Hur viktigt är ett jobb?

[LiZH]

Nä hörrni gott folk. Det här var...intressant. Nu ska jag se DHW, äta praliner och massera min man.

Hoppas att ni alla är lyckliga med just era val i livet!

Godnatt!

 

[Mabuse]

Men nu är det ju så att hans jobbresor ligger i bägges intresse eftersom det handlar om ett företag vi äger tillsammans och det är ett kapital vi förvaltar tillsammans. Så ja, på det viset är hans jobb prioriterat vissa veckor. Someone's got to bring home the bacon. Men han har aldrig hindrat mig från att helt enkelt anställa en barnflicka för att täcka upp tiden. Men det vill inte jag eftersom jag tycker, nör vi har möjlighet, att barnen är med oss föräldrar.

Ja, och eftersom hans jobb drar in pengar och ditt inte gör det, och ni vill att barnen är med föräldrarna, så kan du de facto inte jobba ens 15 timmar alla veckor, för att du måste täcka upp hemma för att han ska hinna sköta sitt jobb.

Alternativet behöver inte vara barnflicka, alternativet skulle kunna vara att han tog hand om barnen så att du kunde jobba. Så som du gör nu.

 

[Mabuse]

Nu hänger jag inte med. Kan du säga i klartext vad du menar?

Kanske kan man ana att någon liten könsroll har påverkat era livsval? När ens fria val stämmer till 100% med könsrollerna, så kan man börja misstänka att de var ganska normstyrda. Och att man alltså har internaliserat könsrollerna, och gjort de strukturerna till sina egna värderingar.

 

[stjarnhimmel]

Nä hörrni gott folk. Det här var...intressant. Nu ska jag se DHW, äta praliner och massera min man.

Hoppas att ni alla är lyckliga med just era val i livet!

Godnatt!

TS- en viktig fråga är också vilken relation barnen och din man har? Om han reser mkt o h jobbar mkt så innebär ju det att deras relation tar stryk av det?
Nu svarar dy säkert att de har en bra relation.
Men- jag är uppväxt med pappa som är borta mkt och mamma hemma. Och relationen till pappan TAR stryk, det är jag helt övertygad om,

 

[GoLightly]

För mig är inte jobbet i sig viktigt, men att ständigt utvecklas och utmana mig själv är det och det gör jag gärna på en arbetsplats där jag dessutom får betalt för det.

Just nu är jag arbetslös vilket innebär att sambon betalar för det mesta och det är jobbigt för mig. Jag är självständig och vill inte vara beroende av någon annan. Ett eget arbete och inkomst ger mig mer kontroll över mitt eget liv.

 

[Trani]

Det är därför jag blir förvånad när många utgår från att jag servar min man och ser på TV och slösar bort mitt liv. Utgångspunkten verkar vara att jobbar man inte är man hemmafru a'la 50-tal som " pissar på de som kämpat för jämställdhet". Men jag lever ju inte på 50talet och att stötta unga prostituerade kan väl inte vara mindre värt för jämställdheten än att jobba bara för att jobba?

Du missar min poäng helt. Det handlar inte alls om att du slöar bort ditt liv, tvärtom så handlar det om att du arbetar utan lön, utan anställning.

Om du och din man delade på hushållssysslorna så skulle du ju ha ännu mer tid och energi till att hjälpa prostituerade!

 

[Emale]

Jag tycker att genom att leva som du gör så pissar du på alla som har kämpat för att du och jag skulle få möjlighet att välja något annat. Du kan vackert ta att bli ifrågasatt då.

Det drabbar andra genom att du signalerar till omgivningen, inte minst dina barn (töntigt men sant), att hemmafru är en godtagbar position, ett rimligt val att göra som kvinna. Att det är kvinnor som vårdar och sköter hemmet, medan män arbetar. Att det är rimligt att arbeta med att serva sin man och inte få lön för det. Och att man som man inte behöver bry sig om hushållet, att det är rimligt att låta den man lever med passa upp på en.

Jag tycker inte att det handlar så mycket om att du inte lönearbetar som att du arbetar utan lön. Att du tar rollen som kombinerad fru, mamma och hushållerska som om de var ett.

För mig innebär feminism och kvinnokamp att kvinnor ska få fler möjligheter, inte begränsningar. Det är inte fel att en individ väljer att inte lönarbeta, oavsett kön. Att skuldbelägga ts för att hennes val bidrar till strukturer är att lägga ytterligare krav och begränsningar på henne för att hon är kvinna(om ts nu är det?). Vi kvinnor har inte bara ansvar över våra liv utan varje enskild kvinna måste också basera sin livstil utifrån vad som bäst bidrar till att jämna ut skillnaden. Det är att säga att vi kvinnor måste bli mer som män och leva våra liv mer likt männen för att vi ska bli jämställda och om enskilda kvinnor inte vill det så är det ok att skuldbelägga dem.

Varför kan inte männen bli mer som kvinnor istället? I mina ögon är det ett större problem när enskilda män arbetar så mycket att de inte hinner med sina barn än att enskilda kvinnor inte lönearbetar. Istället för att kvinnor ska ta mindre ansvar hemma och jobba mer så tycker jag att män ska ta större ansvar hemma och jobba mindre. Istället för att kvinnor ska sluta se hemmafru som ett alternativt sätt att leva kan väl män börja se hemmaman som ett alternativ? Eller ska ingen få välja att inte lönarbeta? I så fall varför? För att det är traditionellt "kvinnligt" och därför något dåligt som vi vill komma bort ifrån medan lönarbete är något traditionellt "manligt" som därför är eftersträvansvärt?

Jag tycker att det suger att vi inte är mer jämställda men jag tycker inte det är ok att enskilda kvinnor skuldbeläggs för det. Det är tillräckligt jobbigt att vara kvinna i den här världen som det är och det sista vi behöver är ännu mer begränsningar att förhålla oss till, tycker jag.

(Jag förstår problematiken för individen om den som inte lönearbetar lever på en partner eftersom denna då är ofri och oskyddad, men så var ju inte fallet i ts fall eftersom ts har tillgångar och får inkomst i form av aktieutdelning)

 

[Fiorano]

Jag är förvånad över att det läggs så mycket fokus på att TS inte har "tillräckliga ambitioner". Vad är det för fel i att nöja sig med sin tillvaro? Det är väldigt ofta jag blir ifrågasatt på mitt jobb (som troligen folk här i tråden skulle kalla "själsdödande"), kunder undrar vad mitt "riktiga" jobba är och antar diret att jag egentligen är student. För det är tydligen inte alls okej att ha ett arbete utan ambitioner. Att jag trivs i den hjärnlösa tillvaro mitt jobb erbjuder med enbart ansvar över mig själv och flexibla tider är fel och passar inte in i mallen.

Hursomhelst hade jag gärna haft möjligheten att vara frivilligt arbetslös. Jag hade satsat massor på min ridning och är verligen inte rädd för att jag skulle blivit försoffad på någotvis. Däremot hade jag inte klarat av att leva på någon annans pengar sas. Mitt oberoende är en trygghet som känns helt nödvändig.

 

[tanten]

Ja, och eftersom hans jobb drar in pengar och ditt inte gör det, och ni vill att barnen är med föräldrarna, så kan du de facto inte jobba ens 15 timmar alla veckor, för att du måste täcka upp hemma för att han ska hinna sköta sitt jobb.

Alternativet behöver inte vara barnflicka, alternativet skulle kunna vara att han tog hand om barnen så att du kunde jobba. Så som du gör nu.

Ursäkta att jag lägger mig i. Men...
Ditt resonemang haltar lite eftersom TS just berättat att den största delen av inkomsten de lever på faktiskt kommer från det företag hon och mannen gemensamt byggt upp och hon till hälften äger.
Det är inte mannens lönearbete som är den stora inkomsten - det är avkastning från företaget hon byggt upp, tillsammans mannen.

I min värld blir det en form av "uppskjuten lön". Jobbet gjorde TS tidigare. Lönen kommer nu.

Men vad som i övrigt sagts om traditionell uppdelningen av nuvarande livet, det instämmer jag i. Det är en uppdelning som jag personligen inte hade varit bekväm med.

 

[LiZH]

TS- en viktig fråga är också vilken relation barnen och din man har? Om han reser mkt o h jobbar mkt så innebär ju det att deras relation tar stryk av det?
Nu svarar dy säkert att de har en bra relation.
Men- jag är uppväxt med pappa som är borta mkt och mamma hemma. Och relationen till pappan TAR stryk, det är jag helt övertygad om,

Jag har väl aldrig sagt att han jobbar mycket? Han reser emellanåt och är borta 1-3 nätter var någon vecka i månaden. Alla andra som jobbar 40tim i veckan-har de också en dålig relation till sina barn? och det som nämndes om pappaledighet, ja han var pappaledig 10 månader med första barnet, 11 med andra och 10 med tredje. Barnens relation med honom blir väl inte sämre för att jag är hemma? Han äter frukost och middag med familjen kanske 25dagar i månaden( några nätter borta, ibland kundmiddag). Han tränar under arbetstid så kvällar är han hemma. Han har 5 v ledigt på sommaren samt tar ledigt höstlov, jullov och sportlov.

 

[Gimlan]

Okej, ni lever en lyxtillvaro, få förunnat, och så piper du över att andra har åsikter? Njut istället för art tycka synd om dig själv.

 

[WBanna]

Det fick mig att fundera lite. Är ett jobb så viktigt att det kan ses som att man slösar bort livet om man inte jobbar?

Absolut inte. Jag skulle inte jobba en sekund om jag inte behövde. Jag tycker mer att man slösar bort livet NÄR man jobbar.

 

[LiZH]

Okej, ni lever en lyxtillvaro, få förunnat, och så piper du över att andra har åsikter? Njut istället för art tycka synd om dig själv.

Min fråga var hur det kan komma sig att folk har ett behov av att ifrågasätta/döma en person som inte lönearbetar. Jag skulle aldrig fördöma någon som tex har sina små barn länge på förskola. Alla gör olika val. Men det verkar som att om man är kvinna och inte följer normen är man ett offer/sjuk eller lat/pissar på de som kämpat för våra rättigheter.

Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv. Jag förvånas bara över hur hätskt den kan bli när vissa ämnen avhandlas. Och det är alltid kvinnor som ifrågasätter, och nästan bara svenska kvinnor.

Det finns visst en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

 

[Gimlan]

Min fråga var hur det kan komma sig att folk har ett behov av att ifrågasätta/döma en person som inte lönearbetar. Jag skulle aldrig fördöma någon som tex har sina små barn länge på förskola. Alla gör olika val. Men det verkar som att om man är kvinna och inte följer normen är man ett offer/sjuk eller lat/pissar på de som kämpat för våra rättigheter.

Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv. Jag förvånas bara över hur hätskt den kan bli när vissa ämnen avhandlas. Och det är alltid kvinnor som ifrågasätter, och nästan bara svenska kvinnor.

Det finns visst en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Tycker nog din man ifrågasätts också...

 

[tanten]

Min fråga var hur det kan komma sig att folk har ett behov av att ifrågasätta/döma en person som inte lönearbetar. Jag skulle aldrig fördöma någon som tex har sina små barn länge på förskola. Alla gör olika val. Men det verkar som att om man är kvinna och inte följer normen är man ett offer/sjuk eller lat/pissar på de som kämpat för våra rättigheter.

Jag tycker inte ett dugg synd om mig själv. Jag förvånas bara över hur hätskt den kan bli när vissa ämnen avhandlas. Och det är alltid kvinnor som ifrågasätter, och nästan bara svenska kvinnor.

Det finns visst en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Problemet med den här tråden är att du startar den med så lite information.
Det man läser in från trådstarten är en helt annan bild än den som kommer fram när du lämnar mer info. Bilden av ditt liv ändras med varje ny info du lämnar.

Utgår man enbart från den info du lämnar initialt så är det väl inte förvånande att tråden utvecklar sig som den gör?

Jag tycker att din slutsats att svenska kvinnor "inte hjälper varandra" är extremt långsökt och dessutom ganska kränkande. Vem är du att döma andra?

 

[Lovisaleonora]

Okej, ni lever en lyxtillvaro, få förunnat, och så piper du över att andra har åsikter? Njut istället för art tycka synd om dig själv.

Men så himla otrevligt skrivet! Varför skriver du så? Om TS upplever ett problem är det väl inte mindre värt att diskutera (håll käften och var glad och tacksam är ju ditt budskap) än om någon fattig student känner sig ifrågasatt i sitt pluggande?

Jag tycker att alla får göra precis som de vill, par såväl som individer. Det är viktigt att se om sitt hus, och det verkar TS ha gjort. Grattis till henne.

 

[Mabuse]

Absolut inte. Jag skulle inte jobba en sekund om jag inte behövde. Jag tycker mer att man slösar bort livet NÄR man jobbar.

Oberoende av vilket jobb man har? När proffsryttare rider så slösar de bort sitt liv, men samma ögonblick man slutar ge dem betalt blir ridningen meningsfull?

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker mer att man slösar bort livet NÄR man jobbar.

Den meningen kanske borde säga "Jag tycker mer att JAG slösar bort livet när JAG jobbar".

Det finns massor av människor som jobbar inom områden där de gör en enorm skillnad för en enskild individ, och det finns massor av arbeten som känns väldigt meningsfulla även om det inte handlar om Röda Korsets hjälpinsatser.

Tycker det är tråkigt att läsa att folk går till jobbet och känner det som bortkastad tid.

 

[Mabuse]

Det finns visst en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Just det. T ex kvinnor som backar jämställdheten 60 år bakåt, vrider tillbaka klockan och förpassar kvinnan till hemmet och det oavlönade välgörenhetsarbetet i mån av tid och lust. Lever man så gör man andra kvinnor en björntjänst, för man bryter inte normen, man förstärker den. Normen är ju nämligen fortfarande att hemmet och den lilla världen är kvinnans domän, och arbetet och den stora världen är männens domän. Skulle jag hjälpa dig att förstärka den normen skulle jag motarbeta mig själv och alla andra kvinnor som vill ha samma möjligheter som män, och alla män som vill ha samma möjligheter som kvinnor.

 

[WBanna]

Den meningen kanske borde säga "Jag tycker mer att JAG slösar bort livet när JAG jobbar".

Det finns massor av människor som jobbar inom områden där de gör en enorm skillnad för en enskild individ, och det finns massor av arbeten som känns väldigt meningsfulla även om det inte handlar om Röda Korsets hjälpinsatser.

Tycker det är tråkigt att läsa att folk går till jobbet och känner det som bortkastad tid.

Jag tycker om mitt jobb, men det finns tusen andra saker som jag hellre skulle göra om jag var ekonomiskt oberoende.