Hur viktigt är ett jobb?

[Inte_Ung]

TS har skrivit om och om igen att hon lever av avkastningen på ett företag HON SJÄLV har jobbat upp.

Frågan är ju då varför hon servar sin frånvarande man?
Han borde väl kunna se till att också vara hemma med sina barn?

Det är är problemet sitter.
TS använder sin tid till att sköta sin friska man som inte tar del av familjearbetet.

 

[Diderot]

jag har ett bra jobb, som jag trivs med, det är stimulerande och jag tycker det är viktigt,

Byt jobb då? All världens jobb kan väl inte vara icke-roliga och icke-stimulerande?

Alltså jag har ett roligt och stimulerande jobb, men det utesluter ju inte att jag kan hitta på aktiviteter som är ännu roligare och ännu mer stimulerande än ett jobb. Jag har ett oerhört bra jobb, kan inte tänka mig ett bättre, men min fritid är ännu bättre!

 

[Inte_Ung]

att de är hänvisade till voluntärarbete från folk som egentligen är utbildade till helt andra saker för att kunna driva verksamheten.

Nu så skulle jag nog tro att just prostituerade kan behöva just en jurist till sin hjälp.
Så det kan nog vara helt rätt utbildning för uppgiften.
Men ändå.

 

[Inte_Ung]

Alltså jag har ett roligt och stimulerande jobb, men det utesluter ju inte att jag kan hitta på aktiviteter som är ännu roligare och ännu mer stimulerande än ett jobb.

Det har inte jag lyckats med.
Och då så är jag ändå oerhört bra på att roa mig på egen hand.

 

[Mabuse]

@Mabuse det är klart att förstärka normen för minskad jämställdhet är inte bra men har du funderat på vad normen är idag?

O ja. Jag har haft anledning att fördjupa mig i lite ny statistik och forskning på området, och resultatet är tyvärr lite deppigt: könsnormerna lever och har hälsan, och jämställdheten är fortfarande långt borta. Titta t ex på den här studien: http://shortcut.nu/artiklar/ny-studie-visar-man-gillar-inte-karriarkvinnor/?hc_location=ufi

 

[AgentCarter]

Du missar min poäng helt. Det handlar inte alls om att du slöar bort ditt liv, tvärtom så handlar det om att du arbetar utan lön, utan anställning.

Om du och din man delade på hushållssysslorna så skulle du ju ha ännu mer tid och energi till att hjälpa prostituerade!

Fast är det utan lön? Med tanke på att hen får pensionsspar, äger ett halvt företag osv? Det är inte lön från en riktig arbetsgivare men det låter i mina öron som det kan räknas som en lön.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är ju så olika vad man har för jobb och hur man ser på sitt jobb.
Vissa jobb gör jag endast för pengarna medan andra tycker jag är genuint roliga, stimulerande och utvecklande. Plus att jag då träffar många härliga människor som tillför glädje, kreativitet och i slutändan typ mening med livet.
Vore jag helt ekonomiskt oberoende skulle det ju inte vara aktuellt för mig att "lönearbeta" som i första alternativet. Däremot skulle jag absolut vilja jobba med alternativ nr två, då i lagom mängd såklart.

Sen skulle jag såklart vika tid till att resa mer och gärna bjuda med vänner på resorna. Och kanske lägga mer tid på att besöka äldre i hemmet osv. Försöker hinna med dylikt idag men det är svårt att göra det nog ofta när jag jobbar typ 200+ timmar i månaden

 

[LiZH]

Frågan är ju då varför hon servar sin frånvarande man?
Han borde väl kunna se till att också vara hemma med sina barn?

Det är är problemet sitter.
TS använder sin tid till att sköta sin friska man som inte tar del av familjearbetet.

Var har jag skrivit att han inte tar del? Han tar väl lika mkt del som andra som jobbar 40 tim per vecka?

 

[LiZH]

Den kan nog vara bra ändå.
Men problemet är vilka signaler en sådan pappa ger.
Att män är borta mycket, är till för att betala för andra och skall ha service då de är hemma.
Bevare mig för hans söner och döttrar och det som de lär sig.

Tur att mina barn inte har en sådan pappa.

 

[Inte_Ung]

Var har jag skrivit att han inte tar del? Han tar väl lika mkt del som andra som jobbar 40 tim per vecka?

I hela tråden.
Din man arbetar och du är hemma med barnen.
Han reser mycket och barnen är då ditt ansvar.

Du får gärna rätta mig om jag har fel och förklara hur det egentligen är.
För det skulle kanske ändra på vår syn på dig och din man.

Jag ser en mansgris som åker runt och jobbar som han vill när han vill och en hustru som är hemma och servar mannen i hans liv.
Om ni nu är ekonomiskt oberoende varför måste din man då resa så mycket?

 

[Tora]

Jag jobbar för att leva, och inte leva för att jobba.

Vissa verkar lägga all sin identitet och meningsfullhet i livet på att jobba. Utan jobb ingen mening. Det tycker jag är lite skrämmande och tråkigt.

Jobbet är det som betyder minst för mig personligen och då älskar jag ändå mitt jobb. Det finns så mycket annat som är viktigare.

Hade jag haft möjlighet att inte jobba så hade jag lätt slutat jobba. Dock hade det inte varit självklart att det just vore jag som hade slutat jobba.

Det beror ju lite på varför jag inte behövde jobba längre. Säg tex om det berodde på en lottovinst som gjorde det möjligt för oss att klara oss på en lön. Då hade vi nog jobbat 50% var för vi vill båda vara hemma med barnen.

Hade det inte varit möjligt att dela utan en var tvungen att jobba 100% så hade vi nog dragit lott. Eller så hade jag tvingat min man att offra sig för min skull och fortsätta jobba (Dock tveksamt om jag hade kunnat lura honom att göra det. Han hade nog tyckt att jag skulle offra mig för honom )

 

[Inte_Ung]

Tur att mina barn inte har en sådan pappa.

Men det är ju precis det som de har.
Din man är borta massor för att dra in pengar och du är hemma och servar hans liv.
Ser du verkligen inte det?

 

[stjarnhimmel]

TS- det är en sak jag undrar över. Du behöver inte svara om du inte vill.

Men du skrev tidigare i Amorteringstråden följande;

"Vi amorterar ganska mycket, vi har höga lån ( husen här är dyyyra) och vi vet att om 2år är vi utan fast inkomst eftersom min man tänker sluta jobba då. Vi kommer då vara under 50 och fortfarande ha tre barn boende hemma-att amortera nu gör att vi säkrar arr kunna bo kvar även utan inkomst. Skulle det bara vara vi två skulle huset ändå säljas när han slutar, men nu har vi ju tre barn som går i skolan och är rotade här. Och hyreslgh kommer inte på fråga. Så för oss handlar det om att veta att vi kommer kunna bo kvar även utan inkomst."

Dvs då innebär ju det att ni lever på din mans inkomst? Och jag får inte ihop det med att du tidigare skrev att det var ingen fara med om din man blev sjuk eller inte kunde jobba. Men enligt ovanstående är ni beroende av din mans inkomst för boendet. Dvs din mans inkomst gör att ni kan leva i huset idag och amortera så ni har råd att bo där utan inkomst i framtiden.
Är inte det väldigt osäkert?

Alla får förstås välja själva hur de vill leva. Men jag förstår inte varför man har så höga lån som du beskriver om man samtidigt har så bra ekonomi som du beksriver.

obs. Jag skriver inte detta för att provocera utan är bara nyfiken.

 

[stjarnhimmel]

Tänkte inte ge mig in i detta ormboet men kan banne mig inte låta bli! HUR kommer det sig att vissa i den här tråden inte är läskunniga? TS har skrivit om och om igen att hon lever av avkastningen på ett företag HON SJÄLV har jobbat upp. Hon lever inte på sin man även om hans inkomst gör att det har det ÄNNU lite bättre, good for them. Barnen lever antagligen ett mycket bättre och mindre stressat liv med föräldrar som är nöjda och glada av sina val, har ekonomisk trygghet och kan göra saker som är roliga betydligt oftare än vi andra löneslavar. Jag skulle byta i vilken sekund som helst med TS om jag fick chansen. De saker hon fyller sitt liv med, välgörenhetsarbete mm, är ju samma sak som jag skulle fylla mitt med även om jag enbart skulle ägna mig åt hästverksamhet av ngt slag.
Tycker det är fantastiskt bra gjort att ha jobbat upp ett företag så man i ganska ung ålder kan ägna sig åt det man vill och inte bara det man måste.

Men det är TS mans inkomst som betalar boendet som hon själv har beskrivit, se ovan.
Sen kanske vissa tycker det är ok medan visssa inte.

 

[Melisen]

Ja, precis som rubriken lyder-hur viktigt är ett jobb? Om man är frivilligt arbetsfri, om man inte behöver jobba för ekonomin, hur viktigt är det då? Jag har funderat över detta sedan en kvinna jag träffat i 10 minuter frågade mig om jag inte är rädd att jag en dag ska känna att jag slösade bort mitt liv för att jag inte jobbat.
Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Jag älskar att umgås med unga människor, tonåringar, och få ta del av deras tankar och funderingar. Samtidigt älskar jag att driva projekt och se att något utvecklas framåt delvis pga ansträngning från min sida. Därför har jag i mitt yrkesliv valt dels att vara stallchef i en stor verksamhet med mycket ungdomar och drev där olika utvecklingsprojekt och nu är jag chef inom en verksamhet inriktad på behandling för ungdomar med olika problematik. Helt olika jobb men ändå lika på många sätt. Har funderat mycket på vad jag skulle göra om jag var helt ekonomiskt oberoende och då skulle jag nog vilja starta nåt integrationsprojekt och på något sätt skapa möjligheter för ungdomar i "utsatta" områden att få en meningsfull fritid.

Jag skulle aldrig kunna gå hemma och "bara" ta hand om familjen, jag vill använda min kapacitet till något som kan göra en positiv skillnad för någon annan. Om jag inte gör det hade jag känt att jag slösade bort mitt liv.

Fan så präktigt det låter men grunden är ju egentligen egoistisk... det är sånt som gör mig glad

Vill tillägga att jag inte läst tråden innan svar utan bara svarat utifrån första inlägget

 

[Mabuse]

Det har jag inte sagt.

Så hur menar du med att alla som får betalt för det de gör slösar bort sin tid?

 

[WBanna]

Så hur menar du med att alla som får betalt för det de gör slösar bort sin tid?

Det har jag inte heller sagt. Överdriv inte.

 

[sthu]

Inte en chans i världen att jag hade accepterat att stanna hemma och sköta hushållet medan min man jobbar en vanlig 40 timmarsvecka! Även om jag inte hade behövt pengarna för att ekonomin ska gå runt hade jag ändå velat ha ett jobb. Jag hade inte tagit vad som helst, men jag hade arbetat. Om jag hade haft eget företag hade jag arbetat i det. Det handlar inte om att nödvändigtvis tjäna pengar, utan om att vara självständig.
Som någon skrev tidigare i tråden, jag tycker hemmafruar är ointressanta.
Har träffat kvinnor som knappt kan byta glödlampa utan en man. Det gör mig vansinnig!

Nu sitter jag väl lite i hypokritbåten, hade det inte varit för min man hade jag inte kunnat leva som jag gör. Det beror visserligen på att jag fortfarande pluggar, men ändå. Jag har så gott som aldrig några pengar över vid månadens slut, men då har vi dragit lika lass till de gemensamma utgifterna och jag betalar mina hästar själv. Skulle det hända något är jag beroende av honom. Än så länge.

 

[Manza]

Jag kan känna att det är som två olika diskussioner, som visserligen går in i varandra. Absolut, det går att på individnivå diskutera och problematisera TS situation. Det är dock inte jättetrevligt att oombett få kommentarer gällande hur man själv och ens partner löst familjesituationen, och jag kan förstå att TS blir trött.

Dock, och det är verkligen en stor invändning, så leder TS frågeställning till en diskussion om de strukturer och normer som hon och hennes man faktiskt i allt väsentligt bidrar till att upprätthålla. Det är ju liksom ingen slump att det i 99.9% av fallen är kvinnan som stannar hemma i en familj som hävdar att "det här är den bästa lösningen för OSS och BARNEN". Och även om TS verkar ha en lite ovanlig ekonomisk situation så är det fortfarande hon som utför det informella, obetalda, arbetet i hemmet medan hennes man utför det formella, betalda, arbetet utanför hemmet.

@LiZH rätta mig gärna om jag har fel, men jag får intrycket att du bor i Schweiz, eller kanske Österrike? Då är det inte så konstigt att du upplever dig mer ifrågasatt av svenska kvinnor, eftersom synen på jämställdhet skiljer sig markant åt mellan länderna. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga att jag själv skulle anse det särskilt viktigt att leva efter en svensk jämställdhetsmodell i dessa länder, just för att markera mot den statligt sanktionerade könsrollsmodellen.

 

[Hyacinth]

Just det. T ex kvinnor som backar jämställdheten 60 år bakåt, vrider tillbaka klockan och förpassar kvinnan till hemmet och det oavlönade välgörenhetsarbetet i mån av tid och lust. Lever man så gör man andra kvinnor en björntjänst, för man bryter inte normen, man förstärker den. Normen är ju nämligen fortfarande att hemmet och den lilla världen är kvinnans domän, och arbetet och den stora världen är männens domän. Skulle jag hjälpa dig att förstärka den normen skulle jag motarbeta mig själv och alla andra kvinnor som vill ha samma möjligheter som män, och alla män som vill ha samma möjligheter som kvinnor.

Vill du gifta dig med mig?