HUR svårt ska det vara (att göra nåt obehagligt)

[Raderad medlem 6459]

@Miljon

Jag har också gynfobi och vill börja med att säga: Svara inte ens dem som kommer med oförstående inlägg i tråden. Det är inte värt det. Förstår man inte hur en fobi fungerar så kan de ändå inte hjälpa dig, så lägg inte energin på det.

Min gynfobi är rätt grav faktiskt men jag har de senare åren åtminstone lyckats ta mig igenom besöken. För mig har det fungerat eftersom jag haft följande strategi:

* Först och främst bokade jag in ett samtal bara för att PRATA om gynundersökningar och förklara varför det är så svårt för mig.
* Sen bokade jag in en undersökning med samma gyn som jag varit på samtal med. Hon var helt införstådd i problematiken och ordnade så att en snäll och rar kollega kom och höll mig i handen under undersökningen.
* Jag går ALDRIG på drop-in tider eftersom jag inte klarar av den tidspressen som finns.
* Jag går ALDRIG ensam längre utan ser till att ha någon med mig.

Nu till exempel har jag blivit kallad till drop-in för cellprov men kommer att boka om den tiden så att jag får en egen tid med "min" gyn och så ordnar jag så att min partner eller en vän följer med.

Jag har verkligen all förståelse i världen för att du tycker att det är obehagligt men eftersom du, precis som jag, förstår hur viktigt det är att gå så får man hitta ett sätt att klara av det. För mig var det sättet: gyn som jag litar på, det ska stå i min journal att jag är rädd, samt jag ska ha någon med mig. Då blir det genomförbart.

Och slutligen: vi borde båda gå i KBT för att långsiktigt komma över rädslan och få kontroll över den.

Kram från mig!

 

[Centaur]

Nä, som sagt, jag vet att jag inte ÄR helt hjälplös och utlämnad. Men det är känslan av att vara det som är svår, även fast jag säger till mig själv att jag inte är det.
Jag tror att de nya orsakerna mer beror på att jag gräver i det och kommer ner till själva kärnan av problemet, vad som EGENTLIGEN skrämmer mig. än att jag "hittar på" nya saker.

Cellprov själv tror jag ändå inte erbjuds i mitt landsting, och det låter som att resultatet kan bli rätt osäkert men vad vet jag.

Börja med att besluta att du ska gå dit och prata med dem. Det kanske känns mindre läskigt med undersökning efter att du träffat personen. BTW så brukar det alltid finnas en sköterska med som håller dig i handen om du vill och pratar med dig. Jag har aldrig upplevt att vara ensam med gyn.

 

[Lampan]

Dom allra flesta kan relatera till att känna ångest inför gynbesök. En behöver inte ha "fobi" för att förstå känslan av utsatthet och var den kommer ifrån

Men som sagt. Boka in ett samtal. Personalen har säkert full förståelse för hur du känner och du är säkert inte deras första patient med ångest för undersökningen

 

[Amaranthine]

I början av året gjorde jag en tråd här med frågor kring cellprovstagning och besök hos gynekolog/barnmorska. Jag fick många bra, fina och peppande svar och var SÅ beredd på att ringa och boka tid för cellprovstagning. Det slutade med att jag inte vågade...

I slutet av våren/början av sommaren var jag hos barnmorska för att diskutera preventivmedel för att eventuellt reglera mensen. Frågan om undersökning kom då upp, då hon tyckte det var bäst att göra en baserat på det jag berättade om tidigare sexliv etc. Jag tackade nej med motivationen - obehagligt. Fick en ny tid nu i början av hösten för utvärdering av preventivmedlet och eventuellt göra undersökningen då.

Nu blev det aldrig av att jag började med preventivmedlet ändå, och jag avbokade tiden. Har alltså FORTFARANDE, 8 månader efter min förra tråd, inte lyckats släpa mig iväg och få det där gjort.

HUR j*vla svårt ska det vara?! Jag blir så frustrerad och arg på mig själv, det är ju superviktigt att gå och det VET jag, ändå klarar jag inte av det. Logiskt är det ju skitenkelt.
1. Ring
2. Berätta att jag vill göra en undersökning, ta cellprov och att jag är rädd
3. Gå dit
Eller hur? Ändå klarar jag inte av det. Det var alltså åtta månader sedan jag bestämde mig för att NU är det dags, jag HAR varit hos barnmorska och ÄNDÅ inte fått det gjort.

Så därför vänder jag mig till er igen. Ni gav mig så mycket bra information sist. Kanske har ni något riktigt sjukt bra tips att komma med nu också? Hur gör man för att få sig själv att göra något man egentligen varken vill eller vågar?

Jag var exakt i din sits när jag fick min första kallelse för cellprov för ungefär ett år sedan. Jag hade aldrig gått till gynekolog/barnmorska innan det och jag struntade att gå på cellprovstagningen också. Jag kände mig ärligt talat livrädd!

Min räddning var min syster som till slut tvingade mig att gå till gynekolog både för att jag ville testa en hormonspiral för att få lite ordning på kroppen och för att ta cellprovet. Hon letade rätt på ett telefonnummer till en gyn som hon hade hört var bra och så sa hon att hon kunde följa med mig dit. Jag var fortfarande rädd och ovillig men som tur är så är jag inte telefonrädd så själva samtalet var inte så farligt i sig. Jag fick en tid ungefär två veckor senare och det var verkligen två ångestladdade veckor som följde! Alltså fy! Och kvällen före så fick jag för mig att jag skulle få träffa en manlig gynekolog så det gjorde saken ännu värre. Kunde knappt sova den natten!

Precis innan besöket var jag så himla nervös. Jag trodde jag skulle kissa på mig eller nåt ännu värre och det var hemskt! Och det blev inte bättre av att det just var en manlig gynekolog där.. jag var ärligt talat ganska nära att springa därifrån men då hade jag behövt springa förbi syrran och det kändes lite väl dumt när hon tagit sig tid att följa med mig, så jag gick motvilligt in och blev ultraljudad, undersökt och cellprovsundersökt. Det var ganska obehagligt särskilt med tanke på hur spänd jag var (men gjorde inte ont) och jag var helt skakig efteråt men jag klarade det! Gynekologen var så otroligt professionell och det hjälpte såklart massor.

Nu för ett tag sedan satte jag in spiralen som jag fick recept på och då var jag knappt nervös alls (mer än för att det skulle göra ont att sätta in spiralen då) och allt gick jättebra! Jag är så nöjd med att ha kommit över skräcken! Det är ju absolut inte roligt att bli undersökt, men det GÅR! Och det går att lära sig att inte vara rädd! Jag blev ju helt botad efter ett enda besök hos en bra och professionell gyn

 

[Fraggel_Tess]

Jag är inte stormförtjust i det. Första gången höll jag på svimma, men jag är rädd för tandläkaren också och insåg att cellprov går betydligt lättare än att laga ett hål och defintivt bättre än att göra rotfyllning.

Själv skyller jag på att det är så dumma tider. Fick kallelse i våras, men det är verkligen helt knasiga tider. Torsdagar förmiddgar och en gång i månaden fredagar. Och jag jobbar i en kommun på ett helt annat håll.
Lånar tråden lite. Tror ni man kan liksom gnälla och få en tid till exempel en onsdag när jag har ledig dag?

 

[lil-sis]

Börja med att besluta att du ska gå dit och prata med dem. Det kanske känns mindre läskigt med undersökning efter att du träffat personen. BTW så brukar det alltid finnas en sköterska med som håller dig i handen om du vill och pratar med dig. Jag har aldrig upplevt att vara ensam med gyn.

Hm jag har bara haft annat folk inne om de haft studenter med sig.

 

[ekra]

Hm jag har bara haft annat folk inne om de haft studenter med sig.

Jag har bara upplevt en gång att det var två personer.

 

[Centaur]

Hm jag har bara haft annat folk inne om de haft studenter med sig.

Alltid sköterska med, på fyra olika sjukhus. Jag trodde faktisk att det var ett krav numera!

 

[Amha]

Alltid sköterska med, på fyra olika sjukhus. Jag trodde faktisk att det var ett krav numera!

Varför skulle det vara krav?

 

[Miljon]

@Miljon

Jag har också gynfobi och vill börja med att säga: Svara inte ens dem som kommer med oförstående inlägg i tråden. Det är inte värt det. Förstår man inte hur en fobi fungerar så kan de ändå inte hjälpa dig, så lägg inte energin på det.

Min gynfobi är rätt grav faktiskt men jag har de senare åren åtminstone lyckats ta mig igenom besöken. För mig har det fungerat eftersom jag haft följande strategi:

* Först och främst bokade jag in ett samtal bara för att PRATA om gynundersökningar och förklara varför det är så svårt för mig.
* Sen bokade jag in en undersökning med samma gyn som jag varit på samtal med. Hon var helt införstådd i problematiken och ordnade så att en snäll och rar kollega kom och höll mig i handen under undersökningen.
* Jag går ALDRIG på drop-in tider eftersom jag inte klarar av den tidspressen som finns.
* Jag går ALDRIG ensam längre utan ser till att ha någon med mig.

Nu till exempel har jag blivit kallad till drop-in för cellprov men kommer att boka om den tiden så att jag får en egen tid med "min" gyn och så ordnar jag så att min partner eller en vän följer med.

Jag har verkligen all förståelse i världen för att du tycker att det är obehagligt men eftersom du, precis som jag, förstår hur viktigt det är att gå så får man hitta ett sätt att klara av det. För mig var det sättet: gyn som jag litar på, det ska stå i min journal att jag är rädd, samt jag ska ha någon med mig. Då blir det genomförbart.

Och slutligen: vi borde båda gå i KBT för att långsiktigt komma över rädslan och få kontroll över den.

Kram från mig!

Först och främst: Vad bra du är som hittat en strategi så du klarar av det! Bra kämpat!

Det där med KBT för sån här rädsla, var kan man gå i det? Är det via vårdcentralen är det totalt uteslutet för min del, sätter aldrig min fot hos deras psykolog igen

 

[lil-sis]

Alltid sköterska med, på fyra olika sjukhus. Jag trodde faktisk att det var ett krav numera!

Uppenbarligen inte

 

[Miljon]

Hörrni... Jag har nu, lite lagom till den här tråden, fått lite problem down under som jag känner att jag skulle behöva kolla upp. Om inte annat så för att stilla min oro om att jag kommer dö Och jag har kommit fram till följande strategi:

1. Ringa, berätta att jag är skiträdd, och fråga om det går att få komma dit på ett "förberedande" samtal/få information/kanske provsitta stol med kläderna på etc.

2. Se hur det känns när jag väl är på plats, och hur långt jag vågar gå. Kanske sitta i stolen med kläderna på, som sagt, kanske klä av mig på nederdelen och titta utanpå.

3. Boka in ett till besök relativt snart efter (väntar jag för länge hinner jag nog bli mer rädd igen) och förhoppningsvis våga göra hela undersökningen + provtagningen då (ev. kontakta vårdcentral för att se om det går att få enstaka sobril utskriven inför det). Be dem berätta in i minsta detalj vad som kommer göras, innan de gör något.

Vad tror ni om det? Är det en strategi som kan fungera, och tror ni de skulle tycka det var okej?
Kvarstår gör isåfall problemet att jag inte vågar ringa

 

[lil-sis]

Hörrni... Jag har nu, lite lagom till den här tråden, fått lite problem down under som jag känner att jag skulle behöva kolla upp. Om inte annat så för att stilla min oro om att jag kommer dö Och jag har kommit fram till följande strategi:

1. Ringa, berätta att jag är skiträdd, och fråga om det går att få komma dit på ett "förberedande" samtal/få information/kanske provsitta stol med kläderna på etc.

2. Se hur det känns när jag väl är på plats, och hur långt jag vågar gå. Kanske sitta i stolen med kläderna på, som sagt, kanske klä av mig på nederdelen och titta utanpå.

3. Boka in ett till besök relativt snart efter (väntar jag för länge hinner jag nog bli mer rädd igen) och förhoppningsvis våga göra hela undersökningen + provtagningen då (ev. kontakta vårdcentral för att se om det går att få enstaka sobril utskriven inför det). Be dem berätta in i minsta detalj vad som kommer göras, innan de gör något.

Vad tror ni om det? Är det en strategi som kan fungera, och tror ni de skulle tycka det var okej?
Kvarstår gör isåfall problemet att jag inte vågar ringa

Det går inte att beställa tid via 1177.se ?

 

[Miljon]

Det går inte att beställa tid via 1177.se ?

Det går säkert, men då måste man ha inloggningsuppgifter med nån kod etc. som tar tid att fixa. Och då kommer jag ju bara fortsätta skjuta på det

 

[hier]

@Miljon och @niphredil : Gud vad skönt det är att inte vara den enda måste jag säga

@Miljon har du bank-id? Hur smidigt som helst, då kan du logga in utan att koppla massa dosor och knappa in koder. Vilket landsting tillhör du?

 

[Miljon]

Vet ni vad?! JAG GJORDE DET!!!

Jag hittade så jag kunde logga in med bank-ID. Skrev ett meddelande och förklarade mitt dilemma, och efter en liten stund blev jag uppringd och fick en tid om ca 1,5 vecka. Jag skrev att jag i första hand vill prata, och sedan se hur mycket jag vågar på första besöket. Hon som ringde sa att då bokar vi bara in en ny tid då, om jag inte vågar hela vägen ut första gången.

Nu kan jag iallafall andas ut ett litet tag! Kontakten är tagen, det är på gång. Och jag blir inte tvingad till någon undersökning eller provtagning om jag inte vågar.

 

[stjarnhimmel]

Vet ni vad?! JAG GJORDE DET!!!

Jag hittade så jag kunde logga in med bank-ID. Skrev ett meddelande och förklarade mitt dilemma, och efter en liten stund blev jag uppringd och fick en tid om ca 1,5 vecka. Jag skrev att jag i första hand vill prata, och sedan se hur mycket jag vågar på första besöket. Hon som ringde sa att då bokar vi bara in en ny tid då, om jag inte vågar hela vägen ut första gången.

Nu kan jag iallafall andas ut ett litet tag! Kontakten är tagen, det är på gång. Och jag blir inte tvingad till någon undersökning eller provtagning om jag inte vågar.

Heja!
Bra jobbat!

 

[ekra]

Heja dig! Strålande!

 

[Artax]

Bra gjort!!!

 

[Niyama]

Usch, inser att jag inte tagit cellprov på 6-7 år . Förut gjorde jag gynundersökningar ganska ofta men sen när det blev lång tid emellan blev det bara svårare. Har planerat att göra det sen jag fick kallelse för 5-6 år sedan (fast då var det för att jag inte hade råd), nu har jag dessutom en del symptom som gör att jag borde gå men nä, blir inte av.