Hjälp

[darkblonde]

Sv: Hjälp

Skrämmande!! Men jag tycker det är fel att du vänder ditt inlägg mot Olgaklara som om hon skulle tycka så..

Jag borde nog ha skrivit halvt knapplån eller så.

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Om man blir gravid trots skydd så har man ju blivit gravid mot sin vilja. Att göra abort då är väl inte ett lättvindligt val ?

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

Om man blir gravid trots skydd så har man ju blivit gravid mot sin vilja. Att göra abort då är väl inte ett lättvindligt val ?

Men snälla läs vad jag skriver i mina inlägg..

 

[heartbeat]

Sv: Hjälp

kl

Det här känns knappt som min tråd längre men jag har ett visst behov av att skriva av mig så jag gör det här. Det är inget lättvindligt beslut, det är det svåraste val jag nånsin tvingats göra. Det har förvånat mig, hur svårt det faktiskt varit, och är, för än är det inte över. Det är så många frågeställningar som jag går igenom i huvudet gång på gång, men till syvende och sist så är det så att jag inte vill ha barn i den situation jag befinner mig i just nu. Jag vill vara i ett stabilt förhållande, med trygghet och tillit, och jag vill bo med den man jag skaffar barn med. Jag vet att vi kan flytta ihop och att allt praktiskt går att lösa, men jag är inte redo. Jag vill vara redo och jag har tänkt mycket på barn ett bra tag nu, men jag är inte redo i den här sitsen.

Beslutet blir inte enklare av att pappan vill behålla barnet. Jag vet att det är min kropp och att jag gör det slutgiltiga valet, men det hindrar inte skuldkänslorna när jag ser hur gärna han vill. Jag vill så gärna vara där han är men jag är inte det. Jag är lite vilsen.

Så idag var vi där för att se hur långt gången jag var och göra ett avslutande. Mådde illa av nervositet när vi kom dit. Tur att han var med och drog sina dåliga skämt och fick mig att slappna av lite. Läkaren visade sig vara två timmar försenad, och jag hann gå igenom allt ett antal gånger i mitt trötta huvud. Kanske var det ett test för att se om man verkligen bestämt sig? När vi väl kom in bröt hon ganska kraftigt på isländska och allt skulle gå väldigt fort, jag kände mig en smula pressad och trängd. Försökte läsa broschyren om den medicinska aborten samtidigt som jag lyssnade på hennes frågor om när och hur jag ville göra avbrytandet. Jag fick lite panik och sa att jag ville tänka på saken. Väl ute förklarade P hur det skulle gå till och jag blev lite lugnare. Så jag antar att jag åker dit imorgon och hämtar tabletterna. Det kommer inte bli lättare med tiden, lika bra att få det överstökat. Även om jag är ledsen och rädd så vill jag inte ha barn under dessa förhållanden. Och går det inga fler tåg så är det så.

 

[escodobe]

Sv: Hjälp

Men du skriver ju just det jag reagerar emot, du tar lättvindigt på aborter. Och jo jag tycker att aborter är en "sista" utväg, man skall inte behöva att bli gravid det finns så bra skydd idag att man kan se till att skydda sig. Att det sedan ändå kan hända är ju en annan sak och då är det ju tråkigt. Jag har absolut inget emot aborter och har så aldig haft, men att man tar lättvindigt på det tycker jag är ganska skrämmande faktiskt..

"ska inte behöva" säg det till preventivmedelstillverkarna, inte ens de garanterar 100% skydd även om man gör allting rätt.
Kondomen har i alla fall den tacksamma fördelen att man för det mesta märker ett eventuellt haveri vilket man kanske inte gör om till exempel ppillret råkar ha en lite hastigare genomfart ur kroppen än normalt...

Skulle man göra abort därefter så är det helt enkelt en förlägning av preventivmedlet. Vad är felet med att inte tycka det är "tråkigt"?

 

[TinyWiny]

Sv: Hjälp

kl

Det här känns knappt som min tråd längre men jag har ett visst behov av att skriva av mig så jag gör det här. Det är inget lättvindligt beslut, det är det svåraste val jag nånsin tvingats göra. Det har förvånat mig, hur svårt det faktiskt varit, och är, för än är det inte över. Det är så många frågeställningar som jag går igenom i huvudet gång på gång, men till syvende och sist så är det så att jag inte vill ha barn i den situation jag befinner mig i just nu. Jag vill vara i ett stabilt förhållande, med trygghet och tillit, och jag vill bo med den man jag skaffar barn med. Jag vet att vi kan flytta ihop och att allt praktiskt går att lösa, men jag är inte redo. Jag vill vara redo och jag har tänkt mycket på barn ett bra tag nu, men jag är inte redo i den här sitsen.

Beslutet blir inte enklare av att pappan vill behålla barnet. Jag vet att det är min kropp och att jag gör det slutgiltiga valet, men det hindrar inte skuldkänslorna när jag ser hur gärna han vill. Jag vill så gärna vara där han är men jag är inte det. Jag är lite vilsen.

Så idag var vi där för att se hur långt gången jag var och göra ett avslutande. Mådde illa av nervositet när vi kom dit. Tur att han var med och drog sina dåliga skämt och fick mig att slappna av lite. Läkaren visade sig vara två timmar försenad, och jag hann gå igenom allt ett antal gånger i mitt trötta huvud. Kanske var det ett test för att se om man verkligen bestämt sig? När vi väl kom in bröt hon ganska kraftigt på isländska och allt skulle gå väldigt fort, jag kände mig en smula pressad och trängd. Försökte läsa broschyren om den medicinska aborten samtidigt som jag lyssnade på hennes frågor om när och hur jag ville göra avbrytandet. Jag fick lite panik och sa att jag ville tänka på saken. Väl ute förklarade P hur det skulle gå till och jag blev lite lugnare. Så jag antar att jag åker dit imorgon och hämtar tabletterna. Det kommer inte bli lättare med tiden, lika bra att få det överstökat. Även om jag är ledsen och rädd så vill jag inte ha barn under dessa förhållanden. Och går det inga fler tåg så är det så.

Skickar en stor varm kram till dej. Jag förstår hur jobbigt det måste vara just nu och du har funnits i mina tankar sedan jag läste ditt första inlägg strax efter att du skrev det även om jag inte har svarat förren idag.
Hur du än gör så hoppas jag att du mår bra och att du känner innerst inne att det är rätt beslut.
Hoppas att du kan bortse ifrån alla inlägg som du verkligen inte borde behöva läsa just nu i den här tråden. Sådant här väcker mycket känslor hos alla.
Känn ingen skuld bara för att, utan försök se vad du verkligen behöver och vill just nu.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hjälp

Klart det går fler tåg!! Din bebis får vänta ett tag till bara! Man blir inte steril idag av en väl genomförd abort!

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

I så fall måste jag misstolka dig fullkomligt.

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

"ska inte behöva" säg det till preventivmedelstillverkarna, inte ens de garanterar 100% skydd även om man gör allting rätt.
Kondomen har i alla fall den tacksamma fördelen att man för det mesta märker ett eventuellt haveri vilket man kanske inte gör om till exempel ppillret råkar ha en lite hastigare genomfart ur kroppen än normalt...

Skulle man göra abort därefter så är det helt enkelt en förlägning av preventivmedlet. Vad är felet med att inte tycka det är "tråkigt"?

Ännu en som vill misstolka mina inlägg

När man skiter i om man blir gravid eller inte, inte när det händer en olycka. Hur många gånger måste jag skriva det?

 

[escodobe]

Sv: Hjälp

Skiter man i om man blir gravid eller inte och hellre använder sig av abort, som utsätter kroppen för större risker än att använda sig av preventivmedel så är det nog lika bra att personen gör abort.

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Ok, fast jag tycker faktiskt att du har uttryckt dig oklart ända tills det inlägget.

Och det märkliga är att jag tror att de flesta är överens. Det är skillnad i lättvindlighet om man blir gravid mot sin vilja trots skydd och om man skiter i att skydda sig och blir gravid men inte vill ha barn.

Dock tror jag att för bägge parter så är abort i det läget inte så fruktansvärt traumatiskt. Eftersom dena ena typen uppenbarligen skiter i vilket och den andra redan från början inte ville ha barn.

 

[Petruska]

Sv: Hjälp

Skiter man i om man blir gravid eller inte och hellre använder sig av abort, som utsätter kroppen för större risker än att använda sig av preventivmedel så är det nog lika bra att personen gör abort.

Det håller jag med om. Om man skiter i vilket, verkar förutsättningarna för barn extremt dåliga. Men jag tror att det är väldigt ovanligt att man skiter i om man blir gravid eller inte, och det är absolut inte en inställning som TS (eller någon annan i tråden) har gett uttryck för.

Bara det jobbiga och opraktiska med att ordna en abort (läkarbesök på arbetstid, tidsåtgång i telefonköer, förlorad inkomst) är ju ett starkt argument för preventivmedel i stället. Och då har man ändå inte snuddat vid eventuella hälsorisker och känslomässiga komplikationer.

 

[rubytoo]

Sv: Hjälp

Ok, fast jag tycker faktiskt att du har uttryckt dig oklart ända tills det inlägget.

Och det märkliga är att jag tror att de flesta är överens. Det är skillnad i lättvindlighet om man blir gravid mot sin vilja trots skydd och om man skiter i att skydda sig och blir gravid men inte vill ha barn.

Dock tror jag att för bägge parter så är abort i det läget inte så fruktansvärt traumatiskt. Eftersom dena ena typen uppenbarligen skiter i vilket och den andra redan från början inte ville ha barn.

Och jag har aldrig skrivit att de skulle tycka själva att det är hemskt utan att jag tycker det är tråkigt att dessa personer tar så lättvindigt på en abort.

Som sagt så tycker jag också att det är bra om man har ordnade förhållanden kring sig innan man skaffar barn.

 

[cirkus]

Sv: Hjälp

Och jag tror att de flesta håller med dig om just det.
jag tror dock att du har missuppfattat många som skrivit i tråden, just på den punkten. Jag tror inte att någon diskuterat med utgångspunkt att använda abort som p-metod.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp

Till dig och Hiddeous samtidigt.
Jag menar absolut inte att argumentera varesej för eller emot abort - ibland är abort absolut det bästa beslutet, ibland inte.
Vad jag reagerade mot var, när man nästan började argumentera om hur man "borde" känna vid t.ex. en abort eller ett tidigt missfall. Litegrann ett försök att hitta en mall på känslor - och det är ju helt omöjligt! Många, MÅNGA, går igenom åratal av IVF och upprepade missfall och för dem är ett missfall vid 6 veckor en enorm tragedi. För dem är det inget embryo som avslutats utan ett barn som dom inte får träffa.
Nej, det har inget att göra med TS problem, men som trådar gör så spred sig även denna till utkanten av ämnet. Och så ska det vara på ett forum.
Alltså inget argument varesej för eller emot, bara ett litet tips om att människor har olika orsaker att reagera som de gör, och ett tidigt missfall behöver inte vara en "bagatell" - jag vet att det ordet inte användes men det kändes lite så.

Exakt vad jag tänkte också, och anledningen till mitt inlägg. Men nu lägger jag ner den delen av diskussionen för TS skull.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp

Moget och väl genomtänkt beslut Och skönt att du har pojkvännen på din sida trots olika åsikter!
Lycka till med allt, hoppas att er relation blir lite klarare när det här är över, så du kan få hitta hem.