- Svar: 26
- Visningar: 7 536
Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under många år. De senaste åren hade dock tidigare ägare tagit över och börjat försöka rädda stugan. Bland annat så var taket bytt, de hade låtit borra en vattenbrunn och dragit in vatten i stugan, gjort iordning ett utrymme för en duschkabin och fräschat upp köket, utedasset och tomten.
När man köper ett hus som inte är tipptopp så är det svårt att veta exakt vad man kan vänta sig. När man köper ett hus som ingen har bott i vintertid på modern tid och som har stått övergivet i många år är det ännu svårare att veta vad man kan vänta sig. Självklart var det en chanstagning och jag vet fortfarande inte riktigt om jag har tagit mig vatten över huvudet eller ej, men samtidigt är det den kittlande rädslan som ger spänning åt vardagen och ger hela situationen en extra krydda…
Det känns både omöjligt och utmanande.
De flesta problem med ett hus ska väl egentligen gå att åtgärda - och stugan såg ut att vara rätt OK ändå med tanke på dess historia, men det kan ju springa iväg ekonomiskt förstås med de fel man hittar. Det jag är mest rädd för är mögel/svamp och husbock, och att man ska hitta oräddningsbara skador (eller skador som ligger i prisklassen “det blir billigare att riva och bygga nytt”...). Stugan luktade dock väldigt fräscht, inte fuktigt. Det fanns spår av en större, nu uttorkad, gammal fuktskada sen innan taket byttes. Men ingen lukt eller synbar mögelpåväxt.
Det var bara att med mod och öppet sinne ge sig in på att bekanta sig med stugan…
När jag flyttade in i stugan så var den fullbelamrad med möbler och prylar samt helt ostädad. Och där stod jag med 50 års ihopsamlat eget bohag i tre förråd… Jag fick börja rensa och städa varenda liten del av stugan, men samtidigt vågade jag knappt göra någonting alls under den första tiden eftersom stugan inte kändes som “min”. Försäljningen verkade ha varit väldigt traumatisk för säljarna och jag visste inte om de kanske skulle ångra sig eller dyka upp och ställa till problem…
Ett av de första problemen var att det inte fanns några direkta förvaringsutrymmen. Jag visste inte var jag skulle kunna ha mina kläder. Det fanns kattvindsgarderober, men med tanke på hur de såg ut vågade jag knappt stoppa in några kläder där, ifall det skulle finnas en massa skadedjur… Efter ordentlig rengöring testade jag dock att ha kläder där, och det har visat sig att garderoberna har funkat riktigt bra hittills!
Skadedjur är annars något jag är nervös för, för det kan bli så mentalt påfrestande (med erfarenhet från mitt tidigare hus i färskt minne). I höstas såg jag att någon hade naggat på en plastpåse under diskbänken. Jag ställde ut musfällor där och fick på en gång två feta möss. Kröp in och letade, och hittade ett stort hål rakt ner i grunden på huset. Fyllde igen det med stålull och sen dess har jag inte sett något mer spår efter mus. Det finns gott om smådjur i huset - spindlar, guldögonsländor, flugor och bin - men ingen av dem har ställt till några större problem.
Elen i stugan var förmodligen från när stugan byggdes om, vilket innebar drygt 80 år gamla ledningar… De gamla lampknapparna och porslinsdosorna var helt ljuvliga tyckte jag! - men elektrikern höll inte med… Jag lät byta ut all el i stugan rätt snart. Det var utanpåliggande dragning, vilket var en lösning som jag lät behålla eftersom jag ville behålla stugans ursprungliga tidstypiskhet så mycket som möjligt. Och det finns ju nytillverkade porslinsdosor att köpa, men min elektriker vägrade jobba med dem så det fick bli renova i hela huset. Åtminstone svarta runda utanpåliggande dosor och lampknappar, även om det stör mig lite att de är i plast…
Hur det skulle gå att hålla värmen i stugan vintertid var också ett stort frågetecken. Fönstrena, som inte är renoverade sedan hedenhös, saknade både kitt och tätningslister. Någon fönsterrenovering tänkte jag inte sätta igång med när hösten/vintern närmade sig, men jag köpte tätningslister i ull och spikade fast på de fönsterkarmar som var i sämst skick. I fyra små fönster satt det bara enkelglas, och jag märkte rätt snabbt när temperaturen sjönk ute att det bara rasade in kyla från dem. Så då fick jag svälja min “tidstypiskstolthet” och helt enkelt skruva för skivor med frigolit framför de små fönstren (jag hängde åtminstone upp spetsbeklädda bomullsgardiner på insidan så att man slapp se frigolitskivorna ). De fönstrena var sedan de bäst isolerade ställena i hela huset (jag gick runt och kollade med värmekamera)! 
Den gamla flagnande ytterdörren var ett annat frågetecken - den såg ut att vara ungefär en plywoodskiva tjock, och dessutom bestod hälften av dörren av ett enkelglasfönster… Alla som såg den sa att jag måste byta ut den. Samtidigt hör den till husets karaktär, och jag kan tänka mig att en ny dörr ärligt talat skulle se helt hemsk ut mot husets övriga slitna yttre. Men med tre draperier så har dörren inte varit något problem överhuvudtaget! Har inte ens känt någon tillstymmelse till kallt drag vid dörren! Imponerande.
Vinden är isolerad med sågspån (bra mot möss ju, även om isoleringsförmågan kanske inte är maximal), men snedtaket på övervåningen är tveksamt om det är isolerat överhuvudtaget… I huset fanns bara två kakelugnar och en luftvärmepump som värmekällor, så jag kompletterade med att montera några elelement. Bottenvåningen utgörs av ursprungshuset byggt med timmer, medans övervåningen är tillbyggd på 30-talet och känns inte alls lika gedigen. Jag insåg snabbt att fysikens lagar med att värme stiger uppåt inte gällde i mitt hus, utan här var det undervåningen som höll sig varm och övervåningen som snabbt blev rejält kylslagen.
På övervåningen finns ett sovrum, ett TV-rum och ett minimalt gästrum. Gästrummet stängde jag snabbt igen inför vintern, men jag beslutade mig för att försöka hålla 15-16 grader i sov- och TV-rummen för att fortfarande kunna använda dem. Och skulle det bli för dyrt att hålla värmen eller inte gå överhuvudtaget, fanns nödalternativet att bomma igen övervåningen helt och flytta ner på bottenvåningen istället under den värsta vintern. Men det var bara under ett strömavbrott under vintern som jag stängde igen övervåningen ett tag, annars har det faktiskt funkat!
En annan del som skulle kunna vara ett problemområde är vatten… Jag är som sagt rädd för mögel och fuktskador, så jag är rätt noga med värme och ventilation i utrymmen där det finns vatten. Även om jag kan ha 15 grader på övervåningen så ska det banne mig vara minst 20 grader och en fläkt i duschrummet för att torka upp - något annat törs jag inte! En vattenfelsbrytare på inkommande vatten står på önskelistan, men jag har åtminstone fuktsensorer inkopplade på disk- och tvättmaskin. Skulle det läcka ut vatten från dem bryts vattnet direkt.
Duschrummet är annars en spännande del. När jag köpte stugan var det rummet helt nygjort. De har tagit två garderober och gjort om till ett minimalt duschrum, och där inne fanns alltså handfat, hydropress, varmvattenberedare och en duschkabin. Och träväggar och trägolv… Då rummet är fint och nygjort är jag tveksam till att göra om det, men jag flyttade åtminstone ut varmvattenberedaren till ett litet tillbyggt isolerat utrymme på baksidan av huset där vattenfiltret stod. På så sätt fick jag plats för en tvättmaskin.
Stugan hade inget avlopp när jag köpte den, utan allt avlopp från huset rann bara rakt ut på tomten i ett rör. Så toalett fanns bara som utedass (med urinseparering). I början ställde jag in en portapotti/husvagns-/kemtoa i duschrummet för att slippa behöva springa ut till utedasset varje gång jag blev kissnödig (tex mitt i natten). Sen kunde jag gå och tömma den i dasset vid ett bättre tillfälle. När jag sedan tillslut fick ett avlopp installerat så bestämde jag mig för att installera en separett-toalett i huset istället. Tanken är att jag ska installera WC, men jag är lite osäker på idén att stöka runt bland de uråldriga timmerstockarna i mullbänksgrunden för att lägga ner avloppsrör, utan tänker mig nog att jag ska bygga ut vattenfilterrummet på baksidan istället… Men det behöver rinna till lite pengar i renoveringskassan först.
Så jag tittade runt på olika lösningar men fastnade för separett. Det är alltså som ett utedass inomhus, med urinseparering, bajstunna och en fläkt.
Funkar faktiskt över förväntan! Det var lite svårt i början att lära sig pricka rätt med kisset och bajset, men med lite övning så… Det enda som inte funkar så bra är när man har mens med klumpar… 
Men jag får väl överleva det med. Eftersom det bara fanns utedass när jag flyttade till huset och kommunen bara tar emot dasstunnor under sommarmånaderna så fick jag ansöka om att anlägga egen latrinkompost, där jag även tömmer bajstunnan från separetten. Jag har ju mockat hästbajs i många år och plockat upp hundbajs som jag burit runt i påsar och tvättat diarrékladdiga långhåriga hundrumpor, så bajshantering känns faktiskt inte särskilt konstigt. Jag ser till och med fram emot att få en fin kompostjord sen…
En soptunna fanns faktiskt till huset (dryga 300 meter bort), så det var bara att teckna ett abonnemang. Brevlåda fanns däremot inte, så jag fick (i samråd med posten och markägaren) sätta upp en på närmsta stoppställe närmare 1,5 km bort. Jag tittar ju inte till den varje dag om man säger så…
Servitut fanns som tur var på vägen upp till min fastighet, och bonden erbjöd sig att ploga den, så det har också fungerat.
De större problem jag har stött på hittills är att jag hade jättesvårt att hitta någon som kunde/ville hjälpa mig att göra ett avlopp (letade i närmare ett halvår innan jag fick napp), samt att det inte gick att få den avloppslösning jag helst hade velat ha. Plus att en av kakelugnarna eventuellt behöver renoveras. Men det jobbigaste var nog när jag fick två problem med vattenbrunnen! Brunnen - som är typ det nyaste och senast gjorda på hela huset! Här köper man liksom ett hus som ursprungligen är från 1800-talet, men så är det den 4 år gamla 120 m djupa borrade vattenbrunnen som ställer till störst problem!
Det som hände var att jag fick inläckage av ytvatten så att brunnsvattnet blev otjänligt, och jag blev tvungen att hämta hem dricksvatten i dunkar från jobbet. Duscha gjorde jag i det otjänliga vattnet, men jag ville inte tvätta håret i det eftersom jag var rädd att lukten skulle sätta sig i håret. Tvätta kläder ville jag inte heller göra i sunkvattnet, så återigen stod jag utan möjlighet att tvätta mina kläder (hade det problemet flera gånger under tiden jag var mellan bostäder)! Det tog en dryg månad och en rejäl omsättning av vattnet i brunnen, men sen blev det äntligen bättre (det kan ju dock hända igen). Men då visade det sig att en koppling i brunnen hade pajjat, så jag fick in en massa luft i systemet. Suck! Två månaders vattenproblem blev det totalt. Plus en massa pengar för att anlita folk som kunde laga kopplingen i brunnen…. Men jäklar vad mycket jag har lärt mig om egen brunn nu!
Annars måste jag säga att det absolut har fungerat över förväntan! Jag trivs maximalt i stugan, är helt kär i mitt hem och älskar varje minut jag får möjlighet att vara här!!
Det känns helt underbart - som ett äventyr. Jag känner mig på något sätt så liten och ödmjuk inför både den gamla stugan och den omgivande naturen, och att lilla jag får möjlighet att vistas en liten del av min stund på jorden just här. Det är så vackert! Jag kan förstå varför säljarna var så förtvivlade. På något sätt blir man alldeles förälskad i att vara här, och vill bara vara här mer och mer…
När man köper ett hus som inte är tipptopp så är det svårt att veta exakt vad man kan vänta sig. När man köper ett hus som ingen har bott i vintertid på modern tid och som har stått övergivet i många år är det ännu svårare att veta vad man kan vänta sig. Självklart var det en chanstagning och jag vet fortfarande inte riktigt om jag har tagit mig vatten över huvudet eller ej, men samtidigt är det den kittlande rädslan som ger spänning åt vardagen och ger hela situationen en extra krydda…
Det känns både omöjligt och utmanande.De flesta problem med ett hus ska väl egentligen gå att åtgärda - och stugan såg ut att vara rätt OK ändå med tanke på dess historia, men det kan ju springa iväg ekonomiskt förstås med de fel man hittar. Det jag är mest rädd för är mögel/svamp och husbock, och att man ska hitta oräddningsbara skador (eller skador som ligger i prisklassen “det blir billigare att riva och bygga nytt”...). Stugan luktade dock väldigt fräscht, inte fuktigt. Det fanns spår av en större, nu uttorkad, gammal fuktskada sen innan taket byttes. Men ingen lukt eller synbar mögelpåväxt.
Det var bara att med mod och öppet sinne ge sig in på att bekanta sig med stugan…
När jag flyttade in i stugan så var den fullbelamrad med möbler och prylar samt helt ostädad. Och där stod jag med 50 års ihopsamlat eget bohag i tre förråd… Jag fick börja rensa och städa varenda liten del av stugan, men samtidigt vågade jag knappt göra någonting alls under den första tiden eftersom stugan inte kändes som “min”. Försäljningen verkade ha varit väldigt traumatisk för säljarna och jag visste inte om de kanske skulle ångra sig eller dyka upp och ställa till problem…
Ett av de första problemen var att det inte fanns några direkta förvaringsutrymmen. Jag visste inte var jag skulle kunna ha mina kläder. Det fanns kattvindsgarderober, men med tanke på hur de såg ut vågade jag knappt stoppa in några kläder där, ifall det skulle finnas en massa skadedjur… Efter ordentlig rengöring testade jag dock att ha kläder där, och det har visat sig att garderoberna har funkat riktigt bra hittills!
Skadedjur är annars något jag är nervös för, för det kan bli så mentalt påfrestande (med erfarenhet från mitt tidigare hus i färskt minne). I höstas såg jag att någon hade naggat på en plastpåse under diskbänken. Jag ställde ut musfällor där och fick på en gång två feta möss. Kröp in och letade, och hittade ett stort hål rakt ner i grunden på huset. Fyllde igen det med stålull och sen dess har jag inte sett något mer spår efter mus. Det finns gott om smådjur i huset - spindlar, guldögonsländor, flugor och bin - men ingen av dem har ställt till några större problem.
Elen i stugan var förmodligen från när stugan byggdes om, vilket innebar drygt 80 år gamla ledningar… De gamla lampknapparna och porslinsdosorna var helt ljuvliga tyckte jag! - men elektrikern höll inte med…
Jag lät byta ut all el i stugan rätt snart. Det var utanpåliggande dragning, vilket var en lösning som jag lät behålla eftersom jag ville behålla stugans ursprungliga tidstypiskhet så mycket som möjligt. Och det finns ju nytillverkade porslinsdosor att köpa, men min elektriker vägrade jobba med dem så det fick bli renova i hela huset. Åtminstone svarta runda utanpåliggande dosor och lampknappar, även om det stör mig lite att de är i plast… Hur det skulle gå att hålla värmen i stugan vintertid var också ett stort frågetecken. Fönstrena, som inte är renoverade sedan hedenhös, saknade både kitt och tätningslister. Någon fönsterrenovering tänkte jag inte sätta igång med när hösten/vintern närmade sig, men jag köpte tätningslister i ull och spikade fast på de fönsterkarmar som var i sämst skick. I fyra små fönster satt det bara enkelglas, och jag märkte rätt snabbt när temperaturen sjönk ute att det bara rasade in kyla från dem. Så då fick jag svälja min “tidstypiskstolthet” och helt enkelt skruva för skivor med frigolit framför de små fönstren (jag hängde åtminstone upp spetsbeklädda bomullsgardiner på insidan så att man slapp se frigolitskivorna
). De fönstrena var sedan de bäst isolerade ställena i hela huset (jag gick runt och kollade med värmekamera)! Den gamla flagnande ytterdörren var ett annat frågetecken - den såg ut att vara ungefär en plywoodskiva tjock, och dessutom bestod hälften av dörren av ett enkelglasfönster… Alla som såg den sa att jag måste byta ut den. Samtidigt hör den till husets karaktär, och jag kan tänka mig att en ny dörr ärligt talat skulle se helt hemsk ut mot husets övriga slitna yttre. Men med tre draperier så har dörren inte varit något problem överhuvudtaget! Har inte ens känt någon tillstymmelse till kallt drag vid dörren! Imponerande.
Vinden är isolerad med sågspån (bra mot möss ju, även om isoleringsförmågan kanske inte är maximal), men snedtaket på övervåningen är tveksamt om det är isolerat överhuvudtaget… I huset fanns bara två kakelugnar och en luftvärmepump som värmekällor, så jag kompletterade med att montera några elelement. Bottenvåningen utgörs av ursprungshuset byggt med timmer, medans övervåningen är tillbyggd på 30-talet och känns inte alls lika gedigen. Jag insåg snabbt att fysikens lagar med att värme stiger uppåt inte gällde i mitt hus, utan här var det undervåningen som höll sig varm och övervåningen som snabbt blev rejält kylslagen.
På övervåningen finns ett sovrum, ett TV-rum och ett minimalt gästrum. Gästrummet stängde jag snabbt igen inför vintern, men jag beslutade mig för att försöka hålla 15-16 grader i sov- och TV-rummen för att fortfarande kunna använda dem. Och skulle det bli för dyrt att hålla värmen eller inte gå överhuvudtaget, fanns nödalternativet att bomma igen övervåningen helt och flytta ner på bottenvåningen istället under den värsta vintern. Men det var bara under ett strömavbrott under vintern som jag stängde igen övervåningen ett tag, annars har det faktiskt funkat!
En annan del som skulle kunna vara ett problemområde är vatten… Jag är som sagt rädd för mögel och fuktskador, så jag är rätt noga med värme och ventilation i utrymmen där det finns vatten. Även om jag kan ha 15 grader på övervåningen så ska det banne mig vara minst 20 grader och en fläkt i duschrummet för att torka upp - något annat törs jag inte! En vattenfelsbrytare på inkommande vatten står på önskelistan, men jag har åtminstone fuktsensorer inkopplade på disk- och tvättmaskin. Skulle det läcka ut vatten från dem bryts vattnet direkt.
Duschrummet är annars en spännande del. När jag köpte stugan var det rummet helt nygjort. De har tagit två garderober och gjort om till ett minimalt duschrum, och där inne fanns alltså handfat, hydropress, varmvattenberedare och en duschkabin. Och träväggar och trägolv…
Då rummet är fint och nygjort är jag tveksam till att göra om det, men jag flyttade åtminstone ut varmvattenberedaren till ett litet tillbyggt isolerat utrymme på baksidan av huset där vattenfiltret stod. På så sätt fick jag plats för en tvättmaskin.Stugan hade inget avlopp när jag köpte den, utan allt avlopp från huset rann bara rakt ut på tomten i ett rör. Så toalett fanns bara som utedass (med urinseparering). I början ställde jag in en portapotti/husvagns-/kemtoa i duschrummet för att slippa behöva springa ut till utedasset varje gång jag blev kissnödig (tex mitt i natten). Sen kunde jag gå och tömma den i dasset vid ett bättre tillfälle. När jag sedan tillslut fick ett avlopp installerat så bestämde jag mig för att installera en separett-toalett i huset istället. Tanken är att jag ska installera WC, men jag är lite osäker på idén att stöka runt bland de uråldriga timmerstockarna i mullbänksgrunden för att lägga ner avloppsrör, utan tänker mig nog att jag ska bygga ut vattenfilterrummet på baksidan istället… Men det behöver rinna till lite pengar i renoveringskassan först.
Så jag tittade runt på olika lösningar men fastnade för separett. Det är alltså som ett utedass inomhus, med urinseparering, bajstunna och en fläkt.
Funkar faktiskt över förväntan! Det var lite svårt i början att lära sig pricka rätt med kisset och bajset, men med lite övning så… Det enda som inte funkar så bra är när man har mens med klumpar… Men jag får väl överleva det med. Eftersom det bara fanns utedass när jag flyttade till huset och kommunen bara tar emot dasstunnor under sommarmånaderna så fick jag ansöka om att anlägga egen latrinkompost, där jag även tömmer bajstunnan från separetten. Jag har ju mockat hästbajs i många år och plockat upp hundbajs som jag burit runt i påsar och tvättat diarrékladdiga långhåriga hundrumpor, så bajshantering känns faktiskt inte särskilt konstigt. Jag ser till och med fram emot att få en fin kompostjord sen… En soptunna fanns faktiskt till huset (dryga 300 meter bort), så det var bara att teckna ett abonnemang. Brevlåda fanns däremot inte, så jag fick (i samråd med posten och markägaren) sätta upp en på närmsta stoppställe närmare 1,5 km bort. Jag tittar ju inte till den varje dag om man säger så…
Servitut fanns som tur var på vägen upp till min fastighet, och bonden erbjöd sig att ploga den, så det har också fungerat.De större problem jag har stött på hittills är att jag hade jättesvårt att hitta någon som kunde/ville hjälpa mig att göra ett avlopp (letade i närmare ett halvår innan jag fick napp), samt att det inte gick att få den avloppslösning jag helst hade velat ha. Plus att en av kakelugnarna eventuellt behöver renoveras. Men det jobbigaste var nog när jag fick två problem med vattenbrunnen! Brunnen - som är typ det nyaste och senast gjorda på hela huset! Här köper man liksom ett hus som ursprungligen är från 1800-talet, men så är det den 4 år gamla 120 m djupa borrade vattenbrunnen som ställer till störst problem!
Det som hände var att jag fick inläckage av ytvatten så att brunnsvattnet blev otjänligt, och jag blev tvungen att hämta hem dricksvatten i dunkar från jobbet. Duscha gjorde jag i det otjänliga vattnet, men jag ville inte tvätta håret i det eftersom jag var rädd att lukten skulle sätta sig i håret. Tvätta kläder ville jag inte heller göra i sunkvattnet, så återigen stod jag utan möjlighet att tvätta mina kläder (hade det problemet flera gånger under tiden jag var mellan bostäder)! Det tog en dryg månad och en rejäl omsättning av vattnet i brunnen, men sen blev det äntligen bättre (det kan ju dock hända igen). Men då visade det sig att en koppling i brunnen hade pajjat, så jag fick in en massa luft i systemet. Suck! Två månaders vattenproblem blev det totalt. Plus en massa pengar för att anlita folk som kunde laga kopplingen i brunnen…. Men jäklar vad mycket jag har lärt mig om egen brunn nu!
Annars måste jag säga att det absolut har fungerat över förväntan! Jag trivs maximalt i stugan, är helt kär i mitt hem och älskar varje minut jag får möjlighet att vara här!!
Det känns helt underbart - som ett äventyr. Jag känner mig på något sätt så liten och ödmjuk inför både den gamla stugan och den omgivande naturen, och att lilla jag får möjlighet att vistas en liten del av min stund på jorden just här. Det är så vackert! Jag kan förstå varför säljarna var så förtvivlade. På något sätt blir man alldeles förälskad i att vara här, och vill bara vara här mer och mer…
. Eller vad säger du 
För jag har inga cementringar till min borrade brunn. Såhär ser min brunn ut:
När min brunn borrades så hittades inget vatten utan man fick trycka den, dvs under högt tryck tvinga bergets naturliga sprickor att vidga sig för att släppa fram vatten. Sen kan brunnen eventuellt ändra sig lite hit och dit med tiden - vatten kan tränga fram ur sprickor där det inte har runnit in vatten tidigare och tvärtom. Kanske rann det under de höga flödena i början av året tillfälligt in ytvatten från någon spricka högt upp i min brunn. Som jag har fått förklarat för mig så kan man försöka åtgärda det, men först ska man omsätta vattnet rejält och se om det försvinner av det (dvs spola ur en massa vatten från brunnen), och det var det som hjälpte i mitt fall den här gången... Men om problemet kvarstår så ska man kunna skicka ner en tryckmanschett i borrhålet som blåses upp och spärrar vatten ovanifrån att rinna ner och förorena brunnsvattnet - men det vill ju till att man hittar rätt nivå att sätta tryckmanschetten på så att den hamnar under själva ytvattensinläckaget...
