Hjälp

[ako]

Sv: Hjälp

Men är inte beslutet att skaffa barn eller inte nu = vad de ska göra med ett existerade foster?

Givetvis kan man bli ensamstående men för mig är det främmande att skaffa barn om man inte är så säker det går på att man vill leva resten av livet med den personen.

Nej, det ska inte pushas men de allra flesta pratar bara för att behålla barnet. Jag kan läser inläggen fel men jag tycker det är vinklade. Att skaffa barn är ju som sagt en mycket större händelse än en abort.

Fasst krasst sett - här frågar TS om våra råd och tankar, och då måste man väl få svar utifrån vad man själv känner i frågan och ge de råd man vill ge? JAG rådde TS att inte göra abort om hon inte var 100 procent säker efter som det är så JAG tycker utifrån bl a erfarenhet av en vän som ångrar en abort på liknande grunder flera år senare. Dessutom verkar TS vara ganska inne på att hon vill behålla barnet tolkar jag det som.

DU har ju alla möjligheter att ge TS din syn och dina råd - andras råd och tankar kan väl varken vara rätt eller fel utan är ju just bara andras åsikter. Är det åsikter som efterfrågas måste man ju leverera dem man har, eller hur? utan det är ju ändå TS som måste besluta.

Vidare till Minna 86 (O inte ang TS): Att abort o P- metoder är sak samma kan jag inte hålla med dig om - en abort är ju faktiskt (Och NEJ, jag är INTE emot fri abort) att släcka ett begynnande liv. Att använda P- medel är att förhindra att det blir något liv. Stor skillnad tycker jag, och många med mig. Jag tror att ganska många som gladeligen käkar P- piller i alla fall skulle tänka efter en eller två gånger innan de gjorde en abort av ett redan existerande foster. Att abort finns som alternativ i en situation där det man av olika anledningar inte kan/vill ta emot ett barn (finns ju massor av anledningar till att det bara inte funkar o det måste ju respekteras) är jättebra, men att använda det hipp som happ tycker jag är respektlöst mot livet självt (OBS: INTE SAGT SOM NÅGOT MOT TS, SOM HAR EN JÄTTETUFF SITUATION, UTAN SOM INLÄGG MOT ATT JÄMSTÄLLA ABORT MED P_ MEDEL!!!).

 

[Brandgul]

Sv: Hjälp

Fast jag tycker att det vänds och vrids på det där för att bevisa att vi alltid har "fel".

Om vi säger att det är en stor omställning att ha barn och att livet blir annorlunda då får vi höra:

Nej nej det är bara ens egen inställning som spelar roll. Mitt liv har inte förändrats ett dugg. Man kan fortfarand rida tre dagar i veckan och hälsa på kompisar två dagar i veckan. Den enda skillnaden med eller utan barn är att man kommer hem med ett paket blöjor. Barnen ska inte vara ens centrum bla bla bla.

Jaha och säger vi att "det löser sig" med barn. Ja då heter det:

Nej nej det är ett SÅ stort beslut. Det är en stort och jobbig uppoffring med barn bla bla bla. Det är inget som man ska ta lättvindligt på.

Jag undrar då om barn knappt ens påverkar ens liv, är det då så stort beslut?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Hjälp

Fast jag tycker att det vänds och vrids på det där för att bevisa att vi alltid har "fel".

Om vi säger att det är en stor omställning att ha barn och att livet blir annorlunda då får vi höra:

Nej nej det är bara ens egen inställning som spelar roll. Mitt liv har inte förändrats ett dugg. Man kan fortfarand rida tre dagar i veckan och hälsa på kompisar två dagar i veckan. Den enda skillnaden med eller utan barn är att man kommer hem med ett paket blöjor. Barnen ska inte vara ens centrum bla bla bla.

Jaha och säger vi att "det löser sig" med barn. Ja då heter det:

Nej nej det är ett SÅ stort beslut. Det är en stort och jobbig uppoffring med barn bla bla bla. Det är inget som man ska ta lättvindligt på.

Jag undrar då om barn knappt ens påverkar ens liv, är det då så stort beslut?

Tänkvärt.

Lägg till att om man håller med TS då bidrar man inte med ett annat perspektiv, säger man emot så argumenterar man och är negativ.

Personligen skulle jag vilja säga att särskilt Bebben visar med sitt exempel hur normstyrda alla dessa råd är, och hur mycket man skall bejaka livet.

Problemet är att alla dessa som säger yes go for it - sällan eller aldrig finns där när allt känns svårt och tungt.

Lycka till TS med ert svåra beslut - för svårt är beslutet - oavsett.

 

[Kattennizze]

Sv: Hjälp

Oj vad bra du skriver. Precis så är det, en abort är en mkt mindre grej än att sätta ett barn till världen. Själv blev jag mamma vid 36 år och nu såhär i efterhand är jag väldigt nöjd med att jag blev en äldre mamma. Jag hade aldrig pallat med barn tidigare tror jag, jag var alldeles för omogen på alla sätt. Jag hoppas du TS kommer fram till ett beslut som är rätt för er.

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

I vecka 5 finns fanimig inget barn! Det är ett nagelstort - om ens det - embryo. Och du kan inte heller veta vad som är självklart - tala för dig själv!

Känns tråkigt att läsa i tråden att man är så likgiltig för livet oavsett om det bara är ett embryo :-(

Tycker det även är tråkigt att man tar så lättvindigt på aborter. Med detta tankesätt så borde man inte få sörja ett tidigt mf tex.

Förstår inte varför man måste skilja så hårt på tiden före fostret kallas barn, men å andra sidan så kallar man väl det inte barn före det är fött?

Tråkigt att läsa att folk tycker att abort är en slags preventivmedel..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Hjälp

/.../

Tråkigt att läsa att folk tycker att abort är en slags preventivmedel..

Nu tycker jag att du grovt manipulerar olika människors nyanserade reflektioner och skuldbelägger de som antingen står inför att göra abort eller har genomgått en.

Jag skulle vilja att du redovisar vilka "folk" är som tycker att abort är "en slags preventivmedel".

Jag blir både provocerad och ledsen av din sammanfattning, då jag är av åsikten att alla barn som föds skall ges så goda förutsättningar som möjligt till ett känslomässigt, ekonomiskt och socialt tryggt liv.

Var gränser sedan går kan man diskutera, men nog är det ett större ansvar att leva med att sätta ett barn till världen än att göra abort?

Jag önskar inte någon att fatta beslut om abort eller ej, men livet är inte alltid som man tänkt sig och vi kan alla ställas inför svåra etiska och moraliska beslut. Enligt min uppfattning så skall man ha barnets perspektiv med sig, snarare än sitt eget -men å andra sidan, skulle man tänka så alltid, så hade människosläktet dött ut.

Vi har ett samhälle som är ganska barnfientligt på många sätt.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Känns tråkigt att läsa i tråden att man är så likgiltig för livet oavsett om det bara är ett embryo :-(

Jag är inte likgiltig, jag bara konstaterar fakta. Det är inget barn. Det är en förutsättning för att ett barn ska kunna utvecklas och långt ifrån alla graviditeter leder till ett fullgånget barn, även utan abort. Jag förstår inte varför det är så "heligt", när preventivmedel och steriliseringar anses helt okej.

 

[Bebben]

Sv: Hjälp

Det hjälper inte ens att bara vara mogen
Man behöver vara frisk, ha bra ekonomi, en bra relation till fadern och kunna erbjuda barnet en trygg uppväxt helst.

Själv så gör jag mitt allra bästa, men det känns ofta som att det inte är bra nog liksom. Det hade kunnat vara bättre! Och jag har insett att mina sjukdomar ÄR handikappande, och försvårar livet som mamma oändligt hårt. Så jag kommer aldrig att ge råden till någon som tvivlar, att det är så enkelt, lätt, underbart och perfekt. Jag får hellre sura blickar, och säger det så som jag upplever det istället.

Själv så håller jag på och ansöker om för tidig sterilisering nu, eller rättare sagt så vill jag bli kastrerad i ordets rätta bemärkelse. Jag har fått massor av negativa kommentarer, och många trycker på hårt att jag visst kommer att vilja ha fler barn, att jag kommer att ångra mig resten av livet etc etc. En hel del människor kan inte inse, tyvärr, att allas liv inte går ut på att få barn och sen kretsa allt kring dom. Jag vill aldrig ha barn igen, men den åsikten får man inte ha - trots att jag redan har satt ett barn till världen! Minst två eller tre ska man minsann ha...

 

[uva]

Sv: Hjälp

Känns tråkigt att läsa i tråden att man är så likgiltig för livet oavsett om det bara är ett embryo :-(

Tycker det även är tråkigt att man tar så lättvindigt på aborter. Med detta tankesätt så borde man inte få sörja ett tidigt mf tex.

Förstår inte varför man måste skilja så hårt på tiden före fostret kallas barn, men å andra sidan så kallar man väl det inte barn före det är fött?

Tråkigt att läsa att folk tycker att abort är en slags preventivmedel..

Jag håller med i prinsessfeminists svar.

Att vid en oplanerad graviditet välja mellan abort eller att låta graviditeten fortskrida kan vara ett svårt val. För mig hade det också, under olika förutsättningar, kunnat vara ett lätt val - ett lätt val att göra abort eller ett lätt val att behålla. Ett tidigt missfall i en planerad graviditet handar för mig inte om sorg över ett barn, utan sorg över förhoppningar som gick i kras.

När fostret blir ett barn kan man väl dividera om. Det finns säkert en medicinsk terminologi som fastslår att det är på det ena eller det andra sättet. Å andra sidan har vi säkert alla våra personliga gränser, som inte är absoluta. Att argumentera för att cellklumpen i v 5 är mer än potentialen till ett barn har jag dock svårt för - om man inte i samma andetag ska anse varenda spermie/ägg på samma sätt.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Å andra sidan har vi säkert alla våra personliga gränser, som inte är absoluta. Att argumentera för att cellklumpen i v 5 är mer än potentialen till ett barn har jag dock svårt för - om man inte i samma andetag ska anse varenda spermie/ägg på samma sätt.

Jag tycker inte ens att mitt foster i v 17 är ett barn. Då har jag ändå sett det på ultraljud. Det är ett foster för mig, eftersom det ännu inte har ett medvetande, förmåga att känna smärta, etc etc. På så sätt tror jag också att det är lättare att acceptera ett ev missfall.

 

[uva]

Sv: Hjälp

Jag tycker inte ens att mitt foster i v 17 är ett barn. Då har jag ändå sett det på ultraljud. Det är ett foster för mig, eftersom det ännu inte har ett medvetande, förmåga att känna smärta, etc etc. På så sätt tror jag också att det är lättare att acceptera ett ev missfall.

Jag kan inte minnas att jag tänkte särskilt på varelsen i magens status när jag var gravid. Första graviditeten slutade i ett tidigt missfall (runt v 8 kanske?), och då var det för min del inte någon sorg över de specifika små cellansamlingarna där inne, men jag var under isen för att förhoppningarna om ett framtida barn (eller två, som det hade blivit i det fallet) skjutits på framtiden. (Faktum är, att när jag läser vad jag skriver så inser jag att det för min del känns konstigt att kalla det för "graviditet" ens, när det tog slut så snabbt, även om jag under de veckor det varade var "gravid"). I andra graviditeten vill jag minnas att det var ungefär runt ultraljudet/när jag började känna rörelser som jag förstod att resultatet av det hela skulle bli ett barn - osagt dess då aktuella status. Men, när jag sedan efter drygt tjugofem fulla veckor las in för att fördröja födseln så länge som möjligt, så var varelsen i magen ett barn för mig, även om han sedan inte togs ut förrän åtta dygn senare. Hur jag skulle känna för varelsen i magen i det skedet av graviditeten om jag hade haft en fullgången graviditet får jag återkomma om när/om jag får uppleva en sådan

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

Nu tycker jag att du grovt manipulerar olika människors nyanserade reflektioner och skuldbelägger de som antingen står inför att göra abort eller har genomgått en.

Jag skulle vilja att du redovisar vilka "folk" är som tycker att abort är "en slags preventivmedel".

Jag blir både provocerad och ledsen av din sammanfattning, då jag är av åsikten att alla barn som föds skall ges så goda förutsättningar som möjligt till ett känslomässigt, ekonomiskt och socialt tryggt liv.

Var gränser sedan går kan man diskutera, men nog är det ett större ansvar att leva med att sätta ett barn till världen än att göra abort?

Jag önskar inte någon att fatta beslut om abort eller ej, men livet är inte alltid som man tänkt sig och vi kan alla ställas inför svåra etiska och moraliska beslut. Enligt min uppfattning så skall man ha barnets perspektiv med sig, snarare än sitt eget -men å andra sidan, skulle man tänka så alltid, så hade människosläktet dött ut.

Vi har ett samhälle som är ganska barnfientligt på många sätt.

Jisses..

Man kan faktiskt se till att skydda sig. Att leka med livet anser JAG vara fel. Har INGENSTANS skrivit att jag är emot abort.

Men att se abort som något lättvindigt och därför skit i att skydda sig tycker jag är betydligt värre

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

Jag håller med i prinsessfeminists svar.

Att vid en oplanerad graviditet välja mellan abort eller att låta graviditeten fortskrida kan vara ett svårt val. För mig hade det också, under olika förutsättningar, kunnat vara ett lätt val - ett lätt val att göra abort eller ett lätt val att behålla. Ett tidigt missfall i en planerad graviditet handar för mig inte om sorg över ett barn, utan sorg över förhoppningar som gick i kras.

När fostret blir ett barn kan man väl dividera om. Det finns säkert en medicinsk terminologi som fastslår att det är på det ena eller det andra sättet. Å andra sidan har vi säkert alla våra personliga gränser, som inte är absoluta. Att argumentera för att cellklumpen i v 5 är mer än potentialen till ett barn har jag dock svårt för - om man inte i samma andetag ska anse varenda spermie/ägg på samma sätt.

Ett befruktat ägg är utan komplikationer ett framtid barn, det är vare sig en spermie eller ett ägg.

Och som sagt om du anser att ett mf endast är en sorg om förväntningar så är det knappast synonymt med alla..

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

Jag tycker inte ens att mitt foster i v 17 är ett barn. Då har jag ändå sett det på ultraljud. Det är ett foster för mig, eftersom det ännu inte har ett medvetande, förmåga att känna smärta, etc etc. På så sätt tror jag också att det är lättare att acceptera ett ev missfall.

Och i v17 så reagerar ditt foster på ljud..



Så någon typ av medvetande borde det ju finnas..

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Och i v17 så reagerar ditt foster på ljud..



Så någon typ av medvetande borde det ju finnas..

Så då är det ett barn och inte ett foster? Eller vad är poängen?

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Ett befruktat ägg är utan komplikationer ett framtid barn

Upp till 30 procent aborteras spontant i så tidigt stadium att kvinnan inte märker det. För att celldelningen inte sker planenligt.

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Ett befruktat ägg är utan komplikationer ett framtid barn, det är vare sig en spermie eller ett ägg.

Och som sagt om du anser att ett mf endast är en sorg om förväntningar så är det knappast synonymt med alla..

Rimligen borde man väl kunna säga att det är ett större trauma att tvingas föda ut ett dött, annars fullt utvecklat barn, jämfört med att få en sen blödning i v 5. Sedan kan man givetvis sörja olika aspekter av graviditeten, men fram till v 13 är de flesta fullt medvetna om, tror jag, att missfallsrisken är en realitet.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hjälp

KL
Jag tror, att om man är lite av en Tänkare, eller "grubblare" kanske, handlar det nog mer om tankarna kring "vem" som skulle ha fötts om inte aborten skett. Ett ansikte som man inte fick se, en "någon" som man aldrig får veta vem det var.
Det är jättejobbigt.
För andra är en abort en stor befrielse, en lättnad och ett steg i en bra riktning, där man lär sig något av erfarenheten och använder upplevelsen till något konstruktivt.
Det är alltså otroligt olika mellan olika människor. Vilken av de båda man är kanske man inte riktigt vet säkert i förväg. Ofta blir det lite av bägge.
Jag önskar TS lycka till vilket hon än väljer, det finns sällan några enkla svar!

 

[uva]

Sv: Hjälp

Men att se abort som något lättvindigt och därför skit i att skydda sig tycker jag är betydligt värre

Men det är det väl ingen i tråden som pläderat för?

 

[uva]

Sv: Hjälp

Ett befruktat ägg är utan komplikationer ett framtid barn, det är vare sig en spermie eller ett ägg.

Ja, det har potentialen att bli ett barn om inga komplikationer tillstöter. Men den potentialen ryms också i varje ägglossning.

Och som sagt om du anser att ett mf endast är en sorg om förväntningar så är det knappast synonymt med alla..

Vilket jag var tydlig med. Men vid närmare eftertanke är jag väldigt intresserad av vad annat man kan sörja i det fallet?