Jo, något ditåt. Partner och jag har heller inte haft någon diskussion om "förhållandets ramar", vilket verkade ingå i själva ceremonielet med att "bli ihop". På det hela taget var det snarare en fråga om att upptäcka att vi trivdes ihop. Om det ändrar sig får vi väl ta tag i det då. I övrigt pratar vi ändå om hur vi lever hela tiden, det är mer pågående än vad en avgörande initial rit hade varit.
Vi har diskuterat just det där med om vi "vet" om vi "är ihop" eller inte sedan @tott tog upp frågan här. Vi är rörande eniga om att svaret är oklart, men att det nog ser ut som att vi är det man vanligen menar med "är ihop". En nära relation har vi ju, helt klart.
En annan rolig aspekt av det är att vi är rätt eniga om att så länge vi (företrädesvis) älskar varandra, så är allt frid och fröjd. Skit i vad relationen kallas då, liksom, det går ju bra ändå. Men om - och här kommer självmotsägelsen - vi upphör att (företrädesvis) älska varandra, då lutar båda åt att det är både viktigt och angeläget att antingen avsluta relationen eller i alla fall förändra den rätt mycket.
Så summan av kardemumman är alltså att vi tycker att det kvittar om vi är ihop eller inte som det är nu, men det kan komma en tid då det inte kvittar om vi har gjort slut eller inte.
