HUR svårt ska det vara (att göra nåt obehagligt)

[Lampan]

Man kan framhålla det positiva man upplevt av manliga gyn utan att för den sakens skull ta upp negativa saker man upplevt av kvinnliga.

Men faktumet att TS hellre vill gå till en kvinnlig kvarstår ju dock, och den här tråden går ju snarare ut på att peppa TS att faktiskt gå till gyn än att minsann påpeka att det finns bra manliga gynekologer också (vilket det ju självklart gör!).

Negativa erfarenheter kanvi läsa om i andra trådar på buke
Det viktigaste är att en har förtroende för sin läkare. Det får en bäst genom samtal
Kanske någon kan rekomendera TS om en duktig läkare

 

[TheRedLightning]

@RedHyuuga Som sagt, att jag tänker att jag måste hjälper inte. Inte heller att jag tänker att jag kommer vara nöjd efteråt, för jag har så svårt att föreställa mig det. Jag kommer snarare vara helt utmattad och sova resten av den dagen och en bra bit in på nästa, om jag klarar av att göra en undersökning. Och det känns inte superlockande...
Tyvärr har jag ingen jag litar på till 100% som jag skulle kunna ta med mig. Den "bästa kandidaten" är väl min manlige vän, men det känns så pinsamt att be om stöd för just det här.

Det första du måste göra är att sluta komma med undanflykter för det kommer inte hjälpa dig i det långa loppet. Tänk inte alls utan bara gör, det är tankarna som stället till det för oss.
Varför skulle det vara pinsamt att be en manlig vän? Han behöver inte följa med in i undersökningsrummet och jag vet att manliga vänner kan ge minst lika bra stöd om inte ibland bättre än kvinnliga vänner.

 

[skiesabove]

Man kan gå i KBT för precis vad man vill

 

[Miljon]

@Miljon Jo man kan gå i terapi för gynundersökningsrädsla. Jag har gjort det men kunde inte/ville inte fullfölja terapin. Det var på Södersjukhuset i Stockholm, jag vet inte var du bor men det borde finnas på andra större orter också.

Man kan gå i KBT för precis vad man vill

Okej! Jag har gått i KBT en kortare period för några år sedan, men jag kommer inte ihåg så värst mycket av det. Men jag har lite svårt för att föreställa mig hur det skulle gå till för gynundersökning. Eller egentligen är det väl inte "bara" just gynundersökning jag har rädsla för, utan hela visa-sig-naken och bli-petad-och-undersökt-i-fitty som är problem. Men hur går den typen av KBT till, på ett ungefär?

 

[Miljon]

Det första du måste göra är att sluta komma med undanflykter för det kommer inte hjälpa dig i det långa loppet. Tänk inte alls utan bara gör, det är tankarna som stället till det för oss.
Varför skulle det vara pinsamt att be en manlig vän? Han behöver inte följa med in i undersökningsrummet och jag vet att manliga vänner kan ge minst lika bra stöd om inte ibland bättre än kvinnliga vänner.

Nej, jag vet att undanflykter inte hjälper. Men det GÅR inte att "bara göra", då hade jag ju gjort det redan för 8 månader sedan när jag bestämde mig. Eller när jag var hos barnmorskan. Men jag klarar det inte.

Jag vet förstås även att manliga vänner kan ge minst lika bra stöd som kvinnliga, som sagt, min bästa vän är man och har gett mig väldigt mycket stöd i olika situationer. Egentligen är det inte heller att det är gyn som är det som känns pinsamt och jobbigt, utan att be om stöd just för att jag är RÄDD för det.

 

[illernettan]

@Miljon Förmodligen är det för att jag spänner mig och jag försöker verkligen slappna av, andas djupt och hela baletten....men icke, det gör ont......

 

[skiesabove]

Okej! Jag har gått i KBT en kortare period för några år sedan, men jag kommer inte ihåg så värst mycket av det. Men jag har lite svårt för att föreställa mig hur det skulle gå till för gynundersökning. Eller egentligen är det väl inte "bara" just gynundersökning jag har rädsla för, utan hela visa-sig-naken och bli-petad-och-undersökt-i-fitty som är problem. Men hur går den typen av KBT till, på ett ungefär?

Du lär dig att acceptera och hantera jobbiga situationer . Genom att ventilera dina problem, reflektera över dom, mindfulnessövningar osv.

Gynrädsla är ju en perfekt KBT-grej. Kognitiv beteendeterapi.

 

[Rosett]

Okej! Jag har gått i KBT en kortare period för några år sedan, men jag kommer inte ihåg så värst mycket av det. Men jag har lite svårt för att föreställa mig hur det skulle gå till för gynundersökning. Eller egentligen är det väl inte "bara" just gynundersökning jag har rädsla för, utan hela visa-sig-naken och bli-petad-och-undersökt-i-fitty som är problem. Men hur går den typen av KBT till, på ett ungefär?

Vi började med att sitta i ett rum utan gynstol och jag fick säga vad som var svårt. Sen i ett rum med gynstol och jag fick skatta ångesten/obehaget på en skala på 1-10 då och då. Allt togs i min takt. Sitta i stolen med kläder på och sen ta av plagg på underkroppen efter hand. Och så fick jag med mig hem två såna där undersökningsgrejor i plast. Kändes ju lite udda att åka buss hem med dem i ryggsäcken. Kan hända att jag har kvar dem när jag tänker efter. Tror de ligger i garderoben.
Sen minns jag inte mer, jag avbröt ju terapin.

Edit: Kollade och de ligger i garderoben. Varför har jag sparat dem för? Kan man slänga dem i soporna eller?

 

[Miljon]

Vi började med att sitta i ett rum utan gynstol och jag fick säga vad som var svårt. Sen i ett rum med gynstol och jag fick skatta ångesten/obehaget på en skala på 1-10 då och då. Allt togs i min takt. Sitta i stolen med kläder på och sen ta av plagg på underkroppen efter hand. Och så fick jag med mig hem två såna där undersökningsgrejor i plast. Kändes ju lite udda att åka buss hem med dem i ryggsäcken. Kan hända att jag har kvar dem när jag tänker efter. Tror de ligger i garderoben.
Sen minns jag inte mer, jag avbröt ju terapin.

Edit: Kollade och de ligger i garderoben. Varför har jag sparat dem för? Kan man slänga dem i soporna eller?

Hjälp, bara att sitta i en gynstol med kläder på känns galet ångestframkallande Dum fråga, vet inte om nån har svar på den, men MÅSTE man sitta i en gynstol för undersökningen? Kan man inte sitta/ligga på något annat sätt för undersökning och provtagning?

Plastgrejerna, menar du de som används när de tittar i slidan då? Typ vinklat "skohorn" och en pinne med "öglor" på? Det borde väl isåfall bara vara att slänga i soporna, antar jag.

 

[Ajda]

@Ajda Jag har sett flera göra den jämförelsen, men jag kan inte hålla med. Visst, det är långt ifrån någon höjdare att gå till tandläkaren och jag drar mig för det också. Men då är jag fullt påklädd, ligger i en relativt bekväm position och de tittar, petar och stoppar in saker bara i munnen. Det gör säkert oftare ont hos tandläkaren än gynekologen, men samma känsla skulle jag inte säga att det är. Tandläkaren känns inte på långa vägar lika utlämnande och psykiskt jobbigt som gynekologen.

Jag förstår att du inte upplever det som en rimlig jämförelse om du har gynskräck. Jag tycker dock att det är ganska integritetskränkande att lägga mig i tandläkarstolen, höra hur två personer diskuterar mina tänder. Man dreglar, blöder och de rensar o tar bort sånt man kanske missat med tandborsten.

Vad är det du upplever jobbigast med gyn undersökningen? Att visa hönan för en okänd person? Eller är du rädd att det ska göra ont?
Själva undersökningen går jätte jätte snabbt. Likaså cellprovet. Jag hade inte valt att dela upp det. Ska man höra ett cellprov är de ändå där och själva undersökningen är ju bara att de tittar in och stoppar in två fingrar samtidigt som de klämmer utanpå din mage, så de känner livmodern.

Jag tycker alla barnmorskor är väldigt försiktiga och gör aldrig en undersökning på "rutin" utan tar sig tid och förstår att det är inte kul för patienten att ligga där.

 

[Centaur]

Sitter själv i samma sits, har inte varit iväg på 15-20 år. Har även en syster som fick livmoderhalscancer förra året, men jag har fortfarande inte kommit iväg. Eftersom jag inga problem har så blundar jag och hoppas på det bästa. Tänker varje gång jag får kallelse att nu, nu ska jag gå....dagen efter så avbokar jag tiden .

Det som gör att jag drar mig är att på mig gör det verkligen ont och jag upplever det hela som väldigt obehagligt och det slutar alltid med tårar......jag hoppas att jag med hjälp av den här tråden kan få mig till att gå in till barnmorskan och i alla fall prata med dom och kanske komma så långt som till att beställa tid.....

@Miljon : vi kanske skulle utmana varandra? Vågar du så vågar jag

Då borde du ju veta att livmoderhalscancer och många andra typer av cancer inte ger några symptomer öht innan de blivit väldigt allvarliga!! Kom igen nu båda två, skärpning. Ni fixar det här! Ja det är otäckt första gången, det tycker alla... Gå dit, prata med gynekologen och berätta hur rädda ni är och lägg tillsammans en plan för hur ni ska klara av en undersökning. Om det så krävs terapi eller lugnande tabletter, ni hittar ett sätt att klara av det. Heja heja!!

 

[Centaur]

Jag förstår att du inte upplever det som en rimlig jämförelse om du har gynskräck. Jag tycker dock att det är ganska integritetskränkande att lägga mig i tandläkarstolen, höra hur två personer diskuterar mina tänder. Man dreglar, blöder och de rensar o tar bort sånt man kanske missat med tandborsten.

Vad är det du upplever jobbigast med gyn undersökningen? Att visa hönan för en okänd person? Eller är du rädd att det ska göra ont?
Själva undersökningen går jätte jätte snabbt. Likaså cellprovet. Jag hade inte valt att dela upp det. Ska man höra ett cellprov är de ändå där och själva undersökningen är ju bara att de tittar in och stoppar in två fingrar samtidigt som de klämmer utanpå din mage, så de känner livmodern.

Jag tycker alla barnmorskor är väldigt försiktiga och gör aldrig en undersökning på "rutin" utan tar sig tid och förstår att det är inte kul för patienten att ligga där.

Jag tycker också tandläkaren är värre, det gör ju verkligen ONT och det varar så länge. Gyn är bara obehagligt en kort stund sen är det över.

 

[Ajda]

Hjälp, bara att sitta i en gynstol med kläder på känns galet ångestframkallande Dum fråga, vet inte om nån har svar på den, men MÅSTE man sitta i en gynstol för undersökningen? Kan man inte sitta/ligga på något annat sätt för undersökning och provtagning?

Plastgrejerna, menar du de som används när de tittar i slidan då? Typ vinklat "skohorn" och en pinne med "öglor" på? Det borde väl isåfall bara vara att slänga i soporna, antar jag.

Jag tror att gynstol är att föredra om man ska få till en vettig undersöknibg. Visst du kan säkert ligger på en säng men

Jag tycker också tandläkaren är värre, det gör ju verkligen ONT och det varar så länge. Gyn är bara obehagligt en kort stund sen är det över.

Eller hur! Och det obehagliga är ju mest att man har hönan i vädret framför en främling, inte själva instrumenten.

 

[Amha]

@Miljon Förmodligen är det för att jag spänner mig och jag försöker verkligen slappna av, andas djupt och hela baletten....men icke, det gör ont......

Jag läste i en tonårsroman för massa år sedan att man sitter bättre i traven när man sjunger då man slappnar av. Jag har använt det själv och även delat vidare till kompisar som ridit hos mig och ja, man känner sig dum i huvudet men det fungerar faktiskt. Med risk för att du kanske blir klassad som knäpp i huvudet i gynstolen nästa gång kanske du ska börja sjunga en sång? Bäst vore ju om du och gyn/bm kan sjunga i kör

 

[Miljon]

Jag förstår att du inte upplever det som en rimlig jämförelse om du har gynskräck. Jag tycker dock att det är ganska integritetskränkande att lägga mig i tandläkarstolen, höra hur två personer diskuterar mina tänder. Man dreglar, blöder och de rensar o tar bort sånt man kanske missat med tandborsten.

Vad är det du upplever jobbigast med gyn undersökningen? Att visa hönan för en okänd person? Eller är du rädd att det ska göra ont?
Själva undersökningen går jätte jätte snabbt. Likaså cellprovet. Jag hade inte valt att dela upp det. Ska man höra ett cellprov är de ändå där och själva undersökningen är ju bara att de tittar in och stoppar in två fingrar samtidigt som de klämmer utanpå din mage, så de känner livmodern.

Jag tycker alla barnmorskor är väldigt försiktiga och gör aldrig en undersökning på "rutin" utan tar sig tid och förstår att det är inte kul för patienten att ligga där.

Jag har funderat en del på det här idag, och jag TROR att det jag tycker är jobbigast är själva obehaget i att ha någon annan "där inne" och titta och rota. Alltså, jag vet ju att de inte planlöst rotar omkring utan de vet vad de ska titta på och gör det snabbt och smidigt. Men det är ändå den känslan som är värst och jobbigast, tror jag.
För mig är det allt annat än "bara" att de stoppar in två fingrar i mig.

Då borde du ju veta att livmoderhalscancer och många andra typer av cancer inte ger några symptomer öht innan de blivit väldigt allvarliga!! Kom igen nu båda två, skärpning. Ni fixar det här! Ja det är otäckt första gången, det tycker alla... Gå dit, prata med gynekologen och berätta hur rädda ni är och lägg tillsammans en plan för hur ni ska klara av en undersökning. Om det så krävs terapi eller lugnande tabletter, ni hittar ett sätt att klara av det. Heja heja!!

Fast jag HAR varit på en cellprovstagning. Då var det jobbigt och lite obehagligt, men inte värre än så. Jag tror nog det var på den nivån de flesta tycker, precis som du skriver att "det tycker alla".
Men nu är det mer än så, nu är jag verkligen RÄDD för att gå dit. Jag har även gjort en väldigt jobbig gynundersökning, som gynekologen själv avbröt och sa att jag skulle få en ny tid för att göra resten då hon märkte att det blev för jobbigt för mig och skulle bli för mycket på en gång. Men TROTS att jag vet att jag ju naturligtvis klarade även det, så känns det skitjobbigt, på gränsen till omöjligt nu

 

[Amha]

@Ajda HÖNAN?!

 

[Miljon]

Jag förstår att du inte upplever det som en rimlig jämförelse om du har gynskräck. Jag tycker dock att det är ganska integritetskränkande att lägga mig i tandläkarstolen, höra hur två personer diskuterar mina tänder. Man dreglar, blöder och de rensar o tar bort sånt man kanske missat med tandborsten.

Vad är det du upplever jobbigast med gyn undersökningen? Att visa hönan för en okänd person? Eller är du rädd att det ska göra ont?
Själva undersökningen går jätte jätte snabbt. Likaså cellprovet. Jag hade inte valt att dela upp det. Ska man höra ett cellprov är de ändå där och själva undersökningen är ju bara att de tittar in och stoppar in två fingrar samtidigt som de klämmer utanpå din mage, så de känner livmodern.

Jag tycker alla barnmorskor är väldigt försiktiga och gör aldrig en undersökning på "rutin" utan tar sig tid och förstår att det är inte kul för patienten att ligga där.

Jag har funderat en del på det här idag, och jag TROR att det jag tycker är jobbigast är själva obehaget i att ha någon annan "där inne" och titta och rota. Alltså, jag vet ju att de inte planlöst rotar omkring utan de vet vad de ska titta på och gör det snabbt och smidigt. Men det är ändå den känslan som är värst och jobbigast, tror jag.
För mig är det allt annat än "bara" att de stoppar in två fingrar i mig.

Då borde du ju veta att livmoderhalscancer och många andra typer av cancer inte ger några symptomer öht innan de blivit väldigt allvarliga!! Kom igen nu båda två, skärpning. Ni fixar det här! Ja det är otäckt första gången, det tycker alla... Gå dit, prata med gynekologen och berätta hur rädda ni är och lägg tillsammans en plan för hur ni ska klara av en undersökning. Om det så krävs terapi eller lugnande tabletter, ni hittar ett sätt att klara av det. Heja heja!!

Fast jag HAR varit på en cellprovstagning. Då var det jobbigt och lite obehagligt, men inte värre än så. Jag tror nog det var på den nivån de flesta tycker, precis som du skriver att "det tycker alla".
Men nu är det mer än så, nu är jag verkligen RÄDD för att gå dit. Jag har även gjort en väldigt jobbig gynundersökning, som gynekologen själv avbröt och sa att jag skulle få en ny tid för att göra resten då hon märkte att det blev för jobbigt för mig och skulle bli för mycket på en gång. Men TROTS att jag vet att jag ju naturligtvis klarade även det, så känns det skitjobbigt, på gränsen till omöjligt nu

 

[ekra]

Jag tycker också att det är heeeeemskt att gå till gynekologen, men har inga negativa erfarenheter alls. Jag brukar säga när jag kommer in att jag tycker att det är väldigt obehagligt. De brukar säga att de förstår det, ska vara försiktiga och försöka vara snabba. Jag har tagit ett par cellprov, på mig gör det inte speciellt ont. Det blir ett litet "nyp", men går fort över. Att topsa för att testa mot olika sjukdomar är niemas problemas. Jag tänker också att de ser underliv hela dagarna och har sett det mesta, blivit fisna på, utsatts för dålig lukt osv så att ingenting är uppseendeväckande längre.

Det hjälper mig att sätta tiden det tar i relation till värdet av det. Det är ungefär 5minuter (tror jag) av att ligga i stolen. 5minuter av mitt liv. Det är liksom inte så mycket när allt kommer omkring. Jag brukar försöka visualisera mitt jag på andra sidan av besöket med byxor på igen som klappar mig på axeln och är lättad!

Jag pratar också med gynekologen om väder och vind medan jag stirrar upp i taket. Det lugnar mig.

Och som sagt så är det snabbt gjort!

 

[ekra]

Nu hann det komma fler svar medan jag skrev. Jag förstår att du blir extra orolig när du senast hade en så dålig upplevelse. Men det är lyckligtvis ett undantag. Det brukar gå snabbt och smidigt. Berätta hur du känner för den som ska undersöka dig (kanske kan du få prata med den på telefon först) och om att det var väldigt obehagligt sist och att du blivit rädd. Det kanske lugnar lite att först få prata med personen så att den blir lite mer "mänsklig" för dig.

 

[Miljon]

@ekra Jag har egentligen inte några stora besvär om att gynekologen/bm ska se fitty och tycka att det är konstigt eller så, som sagt, de ser ju sånt hela dagarna. Så det är liksom inte "konstigheten" i det som är obehagligt.
Att tänka på tiden det tar brukar fungera jättebra för mig när det gäller t.ex. tandläkarbesök. Men i just det här sammanhanget hjälper det inte att tänka att det går fort och att jag är klar med det om några minuter, när jag väl är där. Jag kan inte sätta fingret på exakt VARFÖR det är så omöjligt svårt - men det ÄR det.

Den jobbiga undersökningen (undersökningarna) jag gjorde var inte en vanlig undersökning eller cellprov, så jag är inte rädd för att ett vanligt besök ska vara på den obehagsnivån. Jag vet att ett vanligt besök inte kommer ta lika lång tid och inte kommer kännas lika mycket. Så det är inte direkt det jag är rädd för heller.
Det är mest "bara" kombinationen av att sitta/ligga i gynstolen med naken underkropp, och någon som tittar, stoppar in undersökningsinstrument och "rotar runt" down under. Och, vid en undersökning, stoppar in fingrar och känner efter. Det är nog egentligen det som känns mest sjukt jävla obehagligt.