Hur mkt äter ni på en dag?

[Lena Furberg]

Och som tillägg, jag har aldrig skrivit eller menat att det är en vanlig dietmetod generellt. Men för de som håller på med periodisk fasta är det inte ovanligt eller konstigt.

Idag verkar mikrofasta vara ganska vanligt, men "på min tid" dvs slutet av 70-talet, tidigt 80-tal, handlade det i stort sett alltid om längre fastor. 4 dagar var väl betraktat som en "testrunda", sedan var det minst 10, helst 14 dagar som gällde. Då intog man högst 400 kcal om dagen, i form av noga utvalda basiska grönsakdrycker, örttéer och vissa fruktsafter utan för mycket socker och syra i. Potatisavkok minns jag väl, gärna vitlöksvatten också, man doftade inte gott..... Man skulle rensa systemet rejält med Glaubersalt, som tömde ens tarminnehåll totalt. Och givetvis trappa ner/trappa upp långsamt inför och efter fastan.

Idag tycks den typen av fasta vara ovanlig. Men på den folkhögskola jag gick på när jag var i 20-årsåldern, var gemensam fasta i uppemot 21 dagar inte ovanligt och helt sanktionerat av skolan, som höll med fastedrycker etc.

För mig personligen var det vanvett och spädde på min ätstörning med råge. Att jag gick ner i vikt var en annan sak.

 

[Gnist]

Allmänt svar på sidospåret angående fasta; Min uppfattning är att fasta av något slag är ett vanligt och medvetet val folk gör numera.

Personligen är jag av naturen en fastare och med det menar jag att det är inget medvetet val jag gjort. Jag äter när jag är hungrig och vissa dagar är jag inte det och alltså äter jag då inget, för att tvinga i mig mat när jag inte alls är hungrig är inget jag ägnar mig åt.

Har visat tillräckligt mycket bilder här på buke för att de flesta ska veta att jag är av normalvikt. Har (när jag inte är sjuk/skadad såklart) ett hyfsat aktivt liv, tränar, motionerar hund, jobbar heltid och har ett fysiskt aktivt jobb och anser inte att jag har ett stört förhållande till mat öht och det tror jag ingen som känner mig anser att jag har heller.
Alla är vi olika, fungerar olika och den enes sanning är inte hela världens sanning. Man kan liksom inte applicera det som funkar/inte funkar för en själv på andra på det viset tycker jag.

Just jag och min kropp behöver inga jättemängder med mat flera gånger om dagen, varje dag för att vara frisk, pigg och orka med livet och jag vare sig unnar eller missunnar mig något i matväg heller, men lagar självklart all mat från grunden, bakar bröd, kokar köttsoppa på ben och äter alltså bra mat på så vis, inga konstiga tillsatser.

 

[Petruska]

Lite förtydligande: 37 gånger är väl mer hur det känns-jag har inte räknat. Det handlar mer om att om det står en skål med nötter/vindruvor/morotsslantar/frukt el dyl framme och varje gång jag går förbi tar jag en eller två. Så det handlar mer om att jag känner att jag inte har koll.

Det står sällan sådana skålar framme där jag vistas. Och jag trivs inte med att stoppa saker i munnen ideligen, så inte ens när jag passerar sådana skålar brukar jag ta något ur dem. På konferenser och så är det ganska vanligt, men jag vill inte, det tar emot, liksom.

För mig har det nog också lite att göra med att jag är rädd om mina tänder. Det är ju inte bra för tänderna att småäta ofta, vad jag har fått lära mig.

 

[monster1]

Fast att handla dessa livsmedel är ett väldigt aktivt val för att de ska finnas tillhands senare för att stoppa i munnen 40 ggr om dagen, det är det jag menar med planering. Jag menar inte att jag egentligen inte förstår att det är möjligt - utan reflekterade över att jag aldrig skulle hinna fixa att äta så ofta. Skulle vara enormt stressande.

Tvärtom, det är bevisat stress- och ångestdämpande. Det är ju därför folk "tröstäter". Jag har surmage och den blir snällast om jag äter ofta. När jag ätit lunch blir min mage sur och knorrig ca 30 minuter efter att jag ätit, då vill jag äta igen. Det bästa sättet att hålla den tyst är att äta hela tiden lite lite gran. Men det gillar ju inte tänderna och så blir man tjock. Människor fungerar olika. Jag vet att man kan låta bli att småäta men jag är inte säker på att priset för att vara smal är värd att ha ångest och surmage.

 

[sjoberga]

Som sagt, människor fungerar olika. Jag förmedlar bara mitt perspektiv.

 

[LiZH]

Jag funderar pa om det egentligen kanske är så att jag äter för lite till lunch( totalt äter jag ju antagligen för mycket eftersom några kilo lagts på). Äter lunch tillsammans med 9åringen och brukar lägga upp lika stora portioner till oss båda- fast mer grönsaker och inget pasta/ris/potatis till mig. Igår blev det tex 5 köttbullar, en hög rivna morötter , inlagd gurka och rårörda lingon. Det är ju egentligen inte en särskilt stor portion...( sonen åt samma+makaroner)och på eftermiddagen tar jag mig inte riktigt tid att fika=det blir småätande istället. Ska testa att äta mer till lunch tror jag!

Att inte ha hemma är ju en enkel lösning-men vi bor 5 personer här( 6 på helgerna) och det gör faktiskt att det alltid finns ngt hemma( jag jobbar hemifrån). Godis och chips etc småäter jag aldrig-det är mest frukt, nötter etc.

 

[monster1]

Som sagt, människor fungerar olika. Jag förmedlar bara mitt perspektiv.

Ja ur ditt perspektiv där du inte har något behov av att äta ofta är det givetvis inte svårt att låta bli. Lite som att jag som inte har något behov av att äta kött inte skulle förstå varför det skulle vara ett problem att sluta äta kött. Med det sagt så borde det ju inte vara så svårt att förstå att andra människor har andra behov och att det är kopplat till deras beteendemönster och därmed är svårt för dem att bryta dessa om det nu ens finns ett behov av att göra det.

 

[monster1]

Jag funderar pa om det egentligen kanske är så att jag äter för lite till lunch( totalt äter jag ju antagligen för mycket eftersom några kilo lagts på). Äter lunch tillsammans med 9åringen och brukar lägga upp lika stora portioner till oss båda- fast mer grönsaker och inget pasta/ris/potatis till mig. Igår blev det tex 5 köttbullar, en hög rivna morötter , inlagd gurka och rårörda lingon. Det är ju egentligen inte en särskilt stor portion...( sonen åt samma+makaroner)och på eftermiddagen tar jag mig inte riktigt tid att fika=det blir småätande istället. Ska testa att äta mer till lunch tror jag!

Att inte ha hemma är ju en enkel lösning-men vi bor 5 personer här( 6 på helgerna) och det gör faktiskt att det alltid finns ngt hemma( jag jobbar hemifrån). Godis och chips etc småäter jag aldrig-det är mest frukt, nötter etc.

Eller ta ett ordentligt mellanmål, typ kvarg/yoghurt/annat protein med bär. Generellt sett bör man äta tre större mål och två små.

 

[sjoberga]

Ja ur ditt perspektiv där du inte har något behov av att äta ofta är det givetvis inte svårt att låta bli. Lite som att jag som inte har något behov av att äta kött inte skulle förstå varför det skulle vara ett problem att sluta äta kött. Med det sagt så borde det ju inte vara så svårt att förstå att andra människor har andra behov och att det är kopplat till deras beteendemönster och därmed är svårt för dem att bryta dessa om det nu ens finns ett behov av att göra det.

Grundfrågan var hur vi som svarat i tråden kunde ha så bra koll på vad vi ätit. Det beror på att vi äter sällan i förhållande till 40 ggr om dagen.

 

[monster1]

Grundfrågan var hur vi som svarat i tråden kunde ha så bra koll på vad vi ätit. Det beror på att vi äter sällan i förhållande till 40 ggr om dagen.

Eller att folk inte räknar med de där små sakerna de knaprar i sig under dagen som inte sammanfaller med måltider. Det är möjligt att du äter sällan i förhållande till 40 gånger, men småätande är väldigt vanligt, en av de vanligaste anledningarna till att man inte förstår att man gått upp trots att man inte äter så mycket under måltiderna.

 

[sjoberga]

Eller att folk inte räknar med de där små sakerna de knaprar i sig under dagen som inte sammanfaller med måltider. Det är möjligt att du äter sällan i förhållande till 40 gånger, men småätande är väldigt vanligt, en av de vanligaste anledningarna till att man inte förstår att man gått upp trots att man inte äter så mycket under måltiderna.

Eller så stoppar man helt enkelt inte saker i munnen - som ovana. Precis som att jag inte går och röker helt slumpartat under dagen. Eller inte dricker rödvin 10 ggr om dagen.

Jag tycker du har en viss förmåga att skriva väldigt vanligt om allt du själv upplever och anta att andra nog fungerar likadant. Jag har 20 kolleger och inte en enda av dem springer och småäter på jobbet (sådär 8h om dagen utan småätande - utan endast lunch och eventuellt en frukt på eftermiddagen). Hur de agerar hemma vet jag inte. 0 av 20? Vanligt? Inte här i alla fall.

 

[Lena Furberg]

Eller att folk inte räknar med de där små sakerna de knaprar i sig under dagen som inte sammanfaller med måltider. Det är möjligt att du äter sällan i förhållande till 40 gånger, men småätande är väldigt vanligt, en av de vanligaste anledningarna till att man inte förstår att man gått upp trots att man inte äter så mycket under måltiderna.

Jag tycker mig märka, att många som går upp i vikt trots att de "äter lite", dricker kaloririka drycker till maten och mellan måltiderna. Mycket läsk, fruktjuicer, osv. Kaffe i form av Latte, Cappuccino osv. Sånt som man kanske inte ser på som "ätande" men som innehåller massor med energi men inte ger mättnad.

 

[monster1]

Eller så stoppar man helt enkelt inte saker i munnen - som ovana. Precis som att jag inte går och röker helt slumpartat under dagen. Eller inte dricker rödvin 10 ggr om dagen.

Jag tycker du har en viss förmåga att skriva väldigt vanligt om allt du själv upplever och anta att andra nog fungerar likadant. Jag har 20 kolleger och inte en enda av dem springer och småäter på jobbet (sådär 8h om dagen utan småätande - utan endast lunch och eventuellt en frukt på eftermiddagen). Hur de agerar hemma vet jag inte. 0 av 20? Vanligt? Inte här i alla fall.

Jag tycker precis samma om dig. Jag har kollegor som dricker kaffe hela dagarna eller tuggar tuggummi jämt. Jag har inte det behovet men kan förstå att de har det. Det kallas empati.

 

[lil-sis]

Jag funderar pa om det egentligen kanske är så att jag äter för lite till lunch( totalt äter jag ju antagligen för mycket eftersom några kilo lagts på). Äter lunch tillsammans med 9åringen och brukar lägga upp lika stora portioner till oss båda- fast mer grönsaker och inget pasta/ris/potatis till mig. Igår blev det tex 5 köttbullar, en hög rivna morötter , inlagd gurka och rårörda lingon. Det är ju egentligen inte en särskilt stor portion...( sonen åt samma+makaroner)och på eftermiddagen tar jag mig inte riktigt tid att fika=det blir småätande istället. Ska testa att äta mer till lunch tror jag!

Att inte ha hemma är ju en enkel lösning-men vi bor 5 personer här( 6 på helgerna) och det gör faktiskt att det alltid finns ngt hemma( jag jobbar hemifrån). Godis och chips etc småäter jag aldrig-det är mest frukt, nötter etc.

För mig är det oerhört viktigt att äta "rejält" till maten för att inte bli sugen emellan. Alltså gärna tonvikt på protein och fullfeta produkter (men inte så mycket). Äter jag för "lätt" mat så blir jag snart sugen igen.

 

[Petruska]

Jag tycker mig märka, att många som går upp i vikt trots att de "äter lite", dricker kaloririka drycker till maten och mellan måltiderna. Mycket läsk, fruktjuicer, osv. Kaffe i form av Latte, Cappuccino osv. Sånt som man kanske inte ser på som "ätande" men som innehåller massor med energi men inte ger mättnad.

Jag tycker att det är något av ett mönster att överviktiga personer tittar på mina portioner och säger att "så där mycket orkar jag inte äta" alternativt "hur kan du vara så smal när du äter så mycket". Och det brukar visa sig att de överviktiga som kommenterat faktiskt äter i stort sett kontinuerligt och att de dricker söta drycker och ofta mycket mer öl än jag.

Mellan måltiderna dricker jag ganska mycket kaffe, antingen svart eller med en liten skvätt mellanmjölk i.

Sen äter jag mycket. Jag är ganska stor i maten och gillar att vara det.

 

[clusia]

Eller att folk inte räknar med de där små sakerna de knaprar i sig under dagen som inte sammanfaller med måltider. Det är möjligt att du äter sällan i förhållande till 40 gånger, men småätande är väldigt vanligt, en av de vanligaste anledningarna till att man inte förstår att man gått upp trots att man inte äter så mycket under måltiderna.

Eller så är det så enkelt som att vi inte går och stoppar i oss saker hela tiden. Jag är gravid och äter en frukt lite då och då för att jag inte ska må illa och kräkas men normalt sett äter jag inget mellan måltiderna. Ingen av mina kollegor går och småäter heller och jag tvivlar på att min chef skulle uppskatta om vi stod och smååt titt som tätt. Vi äter tills vi blir mätta och sen klarar vi oss.

Jag vet att småätande är en vanlig orsak till övervikt/viktuppgång men om man har problem med att småäta på choklad/russin/whatever så är väl ett första steg att strunta i att köpa hem det.

 

[monster1]

Eller så är det så enkelt som att vi inte går och stoppar i oss saker hela tiden. Jag är gravid och äter en frukt lite då och då för att jag inte ska må illa och kräkas men normalt sett äter jag inget mellan måltiderna. Ingen av mina kollegor går och småäter heller och jag tvivlar på att min chef skulle uppskatta om vi stod och smååt titt som tätt. Vi äter tills vi blir mätta och sen klarar vi oss.

Jag vet att småätande är en vanlig orsak till övervikt/viktuppgång men om man har problem med att småäta på choklad/russin/whatever så är väl ett första steg att strunta i att köpa hem det.

Vilka är NI, är ni alla andra? Jag småäter inte heller generellt sett, men jag kan göra det om tillfället infaller sig. Jag har inga svårigheter att se hur man kan göra det heller. Jag vet inte ens om jag tycker att det är viktigt att låta bli att småäta i vissa lägen. Ändamålen helgar medlen, om jag mår bra av att småäta varför ska jag låta bli.

 

[sjoberga]

Vi glider liksom iväg från grundfrågan som skapade det här spåret. Det finns många som kan hålla reda på hur mycket mat de stoppar i sig, och en förklaring som jag anfört är att man helt enkelt äter vid väldigt få tillfällen jämfört med de 37 som nämnts. Kanske så få som 3 tillfällen per dygn.

Då anför du att det förmodligen beror på att man inte tänker på hur mycket man äter, att det är vanligt att man inte klarar av att hålla sig ifrån att stoppa saker i munnen.
Du översätter allt till kontexten att det är "vanligt", fast det rör något tiotal procent. Jag kan hålla med om att det i och för sig är "vanligt" förekommande, det är ju miljoner svenskar! Men det är inte det "vanliga" i bemärkelsen majoriteten. Istället kan nog väldigt många också, som jag, låta bli att stoppa saker i munnen och hålla sig till ett par måltider om dygnet.

Om det inte är ett problem med småätande, så är det väl inte?
Det är väl ingen som har värderat småätandet som automatiskt dåligt, annat än i kontexten att det är svårare att hålla reda på hur mycket mat man äter?

 

[Lampan]

Då pratar man oftast om 16 h inkl sömn timmarna dvs att du äter sista målet klockan 18.00 och sedan inte nästa förrän vid lunch nästa dag.
http://www.svd.se/halvfasta-kan-forlanga-livet--sa-fungerar-metoden

Tvärtom, det är om kroppen fastar mer än 24 h som en kan se positiva effekter av tillväxthormon
En ska inte fasta (minska kcal) längre än 42 h. Det är då kroppen tror du svälter och minskar förbränningen. Vilket bidrar till att du har ännu svårare att hålla/gå ner i vikt på sikt

 

[Lampan]

Tvärtom, det är bevisat stress- och ångestdämpande. Det är ju därför folk "tröstäter". Jag har surmage och den blir snällast om jag äter ofta. När jag ätit lunch blir min mage sur och knorrig ca 30 minuter efter att jag ätit, då vill jag äta igen. Det bästa sättet att hålla den tyst är att äta hela tiden lite lite gran. Men det gillar ju inte tänderna och så blir man tjock. Människor fungerar olika. Jag vet att man kan låta bli att småäta men jag är inte säker på att priset för att vara smal är värd att ha ångest och surmage.

Har du provat Novalucol ?