Sv: Hjälp

KL
Att förlora ett foster/barn väldigt tidigt i en graviditet kan vara extremt tragiskt för en människa, som kämpat länge för att bli gravid, det kan bli en stor sorg som hänger sig kvar länge, länge, kanske för alltid.

För mig faller det in under särskilda omständigheter - det är ju trots allt inte fallet normalt sett (de flesta blir med barn som vill bli med barn) och det är framför allt inte fallet hos TS. Och blir man oplanerat och oönskat gravid torde det vara en ännu mindre sorg att göra abort. Eller hur?
 
Sv: Hjälp

Varför gör de då upprepade aborter istället för att använda preventivmedel?
Det sistnämda är ju betydligt smidigare än att behöva ge sig av på läkarbesök och sådant som en abort kräver.
Det finns dessutom saker som är betydligt värre att drabbas av vid oskyddat sex än en ofrivillig graviditet...

Knappast mig du skall fråga om detta. Utan jag tycker ju att det inte är rätt..
 
Sv: Hjälp

Jag personligen tycker nog att man uttrycker sig ganska lättvindigt över aborter.. Fast jag kanske inte ser vad ni andra ser i ovanstående..

Som sagt jag har inte vänt mig till att ts skulle uttryckt sig på något speciellt sätt utan det är allmänt att abort är något som är helt naturligt idag.

Och nej jag lägger ingen värdering i att folk gör aborter när situationen kräver det, men vet flera som gjort återkommande aborter för att de helt enkelt inte tycker det är något speciellt.

Jag personligen tycker inte att man skall leka med livet genom oaktsamhet och jag blir själv ledsen när folk säger att ett 17 veckors foster inte är medveten och som dessutom i princip säger att man inte får sörja ett tilltänkt barn man förlorat genom mf. Jo jag vet hur det är förlorade mitt första i v 14, det var vare sig lätt eller smärtfritt. Och jo även idag när jag har en liten på 10 månader så tänker jag tillbaka på hur det kunde ha varit.

TS sitter i en svår situation och jag tycker eg ingen kan råda henne vad hon skall göra utan hon får göra det som känns bäst för henne och hennes kille. Dock tycker jag att det till trots är kvinnans slutgiltiga beslut med tanke på att det är henne kropp som skall bära fram ett ev barn.

Eftersom du citerade mig två gånger så ska jag bara klaragöra att jag inte tycker att abort ska användas som p-medel (vilket jag även skrev) men om man använder p-medel och ändå blir gravid så har jag svårt att förstå hur en abort kan vara så traumatiskt eftersom man faktiskt inte vill ha barn (utgår nu från en person som inte har något emot abort). Det går ju inte att jämföras med att få missfall efter att ha försökt få barn i flera år.
 
Sv: Hjälp

Men det kan man faktiskt. Eller snarare den stress som det innebär för själen att förlora ett barn sent. Det har visat sig jämförbart med att förlora en nära anhörig, för de flesta. Det är alltså något av det mest stressande som någon kan utsättas för. Jag har mycket svårt att tro att det går att jämföra med en 5 veckors graviditet (om man inte har särskilda omständigheter som gör att missfallet är extremt jobbigt, kanske upprepade missfall), just därför att spontanaborter så tidigt får anses normalt.

Men det behöver ju inte vara ett mf i v5 som räknas som tidigt mf. Det är ju oftast svårt för någon att eg veta att de är i v5. det är väldigt väldigt tidigt.

Och nej för någon som kämpat väldigt länge med upprepade försök med ivf etc så kan det kanske vara sista gången man kan bli gravid, då är det säkert oerhört svårt att förlora ett foster tidigt och är man i v 14 eller runt v 20 så kan jag lova dig att det inte är speciellt lätt.

Självklart är det oerhört tragiskt att förlora ett fullgånget barn och jag kan mkt väl förstå hur jobbigt det är, men för den delen så anser jag inte att man inte skall få bli ledsen över ett tidigare mf

Som sagt du sätter pris på sorg och det tycker jag är en ganska dålig egenskap :(
 
Sv: Hjälp

Nej, så svart-vitt är det inte. Det är ingen komplikation, det är snarare normalt att celldelningen ibland blir störd - eller inte optimal - du ser det redan vid IVF och blastocystodlingar. Det är inte fråga om friskt vs sjukt, utan att vissa embryon är lite, lite mer livskraftiga än andra, att livmoderslemhinnan kanske är mer gynnsam i vissa fall, ja det finns massor av känsliga faktorer som spelar in. Ibland klarar sig ett "sämre" embryo ändå, det är alltså oerhört komplicerat.

Vad är eg skillnaden?

Ett embryo som inte delar sig rätt är ju inte friskt
 
Sv: Hjälp

Men det kan man faktiskt. Eller snarare den stress som det innebär för själen att förlora ett barn sent. Det har visat sig jämförbart med att förlora en nära anhörig, för de flesta. Det är alltså något av det mest stressande som någon kan utsättas för. Jag har mycket svårt att tro att det går att jämföra med en 5 veckors graviditet (om man inte har särskilda omständigheter som gör att missfallet är extremt jobbigt, kanske upprepade missfall), just därför att spontanaborter så tidigt får anses normalt.

Min fertilitetsläkare berättade att även sorgen/stressen över ofrivillig barnlöshet kan jämföras med förlusten av nära anhörig. Förlusten av någon som ännu inte finns. Där finns inte ens ett embryo. Sorg kan inte kvantiseras i antal veckor etc. Det är inte viktigt när någon annan räknar det som ett barn - MIN sorg är min. Ingen kan säga att den är värre eller mildare än någon annans för att deras graviditet hade pågått i flera veckor.

Dessutom är hela diskussionen lite irrelevant och lite respektlös mot TS - kanske vi skall fokusera på hennes problem istället (generell trådkommentar, inte riktad mot en person).
 
Sv: Hjälp

KL
Att förlora ett foster/barn väldigt tidigt i en graviditet kan vara extremt tragiskt för en människa, som kämpat länge för att bli gravid

Jag håller med Hiddeous om att det fallet innebär de där "särskilda omständigheterna". Jag förstår dock inte vad tidiga missfall har med diskussionen att göra överhuvudtaget.

För den personen, som vill bli gravid men inte kan/har svårt för det, uppfattas ofta upprepade "lättvindiga" aborter nästan som ett hån och som något väldigt jobbigt.

Jag kommer aldrig någonsin i kontakt med dessa ofta upprepade aborter, och det är absolut inte heller vad TS skriver om. Därutöver så fattar jag inte vad det är tänkt att vara argument mot - bör personer som gjort flera aborter fortsättningsvis föda alla barnen av hänsyn till dem som har svårt att bli gravida? Det går ju tyvärr inte att planera sin egen familjebildning med tanke på andras (utomstående) bästa, särskilt inte andra som man inte ens känner.

Graviditeter, missfall, aborter, barn - allt är väldigt personligt. Det går inte att jämföra eller egentligen ens ha åsikter om vad man bör känna eller inte känna.

Ändå propageras det i tråden starkt för starkt negativa känslor kring aborter.

Jag har inga åsikter om vad man bör känna, jag har åsikter om vad man säger och skriver i ämnet. Jag tycker att det är närmast ett slags politiskt problem att så många är så rappa med att skriva om abort som så hemskt och jobbigt, eller som något man bara får ta till i något slags extrema situationer av yttersta nödfall. Varför räcker det inte att abort är det bästa valet i den situation som råder, tex?
 
Sv: Hjälp

Min fertilitetsläkare berättade att även sorgen/stressen över ofrivillig barnlöshet kan jämföras med förlusten av nära anhörig.

Också särskilda omständigheter (och ja, jag har varit där själv, jag vet, jag förstår, jag känner massor i samma situation). Men som Petruska påpekar, det är off topic och ingen orsak till att nödvändigtvis må dåligt över en abort som man frivilligt valt att göra.
 
Sv: Hjälp

Till dig och Hiddeous samtidigt.
Jag menar absolut inte att argumentera varesej för eller emot abort - ibland är abort absolut det bästa beslutet, ibland inte.
Vad jag reagerade mot var, när man nästan började argumentera om hur man "borde" känna vid t.ex. en abort eller ett tidigt missfall. Litegrann ett försök att hitta en mall på känslor - och det är ju helt omöjligt! Många, MÅNGA, går igenom åratal av IVF och upprepade missfall och för dem är ett missfall vid 6 veckor en enorm tragedi. För dem är det inget embryo som avslutats utan ett barn som dom inte får träffa.
Nej, det har inget att göra med TS problem, men som trådar gör så spred sig även denna till utkanten av ämnet. Och så ska det vara på ett forum.
Alltså inget argument varesej för eller emot, bara ett litet tips om att människor har olika orsaker att reagera som de gör, och ett tidigt missfall behöver inte vara en "bagatell" - jag vet att det ordet inte användes men det kändes lite så.
 
Sv: Hjälp

Jag har inga åsikter om vad man bör känna, jag har åsikter om vad man säger och skriver i ämnet. Jag tycker att det är närmast ett slags politiskt problem att så många är så rappa med att skriva om abort som så hemskt och jobbigt, eller som något man bara får ta till i något slags extrema situationer av yttersta nödfall. Varför räcker det inte att abort är det bästa valet i den situation som råder, tex?

Men du skriver ju just det jag reagerar emot, du tar lättvindigt på aborter. Och jo jag tycker att aborter är en "sista" utväg, man skall inte behöva att bli gravid det finns så bra skydd idag att man kan se till att skydda sig. Att det sedan ändå kan hända är ju en annan sak och då är det ju tråkigt. Jag har absolut inget emot aborter och har så aldig haft, men att man tar lättvindigt på det tycker jag är ganska skrämmande faktiskt..
 
Sv: Hjälp

Fast ja det är verkligen helt OK att tycka så, men när vi har en abortlagstiftning som vi har i Sverige så är det så och den ska vi absolut värna om. Man ska inte behöva ifrågasättas för valet av abort. Givetvis tycker och tänker man olika ang abort och för många människor är det långt värre att genomgå abort än för andra och det har nog inget med lättvindighet om jag får tro..
 
Sv: Hjälp

Skrämmande!! Men jag tycker det är fel att du vänder ditt inlägg mot Olgaklara som om hon skulle tycka så..
 
Sv: Hjälp

Vad jag reagerade mot var, när man nästan började argumentera om hur man "borde" känna vid t.ex. en abort eller ett tidigt missfall. Litegrann ett försök att hitta en mall på känslor - och det är ju helt omöjligt!

Det här har ju jag redan svarat på flera gånger. Snälla, för att slippa upprepningar - läs alla inlägg.
 
Sv: Hjälp

Vad jag reagerade mot var, när man nästan började argumentera om hur man "borde" känna vid t.ex. en abort eller ett tidigt missfall. Litegrann ett försök att hitta en mall på känslor - och det är ju helt omöjligt!

Precis, och därför reagerar jag på att så många i tråden vill sätta som mall att man alltid mår dåligt i samband med och efter aborter och minns aborten med sorg i åratal efter och så vidare.

Jag menar att det är viktigt att framhålla att en abort inte behöver vara ett fruktansvärt svårt beslut som fattas under ångestvåndor, och att det inte behöver vara så att man tänker på det resten av livet. Jag anser att detta är viktigt därför att den där dramatiseringen av aborter dels skuldbelägger de kvinnor som kommer fram till att abort är det bästa för dem i situationen, dels att den där dramatiseringen riskerar att gynna abortmotståndarna då den ju faktiskt är en del av deras argumentation, om än inte hela.
 
Sv: Hjälp

det finns så bra skydd idag att man kan se till att skydda sig.

Men vad spelar det för roll i situationen? Någon har mot sin vilja blivit gravid. Kanske användes skydd, kanske inte. Att man har blivit gravid mot sin vilja är väl i sig inte något särskilt gott skäl för att föda barn?
 
Sv: Hjälp

Men vad spelar det för roll i situationen? Någon har mot sin vilja blivit gravid. Kanske användes skydd, kanske inte. Att man har blivit gravid mot sin vilja är väl i sig inte något särskilt gott skäl för att föda barn?

Du besvarar ju mina inlägg själv :crazy:

Du tar lättvindigt på abort och det tycker jag är fel.. Om du läser mina andra inlägg så har jag inget emot abort men just att man ser lättvindigt på dem. Tycker inte att det är ok att chansa tycker man borde vara mer rädd om sin kropp än att riskera att bli gravid om man nu inte vill det. Och nej jag anser inte att man skall föda fram barn hur som helst heller.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 184
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 170
Senast: lizzie
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 929
Senast: Milosari
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 411
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp