Utbränd? Vad händer?

[animalasia]

Här har det varit max 3 månader (det har inte varit så tidigare) sen ska du ut på arbetsmarknaden i någon mån för att det ansetts att det inte går att vila sig frisk.

Kan det vara nya rekommendationer? För det var något som sades i flera sammanhang och som handläggaren speciellt ringde mig för att upplysa om.

 

[animalasia]

Svarar alla i ett här, det är för mycket att sortera annars även om jag uppskattar alla svar förstås.

Tid på VC inom en vecka är rekordsnabbt här på min ort. Ofta handlar det om uppåt en månad. Fick prata med en terapeut av nåt slag när jag bokade, en kort telefontid bara. Hon ställde lite frågor om trötthet, trauman, arbetssituation, om jag blivit ljudkänslig, om jag kunde se på Tv och läsa. Jag fick fram en del sammanhängande men mycket lösryckta meningar bara. För att jag inte kan sammanfatta, kan inte avgöra vad som hör ihop med vad, vad som hände när, vad som är relevant. Tror att jag tjöt nåt om att jag tagit bort allt som var jag och ändå inte fick det att funka. Eller nåt sånt. Det kändes ok till hon(kändes det som)ifrågasatte varför jag inte nämnt för min arbetsgivare att jag inte mådde bra. "För om de inte vet kan de ju inte göra nåt heller". Jag försökte få fram att jag inte själv fattat hur jag mådde och att jag både är ganska ny på arbetsplatsen och inte riktigt känner nåt förtroende för varken chefen eller hr ansvarig. Jag KAN INTE prata direkt med dom om det här. Det var svårt nog att prata med terapueten. Jag behöver få på papper. Jag behöver att nån annan bestämmer vad jag behöver just nu för jag får inte ihop det.

Även idag har jag mest sovit. Körde barnen till skolan imorse, det sög all energi jag hade. Skulle egentligen tvätta men så blev det inte. Har legat på soffan, under täcket, med gardinerna fördragna. Katten har legat vid mina fötter och spunnit. Snälla fina kisse. Sambon har varit hemma på rasten och ställt fram mat och lagt glass i frysen. Och ställt en nyinköpt pelargon på bordet. Han vill vara snäll, alla mina glömde jag utomhus i höstas. Han vet att jag var ledsen över det. Men den står där och flåsar på mig nu, pelargonen. Den kommer vilja bli omplanterad. Den behöver ljus och vatten. Jag måste få bort de döda plantorna i fönstren. Jag orkar inte. En hel hög fiskar bor tillfälligt i två plasthinkar med syreslangar i. Jag måste hitta nya hem till dem. Har en bekant som kanske vill ha ett par av dom iaf. Men några kräver stort utrymme och är inte bara att hysta iväg. Sambon ska kolla om någon djuraffär kan tänka sig att ta dem gratis, bara vi blir av med dem.

Jag sjukskrev mig i måndags. Läkartiden är på tisdag nästa vecka. Det blir 8 dagar, en mer än jag får sjukskriva mig själv. Eller räknas bara arbetsdagar? Det ligger en ledig dag mitt i de 8 isåfall...

Jag är livrädd att låta som någon som försöker snika åt sig en extra månads semester. Som att jag bara inte har lust att jobba. Jag vill ju inte jobba, just nu, eftersom jag känner själv att jag bara försöker ta mig igenom dagen och hoppas att inget allvarligt händer. Men sen, sen vill jag ju jobba. 20 % lägre inkomst kommer kännas. Jag har inte råd att vara sjuk.
Faktiskt är jag nog lika rädd att bli sjukskriven som för att inte bli det. Vad ska jag göra hela dagarna? Tänk om tröttheten går över efter ett par veckor och jag blir mitt vanliga rastlösa jag igen. Hur ska jag kunna sitta och se allt som behlver göras, känna att jag vill och orkar men låta bli?

Har du någon företagshälsovård på jobbet?

 

[Inte_Ung]

Här har det varit max 3 månader (det har inte varit så tidigare) sen ska du ut på arbetsmarknaden i någon mån för att det ansetts att det inte går att vila sig frisk.

Det hade ju inte fungerat för mig.
Det tog ett halvår minst innan jag kunde hitta hem utan att ha huset inom synhåll hela tiden.
Ingen föreslog att jag skulle kunna arbeta på mycket lång tid.

 

[Squie]

Kan du fortfarande köra bil?
Då finns det hopp.
Jag klarade inte av det och hade jag kunnat så hade jag i varje fall inte hittat hem igen.

Nja. Man kan vara svårt sjuk även om man kan köra bil. Jag kategoriserades som svårt sjuk i UMS o kunde ändå köra bil.

 

[Inte_Ung]

Nja. Man kan vara svårt sjuk även om man kan köra bil. Jag kategoriserades som svårt sjuk i UMS o kunde ändå köra bil.

Det slår väl olika för olika människor.
I mitt fall så blev det väldigt tydligt för omgivningen att något var oerhört fel.

Vad blev dina största problem?

 

[Jahaja]

Jag tror du får släppa att du ska göra någoting alls, agera som om du hade magsjuka eller influensa och håll dig lugn låta andra ta hand om dig.

Jag försöker. Det har gått bra nu. Jag är ju ändå så trött. Försökte diska igår innan sambon kom hem. Flyttade runt grejer men fick inget gjort så gav upp. Har glömt var jag lagt sonens mössa, skitmorsa. Den finns ingenstans.
Jag brukar ha koll!! Jag brukar vara så energisk och ha massor på gång samtidigt. Jag brukar få frågan hur jag orkar och hinner allt och hur jag alltid kan vara så glad och positiv. Jag är flexibel. Jag hittar lösningar. Jag tuffar på.
Nu vet jag inte. Vet ingenting längre. Hur kan det gå so fort? Förra veckan körde jag runt på jobbet och löste kriser, guidade nyanställda och skötte döende patienter. Dokumenterade, medlade, planerade och planerade om. Fixade. Log. Skämtade.

Nu orkar jag inte ens svara på om jag är hungrig? Blir arg när sambon frågar. Hur i helvete ska jag veta det?! Han är snäll och klappar bara om mig. Ställer fram mat framför näsan på mig i vilket fall. All energi går åt till att bete sig som folk mot barnen. Som är goa och hämtar saker jag glömmer, storasyster skriver sitt och brorsans schema på kylen, de klappar mig och håller handen och kammar mitt hår som jag tycker är så skönt.

 

[Palermo]

Jag försöker. Det har gått bra nu. Jag är ju ändå så trött. Försökte diska igår innan sambon kom hem. Flyttade runt grejer men fick inget gjort så gav upp. Har glömt var jag lagt sonens mössa, skitmorsa. Den finns ingenstans.
Jag brukar ha koll!! Jag brukar vara så energisk och ha massor på gång samtidigt. Jag brukar få frågan hur jag orkar och hinner allt och hur jag alltid kan vara så glad och positiv. Jag är flexibel. Jag hittar lösningar. Jag tuffar på.
Nu vet jag inte. Vet ingenting längre. Hur kan det gå so fort? Förra veckan körde jag runt på jobbet och löste kriser, guidade nyanställda och skötte döende patienter. Dokumenterade, medlade, planerade och planerade om. Fixade. Log. Skämtade.

Nu orkar jag inte ens svara på om jag är hungrig? Blir arg när sambon frågar. Hur i helvete ska jag veta det?! Han är snäll och klappar bara om mig. Ställer fram mat framför näsan på mig i vilket fall. All energi går åt till att bete sig som folk mot barnen. Som är goa och hämtar saker jag glömmer, storasyster skriver sitt och brorsans schema på kylen, de klappar mig och håller handen och kammar mitt hår som jag tycker är så skönt.

Du är ju sjuk. Du har inte plötsligt blivit en annan person som inte ver hur man gör när man diskar. Du är sjuk.

Att bli sjuk lite plötsligt är ju inget konstigt, plus att jag är rätt säker på stt det har funnits tecken även om du har missat dem.

Med vila och hjälp från vården blir du bättre vad det lider. Just nu har du ju uppenbarligen inget realistiskt alternativ till vila, så då gäller vila.

 

[Jahaja]

Ja jag förstår ju att nåt hänt. Det är bara så... konstigt. Att inte känna igen sig själv.
Sambon ska följa med till läkartid. Dels för att kunna prata om jag inte minns eller får fram vad jag vill säga. Och dels för att jag är så van att maskera. Eller förminska kanske? Jag orkar inre säga emot utan går med på saker som jag egentligen inte vill bara för att jag är rädd att framstå som gnällig eller lat.

Och jag ser ju inte sjuk ut. Och har svårt att inte "skärpa till mig" bland folk. Jag framstår nog som rätt okej för nån som inte känner mig sen innan. Som inte vet att jag normalt pratar jättesnabbt, kan ha tre konversationer samtidigt, aldrig sitter still och alltid är medveten om precis allt som sker runt.mig. Nu känns det som att röra sig i lera, eller lim. Som om tankarna är fjärilar och jag försöker fånga den med blyvikter på mig.

 

[Jahaja]

Som att vara jätte jättefull men försöka vete sig nyktert. Och jag undrar hela tiden hur det går. Om nån ser? JmHurnde inte kan se. Hur de kan missa att jag inte har en aning om vad de pratar om.

 

[Squie]

Bra att sambon följer med dig.

Mkt viktigt inför mötet! Det här kan låta märkligt i mångas ögon.
Överdriv!
Just som du säger, förminskande av dig själv. Överdrivet du (som du tycker) så är du lite närmare sanningen om hur det eg är.

 

[Seaside]

@Jahaja jag blev sjukskriven för utmattning för lite mer än ett år sedan och kan relatera till mycket av det du skriver. Man går från att vara effektivitetsproffs till att rasa fullständigt. Men det du upplever är inte den du är. Du är fortfarande samma. Men du har drabbats av en sjukdom som påverkar dina (kognitiva) förmågor. Steg 1 nu är att få ett sjukintyg, och där har du inbokad tid och stöd av din man vilket är jättebra. Läkaren kan bakdatera sjukintyget så det gör inget att det gått mer än en vecka. Skriv ner hur du mår inför läkarbesöket om du är rädd att inte få fram det du behöver säga. Jag minns att jag låg på för att få ett så tidigt läkarbesök som möjligt för jag var rädd att om jag var hemma en vecka skulle de akuta besvären lägga sig och att jag skulle bita ihop och gå till jobbet ännu en gång.

Sedan ska du försöka acceptera att du är sjuk. Det är en riktig sjukdom och dina nedsatta förmågor är orsakade av den här sjukdomen. Du är inte svag för att du blivit sjuk - de som blir sjuka i utmattning blir det för att de har överpresterat under en lång tid och satt andras behov före sina egna. Det kommer inte alltid vara så här. Du är i akutfasen nu och den är (kan vara) jättetuff, men det kommer bli bättre. Jämför dig inte med andra - vi har alla olika förutsättningar och olika bördor att bära. Vi blir också utmattade på olika sätt, så lyssna mest på dig själv och lagom mycket på andra personer ( ).

Angående alla måsten omkring dig - det känner jag igen på pricken! Så tyngande! Försök att prioritera, kanske tillsammans med din man. Vad av det du känner måste göras är på riktigt ett måste? Man kan faktiskt skita i saker också. Eller skjuta upp dem till en dag då man mår bättre. Du kommer som sagt inte alltid må så här. Skriv en lista och prioritera saker utifrån viktighet och hur bråttom det är. Bryt ner det till enkla att-göra-listor. Det gör det lättare också att delegera till en annan familjemedlem. För mig var/är det viktigt att jag fick känna att jag ändå åstadkom saker, så jag hade som mål att göra en sak per dag. Det var både ett mål och en gräns. Om jag inte nådde målet var det okej, men det var inte okej att gå över gränsen. Så småningom kunde jag utöka och göra fler saker. Var bara vaksam på att du gör saker som är viktiga för dig och inte fortsätter slita ut dig för andras skull.

 

[Squie]

Å sen. En grej till som är viktig. Be sambon din läsa på om sjukförsäkringssystemet! Utan kunskap i det kan det bli onödigt tufft.

 

[Jahaja]

Ja... Jag fick inget läkarbesök. "Bara" ett möte med KBT terapeut för bedömning. Kommer såklart inte ihåg poängen på den där skalan men nånting på 40 tror jag. Terapeuten tyckte det var glasklart vad som var fel. Hon skulle boka en läkartid till mig och skicka remiss tror jag till nåt som hette arbetsterapi.
Men jag trodde ju att hon skulle kunna sjukskriva mig! Under veckan jag varit hemma har symtomen kommit och gått men iom att jag slappnat av och tillåtit mig att känna så mår jag sämre än innan.
Det finns inte en chans att jag kan gå tillbaka till arbete efter imorgon! Och en läkartid kunde dröja sa Terapeuten. Vad gör jag så länge? Jag jobbar i hemtjänsten, jag måste kunna kommunicera, köra massa bil, passa tider, göra massor av grejer samtidigt, anpassa mig efter masa olika individer. Jag blir helt mosig i huvudet av att köra barnen 2 km till skolan! Efter besöket på VC idag la jag mig och sov 5 timmar, helt däckad. Hur ska jag kunna jobba 8,5 timme?!
Kroppen gör så ont med så jag fattar inte hur jag ska kunna, fysiskt, utföra mina arbetsuppgifter.

Jag tror inte att nån på min arbetsplats tänker tvinga mig att arbeta men jag måste ju utan läkarintyg? Jag vet att man kan lämna in intyget i efterhand men jag kan ju inte vara säker på att få nåt??

 

[animalasia]

Ja... Jag fick inget läkarbesök. "Bara" ett möte med KBT terapeut för bedömning. Kommer såklart inte ihåg poängen på den där skalan men nånting på 40 tror jag. Terapeuten tyckte det var glasklart vad som var fel. Hon skulle boka en läkartid till mig och skicka remiss tror jag till nåt som hette arbetsterapi.
Men jag trodde ju att hon skulle kunna sjukskriva mig! Under veckan jag varit hemma har symtomen kommit och gått men iom att jag slappnat av och tillåtit mig att känna så mår jag sämre än innan.
Det finns inte en chans att jag kan gå tillbaka till arbete efter imorgon! Och en läkartid kunde dröja sa Terapeuten. Vad gör jag så länge? Jag jobbar i hemtjänsten, jag måste kunna kommunicera, köra massa bil, passa tider, göra massor av grejer samtidigt, anpassa mig efter masa olika individer. Jag blir helt mosig i huvudet av att köra barnen 2 km till skolan! Efter besöket på VC idag la jag mig och sov 5 timmar, helt däckad. Hur ska jag kunna jobba 8,5 timme?!
Kroppen gör så ont med så jag fattar inte hur jag ska kunna, fysiskt, utföra mina arbetsuppgifter.

Jag tror inte att nån på min arbetsplats tänker tvinga mig att arbeta men jag måste ju utan läkarintyg? Jag vet att man kan lämna in intyget i efterhand men jag kan ju inte vara säker på att få nåt??

Har ni tillgång till företagshälsovård?

 

[SiZo]

Ja... Jag fick inget läkarbesök. "Bara" ett möte med KBT terapeut för bedömning. Kommer såklart inte ihåg poängen på den där skalan men nånting på 40 tror jag. Terapeuten tyckte det var glasklart vad som var fel. Hon skulle boka en läkartid till mig och skicka remiss tror jag till nåt som hette arbetsterapi.
Men jag trodde ju att hon skulle kunna sjukskriva mig! Under veckan jag varit hemma har symtomen kommit och gått men iom att jag slappnat av och tillåtit mig att känna så mår jag sämre än innan.
Det finns inte en chans att jag kan gå tillbaka till arbete efter imorgon! Och en läkartid kunde dröja sa Terapeuten. Vad gör jag så länge? Jag jobbar i hemtjänsten, jag måste kunna kommunicera, köra massa bil, passa tider, göra massor av grejer samtidigt, anpassa mig efter masa olika individer. Jag blir helt mosig i huvudet av att köra barnen 2 km till skolan! Efter besöket på VC idag la jag mig och sov 5 timmar, helt däckad. Hur ska jag kunna jobba 8,5 timme?!
Kroppen gör så ont med så jag fattar inte hur jag ska kunna, fysiskt, utföra mina arbetsuppgifter.

Jag tror inte att nån på min arbetsplats tänker tvinga mig att arbeta men jag måste ju utan läkarintyg? Jag vet att man kan lämna in intyget i efterhand men jag kan ju inte vara säker på att få nåt??

Du kan vara 99,99999% säker på att få ett läkarintyg. Varför skulle du inte få det? du är ju jättesjuk!

 

[MJLee]

Ja... Jag fick inget läkarbesök. "Bara" ett möte med KBT terapeut för bedömning. Kommer såklart inte ihåg poängen på den där skalan men nånting på 40 tror jag. Terapeuten tyckte det var glasklart vad som var fel. Hon skulle boka en läkartid till mig och skicka remiss tror jag till nåt som hette arbetsterapi.
Men jag trodde ju att hon skulle kunna sjukskriva mig! Under veckan jag varit hemma har symtomen kommit och gått men iom att jag slappnat av och tillåtit mig att känna så mår jag sämre än innan.
Det finns inte en chans att jag kan gå tillbaka till arbete efter imorgon! Och en läkartid kunde dröja sa Terapeuten. Vad gör jag så länge? Jag jobbar i hemtjänsten, jag måste kunna kommunicera, köra massa bil, passa tider, göra massor av grejer samtidigt, anpassa mig efter masa olika individer. Jag blir helt mosig i huvudet av att köra barnen 2 km till skolan! Efter besöket på VC idag la jag mig och sov 5 timmar, helt däckad. Hur ska jag kunna jobba 8,5 timme?!
Kroppen gör så ont med så jag fattar inte hur jag ska kunna, fysiskt, utföra mina arbetsuppgifter.

Jag tror inte att nån på min arbetsplats tänker tvinga mig att arbeta men jag måste ju utan läkarintyg? Jag vet att man kan lämna in intyget i efterhand men jag kan ju inte vara säker på att få nåt??

Digital läkare och sjukintyg? Jag är principiellt emot digitala läkare men när jag behövde sjukskrivning den 25 december kontaktade jag faktiskt Kry som skrev sjukintyg i sju dagar, men sa att jag behövde göra ett fysiskt besök om det skulle förlängas. Kanske en akutåtgärd?

Det är 99.9% att du kommer sjukskrivas och kan göra det retroaktivt, men tänk på att du ändå inte har obegränsat med tid för retroaktiv sjukskrivning. Om det skulle dröja länge med att träffa läkare. Och eftersom jag är den jag är så skulle jag oroat mig för den där 0.01%

 

[Jahaja]

Digital läkare och sjukintyg? Jag är principiellt emot digitala läkare men när jag behövde sjukskrivning den 25 december kontaktade jag faktiskt Kry som skrev sjukintyg i sju dagar, men sa att jag behövde göra ett fysiskt besök om det skulle förlängas. Kanske en akutåtgärd?

Det är 99.9% att du kommer sjukskrivas och kan göra det retroaktivt, men tänk på att du ändå inte har obegränsat med tid för retroaktiv sjukskrivning. Om det skulle dröja länge med att träffa läkare. Och eftersom jag är den jag är så skulle jag oroat mig för den där 0.01%

Kry har jag faktiskt. Tack!

Och den där procenten oroar mig med. Har iaf iafpratat med jobbet, personalansvarig sa att hon hörde att jag inte mådde bra och verkade förstå.

 

[Squie]

Kan testet ha hetat Madr-s?

 

[SweetPanther]

Kan testet ha hetat Madr-s?

KEDS är utformat för utmattning och Madr-s för depression.

 

[Squie]

KEDS är utformat för utmattning och Madr-s för depression.

Okej.
Jag fick göra Madr-s för UMS.