Hjälp

[Nirvana]

Sv: Hjälp

Lyssna till ditt hjärta så har du svaret! Om ni skulle gå skilda vägar i framtiden så behöver inte det vara hela världen. Om ni älskar varandra och känner er trygga med varandra och vill behålla barnet - go for it!

 

[Koltinna]

Sv: Hjälp

Jag vill absolut inte vara ensamstående mamma

Jag tycker att när man skaffar barn, så måste man vara beredd på att risken finns att man blir ensamstående, och att man fixar att ta hand om barnet själv.
Tänk om din kille går bort, eller att han vill ha kvar barnet men sen helt enkelt inte klarar av att ta hand om det.
Man kan aldrig förutse vad som ska hända, så det allra viktigaste är vad DU vill göra med DITT liv!

Jag tror att när barnet väl föds, så kommer du tycka att barnet är det viktigaste och bästa som har hänt dig, så då spelar det ingen roll om du är ensamstående eller om ni är två

 

[heartbeat]

Sv: Hjälp

Där uttryckte jag mig lite slarvigt, jag förstår att man kan bli ensamstående utan att det var tänkt så från början, och att det blir jättebra ändå i slutändan. Det jag menade var att jag vill inte gå in i det som ensamstående.

 

[heartbeat]

Sv: Hjälp

Det är ju just det, vi har känt varandra i tre månader och känner oss inte trygga med varandra.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp

Jo du kan visst bryta det löftet, du "kan" inte genomföra en abort baserat på enbart hans vilja även fast du egentligen vill behålla. Däremot håller jag med en som skrev att hans nu omvändande i frågan låter som en reaktion i ren affekt.

Ni behöver PRATA med varandra, raka och ärliga svar/frågor och inga smygvägar runt den heta gröten.

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Nu tar jag din knapp - men detta är även adresserat till flera andra i tråden.

Jag får lite känsla av att flera i tråden försöker att "övertyga" dig om att du vill ha detta barn och att partnern har ångrat sig på veka grunder. Så uppfattar inte jag situationen, han verkar ju vilja ha barnet, men inte om ni är osäkra i relationen. Ni båda verkar ju vilja vara mer säkra på varann innan ni fattar beslut om gemensamma barn. Jag tycker att det är klokt och moget resonerat av er bägge.

 

[Stinaelin]

Sv: Hjälp

Nu tar jag din knapp - men detta är även adresserat till flera andra i tråden.

Jag får lite känsla av att flera i tråden försöker att "övertyga" dig om att du vill ha detta barn och att partnern har ångrat sig på veka grunder. Så uppfattar inte jag situationen, han verkar ju vilja ha barnet, men inte om ni är osäkra i relationen. Ni båda verkar ju vilja vara mer säkra på varann innan ni fattar beslut om gemensamma barn. Jag tycker att det är klokt och moget resonerat av er bägge.

Så uppfattar inte jag det.

Jag uppfattar det som om han ville ha barnet, men inte om inte de är ett par. Det blir då en känslomässig utpressning; ta mig eller gör abort.

Man bör inte basera ett beslut om abort eller inte på hur mycket känslor man har för den andra föräldern, utan på om man kan ta hand om ett barn på ett bra sätt. Hon ska heller inte göra abort för att han vill det, utan för att hon vill det.

 

[ako]

Sv: Hjälp

Nu tar jag din knapp - men detta är även adresserat till flera andra i tråden.

Jag får lite känsla av att flera i tråden försöker att "övertyga" dig om att du vill ha detta barn och att partnern har ångrat sig på veka grunder. Så uppfattar inte jag situationen, han verkar ju vilja ha barnet, men inte om ni är osäkra i relationen. Ni båda verkar ju vilja vara mer säkra på varann innan ni fattar beslut om gemensamma barn. Jag tycker att det är klokt och moget resonerat av er bägge.

Fast TS skriver ju faktiskt att hon vet att hon kommer att ångra en abort, och att hon knappt tror hon klarar att genomföra den? Det tolkar jag som att hon vill ha barnet, och att faktiskt risken finns att hon kommer att må dåligt om hon väljer bort det. Då är det väl knappast fel att peppa för det andra alternativet?

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp

Övertyga?

Hur kan du tolka det som att flertalet försöker övertyga henne om något hon själv givit utryck för att hon vill. Hon skriver att hon är osäker på relationen, men även att hon skulle ångra en abort och hon vet inte om hon kan genomföra den?

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Jag har inte uppfattat det så. Men jag kan ju inte veta hur de inblandade känner och tänker.

Jag tycker oavsett att det är ett moget övervägande att inte bara ta med i beräkningen huruvida man kan ta hand om ett barn på ett bra sätt, utan att även faktorer som en hållbar relation spelar in i beslutet.

till ako
Det finns knappast någon kvinna (eller man) som mår bra av en abort oavsett orsak till aborten, det är sväl i de allra flesta fall så att man mår skit. Men jag tycker faktiskt inte att man skall sätta ett barn till världen enbart på grunder av att man mår dåligt av att välja abort.

 

[heartbeat]

Sv: Hjälp

Du har uppfattat saker och ting på rätt sätt. Det han vill är att relationen ska kännas stabil, och att jag ska vara så säker som det går att vara. Han har stora, fina drömmar om det här barnet, men jag ingår i de drömmarna och utan mig vill han inte göra det. Och det respekterar jag, för även om det är i min kropp det händer så kommer det påverka hans liv i lika stor utsträckning.

kl
Jag kan förstå att det kan se ut som känslomässig utpressning, men så skulle han aldrig göra. Han vill verkligen inte vara med någon som inte känner tillräckligt. Han vill inte att jag ska säga något jag inte menar för att vi ska behålla barnet, och han skulle nog genomskåda såna försök ganska snabbt.

Gårdagens diskussion resulterade i att vi fortfarande är tillsammans och kommer ta beslutet gemensamt. Det är väldigt uppslitande för oss båda, det gäller ju både relation och ev barn så det känns jättebra att vi inte är arga och besvikna på varandra när vi ska avgöra framtiden. Han ska träffa min familj på midsommar, så får mamma säga sitt sen. Imorgon är det dags för kuratorn, och det är nog bra att få lite hjälp att bena i känslorna.

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Jag önskar er lycka till hur ni än gör !
Jag hoppas att kuratorn kan hjälpa er och att ni kommer fram till ett beslut som är rätt för just er.

 

[Petruska]

Sv: Hjälp

Jag får lite känsla av att flera i tråden försöker att "övertyga" dig om att du vill ha detta barn och att partnern har ångrat sig på veka grunder.

Jag får lite samma känsla som du, att flera i tråden närmast vill övertyga TS om att hon vill ha det här barnet. Jag läser också in en ganska dramatisk syn på aborter, att man absolut bara ska göra abort om man är fullständigt övertygad om att man på inga villkors vis vill ha det här barnet.

Själv tycker jag snarare att man inte bör föda barn som man är tveksam på om man vill ha, vilket inkluderar livssituationer då man är osäker på om barn är en bra idé.

Jag har både fött barn och gjort abort, och det är inget som helst tvivel om att det var en väldigt mycket större grej att få barn. Jag minns varje detalj av det och exakt när det skedde. Aborten däremot, minns jag inte ens vilket år det var.

För mig är det konstigt att, som jag tolkar tråden, skälen för abort måste vara extremt starka för att det ska vara rätt att göra abort, medan det tydligen räcker att ha råkat bli gravid som skäl för att också föda barn.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp

Ja kanske det kan tolkas så men det är iaf inte min tanke med mina inlägg iallafall. Däremot ska man inte genomgå en abort mot sin egentliga vilja och man bör ha en känsla av vad man själv vill och som TS tidigare beskrivit synen på abort så utgick jag från det.

Nu kanske man inte kan applicera sina egna känslor kring aborter på någon annan, men samtidigt är det ju den referens man har. Skälen för att välja endera sida ska vara starka givetvis, det gäller inte enbart abort.

TS:
Skönt att ni står på samma sida, hoppas att kuratorn kan ge er verktyg för att komma fram till rätta beslutet för er.

 

[Petruska]

Sv: Hjälp

Ja kanske det kan tolkas så men det är iaf inte min tanke med mina inlägg iallafall. Däremot ska man inte genomgå en abort mot sin egentliga vilja och man bör ha en känsla av vad man själv vill och som TS tidigare beskrivit synen på abort så utgick jag från det.

Nej, men man bör heller inte föda barn mot sin egentliga vilja.

Blir man oavsiktigligt gravid är det säkert väldigt vanligt med ganska blandade känslor, precis som väl TS också ger uttryck för (annars hade hon nog inte startat tråden). Det som slår mig är att i den där blandningen av känslor, verkar väldigt många fler vara pigga på att se, svara på och bekräfta den del av känslomixen som är tveksam till abort och för barnafödande, medan den del av mixen som ser abort som en lösning och är tveksam till barn verkar bli väldigt mycket mindre sedd, besvarad och bekräftad.

Jag tycker att man ser detta väldigt ofta, vilket helt klart kan ha färgat min tolkning av tråden. Jag tycker att väldigt många överlag tar väldigt hårt på aborter och väldigt lätt på barnalstring - och jag tycker att det är konstigt mot det faktum att det faktiskt brukar få större konsekvenser att få barn än att göra abort.

 

[Minna86]

Sv: Hjälp

Jag tycker att det varje gång det kommer denna typen av trådar pushas rätt ordentligt för att behålla barnet. Det kommer kommentarer som att "det ordnar sig", "barn är det bästa som finns", "man ångrar sig aldrig", "man klarar det själv om det vill sig ill" m.m.

Givetvis ska det inte pushas för abort heller men precis som Petruska skriver så verkar abort vara en jättegrej men att skaffa barn är inga problem.

Om TS och TSs kille beslutar att göra abort är det ju ingenting som hindrar att de skaffar barn senare när de känner sig mer säkra i sitt förhållande.

Jag kanske är gammaldags men jag tycker det är lite skrämmande med attityden att det inte spelar någon roll om förhållandet spricker. Mina föräldrar är fortfarande gifta och det är jag extremt tacksam för, har kompisar med skilda föräldrar och även om det gått jättebra så skulle ju inte jag skaffa barn med vem som helst.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp

Visst du har rätt i ditt antagande och nej man bör inte behålla ett barn mot sin vilja, det har jag aldrigt givit uttryck för att tycka.

Och att några väljer att inte puscha lika hårt för abort kan det vara för att deras egna känslor kring abort är hårdare än den som sakligt kan se en abort som något jobbigt men det går över ? Det är alltid lika svårt att ge sakliga råd i en sådan känsloladdad fråga, man utgår ju g'rna ifrån hur man själv känner såklart.

Men du har helt klart belyst en viktig del i diskussionen som ofta kanske, som du skriver, inte kommer upp till ytan lika ofta i trådar som denna.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp

Vem har skrivit något om att skaffa barn med vem som helst eller att det inte spelar någon som helst roll att förhållandet spricker ?

 

[Stinaelin]

Sv: Hjälp

Jag kanske är gammaldags men jag tycker det är lite skrämmande med attityden att det inte spelar någon roll om förhållandet spricker. Mina föräldrar är fortfarande gifta och det är jag extremt tacksam för, har kompisar med skilda föräldrar och även om det gått jättebra så skulle ju inte jag skaffa barn med vem som helst.

Fast frågan var väl inte om de skulle skaffa barn ihop, utan vad de skulle göra med ett existerade foster i magen...

Jag anser inte att man basera beslut på abort eller inte på hur mycket man älskar partnern, utan på om man kan/vill ta hand om ett barn eller inte.

Det finns inga garantier, och ensamstående kan man bli trots ett välplanerat barnalstrande.

Jag anser inte att man bör pusha för det ena eller andra beslutet i TS fall, utan för att HON tar ett beslut hon är OK med, och inte går emot sin vilja för att hon inte är "kär nog".

 

[Hiddeous]

Sv: Hjälp

Jag anser inte att man basera beslut på abort eller inte på hur mycket man älskar partnern, utan på om man kan/vill ta hand om ett barn eller inte.

Att ta hand om ett barn är oerhört mycket enklare om man är två, så det torde faktiskt vara en viktig faktor.