Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Alltså är mitt konto tomt fyller sambon på och tvärtom.
Vill jag köpa en ponny gör jag det, vill han köpa en bil gör han det.
Stora utgifter pratar vi om, såklart.
Har vi inga pengar till jul så köper vi inga presenter.
Känner även igen mig lite i det InteUng skriver, har man delade ekonomier så är det ju lättare att hjälpa varandra om det skulle fattas pengar någon gång.
Min nyste ponny kostade 5000kr
Blivande barnponnyn 6000kr.
Och bara begagnade bilar ju
Räkningar, hyra m.m är ju bara att dela rakt av, men allt annat?
Som mat, äta middag ute, bio m.m?
Vi har kört "betala varannan gång" Men det är ju väldigt svårt att få det rättvist, ena gången kanske man äter dyrt nästa billigare osv...
Jo men så gör vi också. Bara att jag inte brukar köpa ponnyer p.g.a. platsbrist. Men vi brukar köpa bilar med "byrålådepengar".
Nja det där beror lite på Utgifter kan lätt eskalera.... och det gäller oss båda två för den delen. Jag hade mycket utgifter i somras när två ston skulle betäckas, varför skulle min make vara med och dela på de utgifterna?
Då var de ju bra att jag hade sparat och lagt undan pengar i förväg till det.
Huvudsaken är väl att vi båda är nöjda med uppdelningen ?
Vi har nästan helt gemensam ekonomi. Detta "nästan" har blivit så på ett naturligt sätt från det att vi hade delad ekonomi.
Vi har varsitt lönekonto. Därifrån för vi över hela lönerna förutom X tusen till ett gemensamt konto. Från det gemensamma kontot betalas alla räkningar, alla gemensamma inköp som mat osv. Vi har även gemensamma sparkonton.
Från det egna lönekontot köper vi kläder, nöjen på "egen hand" osv. Men gränsen är inte stenhård. Har aldrig varit något problem. Skulle pengarna ta slut för någon så får man väl ta från det gemensamma. Men det har hittills aldrig hänt. Vi har väldigt lika syn på ekonomi och ingen av oss är slösatypen. Då blir det nog svårare att få ihop det på detta vis
Börjar men med det faktumet att det är två individer som ska leva tillsammans så får man väl leva av de gemensamma resurserna , det man förlorar på gungan får man nog igen i karusellen
Jag har sagt det förut.
den modellen är utmärkt när det fungerar bra.
Men det finns en risk att hamna i det jag var i - inga pengar var mina pengar.
Vi lägger in pengarna till ett gemensamt löne- och sparkonto efter en uträknad procentsats och får var och en en väl tilltagen "fickpeng" som vi disponerar på våra egna löne- och sparkonton. Äter vi ute betalar den som känner för det om det är så att vi inte tar det på gemensamma konton.
Ekonomifrågan känns väldigt avslappnad mellan oss.
För mig är det lite förvånande att man gärna kan skaffa barn med någon men inte är villig att dela ekonom med densamma.
Eh..nu förstår jag nog inte alls?
Hur är det nu
Allt ditt är mitt
Allt mitt är mitt