cherie
Trådstartare
Min svärfar miste relativt plötsligt sin partner tidigare i vintras. De har varit tillsammans så gott som hela sina liv.
Ensamheten är ju påtaglig för honom (utöver all förändring, både emotionellt och praktiskt).
Vi märker att han försöker söka kontakt med det lilla nätverk som finns omkring honom och han har senaste månaderna hållt sig sysselsatt så gott han kan. Nu börjar vardagen komma ikapp, med mindre praktiska sysslor att fixa efter svärmors död etc. Dagarna när han är ensam hemma verkar vara väldigt svåra för honom, vilket vi förstår. Hans nätverk är inte jättestort och består mest av barn och ett par närmare släktingar. Avlägsna vänner som ses sporadiskt.
Vi involverar honom så mycket vi kan i vår vardag, både min partner som har eget företag tar med honom på lite jobb ibland, sen kommer han hit och äter middag, sover över vid behov, hjälper oss med lite sysslor eller bara hänger med oss i soffan.
Men det är ju såklart så att vi inte kan utgöra hela hans nätverk och fylla all hans tid - vi arbetar båda två och har ett litet barn. Så det är många dagar som blir tomma för honom.
Svärfar är i grunden social och gillar sällskap av andra, så jag förstår att ensamheten är plågsam för honom. Nu har det gått så kort tid sedan hela livet vändes upp och ner för honom, så jag förstår att det nog också blir bättre med tiden. Men jag funderar ändå, kan vi (såsmåningom) hjälpa honom mer än vad vi gör? Jag funderar t.ex. om det går att försöka stötta och hjälpa honom till fler sammanhang så hans dagar inte ska bli så tomma.
Han är pensionär, har sportintresse (att titta på sport) men inte så mycket mer. Levt lite för sina barn och mest hakat på sin fru, har inga tydliga egna intressen eller saker att fylla dagarna med. Jag försökte söka på om det fanns sammanhang, aktiviteter el liknande man kunde prova på som syftade till att föra samman äldre, men gick lite bet.
Tar gärna emot tips! Högt som lågt. Aktiviteter, föreningar, sammanhang. Vara kontaktperson? Kontaktfamilj? Volontärarbete? Ja, allt möjligt. Jag tror han i grunden välkomnar fler sammanhang och personer i sitt liv, men att vi kanske behöver hitta rätt saker och hjälpa honom ta första stegen.
Ensamheten är ju påtaglig för honom (utöver all förändring, både emotionellt och praktiskt).
Vi märker att han försöker söka kontakt med det lilla nätverk som finns omkring honom och han har senaste månaderna hållt sig sysselsatt så gott han kan. Nu börjar vardagen komma ikapp, med mindre praktiska sysslor att fixa efter svärmors död etc. Dagarna när han är ensam hemma verkar vara väldigt svåra för honom, vilket vi förstår. Hans nätverk är inte jättestort och består mest av barn och ett par närmare släktingar. Avlägsna vänner som ses sporadiskt.
Vi involverar honom så mycket vi kan i vår vardag, både min partner som har eget företag tar med honom på lite jobb ibland, sen kommer han hit och äter middag, sover över vid behov, hjälper oss med lite sysslor eller bara hänger med oss i soffan.
Men det är ju såklart så att vi inte kan utgöra hela hans nätverk och fylla all hans tid - vi arbetar båda två och har ett litet barn. Så det är många dagar som blir tomma för honom.
Svärfar är i grunden social och gillar sällskap av andra, så jag förstår att ensamheten är plågsam för honom. Nu har det gått så kort tid sedan hela livet vändes upp och ner för honom, så jag förstår att det nog också blir bättre med tiden. Men jag funderar ändå, kan vi (såsmåningom) hjälpa honom mer än vad vi gör? Jag funderar t.ex. om det går att försöka stötta och hjälpa honom till fler sammanhang så hans dagar inte ska bli så tomma.
Han är pensionär, har sportintresse (att titta på sport) men inte så mycket mer. Levt lite för sina barn och mest hakat på sin fru, har inga tydliga egna intressen eller saker att fylla dagarna med. Jag försökte söka på om det fanns sammanhang, aktiviteter el liknande man kunde prova på som syftade till att föra samman äldre, men gick lite bet.
Tar gärna emot tips! Högt som lågt. Aktiviteter, föreningar, sammanhang. Vara kontaktperson? Kontaktfamilj? Volontärarbete? Ja, allt möjligt. Jag tror han i grunden välkomnar fler sammanhang och personer i sitt liv, men att vi kanske behöver hitta rätt saker och hjälpa honom ta första stegen.
.
