Hur viktigt är ett jobb?

[Mabuse]

Det har jag inte heller sagt. Överdriv inte.

Jag överdriver inte. Du skrev: "man slösar bort livet NÄR man jobbar." Man=alla. Jobba: få betalt för det man gör. Livet: den tid man har. Alltså: Alla som får betalt för det de gör slösar bort sin tid. Att få betalt för det man gör är att slösa bort sitt liv.

En fråga blir ju då vad det är i betalningen som gör att en syssla, t ex ridning, förvandlas från något meningsfullt till slöseri med tid. Och när detta sker - om du t ex ridit ett pass och är nöjd med det, om jag ger dig 50 kr för det, förvandlas ridpasset då genast slöseri med tid i dina ögon? Om din arbetsgivare skulle strunta i att ge dig lön, skulle ditt arbete förvandlas från slöseri med tid till något meningsfullt?

 

[stjarnhimmel]

Jag har funderat kring den här diskussionen sen igår.. den väckte uppenbarligen något i mig...

Jag tror jag reagerar starkt emot "hemmafruar" eller vad man nu vill kalla det. För jag tänker vad som skulle hända med tex arbetsmarknaden om detta blev norm även i Sverige. Om man skulle ta för givet att kvinnor som skaffar barn kommer att försvinna från arbetsmarknaden. Att man tar för givet att alla män kommer ha en fru som backar upp där hemma Och jag tror att aneldningen till att TS och kanske andra undrar varför svenska kvinnor reagerar på att hon inte arbetar handlar om att många tycker det är fantastiskt med de möjligheter vi har i sverige dvs att vi har möjlighet att vara föräldralediga, dagis, lagar mot att inte bli diskriminerad pga graviditet etc. Och att många då undrar varför man inte vill ha både ett utvecklande jobb samt familljeliv.

 

[LiZH]

I hela tråden.
Din man arbetar och du är hemma med barnen.
Han reser mycket och barnen är då ditt ansvar.

Du får gärna rätta mig om jag har fel och förklara hur det egentligen är.
För det skulle kanske ändra på vår syn på dig och din man.

Jag ser en mansgris som åker runt och jobbar som han vill när han vill och en hustru som är hemma och servar mannen i hans liv.
Om ni nu är ekonomiskt oberoende varför måste din man då resa så mycket?

Han reser ett par dygn i månaden. Det är inte så mycket.

 

[AlinaT]

Det många verkar missa är att skillnaden nu mot förr är att ts gjort ett val, som innebär att vara hemmafru med mera. Hon är inte tvingad men familjen trivs med sina val. Vad är problemet?

Om det viktigaste man har i livet är ett jobb så skulle jag vilja beklaga . då är ju livet slut när man går i pension? Livet i sig är väl viktigast? Säger som en tidigare, jobbar gör jag(gjorde)jag för att ha en bra fritid.
Vill man jobba, jobba då! Har man möjlighet att en part i en familj kan vara hemma, och vill det, ja men var det då!

Själv är jag hemma med barnen och kommer så vara om allt ser ut som idag, i många år till. Vi skaffar barn och vill ägna dom så mycket tid som möjligt, varför lämna dom på dagis när de kan umgås med minst en av sina föräldrar?
Min man jobbar heller inte 40 timmar i veckan men av för oss naturliga anledningar är det jag som är hemmavarande.

Tråkigt att dra alla hemmafruar över en kam och kalla oss tråkiga. Vem är någon som inte känner mig att döma om jag är rolig eller tråkig, intressant eller inte?

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

 

[Tass]

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

Så har vi haft det tidigare. Var det samhället bättre?

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

Eller kanske, att hade könsfördelningen varit jämnare, både inom den grupp som ägnar sig åt barnuppfostran och inom den grupp som ägnar sig åt karriärsstegar, så hade dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut

 

[tanten]

Det många verkar missa är att skillnaden nu mot förr är att ts gjort ett val, som innebär att vara hemmafru med mera. Hon är inte tvingad men familjen trivs med sina val. Vad är problemet?

Om det viktigaste man har i livet är ett jobb så skulle jag vilja beklaga . då är ju livet slut när man går i pension? Livet i sig är väl viktigast? Säger som en tidigare, jobbar gör jag(gjorde)jag för att ha en bra fritid.
Vill man jobba, jobba då! Har man möjlighet att en part i en familj kan vara hemma, och vill det, ja men var det då!

Själv är jag hemma med barnen och kommer så vara om allt ser ut som idag, i många år till. Vi skaffar barn och vill ägna dom så mycket tid som möjligt, varför lämna dom på dagis när de kan umgås med minst en av sina föräldrar?
Min man jobbar heller inte 40 timmar i veckan men av för oss naturliga anledningar är det jag som är hemmavarande.

Tråkigt att dra alla hemmafruar över en kam och kalla oss tråkiga. Vem är någon som inte känner mig att döma om jag är rolig eller tråkig, intressant eller inte?

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

..och där kom den

 

[Inte_Ung]

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

Hade fler pappor varit närvarande under sina barns uppväxt så hade allt varit så mycket bättre.
Forskningen visar att pappor som inte är hemma med sina barn tenderar att överge dem om det blir skilsmässa.
Det problemet löser man inte genom att mammor är hemma mera med sina barn.
Utan genom att mammor ser till att arbeta så att pappor kan vara hemma med sina barn också.

 

[MiniLi]

Ok, han drar in lönen. Men de stora summorna som kommer in och möjliggör det liv vi lever är avkastning på aktier i ett företag som vi byggt upp, som jag tidigare jobbade i och som jag öger hälften av aktierna i. Så ja, hans lön drar runt våra månadskostnader. Men vetyder drt att ni ser annorlunda på det när han slutar jobba om 2 år och vi inte har ngn lön längre. Är det mer accepterat om jag/vi kever av avkastningen av vårat kapital? Är det "fula" i kråksången att han jobbar och inte jag?

För mig är det fula i kråksången att du tar hand om hus och hem för att han ska kunna jobba och dra in pengar. Om du hade sagt att du inte lönearbetade men att ni i övrigt levde ett jämställt liv med delat ansvar för hus, hem och barn hade iaf inte jag reagerat.

 

[stjarnhimmel]

Hade fler ägnat sig åt barnuppfostran istället för karriärsstege kanske dagens samhälle mycket troligtvis sett betydligt bättre ut.

Om många MÄN hade varit hemma mer med sina barn hade troligtvbis samhället sett annorlunda ut.
Jag tycker det är intressant med kvinnor ssom säger att de inte jobbar för att det är vitkgit att vara hemma med barnen. Men samtidigt om en ska vara hemma innebär ju det att den andra personen antagligen måste jobba ännu mer om man inte är extremt välbetald? Så sammantaget träffar väl barnen sina föräldrar mindre med en hemmafru?

 

[Mauen]

Jag har svårt för allt dömande i tråden.
Måste hela ens liv bygga på politiska ställningstaganden? Måste man leva sina liv efter hur samhället rent teoretiskt borde se ut? Ska alla då göra samma livsval? Leva likadana liv? Sådana politiska tankar har det funnits, ex kommunismen.

Att själv få ta ansvar för sina val och göra de val man vill, oberoende om man är man eller kvinna, är feminism för mig. Nej, så är det inte idag. Kvinnor har genom samhällsstrukturen inte samma möjligheter. Och har samhällsstrukturen blivit som den är beroende på de uppdelade könsrollerna? Självklart. Ska därför ts "tvingas" bli en karriärssökande hårt arbetande kvinna? För att därigenom forma samhället på rätt sätt? Inte lika självklart för mig. Ts framstår som en smart kvinna som skapat det liv hon önskar. Å då är det fel, från en feministisk ståndpunkt?

 

[AlinaT]

Hade fler pappor varit närvarande under sina barns uppväxt så hade allt varit så mycket bättre.
Forskningen visar att pappor som inte är hemma med sina barn tenderar att överge dem om det blir skilsmässa.


(hände nåt med citeringen)
Tyvärr är detta något jag erfarit på nära håll. Pappan övergav inte sina barn, men mamman förbjöd barnen att träffa och prata om sin pappa samt spred ut lögner om att han var farlig. Anmälde åt höger och vänster utan grund, fick inte igenom något men barnen blev hon inte tvungen att se till att de fick träffa sin pappa, som försökt träffa dom aktivt under tiden utan att lyckas.




Hemma hos oss är vi båda närvarande med barnen men endast en av oss kan vara hemma i taget och nu är det alltså jag. Hade jag jobbat och mannen varit hemma hade jag varit långt mindre flexibel i mitt arbete vilket inneburit mindre tid med båda föräldrarna i sin helhet .

 

[AlinaT]

Om många MÄN hade varit hemma mer med sina barn hade troligtvbis samhället sett annorlunda ut.
Jag tycker det är intressant med kvinnor ssom säger att de inte jobbar för att det är vitkgit att vara hemma med barnen. Men samtidigt om en ska vara hemma innebär ju det att den andra personen antagligen måste jobba ännu mer om man inte är extremt välbetald? Så sammantaget träffar väl barnen sina föräldrar mindre med en hemmafru?

I vårt fall jobbar han som sagt inte ens 40 timmar i veckan. Är inte det viktiga att FÖRÄLDERN är hemma med sina barn än att det måste vara man eller kvinna? Är en man bättre? Jag tycker pappan och mamman är viktiga båda två och ingen förtar den andra, därför måste man själv ha valfriheten att välja det som passar den egna familjen bäst, sen om det innebär att mannen eller kvinnan är hemma, vad spelar det för roll så länge båda är lyckliga?

Är det missvisande att visa sina barn att man tycker dom är värda att stanna hemma från jobb för? Att man tog till vara på den chansen för att man kunde?
Säger inte att de som båda jobbar inte värderar sina barn högt, men är det fult att vara hemmaförälder? Är det något skamligt?

 

[AlinaT]

Eftersom jag är hemma tar jag 99 procent av hushållssysslorna. Det innebär mer tid ihop hela familjen än att det ska göras tillsammans när vi båda är hemma.
Däremot när jag som nu varit sjuk samt extremt graviditetsillamående inte orkar göra en sak tar givetvis min man det när han kommer hem. Då prioriterar jag den orken jag har på att göra saker med barnen och se till att de får vad de behöver framför hemmet.

 

[stjarnhimmel]

I vårt fall jobbar han som sagt inte ens 40 timmar i veckan. Är inte det viktiga att FÖRÄLDERN är hemma med sina barn än att det måste vara man eller kvinna? Är en man bättre? Jag tycker pappan och mamman är viktiga båda två och ingen förtar den andra, därför måste man själv ha valfriheten att välja det som passar den egna familjen bäst, sen om det innebär att mannen eller kvinnan är hemma, vad spelar det för roll så länge båda är lyckliga?

Är det missvisande att visa sina barn att man tycker dom är värda att stanna hemma från jobb för? Att man tog till vara på den chansen för att man kunde?
Säger inte att de som båda jobbar inte värderar sina barn högt, men är det fult att vara hemmaförälder? Är det något skamligt?

För att jag tycker att barnen även ska få lära känna pappan. Och i alla de fall jag känner till där mamman säger att "vi vill vara hemma mkt med våra barn" så innebär det att barnen är med mamman och pappan är borta mkt. Dvs barnen lär inte känna pappan.
Är det inte viktigt för barnen att visa att även pappan proriterar dem och stannar hemma. Alla får leva som de vill men jag förstår inte pappor som inte vill vara med sina barn.

 

[californication]

Jag tycker att genom att leva som du gör så pissar du på alla som har kämpat för att du och jag skulle få möjlighet att välja något annat. Du kan vackert ta att bli ifrågasatt då.

Jag trodde folk kämpade för valfrihet - att få möjligheten att själv välja? Att säga att man "pissar på alla" tycker jag är så jävla oförskämt drygt och inskränkt. Jag är förbannat tacksam över att jag har fått möjligheten att själv välja om jag vill jobba eller inte.

Fyfan vilken logik. "Du får göra som du vill, så länge du gör rätt".

 

[Philosophia]

Min man jobbar heller inte 40 timmar i veckan men av för oss naturliga anledningar är det jag som är hemmavarande.

Jag är lite nyfiken på den där naturliga anledningen.

Även om jag anser att det finns principiella skäl för varför varje individ i en vuxen relation ska kunna stå på egna (ekonomiska) ben så är jag medveten om att det finns andra principer, som individens fria val, som kan komma i konflikt med detta. Så låt oss säga att det är ett fritt val och att vissa väljer att inte arbeta utan vara hemma med barn. Hur kommer det sig att det så sällan verkar finnas en anledning för män att vara den hemmavarande föräldern? Det är jag lite nyfiken på. Nu kan ju inte du svara för männen förstås, men jag antar att ni förde någon diskussion kring detta ändå innan det blev klart att det inte fanns en naturlig anledning för barnens pappa att vara hemma, men att det fanns det för dig.

 

[AlinaT]

För att jag tycker att barnen även ska få lära känna pappan. Och i alla de fall jag känner till där mamman säger att "vi vill vara hemma mkt med våra barn" så innebär det att barnen är med mamman och pappan är borta mkt. Dvs barnen lär inte känna pappan.
Är det inte viktigt för barnen att visa att även pappan proriterar dem och stannar hemma. Alla får leva som de vill men jag förstår inte pappor som inte vill vara med sina barn.

Som sagt i vårt fall är möjligheten att båda vi föräldrar får träffa barnen störst när han jobbar då han styr sig själv vilket jag som anställd inte gör. Han kan därmed jobba tider barnen ex sover, han kan komma tidigare och ta ledigt en dag bara för att vara. Givetvis innefattar det vanliga arbetstider med men aldrig 40 timmar i veckan.

 

[Manza]

Det mest intressanta i den här tråden, tycker jag är de attityder som så tydligt visar hur vi även Sverige har så väldigt långt kvar till ett jämställt samhälle.

 

[AlinaT]

Jag är lite nyfiken på den där naturliga anledningen.

Även om jag anser att det finns principiella skäl för varför varje individ i en vuxen relation ska kunna stå på egna (ekonomiska) ben så är jag medveten om att det finns andra principer, som individens fria val, som kan komma i konflikt med detta. Så låt oss säga att det är ett fritt val och att vissa väljer att inte arbeta utan vara hemma med barn. Hur kommer det sig att det så sällan verkar finnas en anledning för män att vara den hemmavarande föräldern? Det är jag lite nyfiken på. Nu kan ju inte du svara för männen förstås, men jag antar att ni förde någon diskussion kring detta ändå innan det blev klart att det inte fanns en naturlig anledning för barnens pappa att vara hemma, men att det fanns det för dig.

Vill man feltolka så gör man det. I vår situation föll det sig bäst att jag är hemma för att vi båda ska maximera tiden med barnen. Pendlingsavstånd till jobb, hur mycket man måste arbeta för samma pengar, osv kan ju spela in.


Ni som tycker männen är dåliga fädrar osv, för jämnställdhetens skull. Spana in försäkringskassans regler för kvinnliga egen företagare gentemot manliga sådana.
Diskriminering om något.

 

[Philosophia]

Jag trodde folk kämpade för valfrihet - att få möjligheten att själv välja?

Vad innebär valfrihet? Är inte det att faktiskt kunna välja och att kunna välja på lika villkor? Så ser det faktiskt inte riktigt ut idag. Så länge normen är att kvinnan har huvudansvaret för barnen så kan man inte tala om valfrihet. Så länge kvinnor fortsätter att ta ut betydligt mer föräldraledighet än män, så länge de tar mer VAB så kommer kvinnor (även de som inte skaffar barn) att ha lägre löner. Kvinnors lägre löner gör att det är mer lönsamt att kvinnan är hemma med barnen om familjen bestämmer sig för att bara en av parterna ska arbeta. Jag kan inte kalla det för valfrihet - i ordets rätta mening.