Fast om jag fattar det rätt är det ungefär som "vi" hade det. Vi kommunicerade, vi levde tillsammans och var för sig. Vi hade våra egna vänner och gemensamma, vi hade gemensamma intressen och egna hobbies, vi grälade aldrig om pengar utan betalade alla gemensamma räkningar gemensamt och privata var för sig. Ingen missunnsamhet, ingen svartsjuka, vi ställde upp för varandra och vi hade inga egentliga intressekonflikter. Vi kunde gräla så stickor och strån rök, men vi litade på varandra och ställde upp på varandra.Jag är fortfarande och igen väldigt nyfiken på hur ditt förhållande/äktenskap ser ut? Gör både du och han precis som ni vill, inget "ge och ta", inga kompromisser och sådan "jättetrist"? ...och genom att ingen av er behöver anpassa er ett endaste dugg till den andras önskemål, så skapar ni det mest felfria och fantastiska förhållandet ever.
Jag fattar bara inte
Han hängde med på några tjänsteresor, reste med egna vänner eller tillsammans med mig. Vi reste tillsammans eller jag reste utan honom och han utan mig. Han var min bäste vän, den som kände mig utan och innan och vi kunde avsluta varandras meningar.
