HUR svårt ska det vara (att göra nåt obehagligt)

[Artax]

Ring din mottagning imorgon och hör vad dom kan göra för att hjälpa dig, eller om dom kan hänvisa dig någon annanstans. Börja så.

Det här är verkligen inte omöjligt. Du behöver lära dig hantera din ångest, och det kommer du kunna göra med hjälp.

 

[Lovisaleonora]

Fingrar och verktyg i munnen är mest konstigt och en obekväm situation. Fingrar och verktyg i fitty är så mycket mer ångestladdat.

Det förstår jag, det hjärnan behöver veta är att det egentligen inte är konstigare än hos tandläkaren.

Jag vet att jag EGENTLIGEN har kontroll över situationen. Egentligen. Men det är liksom själva känslan av att ligga där med särade ben och "vara fast" och inte ha stenkoll på vad som händer mellan benen. För det kan jag ju inte ha, även om den som utför provtagningen/undersökningen berättar vad hen pysslar med så SER man ju inte.

Du ser inte hos tandläkaren heller.

Jag tror du är nere på pudelns kärna här, det handlar om underlivet. Du är obekväm med att släppa någon nära, en förtroendekris helt enkelt. Inte underligare än tandläkarskräck.

Jag tycker du ska börja med att boka en tid för konsultation, berätta att du har gynskräck men behöver ta ett cellprov.

 

[TheRedLightning]

Fast JAG upplever det som pinsamt. Du gör kanske inte det och det är ju jättebra! Men för mig känns det både svårt och pinsamt.

Nu försvarar du dig själv och slår ifrån dig hjälpen du får, jag kan inte hjälpa dig när du inte vill ha hjälpen. Oavsett lycka till.

 

[Emtherlia]

För det kan jag ju inte ha, även om den som utför provtagningen/undersökningen berättar vad hen pysslar med så SER man ju inte.

Om du skulle få en spegel då? Som du kan hålla i rätt vinkel för att se vad som händer?

 

[Miljon]

Ring din mottagning imorgon och hör vad dom kan göra för att hjälpa dig, eller om dom kan hänvisa dig någon annanstans. Börja så.

Det här är verkligen inte omöjligt. Du behöver lära dig hantera din ångest, och det kommer du kunna göra med hjälp.

Jag har kollat upp telefontider till barnmorskemottagningen, men är det dem jag ska ringa då? De har ju hand om cellprovtagning och sånt, men är det dit man ska vända sig även om man "bara" är skiträdd och ångestfylld och behöver hjälp med det först, innan man kan göra cellprovtagningen?

 

[lil-sis]

Jag har kollat upp telefontider till barnmorskemottagningen, men är det dem jag ska ringa då? De har ju hand om cellprovtagning och sånt, men är det dit man ska vända sig även om man "bara" är skiträdd och ångestfylld och behöver hjälp med det först, innan man kan göra cellprovtagningen?

Ja börja där
Och ja de lär ha tid att hjälpa dig så länge du inte vill ha ett besök om dagen

Det är ffa barnmorskor på BB som har kort om tid i förhållande till förväntad insats.

 

[Miljon]

Du ser inte hos tandläkaren heller.

Jag tror du är nere på pudelns kärna här, det handlar om underlivet. Du är obekväm med att släppa någon nära, en förtroendekris helt enkelt. Inte underligare än tandläkarskräck.

Jag tycker du ska börja med att boka en tid för konsultation, berätta att du har gynskräck men behöver ta ett cellprov.

Ja, så är det nog. Att jag verkligen, verkligen inte vill ha någon down under utan 110% kontroll över situationen.

 

[Miljon]

Nu försvarar du dig själv och slår ifrån dig hjälpen du får, jag kan inte hjälpa dig när du inte vill ha hjälpen. Oavsett lycka till.

Nej, jag förklarar bara att även fast du inte upplever det som pinsamt att be om hjälp, så gör jag det. Det går ju inte att säga att det är rätt eller fel att känna som man gör. Att någon annan säger "men det är inte pinsamt att be din vän om hjälp!" gör tyvärr inte att det känns mindre pinsamt för mig.

Men tack iallafall.

 

[Artax]

Jag har kollat upp telefontider till barnmorskemottagningen, men är det dem jag ska ringa då? De har ju hand om cellprovtagning och sånt, men är det dit man ska vända sig även om man "bara" är skiträdd och ångestfylld och behöver hjälp med det först, innan man kan göra cellprovtagningen?

Absolut, ring dit och fråga om dom kan hjälpa dig med din rädsla för cellprov och undersökning.

 

[Miljon]

Om du skulle få en spegel då? Som du kan hålla i rätt vinkel för att se vad som händer?

Ja, det kanske skulle underlätta lite iallafall. Brukar det gå att ordna sånt?

Ja börja där
Och ja de lär ha tid att hjälpa dig så länge du inte vill ha ett besök om dagen

Det är ffa barnmorskor på BB som har kort om tid i förhållande till förväntad insats.

Okej! Ja, då är det "bara" att ringa och berätta att jag är skiträdd. Och helst få ett löfte om att inget kommer stoppas in i mig på första besöket Tror ni man kan få det?

 

[TheRedLightning]

Nej, jag förklarar bara att även fast du inte upplever det som pinsamt att be om hjälp, så gör jag det. Det går ju inte att säga att det är rätt eller fel att känna som man gör. Att någon annan säger "men det är inte pinsamt att be din vän om hjälp!" gör tyvärr inte att det känns mindre pinsamt för mig.

Men tack iallafall.

Jag upplever att du försvarar dig själv och slår ifrån hjälpen jag försöker ge, därav kan jag inte hjälpa dig mer. Nu tackar jag för mig och lämnar tråden.

 

[Centaur]

Jag förstår jämförelsen med ett tandläkarbesök, men för mig haltar det lite. Fingrar och verktyg i munnen är mest konstigt och en obekväm situation. Fingrar och verktyg i fitty är så mycket mer ångestladdat.

Jag vet att jag EGENTLIGEN har kontroll över situationen. Egentligen. Men det är liksom själva känslan av att ligga där med särade ben och "vara fast" och inte ha stenkoll på vad som händer mellan benen. För det kan jag ju inte ha, även om den som utför provtagningen/undersökningen berättar vad hen pysslar med så SER man ju inte.

Du får väl ta med en spegel då. Du är inte hjälplös, du kan när som helst ta ner benen och springa därifrån. Låter som du har byggt upp det till ett enormt problem i ditt huvud, ju mer du funderar över det ju svårare blir det. Du kommer ständigt med nya orsaker till varför det inte går. Bestäm dig för att det ska gå! Bara GÖR det. Bit ihop och tvinga dig själv att gå dit. Ibland måste man bara tvinga sig att göra saker oavsett hur rädd man är.

Att ta cellprov själv låter riskabelt, måste vara stor risk för att göra fel. Men bättre än inget kanske.

 

[Artax]

Ja, det kanske skulle underlätta lite iallafall. Brukar det gå att ordna sånt?


Okej! Ja, då är det "bara" att ringa och berätta att jag är skiträdd. Och helst få ett löfte om att inget kommer stoppas in i mig på första besöket Tror ni man kan få det?

Spegel bör inte vara något problem att få använda.

Men börja med att ringa och förklara läget, säg att du vill komma för ett samtal först och främst.

 

[Miljon]

Du får väl ta med en spegel då. Du är inte hjälplös, du kan när som helst ta ner benen och springa därifrån. Låter som du har byggt upp det till ett enormt problem i ditt huvud, ju mer du funderar över det ju svårare blir det. Du kommer ständigt med nya orsaker till varför det inte går. Bestäm dig för att det ska gå! Bara GÖR det. Bit ihop och tvinga dig själv att gå dit. Ibland måste man bara tvinga sig att göra saker oavsett hur rädd man är.

Att ta cellprov själv låter riskabelt, måste vara stor risk för att göra fel. Men bättre än inget kanske.

Nä, som sagt, jag vet att jag inte ÄR helt hjälplös och utlämnad. Men det är känslan av att vara det som är svår, även fast jag säger till mig själv att jag inte är det.
Jag tror att de nya orsakerna mer beror på att jag gräver i det och kommer ner till själva kärnan av problemet, vad som EGENTLIGEN skrämmer mig. än att jag "hittar på" nya saker.

Cellprov själv tror jag ändå inte erbjuds i mitt landsting, och det låter som att resultatet kan bli rätt osäkert men vad vet jag.

 

[lil-sis]

Ja, det kanske skulle underlätta lite iallafall. Brukar det gå att ordna sånt?


Okej! Ja, då är det "bara" att ringa och berätta att jag är skiträdd. Och helst få ett löfte om att inget kommer stoppas in i mig på första besöket Tror ni man kan få det?

Ja.

 

[Emtherlia]

Ja, det kanske skulle underlätta lite iallafall. Brukar det gå att ordna sånt?

Absolut, jag var på någon undersökning någon gång och då skulle de visa mig en sak och tog fram en spegel. Inga konstigheter alls!

 

[Gnapp]

Men kan man göra så? Får man det om man inte går till någon privat? Jag menar, har de tid för att boka in ett besök bara för sånt? Jag inbillar mig att de har massor att göra och vill få det gjort liksom.

Jag tänker att sjukvården som helhet vill att du tar ett cellprov, oavsett om det tar ett litet tag för dig och dem att klara av det, eftersom det fortfarande kostar så mycket mindre resurser för dem än om du skulle stå där med fullt utvecklad cancer en dag. Är det en hjälpsam tanke?

 

[Lampan]

Jag tror att det består av två saker. Dels ditt grundmurade obehag inför att få igenom det. Men också att vi nu i betong gjutit in det genom att prata om det och diskutera det och att det nu är så stort att du också är rädd för själva rädslan.

Det finns tyvärr inget lätt sätt. Jag brukar analysera det hela, börja med botten. Det är skitkass. Men jag måste göra det. OK, hur underlättar jag för mig? Genom att meddela att det faktiskt inte är farligt (vissa nödvändigheter, vissa operationer är ju faktiskt farliga, men inte detta). Det är obehagligt. Det kan göra pyttelite ont (nypet möjligen). Det är inte bestående. Det går fort, själva besöket. Du kan själv utforma strategi och ta med någon, så långt du vill (går inte med operation t ex).

Barnmorskan/gynekologen har valt sitt jobb för det intresserar dem. De ser inte ditt underliv som något pinsamt och läskigt. Det är det yrke de valt, som de kan och som de vet är viktigt att arbeta med. Jag har oerhört svårt att tro att du kan presentera något som överraskar dem, om det är en tanke som hjälper dig,

Du klarar detta, du måste bara lägga upp en strategi för att få dig själv att känna dig så bekväm med tanken att du faktiskt genomför. Men du måste nog sluta intala dig själv hur läskigt och hemskt det är, och istället gå över på att det är något nödvändigt du måste göra.

Jaegentligen är det ju lite lustigt att en kan tro att just det egna könet är något alldeles märkvärdigt som läkaren kommer att chockas över och ev få men för livet....

 

[Lovisaleonora]

Jaegentligen är det ju lite lustigt att en kan tro att just det egna könet är något alldeles märkvärdigt som läkaren kommer att chockas över och ev få men för livet....

Nu tror jag inte att det är vad TS åsyftar.

 

[Lampan]

Nu tror jag inte att det är vad TS åsyftar.

Jag tror det är hela grejen ned gynbesöket
Känslan av utsatthet
Ingen tycker det känns "fint" att lägga upp hela härligheten i ansiktet på en främmande person

Inte många har öronläkareskräck även om besöket kan vara lite obehagligt