Visst är det lite skönt att veta att man inte är helt ensam i sitt elände i alla fall En vän till mig är likadan, hon träffade en kille i början av året och var så himla förälskad i honom. Men hon sa hela tiden att hon bara väntade på att det där messet ska komma, där han skriver typ "Du, jag har tänkt på oss.." Jag sa att hon inte borde tänka så utan bara njuta just nu, och vem vet, kanske blir det jättebra? Men hon hade rätt. Det gick två månader sen bröt han, och hon var otröstlig.
Just nu vågar jag inte hoppas alls på denna karl. Han får mig att känna alldeles för mycket, alldeles för tidigt, för att det här ska sluta bra. Men jag kommer fortsätta träffa honom och jag vet i alla fall att jag kommer landa mjukt i mina vänners famn när han dumpar mig
Jag tar hellre risken att få ont om det tar slut än att inte känna något alls. Jag tänker också fortsätta tro gott om folk (tills jag ev ser att det var fel). Inte på ett naivt eller blåögt sätt men att för mig har det att göra med hur jag vill att världen ska vara
Sedan finns det lyckliga slut också, se på mig och särbon. Vi är ju fortfarande tillsammans, har överlevt att vara det och jag tror ingen av oss har planer på att göra slut just nu iaf