Utbränd? Vad händer?

[SweetPanther]

Okej.
Jag fick göra Madr-s för UMS.

Det är inte ovanligt att få göra båda såsom jag förstått det. Och om man har väldigt tydliga symtom på utmattning kan det vara rimligt att istället fokusera på om det finns en depressionskomponent och då göra Madr-s istället för KEDS och tvärtom tänker jag.

 

[corzette]

Ja... Jag fick inget läkarbesök. "Bara" ett möte med KBT terapeut för bedömning. Kommer såklart inte ihåg poängen på den där skalan men nånting på 40 tror jag. Terapeuten tyckte det var glasklart vad som var fel. Hon skulle boka en läkartid till mig och skicka remiss tror jag till nåt som hette arbetsterapi.
Men jag trodde ju att hon skulle kunna sjukskriva mig! Under veckan jag varit hemma har symtomen kommit och gått men iom att jag slappnat av och tillåtit mig att känna så mår jag sämre än innan.
Det finns inte en chans att jag kan gå tillbaka till arbete efter imorgon! Och en läkartid kunde dröja sa Terapeuten. Vad gör jag så länge? Jag jobbar i hemtjänsten, jag måste kunna kommunicera, köra massa bil, passa tider, göra massor av grejer samtidigt, anpassa mig efter masa olika individer. Jag blir helt mosig i huvudet av att köra barnen 2 km till skolan! Efter besöket på VC idag la jag mig och sov 5 timmar, helt däckad. Hur ska jag kunna jobba 8,5 timme?!
Kroppen gör så ont med så jag fattar inte hur jag ska kunna, fysiskt, utföra mina arbetsuppgifter.

Jag tror inte att nån på min arbetsplats tänker tvinga mig att arbeta men jag måste ju utan läkarintyg? Jag vet att man kan lämna in intyget i efterhand men jag kan ju inte vara säker på att få nåt??

Du ringer i morron under telefontiden till vårdcentralen och påpekar att du behöver ett läkarintyg !

 

[Jahaja]

Du ringer i morron under telefontiden till vårdcentralen och påpekar att du behöver ett läkarintyg !

Kan man be anhörig ringa? Jag orkar inte diskutera. Jag faller isär då.

 

[Snurrfian]

Kan man be anhörig ringa? Jag orkar inte diskutera. Jag faller isär då.

Du kommer antagligen behöva säga något i telefonen så de vet att du är där och medveten om att du vill ha en sjukskrivning men i övrigt kan anhörig prata. Jag fick sköta mycket av kontakten med vården när maken var sjuk, de ville ofta byta några ord med honom men de insåg snabbt att han inte var i form.

 

[Squie]

Högtalartelefon.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt omkring mig och jag bara gick hemifrån.
På kvällen satte sig sambon med mig och sa att han är orolig på riktigt . Att jag inte kan fortsätta såhär. Vi pratade hela natten och jag bröt ihop sisådär hundra gånger och bara grät. Jag kan inte ens minnas senaste gången jag grät. Söndagen hände massa konstiga saker i min kropp. Jag har tydligen ont i axlar och nacke helt plötsligt. En punkt mellan skulderbladen gör så ont att det är plågsamt att andas. Feber. Sen frossa fast utan feber. Det känns som små elstötar far upp och ner längs ryggen och benen. Ibland får jag kramp på olika ställen. Huvudvärken från helvetet. Dagsljus gör ont. I hjärnan. Som dessutom känns som den är gjord av det tunnaste glas och går i tusen små bitar om någon stänger en dörr eller skåplucka lite för hårt.
Jag har sjukanmält mig och fått en tid hos vårdcentral - nästa tisdag. Vad kommer hända? Jag orkar inte ens tänka på att jobba. Dels för att jag har så ont överallt och dels för att jag knappt orkar hålla mig vaken. Har sovit större delen av helgen. Kan man få en sjukskrivning så direkt? Vad tusan gör jag om läkaren bedömer att jag bör jobba?
Är det här vad som händer när man är utbränd?
Jag känner inte igen mig själv. Sambon räknade upp allt jag slutat med här hemma senaste veckorna. Jag lagar inte riktig mat längre, det blir halv eller helfabrikat dagligen. Akvarierna har fått förfalla. Det är inte samma ordning. Fönstren är fortfarande inte putsade. Jag har sått lite tomat och gurka men de små plantorna har tynat bort nu för de har inte blivit vattnade. Jag läser inte längre. Avstyr alla sociala aktiviteter, t o m min närmaste(numera enda)väns möhippa. Det är inte likt mig. Jag älskar att laga mat, pysslar om mina sådder som bebisar, älskar att göra utflykter och projekt med barnen, tycker om besök, kastar mig glatt in i veckans städning och myser riktigt när jag går och plockar ordning på allt på kvällen när barnen lagt sig. Jag var inte ens medveten om att jag valt bort allt det här. Insåg inte att det enda jag gör när jag är hemma är att sova. Eller vara arg och rya över att alla tjatar och stökar till.
Sambon sköter allt hemma när han inte jobbar kväll. När han gör det håller jag skeppet flytande, matrester eller foodora, inga besökare, barnen får närapå obegränsad skärmtid. Öronproppar.
Jag vill bara ha tyst och mörkt och få sova. Jag orkar inte hålla ihop längre. Orkar inte tänka en hel tanke, de fladdrar iväg för mig. Vad säger jag till min arbetsgivare?
Det här har nog varit på gång länge, men jag är envis, har hög smärttröskel och har svårt att be om hjälp. Nu föll korthuset ihop helt plötsligt när någon annan än jag drog fram allt i ljuset. Allt det där som jag trodde att jag dolde så bra. För det var ju bara jag som var lat. Om jag bara kämpade mer och försökte mer så skulle det ju gå över, jag skulle komma ut i andra änden och allt skulle ordna sig!
Vad kommer hända nu?

Jag hade samma problem med dig med att få läkartid. Jag rasade ihop fullständigt en dag på jobbet och låste in mig på ett rum, ringde Kry och fick sjukintyg på 7 dagar direkt. Sen lyckades jag lösa en tid på förrtagshälsovården 3 veckor senare som kunde sjukskriva mig retroaktivt för glappet som hamnade emellan.

 

[Jahaja]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

 

[Mia_R]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Oroa dig inte vad det gäller de tre veckornas sjukskrivning, i det skick du är kommer det att förlängas så du blir inte tvingad tillbaka till jobbet i förtid men klokt att ta någon med sig nästa gång.

 

[Palermo]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Du kommer inte att förväntas jobba heltid om tre veckor. Se det som en tid för uppföljning och utvärdering.

 

[SiZo]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Sjukskrivning fungerar så helt enkelt. Oroa dig inte för tiden. När det är några dagar kvar så skriv ett meddelande på 1177 att du har kvar samma symptom och behöver nytt sjukintyg så kommer du få det utan nytt besök.

Det här ska du inte oroa dig över.
I samma meddelande kan du rätta till journalen - om du orkar. Det är inte så noga i den här fasen.

 

[Malibu_Stacy]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Om du orkar, hör av dig och be om att få byta till escitalopram

 

[monster1]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Jag äter cymbalta eller snarare dess billigare kompis duloxetine, det är en vanlig medicinering. Men det är en SNRI och inte en SSRI varför man valde det till dig är ju svårt att säga.

 

[Islandshästryttare]

Jag fick 1 månad sjukskrivning, inklusive den retroaktiv så 3 veckor till...
Sen svimmade jag inne på provtagningen, jag hade ju inte ätit nåt på hela dagen. De 2 första rörnen gick bra. Nör hon satt det tredje var det god natt. När jag vaknade trodde jag att jag var hemma och undrade vem främlingen var som stod och höll upp mina fötter. Alla minnen av läkarbesök var borta.
Tur att jag hade fixat skjuts till och från vc för jag hade aldrig klarat att köra hem.
Fick be mamma att stanna med barnen för jag mådde skit även hemma sen. Gick och la mig, sov till sambon kom hem 3 timmar senare. Var vaken ett par timmar sen däckade jag igen och sov hela kvällen och natten. Sambon nästan bar in mig i sängen. Jag är så trött av att bara ha varit iväg en timme!

Det känns inte särskilt mycket bättre nu. Jobba igen om 3 veckor? Hur ska jag hinna bli bättre till dess? Jag måste ha nån med mig vid läkarbesök i fortsättningen inser jag. Gick själv igår för sambon kunde inte byta pass på jobbet. Läste journalen idag och det är en hel del som blivit fel. B la att jag skulle ha gått ner 20 kg de senaste 3 åren fast jag inte orkar träna. Jag har gått UPP ju! Och jag fixar inte att säga emot när de pratar om saker jag inte orkar.
Läkaren skrev ut cymbalta till mig också, visserligen en låg dos på 30 mg per dag men det känns ändå märkligt... Varför inte citalopram, escitalopram eller nåt vanligare?
Cymbalta har jag inte sett i aktiv användning på många år, inte min bekanta som jobbat inom psykiatrin heller...

Angående journalen så kan du skriva till vårdcentralen på 1177. Då kan du logga in och sambon hjälpa dig att formulera det som blivit fel.

 

[Jahaja]

Nu har jag haft lite tid att landa. Är lite bättre, orkar lite mer. Har just nu en svacka dock, legat i sängen hela helgen och mest sovit. När inte värken hållit mig vaken vill säga.
Pratade med läkaren i förmiddags, han förlänger sjukskrivningen en månad till sedan är det tydligen tänkt att jag ska påbörja återgång till arbete. Mitt i kaoset med sommarvikarier som saknar både erfarenhet och tillstånd att ge läkemedel. Och extra kunder som är i sina sommarstugor och behöver tillfällig hemtjänst... Jag vill inte! Jag får ont i magen bara av tanken på röran.

Jag vill göra nåt annat. Jag har hittat flera yh-utbildningar med start i höst som jag är behörig till och som jag tror kan bli bra för mig. Ännu fler finns som börjar i januari -25. Kunde jag bestämma själv skulle jag vilja läsa in Matte 2 och söka till nån högskoleutbildning. Det finns så mycket annat jag skulle kunna göra än att återgå till ett arbete som gjort mig sjuk och som jag inte ser nån framtid med. Jag vill plugga. På distans. Jag älskar distansstudier! Pluggade gymnasiekurser i 6 mån för några år sedan och har aldrig mått så bra! Men jag vågar inte ta upp det här med sjukvården för det fattar jag ju att de inte kommer sjukskriva mig så länge. Och komvux godkänner inte studier för mig mer än om jag vill läsa in behörighet för ett visst program, jag har dessutom bara 6 veckor kvar med csn stöd på grundläggande nivå. Det räcker ju till matte kursen, som jag vet att jag får läsa men sen saknar jag isåfall inkomst medan jag väntar på att kunna söka in till högskola och på antagningsbesked efter det.
Jag känner mig bakbunden! Jag vet tämligen väl vad jag vill och vad jag skulle må bra av men reglerna sätter krokben för mig. Och så vill jag bara dra täcket över huvudet och stänga ute allt istället.

 

[monster1]

Nu har jag haft lite tid att landa. Är lite bättre, orkar lite mer. Har just nu en svacka dock, legat i sängen hela helgen och mest sovit. När inte värken hållit mig vaken vill säga.
Pratade med läkaren i förmiddags, han förlänger sjukskrivningen en månad till sedan är det tydligen tänkt att jag ska påbörja återgång till arbete. Mitt i kaoset med sommarvikarier som saknar både erfarenhet och tillstånd att ge läkemedel. Och extra kunder som är i sina sommarstugor och behöver tillfällig hemtjänst... Jag vill inte! Jag får ont i magen bara av tanken på röran.

Jag vill göra nåt annat. Jag har hittat flera yh-utbildningar med start i höst som jag är behörig till och som jag tror kan bli bra för mig. Ännu fler finns som börjar i januari -25. Kunde jag bestämma själv skulle jag vilja läsa in Matte 2 och söka till nån högskoleutbildning. Det finns så mycket annat jag skulle kunna göra än att återgå till ett arbete som gjort mig sjuk och som jag inte ser nån framtid med. Jag vill plugga. På distans. Jag älskar distansstudier! Pluggade gymnasiekurser i 6 mån för några år sedan och har aldrig mått så bra! Men jag vågar inte ta upp det här med sjukvården för det fattar jag ju att de inte kommer sjukskriva mig så länge. Och komvux godkänner inte studier för mig mer än om jag vill läsa in behörighet för ett visst program, jag har dessutom bara 6 veckor kvar med csn stöd på grundläggande nivå. Det räcker ju till matte kursen, som jag vet att jag får läsa men sen saknar jag isåfall inkomst medan jag väntar på att kunna söka in till högskola och på antagningsbesked efter det.
Jag känner mig bakbunden! Jag vet tämligen väl vad jag vill och vad jag skulle må bra av men reglerna sätter krokben för mig. Och så vill jag bara dra täcket över huvudet och stänga ute allt istället.

Du borde kunna få arbetsträning och även bli omplacerad så du slipper gå tillbaka till det som gjort dig sjuk. Har läkaren bedömt utmattningen som arbetsskada, det är ganska viktigt för att krav ska ställas på arbetsgivaren.

 

[Jahaja]

Du borde kunna få arbetsträning och även bli omplacerad så du slipper gå tillbaka till det som gjort dig sjuk. Har läkaren bedömt utmattningen som arbetsskada, det är ganska viktigt för att krav ska ställas på arbetsgivaren.

Läkaren har inte gjort någon sådan bedömning. Känns svårt att ställa detta krav på just denna arbetsgivare med då det här nog pågått sedan överbelastningen under pandemin. Jag är relativt ny på just denna arbetsplats.

Omplacera mig kan de inte; jag är undersköterska på ett hemtjänst företag. Det finns liksom ingenting att omplacera mig till.
Jag vill dessutom inte tillbaka. Har varit på väg bort från yrket ett par år men aldrig orkat hoppa ur båten så att säga eftersom jag knappt klarat vardagen utöver jobbet. Det här var en väckarklocka, min chans att faktiskt hinna samla mig tillräckligt för att ta mig vidare. Och så går inte det för att allt är fokuserat på att få mig att funka i mitt nuvarande jobb.