Hur får man motivation?

Ska jag invänta motivation så blir inget av. Lite som att invänta ett tecken. Jag bara gör. Fattar beslutet och så gör jag. Funkar oftast...
Precis. jag får ytterst sällan lust eller motivation att göra saker, ofta inte ens sådan jag tycker är roligt. Utan vet jag att jag måste göra något så sätter jag antingen en tidsgräns för när jag måste starta. Säg att jag kommer hem och har saker jag måste göra men vill bara göra ingenting, om klockan då är 18.15 så tänker jag - klockan 19.00 måste jag skicka dom viktiga mailen, 19.30 så lägger jag in smutstvätten 20.00 måste jag micra min mat.
Alternativt försöker tvinga in det i en rutin, kattlådan städas, ödlan duschas och får mat innan jag går och lägger mig. Oavsett om det är 19.00 när jag är dödstrött efter jobbet eller 03.00 när jag kommer hem efter något kul.
 
Ett annat inlägg i diskussionen om vad man "borde" orka, hinna... Är att så mycket av vårt samhälle är uppbyggt för tvåsamhet. Alltså jag älskar min pojkvän, men jag kommer älska honom ännu mer den dagen vi båda bor tillsammans och kan dela på vissa saker! Jag avskyr verkligen att diska, något han finner ro i. Jag älskar att tvätta, han tycker det är själadödande. Bara där har vi ju två grejer vi båda slipper, och får mer tid/ork om vi hjälper varandra med det.
 
Jag vet inte riktigt vad som menas här med "motivation". Motivationen ÄR väl att det behöver diskas, man behöver duscha, lägga undan rena kläder. Så det blir ordning och reda (någolunda...) och man inte är smutsig och kanske luktar illa rentav. Det är motivation nog, egentligen, så det är nog inte det som saknas.

Det handlar väl snarare om brist på energi för just såna saker. Och ju längre tiden går, ju större blir högarna och till slut känns allt oöverstigligt och man vet knappt i vilken ände man ska börja. Jag har det lite så i mitt arbetsrum.....

Det som kan hjälpa är att avsätta 15 minuter till en detalj. Inte mer. Sen 15 minuter nästa dag. Osv. Sakta men säkert. Då känns det inte som en omöjlig uppgift. Och man ska inte vänta på motivation utan bara göra. Motståndet får inte bli en vägg som inte går att ta sig igenom. För det gör den ju, egentligen.

Den där utplånande tröttheten är inte avsaknad av motivation utan nåt annat i ens liv som behöver förstås och redas ut. Hur vet jag inte men man ska inte behöva känna att livet är så. :heart
 
Jag skulle säga att hela den här idén (som inte bara förekommer just i den här tråden) om att "alla andra" har massor med energi och är positivt motiverade till att glatt och energiskt göra typ allt i livet, är en gigantisk villfarelse.

De flesta gör saker enkomt för att de ska göras, utan tanke på vare sig motivation eller belöning. Ja vissa saker är roligare och andra tråkigare att göra men de görs oavsett, utan några andra bakomliggande orsaker än att de ska göras.
 
Tror du att du kommer använda dem igen?
Jag hade det så förut. Massor av kläder men inget att ta på mig eftersom mycket inte passade längre. Jag gick länge(!) och tänkte att de kommer användas igen, när de passar igen, och så gick jag runt och mådde dåligt över att inte ha något som passade och för att det var kaos hemma pga ont om förvaring...

Sedan rensade jag ur alla kläder som inte passade. Det tog tid och var mentalt pissjobbigt, både att komma igång och att sedan acceptera att kroppen förändrats osv. Det som var fint gav jag bort, framförallt en vän som har knapp ekonomi fick en hel del. Resten åkte i återvinning eller liknande.

Visst saknade jag mina kläder. En liten stund. Tills jag plötsligt kunde ha kläder som passade i garderoben och det fanns gott om plats för dem. Livet blev lättare och jag slapp en stor del av problemet med förvaringsbrist och kaos.
Bra och jobbig fråga. Men jag måste minska i vikt av hälsoskäl.
 
Jag skulle säga att hela den här idén (som inte bara förekommer just i den här tråden) om att "alla andra" har massor med energi och är positivt motiverade till att glatt och energiskt göra typ allt i livet, är en gigantisk villfarelse.

De flesta gör saker enkomt för att de ska göras, utan tanke på vare sig motivation eller belöning. Ja vissa saker är roligare och andra tråkigare att göra men de görs oavsett, utan några andra bakomliggande orsaker än att de ska göras.
Precis!
 
Jag skulle säga att hela den här idén (som inte bara förekommer just i den här tråden) om att "alla andra" har massor med energi och är positivt motiverade till att glatt och energiskt göra typ allt i livet, är en gigantisk villfarelse.

De flesta gör saker enkomt för att de ska göras, utan tanke på vare sig motivation eller belöning. Ja vissa saker är roligare och andra tråkigare att göra men de görs oavsett, utan några andra bakomliggande orsaker än att de ska göras.
Klart jag gör saker för att de måste göras.
Jag mår ju bättre när det är gjort.
Men jag önskar att jag hittade rutiner som funkade och att jag kan ha stunder där jag inte känner måstena
 
Jag skulle säga att hela den här idén (som inte bara förekommer just i den här tråden) om att "alla andra" har massor med energi och är positivt motiverade till att glatt och energiskt göra typ allt i livet, är en gigantisk villfarelse.

De flesta gör saker enkomt för att de ska göras, utan tanke på vare sig motivation eller belöning. Ja vissa saker är roligare och andra tråkigare att göra men de görs oavsett, utan några andra bakomliggande orsaker än att de ska göras.
Problemet blir när precis allt blir att kännas som "ett jobbigt måste" och/eller när det verkligen inte går att tvinga sig att göra saker och ting oavsett konsekvenserna av att inte få dem gjorda.

För egen del har jag med hjälp av vården upptäckt att det finns medicin som gör det möjligt för mig att tvinga mig att göra saker, men också medicin som gjort att saker som normalt sett går på rutin (som att äta) glöms bort och blir ett jobbigt måste. När man inte får basic saker i livet att fungera.

När det inte är möjligt att tvinga sig igenom basic saker som tex sköta personlig hygien eller ta hand om hemmet så att det inte blir en sanitär olägenhet, då kan det faktiskt vara så att man behöver hjälp och det kan vara att det känns som att det är "så lätt för alla andra", för att de andra verkar klara av sådant som en själv upplever som fullständigt onåbart.

Sedan vad det är för anledning till sådant, ja det varierar såklart massor. Men jag är övertygad om att det som behövs är större förståelse för psykisk ohälsa, inte mer av "Äh, bit ihop, alla har det jobbigt!".
 
Ingenstans har jag sett att ts har någon diagnos på osykisk ohälsa.
Du har ingen uppfattning om att psykisk ohälsa kan existera utanför diagnoser? Är det bara herr doktorn som beslutar hur folk mår? Vad tänker du om underdiagnosticering? Menar du att du bara vill visa medmänsklig schysthet om någon har en diagnos på den upplevda ohälsan? Menar du att ohälsa som inte diagnosticerats inte finns?

Det citerade väcker så sjukt mycket frågor.
 
Psykisk ohälsa har dock inget med diagnos att göra.
Har nog ingen diagnos i dagsläget.
Men äter citalopram och alimemazin.
Har haft diagnos tidigare.
Äter salazopyrin, levaxin, ppiller, Alvedon, metformin, alimemazin, citalopram, arcoxia och omeprazol.
Har erelzi och ozempic i sprutform.
Har astma men medicinerar vid behov.
Har födoämnesallergi som jag tar kortison och ceterizin vid behov och eventuellt adrenalin.
Har astma, spondylartrit, depression, hypotyreos, diabetes typ 2, och säkert nåt jag glömt.
 
Har nog ingen diagnos i dagsläget.
Men äter citalopram och alimemazin.
Har haft diagnos tidigare.
Äter salazopyrin, levaxin, ppiller, Alvedon, metformin, alimemazin, citalopram, arcoxia och omeprazol.
Har erelzi och ozempic i sprutform.
Har astma men medicinerar vid behov.
Har födoämnesallergi som jag tar kortison och ceterizin vid behov och eventuellt adrenalin.
Har astma, spondylartrit, depression, hypotyreos, diabetes typ 2, och säkert nåt jag glömt.
Bara av att läsa det här känner jag; fan va nice att du har ett heltidsjobb, orkar duscha innan varje pass och allt annat som du sagt innan!!
 
Har nog ingen diagnos i dagsläget.
Men äter citalopram och alimemazin.
Har haft diagnos tidigare.
Äter salazopyrin, levaxin, ppiller, Alvedon, metformin, alimemazin, citalopram, arcoxia och omeprazol.
Har erelzi och ozempic i sprutform.
Har astma men medicinerar vid behov.
Har födoämnesallergi som jag tar kortison och ceterizin vid behov och eventuellt adrenalin.
Har astma, spondylartrit, depression, hypotyreos, diabetes typ 2, och säkert nåt jag glömt.
Utan att uttala mig om din situation och eventuella diganoser - det jag menar är att man kan lida av psykisk ohälsa utan att ha formell diagnos. Folkhälsomyndigheten har sammanfattningar vad som är psykisk hälsa (WHOs definition) vilket leder in på definitionen av psykisk ohälsa.

Jag tror jag har skrivit det förr - tycker det är beundransvärt att du kan hålla igång som du gör och därtill ofta framstå som positiv och konstruktiv. Trots att ditt liv är och har varit fyllt med väldigt mycket jobbiga saker. :heart
 
Har nog ingen diagnos i dagsläget.
Men äter citalopram och alimemazin.
Har haft diagnos tidigare.
Äter salazopyrin, levaxin, ppiller, Alvedon, metformin, alimemazin, citalopram, arcoxia och omeprazol.
Har erelzi och ozempic i sprutform.
Har astma men medicinerar vid behov.
Har födoämnesallergi som jag tar kortison och ceterizin vid behov och eventuellt adrenalin.
Har astma, spondylartrit, depression, hypotyreos, diabetes typ 2, och säkert nåt jag glömt.
Kan man äta så pass många receptbelagda (vissa av dem, utgör jag ifrån) mediciner helt utan någon form av diagnos? Det låter lite nonchalant (av vården som skrivit ut recepten). Detta säger jag då utan kunskap om de olika medicinerna. Men jag föreställa mig att de kan bidra till någon allmän känsla av trötthet? Brist på ork? :heart
 
Kan du då för stunden sätta kläder i tex flyttkartonger och förvara i ett förråd, så att du just nu kan ha de kläder som passar i din garderob? Då slipper du ha dem drällande på "fel" ställe :)
Jag såg ett förslag liknande det en gång.
Flytta över tex kläder du inte kan med att göra dig av med till kartonger. Skriv datum och ställ undan. Välj hur lång tid sakerna ska vara bort sorterade och varje gång du hämtar något ur kartongen, skriver du nytt datum.

Bär tiden gått ut, kollar du vilka (om ens några) plagg du använt och sparar de. Resten försvinner.

Tyckte det var ett bra förslag som ger lite mer bevis att gå på.
 
Kan man äta så pass många receptbelagda (vissa av dem, utgör jag ifrån) mediciner helt utan någon form av diagnos? Det låter lite nonchalant (av vården som skrivit ut recepten). Detta säger jag då utan kunskap om de olika medicinerna. Men jag föreställa mig att de kan bidra till någon allmän känsla av trötthet? Brist på ork? :heart
Haha klart jag har diagnoser
Har astma, spondylartrit, depression, hypotyreos, diabetes typ 2, och säkert nåt jag glömt.
Annars får jag inte medicinerna
Men de antidepressiva har vi försökt sätta ut. Mådde asdåligt då så gick inte.
Ska försöka igen i sommar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 445
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 283
Senast: Blyger
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 866
Senast: fejko
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet. Igår fick jag domen, utmattningssyndrom...
5 6 7
Svar
138
· Visningar
16 074
Senast: Trott
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp