Jag kan inte äta, ingen ätstörning utan fysiskt

[yamyam]

Måste bara skriva, jag har nd som jag får av en dietist. Jag använder dom när jag behöver dom. Det lutar åt att det blir en till frukost för idag känns det helt omöjligt att äta men jag hoppas det ger sig till lunchen. Jag brukar vänta till lunchen eller eftermiddagen då fast alla bara säger att jag måste äta och inte missa måltider hela tiden, min familj, mina vänner, dom i vården och jag vet att det är av omsorg men jag har tänkt att friska människor inte behöver följa matscheman och inte äter om dom inte är hungriga och lyssnar på kroppen istället för att göra som i vården. Men jag måste verkligen bryta det som är nu så måste jag så blir det någon nd. När jag fryser ner dom blir det lättare att äta för det blir som glass

Jättebra att bryta det. Jag behövde strategier för att äta när jag hade anorexi, men jag behöver också strategier för att äta efter 15 år som frisk från ätstörningen. Jag hade även som liten, innan ätstörning, svårt att bli hungrig och att äta vissa saker. Alla har inte ”begåvats” med välfungerande hunger/aptit-känslor.

 

[Masqueradee]

Måste bara skriva, jag har nd som jag får av en dietist. Jag använder dom när jag behöver dom. Det lutar åt att det blir en till frukost för idag känns det helt omöjligt att äta men jag hoppas det ger sig till lunchen. Jag brukar vänta till lunchen eller eftermiddagen då fast alla bara säger att jag måste äta och inte missa måltider hela tiden, min familj, mina vänner, dom i vården och jag vet att det är av omsorg men jag har tänkt att friska människor inte behöver följa matscheman och inte äter om dom inte är hungriga och lyssnar på kroppen istället för att göra som i vården. Men jag måste verkligen bryta det som är nu så måste jag så blir det någon nd. När jag fryser ner dom blir det lättare att äta för det blir som glass

Jag är "frisk" men går hos dietist med matschema och påbud om vad jag ska äta på grund av en rad olika anledningar. Tror nästan alla i min omgivning har en ungefärlig idé om när och hur de ska äta för att orka oavsett hur "friska" de är. Jag mår tillexempel sjukt dåligt om jag väntar tills att jag är hungrig. Då har det gått alldeles för långt och jag börjar må illa, bete mig surt etc. Lyssna inte på kroppen, utan ät (gärna utifrån vad dina egna sjukvårdskontakter säger, framförallt om du haft problematik tidigare).

 

[bettysmatte]

Ovanstående är absolut inte självklart för alla. Jag äter tex sällan frukost-lunch utan någon variant av "brunch" och sedan middag. Känner jag att det behövs blir det några mindre mellanmål men det är inte alltid det blir så.

Nej, inte självklart för alla men självklart för mig. Det jag undrade var vad @Hippocampus menade med att även friska har ett matschema. För mig är det självklart att äta alla måltider, för jag blir hungrig/mår dåligt annars. Men jag äter ju inte efter vad jag skulle kalla för matschema, även om det kanske ser ut så.

 

[Lillefrun]

Det jag menade med matschema från vården där det står exakta mått på allt, allt från hur många ostskivor man ska ta, antal gurkor på smörgåsen, mäta yoghurt och flingor och musli med mått, ta dl mått för pasta och bulgur och couscous, hur mycket soppa man får ta, hur mycket sylt man måste ta på gröten, hur många falafel man måste ta, vad som är normalt och lagom till mellanmål, hur mycket banan man får ha på yoghurten. ALLTID äta upp allt, inte lyssna på kroppens signaler. Men det fungerar inte för mig. Jag blir ibland så mätt om jag följer det att jag får kramp i magen och riktigt illamående. Och sen finns det måltider jag definitivt inte står mig på. Där äter jag kanske dubbelt.

Men jo vissa saker är svåra att klara, det finns mycket jag inte kan äta utan att väga och mäta för att det satt sig så oerhört hårt i huvudet från alla behandlingar. Dessutom säger alla matscheman olika saker.

Det är det jag menar med frisk, jag äter efter vad jag känner. Ibland behöver jag mer, ibland måste jag ge upp.

 

[tanten]

Nej.
Jag är oerhört tålig mot hunger och kan lätt glömma bort att äta om jag håller på med något intressant.
Det blir inte bra så jag äter på klockan i stället för hunger.
Det händer ibland att jag blir hungrig och det lyfter verkligen smaken på maten.

Nu så skall jag ta och äta frukost så att jag inte får huvudvärk.

Jag har ätit efter klockan större delen av mitt liv. Min diabetes har tvingat mig.

Numera är det mer flexibelt för det finns nyare sorters insylin. Men jag fortsätter äta efter klockan. Oavsett om jag är hungrig. Mår bäst så.
Det händer dock emellanåt att jag glömmer. Speciellt om jag skla göra nåt på kvällen, då kan jag upptäcka att jag glömt äta.

 

[tanten]

Jag brukar vänta till lunchen eller eftermiddagen då fast alla bara säger att jag måste äta och inte missa måltider hela tiden, min familj, mina vänner, dom i vården och jag vet att det är av omsorg men jag har tänkt att friska människor inte behöver följa matscheman och inte äter om dom inte är hungriga och lyssnar på kroppen istället för att göra som i vården.

Men du - du vet alltså bättre än vården och din omgivning? Näe?

Du är en smart person, nog kan du väl ta till dig att den absoluta majoriteten av alla äter efter schema.
Hur skulle annars lunchrestauranger överleva? Och alla ställen som erbjuder frukost - mackar, McDonalds, seven eleven, m. fl.?

Ta till dig, och försök göra som andra. Sköt om dig och sköt dig.

/oroliga tanten

 

[EmmaBovary]

Det jag menade med matschema från vården där det står exakta mått på allt, allt från hur många ostskivor man ska ta, antal gurkor på smörgåsen, mäta yoghurt och flingor och musli med mått, ta dl mått för pasta och bulgur och couscous, hur mycket soppa man får ta, hur mycket sylt man måste ta på gröten, hur många falafel man måste ta, vad som är normalt och lagom till mellanmål, hur mycket banan man får ha på yoghurten. ALLTID äta upp allt, inte lyssna på kroppens signaler. Men det fungerar inte för mig. Jag blir ibland så mätt om jag följer det att jag får kramp i magen och riktigt illamående. Och sen finns det måltider jag definitivt inte står mig på. Där äter jag kanske dubbelt.

Men jo vissa saker är svåra att klara, det finns mycket jag inte kan äta utan att väga och mäta för att det satt sig så oerhört hårt i huvudet från alla behandlingar. Dessutom säger alla matscheman olika saker.

Det är det jag menar med frisk, jag äter efter vad jag känner. Ibland behöver jag mer, ibland måste jag ge upp.

Alltså, det är ju en stor grej att du klarar att äta dubbelt gällande vissa måltider ibland, det är det verkligen!

Men det är ju ändå så att du måste vara vaksam i perioder då du inte klarar att äta dubbla måltider emellanåt, för då finns det ju inget som kan väga upp för de gångerna som du behöver ge upp och äta mindre än planerat - och det blir en ond cirkel. För äter du bara efter vad du känner, och det innebär att det blir mindre och mindre - under en lång period, så börjar det närma sig något som inte är friskt. Förstår du hur jag menar?

Sedan gissar jag att när du säger att det satt sig i huvudet att mäta och väga innan du äter är något som satt sig efter behandlingar - men det lär ju också vara något du sysslat med när du själv försökt komma undan med att äta så lite som möjligt? Alltså som något som även hör själva sjukdomen till, inte bara behandlingen?

 

[kma]

Jag vet att jag tjatar på dig att äta, med all välmening
Just nu tänker jag det är otroligt viktigt att bryta mönstret och det genom att äta enligt schema, åtminstone frukost, lunch och middag. Och tar en måltid/näringsdryck en timme eller mer att få i sig är det helt ok. Ät skedvis med pauser. På samma sätt som när man matar matvägrande/sjuka djur.

Jag har under perioder av extrem stress tagit flera timmar på mig att få i mig en drickyoghurt, men för att illamående och spiralen utför inte skulle fortsätta så tvinga jag i mig långsamt, dag efter dag.

 

[Lillefrun]

Terapeuten sa att kall mat kan vara lättare så det är troligen varför det gått bättre med glass. Hon sa också att jag kan äta glass eller det jag klarar just nu, bara det är något. Och så ska jag prata med sjuksköterskan imorgon eftersom jag även mår illa av att dricka och ta min medicin eftersom det också vänder i halsen och åker upp liksom kräks upp, jag ska fråga om jag kan ta någon medicin som tar bort illamåendet. Det får inte krocka med dom jag redan har.

Vi pratade också om att det händer mycket i mitt liv just nu så att illamåendet kan bero på det. Hon förstod att det inte hade med den före detta ätstörningen att göra. För då skulle jag aldrig i livet ens råkat lukta på glass, definitivt inte hålla i något som innehåller glass,

Armen trodde hon var en knuta eller nerv för jag var helt stenhård i axelpartiet så jag skrek till när hon rörde vid mig.

 

[LadySara]

Jag skulle säga att det är en form av ätstörning tyvärr. Inte att den har med din gamla att göra men om du inte klarar att äta utan illamående, du går halva dagar mer eller mindre utan mat och äter mindre och mindre. Du använder inte näringsdryck trots att du har?! Varför? Kroppen behöver näring för att orka. Du tankar bilen gissar jag? Samma med kroppen.
Allt detta samnantaget gör att jag hoppas din vårdkontakt tar tag i det då du inte gör det själv.

 

[Lillefrun]

Det går bättre nu, fått i mig både lunch och mellis. Min terapeut la inte jätte mycket tid på det men vi pratade ändå lite, hur jag kan underlätta.

Jag är helt säker på att det inte är en ätstörning, precis innan jag började må så illa skickade jag ett sms till en kompis om att jag känner mig frisk nu. Jag har inte varit så fri som nu sen jag var tonåring. Jag tänker att det är två olika saker. Att ha en ätstörning eller inte kunna äta för att man mår illa fysiskt.

Som ett exempel på hur känslig jag är för sinnesupplevelser, jag bytte diskmedel från vanliga Yes till Yes med äppeldoft och den doften känns så stark att jag får ont i kroppen av den. Det gör liksom ont och det är omöjligt att förklara hur det går till, men även dofter kan göra mig illamående. Och saker utanför. Saker som nuddar vid min kropp som kläder gör också ont.

Jag tog lite näringsdryck förut för att jag kände att jag var lite yr. Det är inte det att jag vägrar ta dom. Jag kan ta dom som tillägg ibland men dom ska aldrig mer bli grunden av min kost

 

[Grazing]

Jag är helt säker på att det inte är en ätstörning, precis innan jag började må så illa skickade jag ett sms till en kompis om att jag känner mig frisk nu. Jag har inte varit så fri som nu sen jag var tonåring. Jag tänker att det är två olika saker. Att ha en ätstörning eller inte kunna äta för att man mår illa fysiskt.

Det är väl inte det att man inte kan hamna i perioder där kroppen inte reagerar som den ska utan det handlar mer om hur man väljer att hantera det som visar huruvida ätstörningen har ett finger med i det hela.

 

[farin]

Det här är ju lite sidospår men nej, jag blir inte nödvändigtvis hungrig. Precis som @Inte_Ung blir jag inte hungrig om jag har fokus på något och/eller mycket att göra (plus att jag har också en rejäl smärttröskel, det är sällan jag lyssnar på kroppen). Sedan blir det inte bättre av att jag har en ätstörning i botten också.

Jag har ett märkligt "ätschema" men med åren har jag kommit fram till att det är det här som funkar. Att det sedan på papperet kanske inte är optimalt är en annan femma.

Fortsätter lite på sidospåret, jag skulle behöva Skalmans ät- och sovklocka. Tappar jag rutinen på att frukost, lunch och middag så tar det låååång tid att hitta tillbaka till den. Inte så att jag inte äter då, men jag äter mackor, choklad, chips... vilket inte ger den näringen.jag faktiskt behöver. Men höjer ju blodsockret för stunden. Behöver också hålla min rutin för att komma i säng, känner inte att jag är trött. Känner inte smärta heller, om den inte är väldigt plötslig och skarp. Räknas ändå till de friska

 

[Lillefrun]

Nu har jag fått i mig en nd men den gjorde mig också illamående. Bestämde mig för att prova en annan konsistens så jag gjorde iordning knäckebröd med ost. Helt omöjligt. Det fastnade i munnen. Har hittat 3-4 saker jag kan äta just nu så bara några dagar så kör jag på dom och fortsätter testa saker utöver. Satsar på att vara på banan igen om några dagar.

Min psykolog och terapeuten tror att det beror på autismen, inte matproblem och jag litar mest på dom.

Kände mig så otroligt kränkt och ledsen av en person som finns i mitt liv är ett tag till. Idag när vi träffades så frågade han gång på gång om min sjukdom eller skada var medfött eller om jag varit med om en olycka och något som förstört mig. Jag fattade verkligen inte vad han pratade om och bytte samtalsämne men personen bara tryckte på. Till slut sa jag att han fick säga vad han menade och det var min autism han syftade på. Jag har ingen sjukdom, jag har ingen skada, det är inte fel på mig. Jag fungerar bara lite annorlunda. Blev faktiskt ledsen på riktigt

 

[Inte_Ung]

men jag äter mackor, choklad, chips... vilket inte ger den näringen.jag faktiskt behöver.

Det är faktiskt inte så tokigt ändå.

Jag såg en dokumentär om en flicka som levde på cornflakes och choklad.
De testade henne för näringsbrist och det enda som saknades var visst C-vitamin och litet järn.
Hon lyckades lägga till apelsinjuice och de bytte till någon järnberikad choklad och så redde det upp sig.
Naturligtvis så hade hon en ätstörning och dokumentären handlade om det och att hon inte längre ville leva med de sociala begränsningar som den gav.
Men näringsbrist hade hon i alla fall inte.

 

[clementine]

Det är faktiskt inte så tokigt ändå.

Jag såg en dokumentär om en flicka som levde på cornflakes och choklad.
De testade henne för näringsbrist och det enda som saknades var visst C-vitamin och litet järn.
Hon lyckades lägga till apelsinjuice och de bytte till någon järnberikad choklad och så redde det upp sig.
Naturligtvis så hade hon en ätstörning och dokumentären handlade om det och att hon inte längre ville leva med de sociala begränsningar som den gav.
Men näringsbrist hade hon i alla fall inte.

Kan inte riktigt se hur detta inägg är hjälpsamt, givet ämnet?

 

[athena_arabians]

Nu har jag fått i mig en nd men den gjorde mig också illamående. Bestämde mig för att prova en annan konsistens så jag gjorde iordning knäckebröd med ost. Helt omöjligt. Det fastnade i munnen. Har hittat 3-4 saker jag kan äta just nu så bara några dagar så kör jag på dom och fortsätter testa saker utöver. Satsar på att vara på banan igen om några dagar.

Min psykolog och terapeuten tror att det beror på autismen, inte matproblem och jag litar mest på dom.

Kände mig så otroligt kränkt och ledsen av en person som finns i mitt liv är ett tag till. Idag när vi träffades så frågade han gång på gång om min sjukdom eller skada var medfött eller om jag varit med om en olycka och något som förstört mig. Jag fattade verkligen inte vad han pratade om och bytte samtalsämne men personen bara tryckte på. Till slut sa jag att han fick säga vad han menade och det var min autism han syftade på. Jag har ingen sjukdom, jag har ingen skada, det är inte fel på mig. Jag fungerar bara lite annorlunda. Blev faktiskt ledsen på riktigt

Så fruktansvärt att du fick höra något sådant Det enda jag kan säga är att vi är ju många som ändå förstår att det är inget fel på dig eller att du är skadad på något sätt. Det är bara det att din hjärna fungerar lite annorlunda än många andras vilket absolut inte är något fel. Bara annorlunda

 

[Monimaker]

Är det någon som känner igen sig? Att kroppen bara vägrar viss mat?

Absolut, jag har mycket mat (och vatten) som jag bara inte kan äta/dricka rent fysiskt. Det blir bara en block i huvudet. Kroppen vänder sig bara ut och in vid tanken på maten och om jag försöker tvinga i mig det så kommer det upp direkt. Det är som om kroppen har 'lärt' sig av min ätstörning (bulimi) att må illa och kräkas direkt det tar emot, även när det inte är med mening. Tyvärr så har det lett till brister, bland annat i järn och folsyra, att ligga på gränsen till hypoglykemi vilket har gjort att jag inte kunnat få viss medicinsk behandling som hade varit önskvärd samt låga nivåer av albumin. Det är bra att du tar potentiell näringsbrist på allvar, det kan drabba en oavsett kroppstyp vilket många har svårt att förstå.

Jag har också autism, vilket kanske spelar in. Jag har alltid varit 'kräsen' i mat och det har inte blivit bättre med åren. Jag träffade en kirurg angående gastric bypass nu i sommar och han skrev ett remissvar där han hänvisade till ätstörningsenheten på sjukhuset, men det är inte säkert att de återkommer innan hösten.

 

[Lillefrun]

Absolut, jag har mycket mat (och vatten) som jag bara inte kan äta/dricka rent fysiskt. Det blir bara en block i huvudet. Kroppen vänder sig bara ut och in vid tanken på maten och om jag försöker tvinga i mig det så kommer det upp direkt. Det är som om kroppen har 'lärt' sig av min ätstörning (bulimi) att må illa och kräkas direkt det tar emot, även när det inte är med mening. Tyvärr så har det lett till brister, bland annat i järn och folsyra, att ligga på gränsen till hypoglykemi vilket har gjort att jag inte kunnat få viss medicinsk behandling som hade varit önskvärd samt låga nivåer av albumin. Det är bra att du tar potentiell näringsbrist på allvar, det kan drabba en oavsett kroppstyp vilket många har svårt att förstå.

Jag har också autism, vilket kanske spelar in. Jag har alltid varit 'kräsen' i mat och det har inte blivit bättre med åren. Jag träffade en kirurg angående gastric bypass nu i sommar och han skrev ett remissvar där han hänvisade till ätstörningsenheten på sjukhuset, men det är inte säkert att de återkommer innan hösten.

När jag gått i behandling har det varit ”många” med bulimi som kräkts oavsiktligt efter maten eftersom kroppen är van vid att hantera maten så ja förstår vad du menas efte att ha spenderat så mycket tid med personer med bulimi bland annat en som var min bästa vän i flera år.

 

[Inte_Ung]

Kan inte riktigt se hur detta inägg är hjälpsamt, givet ämnet?

Jag tänker att det är bra att äta vad man lyckas få i sig utan att få ångest över att det inte är rätt på pappret.
Det fungerar faktiskt ganska så bra bara ändå.
Att det inte stämmer med vad man borde äta är inte så mycket att hetsa upp sig för bara man får i sig tillräckligt mycket av något.