Höstföräldrar 2020

[KarinStarfighter]

Gillar du naturella smaker vanligtvis också, eller är det nytt?

Jo, det gör jag väl, men inte på nivån att jag drömmer om, och längtar efter en ostmacka med gurka eller spaghetti med ost hela dagen såsom man annars kanske längtar efter nån riktig gourmetmiddag

 

[Poison-heart]

Jag är sjukt hungrig hela tiden och måste äta för att inte må illa. Klarar inte av "smakrik" mat. Är mest sugen på sånt jag åt som barn Mackor med ost och gurka, potatismos och fiskbullar, fil och havregryn. På kvällarna är jag sugen på frukt och surt. Pressar en hel citron i ett vattenglas och äter päron eller clementin. Sötsuget som annars är rätt stort hos mig är totalt bortblåst. Mår illa när jag tänker på choklad.

Det där kunde typ varit jag som skrivit
Har varit sugen på potatismos i flera dagar och en annan dag var det rostbröd med ost jag var sugen på. Fisksoppa och fiskbullar har också gått hem här. Känner att det blir en hel del ostmackor på dagarna. Inte så bra för vikten kanske, men tänker att så fort illamåendet lagt sig kan man kanske börja äta ”normalt” igen.

 

[Eli]

Det där kunde typ varit jag som skrivit
Har varit sugen på potatismos i flera dagar och en annan dag var det rostbröd med ost jag var sugen på. Fisksoppa och fiskbullar har också gått hem här. Känner att det blir en hel del ostmackor på dagarna. Inte så bra för vikten kanske, men tänker att så fort illamåendet lagt sig kan man kanske börja äta ”normalt” igen.

Hört att det är ganska vanligt faktiskt att man vill äta mat man känner igen väl och smaker som inte är så krångliga.

Jag tänker att det här är en väldigt kort tid i livet, så just nu tänker jag äta det som funkar för att må så bra som möjligt i stunden.

 

[Eli]

De flesta i vår familj och våra kompisar vet nu att vi väntar en till. Har verkligen inte velat göra någon grej av det utan har bara talat om för folk vi umgås med att jag mår dåligt pga gravid. Men vi har inte berättat för min mans bror och fru än, mest på grund av att dom inte bor här och vi har inte träffats sedan december, och att min man tydligen inte kan få ur sig sånt på telefon Har tjatat på honom hela veckan att bara ringa och säga det för vi ska dit i helgen och jag orkar inte med att det ska bli något slags avslöjande och tadaaa! Det syns ju liksom. Dessutom har dom en dotter som absolut förstår om hon råkar höra oss prata och jag vill inte att hon ska råka berätta för vår son som inte vet ännu.

Hur gör ni? Berättar ni eller håller ni det hemligt?

 

[Monkie]

De flesta i vår familj och våra kompisar vet nu att vi väntar en till. Har verkligen inte velat göra någon grej av det utan har bara talat om för folk vi umgås med att jag mår dåligt pga gravid. Men vi har inte berättat för min mans bror och fru än, mest på grund av att dom inte bor här och vi har inte träffats sedan december, och att min man tydligen inte kan få ur sig sånt på telefon Har tjatat på honom hela veckan att bara ringa och säga det för vi ska dit i helgen och jag orkar inte med att det ska bli något slags avslöjande och tadaaa! Det syns ju liksom. Dessutom har dom en dotter som absolut förstår om hon råkar höra oss prata och jag vill inte att hon ska råka berätta för vår son som inte vet ännu.

Hur gör ni? Berättar ni eller håller ni det hemligt?

Nu har jag tappat bort vilken vecka du är i? Planen är att vi ska berätta för alla vid vecka 12, alternativt efter KUB. Jag har dock varit "tvungen" att berätta för kollega eftersom jag varit på många vårdbesök (ivf).
Men det är svårt att hålla sig, egentligen vill jag berätta för alla redan nu!

 

[Eli]

Nu har jag tappat bort vilken vecka du är i? Planen är att vi ska berätta för alla vid vecka 12, alternativt efter KUB. Jag har dock varit "tvungen" att berätta för kollega eftersom jag varit på många vårdbesök (ivf).
Men det är svårt att hålla sig, egentligen vill jag berätta för alla redan nu!

Jag är i vecka 12, går in i vecka 13 imorgon. Visst är det svårt att inte säga nåt Mina närmaste kollegor och en som ger mig akupunktur vet, men inga andra på jobbet, där har jag velat hålla det lite hemligt. En tjej är ska ha i april och det enda hon pratar om är sin graviditet, och jag bara myser på att hon fortfarande inte fattat att jag också är på smällen. Tycker nästan det är spännande att se när mina kollegor som är sköterskor och läkare märker nåt

 

[Poison-heart]

De flesta i vår familj och våra kompisar vet nu att vi väntar en till. Har verkligen inte velat göra någon grej av det utan har bara talat om för folk vi umgås med att jag mår dåligt pga gravid. Men vi har inte berättat för min mans bror och fru än, mest på grund av att dom inte bor här och vi har inte träffats sedan december, och att min man tydligen inte kan få ur sig sånt på telefon Har tjatat på honom hela veckan att bara ringa och säga det för vi ska dit i helgen och jag orkar inte med att det ska bli något slags avslöjande och tadaaa! Det syns ju liksom. Dessutom har dom en dotter som absolut förstår om hon råkar höra oss prata och jag vill inte att hon ska råka berätta för vår son som inte vet ännu.

Hur gör ni? Berättar ni eller håller ni det hemligt?

Vad skönt att ha sagt det till de flesta i familjen osv! Jag tyckte sist att det var en sån lättnad när alla visste och man slapp tänka på att försäga sig.

Är bara i vecka 8 och vi har bestämt att inte göra det officiellt förrän första ultraljudet i vecka 12. Nu vet visserligen tre av mina nära vänner redan, så det är skönt att ha någon att prata med förutom sambon. En av dom är också gravid med bara några dagar emellan så det är väldigt kul att följas åt!
Sen har jag två bonusbarn på 6 resp 8 år och när vi släpper bomben för dom så kommer hela världen veta

 

[KarinStarfighter]

De flesta i vår familj och våra kompisar vet nu att vi väntar en till. Har verkligen inte velat göra någon grej av det utan har bara talat om för folk vi umgås med att jag mår dåligt pga gravid. Men vi har inte berättat för min mans bror och fru än, mest på grund av att dom inte bor här och vi har inte träffats sedan december, och att min man tydligen inte kan få ur sig sånt på telefon Har tjatat på honom hela veckan att bara ringa och säga det för vi ska dit i helgen och jag orkar inte med att det ska bli något slags avslöjande och tadaaa! Det syns ju liksom. Dessutom har dom en dotter som absolut förstår om hon råkar höra oss prata och jag vill inte att hon ska råka berätta för vår son som inte vet ännu.

Hur gör ni? Berättar ni eller håller ni det hemligt?

Min närmsta kollega och vän vet. Förutom henne så vet ingen. Tänkte vänta med att berätta till efter KUB som är om två veckor. Drar mig lite för att berätta eftersom jag tänker att många (läs min mamma) kommer oja sig och undra hur vi ska orka med ett barn. Det här är ju helt oplanerat och jag har dagligen tankar kring hur vi ska orka/ hur det ska gå så behöver inte tryckas ner i skorna mer än så

Tänkte berätta för chefen efter vi berättat för familjen, men han kommer ta det bra Funderar på att skita i att berätta på jobbet och vänta tills nån frågar

 

[Poison-heart]

Min närmsta kollega och vän vet. Förutom henne så vet ingen. Tänkte vänta med att berätta till efter KUB som är om två veckor. Drar mig lite för att berätta eftersom jag tänker att många (läs min mamma) kommer oja sig och undra hur vi ska orka med ett barn. Det här är ju helt oplanerat och jag har dagligen tankar kring hur vi ska orka/ hur det ska gå så behöver inte tryckas ner i skorna mer än så

Tänkte berätta för chefen efter vi berättat för familjen, men han kommer ta det bra ❤ Funderar på att skita i att berätta på jobbet och vänta tills nån frågar

Den känslan är jobbig, när man drar sig för att berätta för att man vet att det inte kommer bli jubel. Så känns det inför min svärmor. Hon jublade inte direkt när vi väntade sonen utan där var det också typ ”åh herregud hur ska detta gå” då min sambo har två sen innan. Nu lär det ju inte bli bättre. Så tråkigt när folk måste se det negativa först i sådana sammanhang, det gör en riktigt ledsen.

 

[Kilauea]

Är så himla orolig att det ska sluta i MF, men smyger väl in i tråden ändå.
Sonen, 22 månader, blev till via IVF efter flera kemiska graviditeter (mycket tidiga missfall), ett MA som upptäcktes i v.12 och ett MF i v.10 (där vi sett hjärtslag i v.8).

Har varit utan preventivmedel i ett halvår och drömt om syskon och vi har sagt att blir det så blir det.
Nu vet jag inte om jag vill ha ett syskon till sonen och om jag ens vågar tro att detta ska gå vägen .

Inga symtom alls utöver utebliven mens. Var helt säker på att den skulle komma som vanligt då jag hade mensvärk och nattliga svettningar ett par dagar innan precis som alltid. Men av nån anledning tog jag ett test och tja, hej tråden.

BF nån gång i början november.

 

[Kilauea]

Vi kommer, pga tidigare missfall, inte berätta förrän tidigast efter KUB.
Ska boka privat VUL runt v.8, om det fortfarande håller i sig då (ja ni hör hur pessimistisk jag är ).

 

[Poison-heart]

Är så himla orolig att det ska sluta i MF, men smyger väl in i tråden ändå.
Sonen, 22 månader, blev till via IVF efter flera kemiska graviditeter (mycket tidiga missfall), ett MA som upptäcktes i v.12 och ett MF i v.10 (där vi sett hjärtslag i v.8).

Har varit utan preventivmedel i ett halvår och drömt om syskon och vi har sagt att blir det så blir det.
Nu vet jag inte om jag vill ha ett syskon till sonen och om jag ens vågar tro att detta ska gå vägen .

Inga symtom alls utöver utebliven mens. Var helt säker på att den skulle komma som vanligt då jag hade mensvärk och nattliga svettningar ett par dagar innan precis som alltid. Men av nån anledning tog jag ett test och tja, hej tråden.

BF nån gång i början november.

Grattis! jag håller alla tummar och tår för att det ska gå vägen för er.

 

[Monkie]

Är så himla orolig att det ska sluta i MF, men smyger väl in i tråden ändå.
Sonen, 22 månader, blev till via IVF efter flera kemiska graviditeter (mycket tidiga missfall), ett MA som upptäcktes i v.12 och ett MF i v.10 (där vi sett hjärtslag i v.8).

Har varit utan preventivmedel i ett halvår och drömt om syskon och vi har sagt att blir det så blir det.
Nu vet jag inte om jag vill ha ett syskon till sonen och om jag ens vågar tro att detta ska gå vägen .

Inga symtom alls utöver utebliven mens. Var helt säker på att den skulle komma som vanligt då jag hade mensvärk och nattliga svettningar ett par dagar innan precis som alltid. Men av nån anledning tog jag ett test och tja, hej tråden.

BF nån gång i början november.

Grattis !!

 

[Monkie]

Jag mår overkligt dåligt. Mer som att jag är sjuk än gravid. Klarar knappt att sitta upp, orkar inte stå i duschen och började gråta för att jag inte fick stenungsbakad pizza. Är jättehungrig men inget duger. Jag var ledsen innan också för att jag faktiskt inte vet att det är något i magen och att jag kanske mår dåligt i onödan. Sorry för opeppt inlägg!

 

[Kilauea]

Förvånad? Nej.
Ledsen? Betydligt mer än jag trodde.
Får kliva ur tråden snabbare än jag trodde. Vet inte om jag vill försöka nåt mer nu utan bara vänta på FET till hösten istället.
Tilltagande värk och rosa flytningar. Har aldrig slutat bra när jag fått färgade flytningar.

 

[Eli]

Förvånad? Nej.
Ledsen? Betydligt mer än jag trodde.
Får kliva ur tråden snabbare än jag trodde. Vet inte om jag vill försöka nåt mer nu utan bara vänta på FET till hösten istället.
Tilltagande värk och rosa flytningar. Har aldrig slutat bra när jag fått färgade flytningar.

Men fy vad tråkigt

 

[Eli]

Jag mår overkligt dåligt. Mer som att jag är sjuk än gravid. Klarar knappt att sitta upp, orkar inte stå i duschen och började gråta för att jag inte fick stenungsbakad pizza. Är jättehungrig men inget duger. Jag var ledsen innan också för att jag faktiskt inte vet att det är något i magen och att jag kanske mår dåligt i onödan. Sorry för opeppt inlägg!

Det är helt ok att må dåligt och vara orolig. Det blir bättre, jag lovar

 

[Monkie]

Förvånad? Nej.
Ledsen? Betydligt mer än jag trodde.
Får kliva ur tråden snabbare än jag trodde. Vet inte om jag vill försöka nåt mer nu utan bara vänta på FET till hösten istället.
Tilltagande värk och rosa flytningar. Har aldrig slutat bra när jag fått färgade flytningar.

Åh, vad jobbigt

 

[Monkie]

Det är helt ok att må dåligt och vara orolig. Det blir bättre, jag lovar

Tack för stödet
Diskuterat med sambon om att testa Postafen, sa att jag är rädd för att bli ännu tröttare. Han menade på att jag absolut ska testa, att nästa steg på trötthetsskalan för mig är koma, så jag har inget att förlora

 

[Eli]

Tack för stödet ❤
Diskuterat med sambon om att testa Postafen, sa att jag är rädd för att bli ännu tröttare. Han menade på att jag absolut ska testa, att nästa steg på trötthetsskalan för mig är koma, så jag har inget att förlora

Haha Det kan faktiskt också vara skönt att somna ifrån alltihop. Det är ändå rätt kort tid det handlar om så att sova extra mycket just nu tycker jag att man kan få göra.