Sv: Hur delar ni upp ekonomin med partnern?
Fast det handlar inte om att räkna 50% på allt eller att man annars spenderar alla sina pengar på sina intressen utan att betala bostad, mat och sådana saker först utan det handlar om att kunna känna sig fri att köpa det man vill ha utan att behöva ta hänsyn till någon mer än sig själv för det som blir över. Det är ju inte så att min sambo skiter i om jag inte har pengar till mediciner t.ex. utan då hade han självklart betalat det men om det var en större summa så hade han ju velat ha tillbaka det när jag hade pengar igen. Eller att han sitter och äter en massa dyr mat medans jag knaprar på en morot. Det handlar om att bara för att man har valt att leva ihop så smälter man inte samman med den människan och blir en människa. Jag får ju inte samma intressen och samma åsikter som min sambo bara för att vi bor ihop utan jag har fortfarande mina intressen och han sina och vi har fortfarande våra respektive åsikter. Iallafall jag vill ha ett liv även utanför mitt förhållande. Min sambo varken kan eller ska fylla alla mina behov även om han uppfyller alla behov jag har på partnerfronten. Jag behöver andra människor i mitt liv också. Jag behöver mina vänner och jag behöver mina barn och på samma sätt behöver jag kunna känna att jag kan göra vad jag vill med mina pengar. Det är en frihet att kunna köpa den där 20000 kr sadeln utan att behöva diskutera det med någon annan än mig själv.
Förhållandet är inte mindre värt bara för att man inte har gemensam ekonomi. Jag har haft gemensam ekonomi i ett tidigare förhållande och jag verkligen avskydde det. Det kändes som om jag behövde be om lov som om jag var ett litet barn oavsett vad jag ville köpa. Jag hade ingen koll på ekonomin eller hur mycket pengar som fanns på kontot för jag visste ju inte om han hade handlat något nyligen. Nej, jag vill inte riskera att stå i affären och inte kunna betala för att min sambo precis har handlat något.
Jag dömer inte dig. Missförstå mig inte.
Jag bara menar att det egentligen inte spelar någon roll, om man ändå är av samma åsikt angående pengar och hur de spenderas. Om båda vill den andras väl så blir det ju bra hur man än gör. Då känns det för mig onödigt att börja räkna 50% på allt, ha olika konton till olika saker o.s.v.
Vi köper vad vi vill och vad vi har råd med, samtidigt som vi båda sparar pengar.
Har den andra lite pengar så är det den med mer pengar som betalar (eller den som har med sig plånboken...). Om min man plötsligt hade börjat spendera allt han har på bilar och noll på bostad, spar och oss, så tycker jag inte att problemet är egna konton, utan personens attityd. En sån person vill jag inte bo med, gemensamma konton eller ej.
Våra pengar är våra pengar, oavsett vilket konto dom finns på.
Fast det handlar inte om att räkna 50% på allt eller att man annars spenderar alla sina pengar på sina intressen utan att betala bostad, mat och sådana saker först utan det handlar om att kunna känna sig fri att köpa det man vill ha utan att behöva ta hänsyn till någon mer än sig själv för det som blir över. Det är ju inte så att min sambo skiter i om jag inte har pengar till mediciner t.ex. utan då hade han självklart betalat det men om det var en större summa så hade han ju velat ha tillbaka det när jag hade pengar igen. Eller att han sitter och äter en massa dyr mat medans jag knaprar på en morot. Det handlar om att bara för att man har valt att leva ihop så smälter man inte samman med den människan och blir en människa. Jag får ju inte samma intressen och samma åsikter som min sambo bara för att vi bor ihop utan jag har fortfarande mina intressen och han sina och vi har fortfarande våra respektive åsikter. Iallafall jag vill ha ett liv även utanför mitt förhållande. Min sambo varken kan eller ska fylla alla mina behov även om han uppfyller alla behov jag har på partnerfronten. Jag behöver andra människor i mitt liv också. Jag behöver mina vänner och jag behöver mina barn och på samma sätt behöver jag kunna känna att jag kan göra vad jag vill med mina pengar. Det är en frihet att kunna köpa den där 20000 kr sadeln utan att behöva diskutera det med någon annan än mig själv.
Förhållandet är inte mindre värt bara för att man inte har gemensam ekonomi. Jag har haft gemensam ekonomi i ett tidigare förhållande och jag verkligen avskydde det. Det kändes som om jag behövde be om lov som om jag var ett litet barn oavsett vad jag ville köpa. Jag hade ingen koll på ekonomin eller hur mycket pengar som fanns på kontot för jag visste ju inte om han hade handlat något nyligen. Nej, jag vill inte riskera att stå i affären och inte kunna betala för att min sambo precis har handlat något.
Senast ändrad: