funtad som TS, och jag, och massor av andra föräldrar, då tycker man ju inte att jamen det är lika fint att bara sitta hemma och aldrig göra nåt, utan man tycker att barnen faktiskt mår bättre, och man själv också, om man engagerar sig lite i dem och gör saker tillsammans ibland. Av olika slag, beroende på vad man tycker är viktigt och är intresserad av. Problemet är ju inte att de har olika intressen, att TS vill åka till biblioteket och TS man hellre tar barnen på fisketur, utan att TS får stå för både biblioteksutflykten och fisketuren, medan hennes man tycker att lagom nivå är att göra ingenting.
Bosätter man sig åtta mil från närmsta museum, och gissningsvis även bibliotek, teater och/eller biograf, så får man väl anta att ingen av de vuxna är så vidare värst intresserad av den sortens kultur. Det behöver man ju inte vara, men förhoppningsvis är man väl då intresserad av annat som man vill göra med barnen istället - vara ute i skog och mark, idrotta, umgås med djur, snickra, trädgårdsarbeta? Problemet här är ju att mannen är intresserad av - ingenting. Han vill inte göra nånting tillsammans med barnen. Och det har ju knappast med bostadsort att göra.
Nej, uppenbart finns det ju också människor som TS man, som aldrig har lust att hitta på någonting med barnen. Om hon också hade den synen, så skulle det ju inte vara något problem (utom för barnen, möjligen), utan de skulle lyckligen låta barnen sysselsätta sig själva så gott de kunde hemmavid, under förutsättning att de inte lät för mycket.
Men nu har ju inte TS de ambitionerna med sitt föräldraskap, med all rätt. Det finns massor av människor precis som hon, som önskar att barnen när de blir gamla har läst mer än tio böcker i sitt liv, att de kan uppskatta en storstads utbud och förstå att en stad är mer än en "stenhög". Att vänja sig vid att läsa böcker t ex handlar inte bara om att en del människor råkar ha det som intresse, men det annars inte har någon betydelse. Att läsa böcker och vara van vid böcker ger också en enorm fördel i studier och arbetsliv, läser man snabbt och enkelt blir det mycket enklare att studera, man får ett rikare språk och ordförråd vilket gör det lättare att formulera sig i skrift, och så vidare. Man har större chanser att få ett jobb som är välbetalt och icke-slitsamt för kroppen. Förutom då att det blir enkelt ett ta till sig information, att lära sig mer om världen och om samhället.
Och om man nu är funtad som TS, och jag, och massor av andra föräldrar, då tycker man ju inte att jamen det är lika fint att bara sitta hemma och aldrig göra nåt, utan man tycker att barnen faktiskt mår bättre, och man själv också, om man engagerar sig lite i dem och gör saker tillsammans ibland. Av olika slag, beroende på vad man tycker är viktigt och är intresserad av. Problemet är ju inte att de har olika intressen, att TS vill åka till biblioteket och TS man hellre tar barnen på fisketur, utan att TS får stå för både biblioteksutflykten och fisketuren, medan hennes man tycker att lagom nivå är att göra ingenting.
Bosätter man sig åtta mil från närmsta museum, och gissningsvis även bibliotek, teater och/eller biograf, så får man väl anta att ingen av de vuxna är så vidare värst intresserad av den sortens kultur. Det behöver man ju inte vara, men förhoppningsvis är man väl då intresserad av annat som man vill göra med barnen istället - vara ute i skog och mark, idrotta, umgås med djur, snickra, trädgårdsarbeta? Problemet här är ju att mannen är intresserad av - ingenting. Han vill inte göra nånting tillsammans med barnen. Och det har ju knappast med bostadsort att göra.
