Hemmafruar utan barn?

[hastflicka]

Fast jag tycker inte alls att det där med att fylla sin tid osv riktigt hör hemma i en diskussion om företeelsen hemmafru. Jag har ett utvecklande och roligt jobb men skulle gärna sluta i går om det gick - beroende på att sjukdom gör att jag inte kan prestera som jag vill. Dessutom är jag på jobbet utsatt för en utdragen tortyrliknande process som de kallar rehabiliteringsutredning så ja, jag skulle gärna sluta jobba för att slippa pressen jag är utsatt för.

Men ska hemmafrudiskussionen handla om hur kul man kan ha om man slipper jobba så missar den ju helt det viktigaste: man kan inte försörja sig. Man tjänar inga pengar. Någon annan - partnern - betalar för en. Att se det som oproblematiskt, som några här verkar göra, är att sticka huvudet i busken ända ner till midjan.

(Dessutom: att jag gärna skulle sluta jobba idag bygger också på att mitt jobb varit utvecklande under så många år att jag kan vara nöjd. Jag är övertygad om att det är bättre för hjärnan att jobba än att vara hemmafru.)

Fast den har traden startade med fragan vad man gor om man ar hemmafru, inte allmant om foreteelsen hemmafru.

Exakt så! Att kunna försörja sig är en del av vuxenlivet. Jag var inne på det tidigare men du formulerade det mycket bättre.

Jag ansag att jag forsorjde mig aven i mina perioder av att inte ha lonearbete. Vi, familjen, hade en inkomst och jag stod for en viktig del i att rota runt sa barn och familjeliv flot och fungerade. Alternativet hade varit att anstalla nagon annan for att gora det jobbet ... jag foredrog att gora det sjalv.

This.

Självständigheten. Den egna försörjningen. Oberoendet. Däri ligger styrkan.

Familjen hade en inkomst, ibland tva ... och ibland kom lite extra nar arv faster dog, tillexempel ... i vart fall var familjen enheten och vi fattade de beslut som var bast for familjen for stunden.

Fast då ser jag dig som studerande, inte som hemmafru. Dvs du är på väg mot ett mål, ett yrke, där du så småningom själv ska få inkomst. Jag kan tänka mig att det inte är så ovanligt, att en partner i ett förhållande studerar och mer eller mindre lever på den andres inkomst under en tid, men med ett tydligt mål.

Min andra Master's degree var bara for att det var sa himla roligt, inte for att den pa nagot satt kunde oka min inkomst ... snarare gjorde den att jag blev overkvalificerad nar det fanns lediga tjanster och den gjorde jag bara for att det var sa himla kul. Inga tydliga mal om lonearbete alls.

Som sagt, Jag jobbade ibland och inte ibland. Om jag nu som pensionar tittar tillbaka sa jobbade jag nog ungefar 60% av mitt vuxna liv fram tills pensionsalder ... vilket ser ut att vara ett okay satt att se det har pa Buke?
Det ar lite tragiskt hur man maste folja ett visst monster och hur foraktad man blir om man sager att man ar hemmafru. Oavsett om man har lost maktbalansen sa att den forvarvsarbetande parten inte har mer makt an den som ar hemma, men om man ar hemma som kvinna sa ar man foraktad och sedd ner pa.

 

[stjarnhimmel]

Fast den har traden startade med fragan vad man gor om man ar hemmafru, inte allmant om foreteelsen hemmafru.



Jag ansag att jag forsorjde mig aven i mina perioder av att inte ha lonearbete. Vi, familjen, hade en inkomst och jag stod for en viktig del i att rota runt sa barn och familjeliv flot och fungerade. Alternativet hade varit att anstalla nagon annan for att gora det jobbet ... jag foredrog att gora det sjalv.



Familjen hade en inkomst, ibland tva ... och ibland kom lite extra nar arv faster dog, tillexempel ... i vart fall var familjen enheten och vi fattade de beslut som var bast for familjen for stunden.



Min andra Master's degree var bara for att det var sa himla roligt, inte for att den pa nagot satt kunde oka min inkomst ... snarare gjorde den att jag blev overkvalificerad nar det fanns lediga tjanster och den gjorde jag bara for att det var sa himla kul. Inga tydliga mal om lonearbete alls.

Som sagt, Jag jobbade ibland och inte ibland. Om jag nu som pensionar tittar tillbaka sa jobbade jag nog ungefar 60% av mitt vuxna liv fram tills pensionsalder ... vilket ser ut att vara ett okay satt att se det har pa Buke?
Det ar lite tragiskt hur man maste folja ett visst monster och hur foraktad man blir om man sager att man ar hemmafru. Oavsett om man har lost maktbalansen sa att den forvarvsarbetande parten inte har mer makt an den som ar hemma, men om man ar hemma som kvinna sa ar man foraktad och sedd ner pa.

Föraktad? Då övertolkar du nog tråden.
Att se att det kan finnas problem att inte ha en inkomst är inte att förakta.

 

[Riru]

Nej. Inte en enda person har skrivit ett enda ord eller gett en hint om nån mediachef kontra kassörska eller några andra typer av arbete. Inte en enda har skrivit eller gett en hint om att någon ska arbeta med något denne inte trivs med överhuvudtaget. De enda som nämnt det är numera två stycken i den här tråden. Det är du och @FrauleinLeo.

Men sluta spela dum. Det är ett exempel som tagits upp efter att någon/några påstått att ett jobb skulle behövas för att utvecklas, för att man ska kunna ha högre krav på sig själv, för att ha någon form av motstånd i livet.
Då var frågan vilken typ av jobb som stämde in på detta då det är långt från alla jobb som stämmer in på den beskrivningen och varpå sitta i kassa vs VD på stort företag togs upp för att det är en sådan skillnad trots att båda är just arbeten som ger lön.
Behöver jag verkligen bli ännu tydligare?

 

[sjoberga]

Intressen är oftast inte lika krävande. Sällan man skriver kontrakt på att leverera något specifikt som gäller i lång tid , med externa parter, med ett intresse. Där man samarbetar med andra under yrkesmässiga krav.

Men det är ju bara en definition.

Att gå hemma under längre tid utan yrkesmässiga kontakter , verkar göra att man tappar kontakten med verkligheten utanför sin bubbla. Att inte verka inom ett yrke gör definitivt att man tappar vissa förmågor och personlig utveckling. Kanske kan man ersätta det med annat, men jag har ännu inte sett ett enda sådant positivt exempel i min omgivning. Alla exempel är istället skräckexempel.

Grunden är att jag tror att personlig utveckling inte är något som kan ske speciellt effektivt enkom i isolation, och utan krav utifrån.

Jag tycker det gäller alla jobb och yrken för övrigt.

 

[Sunshine]

Föraktad? Då övertolkar du nog tråden.
Att se att det kan finnas problem att inte ha en inkomst är inte att förakta.

Det problemet finns ju för övrigt när det finns en betydande inkomstskillnad mellan parterna.

Den diskussionen har ju varit på tapeten många gånger på buke. Jag har många gånger fått försvara att jag lever ihop med en man som tjänar många gånger mer än mig, och därmed betalar större delen av vårt leverne (detta var innan vi fick barn, och jag hade ett mkt bra välbetalt jobb men ändå inte i närheten av hans).

 

[Fruentimber]

Grunden är att jag tror att personlig utveckling inte är något som kan ske speciellt effektivt enkom i isolation, och utan krav utifrån.

Nu bryter jag ju "distansen från diskussionen" som jag blev rådd att ta men jag kan bara inte låta bli att markera detta. Isolation? Vem i tråden lever i isolering?

 

[Kattennizze]

Alltså, för egen del skulle jag inte ha minsta problem att fylla tiden. Särskilt inte om det fanns hyggligt med pengar även om jag inte jobbade. En häst eller två, lite kryddodlingar, en massa böcker och så tid med mina vanliga vänner och familj och en massa fika på stan.

Men jag kan inte se rimligheten i att kräva så vansinnigt lite av sig själv!

Det är så klart lite småkämpigt att vara en vuxen människa som tar fullt ansvar för sig själv och sin försörjning, men det är det som är att vara en vuxen människa! Jag ser ingen rimlig väg runt det, som inte samtidigt försvagar kvinnor. Och det är ju kvinnor, frågan är inte på något vis genusneutral. Jag kan inte heller se hur man skulle kunna ha vad som ens liknar ett intressant och kreativt förhållande, om den ena är ansvarig för den andra genom att vara hennes försörjare.

Jamen det blir ju precis som en ordinär pensionärstillvaro, ja inte för fattigpensionärerna då, och det är väl kul. Ett tag. Precis som du säger, jag kräver nog en hel mer av mig själv än att fika genom tillvaron. Jag vill idealistiskt nog bidra med min insats till samhället. Ett sätt att betala tillbaka för det som jag ändå fått, t ex sjukvård och gratis studier.

 

[Lena Furberg]

Jag tycker ändå, att man i tråden här blandar olika situationer. Igen - hade jag obegränsat med pengar, ekonomin tryggad för överskådlig framtid (utan att det hängde på en annan person) etc etc skulle jag gladeligen sluta följa deadlines och bara göra det jag älskar och mer därtill. Vann jag 100 miljoner på Lotto t.ex. skulle jag göra så. (Och nu är ju jag så lyckligt lottad att mitt jobb även är min hobby, men strukturellt skulle jag ändå ändra på mycket.) Det ser jag inget fel alls i. Jag skulle kunna fylla mina dagar lika proppfulla med meningsfylld sysselsättning om ändå behöva klonas för att hinna med allt.

Det är ändå lite annorlunda mot att avstå från ett lönearbete därför att en partner försörjer en. Då är man HELT i händerna på partnern och i en beroendesituation som jag tycker verkar riskabel, eftersom inga förhållanden är garanterade att hålla.

Jag lägger ingen moralisk synpunkt på att lönearbeta vs att ha roligt/arbeta ideellt osv osv men skulle aldrig vilja ha mitt öde i händerna på en annan människa och dennes välvilja.

 

[Fruentimber]

Intressen är oftast inte lika krävande. Sällan man skriver kontrakt på att leverera något specifikt som gäller i lång tid , med externa parter, med ett intresse. Där man samarbetar med andra under yrkesmässiga krav.

Ett av mina intressen är hund. Jag jobbar ideellt för vår lokala brukshundklubb. Där är jag involverad i lite det ena och det andra, men framför allt som ansvarig för hemsida och kursanmälningar samt hjälpinstruktör på våra kurser. Det sker absolut under yrkesmässiga krav, alltihop. De externa parterna består av vår kommun, Studiefrämjandet och förstås de som går våra kurser.

(Jag vet att du skrev "är oftast inte", men jag kände att jag ville ge ett tydligt exempel. Många jag känner har t ex engagemang inom samhällsprojekt och det kräver också kontakt med flertalet externa parter och "yrkesmässig" hållning. Men till syvende och sist så är det ju ändå ett intresse.)

 

[Sleepy]

Låt oss göra en jämförelse:

En ung person, sådär 25 år, bor ff kvar hemma, föräldrarna står för försörjningen.

Riskanalys?

 

[Petruska]

Det problemet finns ju för övrigt när det finns en betydande inkomstskillnad mellan parterna.

Den diskussionen har ju varit på tapeten många gånger på buke. Jag har många gånger fått försvara att jag lever ihop med en man som tjänar många gånger mer än mig, och därmed betalar större delen av vårt leverne (detta var innan vi fick barn, och jag hade ett mkt bra välbetalt jobb men ändå inte i närheten av hans).

Om du i en diskussion om ekonomisk ojämbördighet mellan parterna i ett förhållande, ser dig tvungen att försvara ditt förhållande, tror jag att du tar mycket av resonemanget överdrivet personligt.

Inkomstskillnaden mellan mig och min partner är sådan att en av oss tjänar ungefär dubbelt så mycket som den andra. Naturligtvis finns det ett problem med att den ekonomiska makten oss emellan är så ojämlik, och naturligtvis måste vi identifiera den maktobalansen för att överhuvudtaget kunna göra något åt den. Att skyla över den maktobalansen, är som jag ser det det sämsta man kan göra.

Något liknande sker vid diskussionen om hemmafruar. När jag ser problem med vuxna, arbetsföra personer som inte försörjer sig själva, tolkas det som att jag ser ner på hemmafruarna. Det har ju inget alls med varandra att göra, som jag ser det.

 

[Petruska]

Jamen det blir ju precis som en ordinär pensionärstillvaro, ja inte för fattigpensionärerna då, och det är väl kul. Ett tag. Precis som du säger, jag kräver nog en hel mer av mig själv än att fika genom tillvaron. Jag vill idealistiskt nog bidra med min insats till samhället. Ett sätt att betala tillbaka för det som jag ändå fått, t ex sjukvård och gratis studier.

Ja, man vill väl det ändå. Och jag vill framförallt svara för mig själv och mina behov ekonomiskt.

Men inte sjutton är det för att det är så tråkigt att vara ledig som jag jobbar! Framförallt inte heltid! (Och då har jag ändå ett rätt bortskämt roligt jobb, som dessutom möjliggör roliga saker som skulle vara svåra att få till utan jobbet, men ändå.)

 

[Kattennizze]

Ja, man vill väl det ändå. Och jag vill framförallt svara för mig själv och mina behov ekonomiskt.

Men inte sjutton är det för att det är så tråkigt att vara ledig som jag jobbar! Framförallt inte heltid! (Och då har jag ändå ett rätt bortskämt roligt jobb, som dessutom möjliggör roliga saker som skulle vara svåra att få till utan jobbet, men ändå.)

Jag tycker att min tillvaro vore rätt meningslös om jag inte jobbade idagsläget. Men det beror att jag jobbar med mitt intresse. Om jag inte jobbade med det skulle jag göra det ideellt. Och säkert jobba med något annat. För mig är det en helt meningslös tillvaro att fika och roa mig vilket jag förknippar med en tillvaro som arbetslös. Jag har varit arbetslös längre perioder och det enda som händer är att jag blir helt passiv och deprimerad inom en vecka cirka. Och väldigt isolerad eftersom alla jag känner jobbar. Det enda jag gjorde då var att hänga i stallet och fördriva tiden. Den tillvaron kändes totalt meningslös och jag skulle lätt hamna där om jag inte hade ett jobb att gå till varje dag.

 

[Petruska]

Jag tycker att min tillvaro vore rätt meningslös om jag inte jobbade idagsläget. Men det beror att jag jobbar med mitt intresse. Om jag inte jobbade med det skulle jag göra det ideellt. Och säkert jobba med något annat. För mig är det en helt meningslös tillvaro att fika och roa mig vilket jag förknippar med en tillvaro som arbetslös. Jag har varit arbetslös längre perioder och det enda som händer är att jag blir helt passiv och deprimerad inom en vecka cirka. Och väldigt isolerad eftersom alla jag känner jobbar. Det enda jag gjorde då var att hänga i stallet och fördriva tiden. Den tillvaron kändes totalt meningslös och jag skulle lätt hamna där om jag inte hade ett jobb att gå till varje dag.

Ja, jag tror att även jag hamnar där. Möjligen skulle jag försöka mig på någon form av friare yrke efter en rätt kort tid, men det skulle ju kännas extremt meningslöst om inte sedan andra vill ta del av det jag gjorde eller skrev eller vad nu mitt friare yrke skulle bestå av. Att tex måla för mig själv eller skriva för byrålådan (hårddisken), skulle jag tröttna på. Framförallt skulle jag inte kunna motivera mig att faktiskt jobba med uttrycket om det hela bara var för min alldeles egen skull.

Detta hindrar inte att jag har haft jobb som jag upplevt som fullständigt meningslösa, lika meningslösa som att göra ingenting, bortsett från lönen.

 

[sjoberga]

Nu bryter jag ju "distansen från diskussionen" som jag blev rådd att ta men jag kan bara inte låta bli att markera detta. Isolation? Vem i tråden lever i isolering?

Vem i tråden??? Jag diskuterar mina upplevelser av begreppet hemmafru. Isolerar sig från krav, isolerar sig från eget ansvar att försörja sig, isolerar sig från eget ansvar för samhället, isolerar sig från att yrkesutvecklas, isolerar sig från människor utanför familjen, isolerar sig från att bidra till samhället. Isolerar sig från att förstå andra människors livssituation.

 

[mandalaki]

Vad gäller din personliga syn på arbete så har jag mig veterligen inte efterfrågat den.

Just det, du frågade inte efter den, i stället bestämde du min syn på arbete åt mig: det är livets mening. Vi som förespråkat arbetslinjen i det här verkar ju klumpas ihop till att vi tycker så.

Därför förklarade jag än en gång hur jag ser på arbete.

 

[mandalaki]

Jag ansag att jag forsorjde mig aven i mina perioder av att inte ha lonearbete. Vi, familjen, hade en inkomst och jag stod for en viktig del i att rota runt sa barn och familjeliv flot och fungerade. Alternativet hade varit att anstalla nagon annan for att gora det jobbet ... jag foredrog att gora det sjalv.

Men man kan inte anse att man försörjer sig. Försörjning är något objektivt, antingen försörjer man sig eller så försörjer man sig inte.

I ditt fall försörjde mannen er medan du underlättade för honom att göra det.

 

[mandalaki]

Men sluta spela dum. Det är ett exempel som tagits upp efter att någon/några påstått att ett jobb skulle behövas för att utvecklas, för att man ska kunna ha högre krav på sig själv, för att ha någon form av motstånd i livet.
Då var frågan vilken typ av jobb som stämde in på detta då det är långt från alla jobb som stämmer in på den beskrivningen och varpå sitta i kassa vs VD på stort företag togs upp för att det är en sådan skillnad trots att båda är just arbeten som ger lön.
Behöver jag verkligen bli ännu tydligare?

Varför är du så himla otrevlig? Det skrivs BS i tråden säger du, och att det skrivs skit, nu anklagar du någon för att spela dum. Diskutera med argument istället.

 

[Fruentimber]

Vem i tråden??? Jag diskuterar mina upplevelser av begreppet hemmafru. Isolerar sig från krav, isolerar sig från eget ansvar att försörja sig, isolerar sig från eget ansvar för samhället, isolerar sig från att yrkesutvecklas, isolerar sig från människor utanför familjen, isolerar sig från att bidra till samhället. Isolerar sig från att förstå andra människors livssituation.

Okej. Det var verkligen en extrem definition.

 

[mandalaki]

Vem i tråden??? Jag diskuterar mina upplevelser av begreppet hemmafru. Isolerar sig från krav, isolerar sig från eget ansvar att försörja sig, isolerar sig från eget ansvar för samhället, isolerar sig från att yrkesutvecklas, isolerar sig från människor utanför familjen, isolerar sig från att bidra till samhället. Isolerar sig från att förstå andra människors livssituation.

Det där håller jag om. Ett jobb har ett absolut värde. Ungar pratar ju om redan från späd ålder om vad de ska bli när de blir stora, hela skoltiden syftar framåt, man ska bli något, man ska ta en plats i samhället där man dessutom får sin försörjning. Jag minns när jag flyttade hemifrån och själv rådde över min ekonomi (CSN + sommarjobb), vilken jäkla kick det var!

Att frivillgt ställa sig utanför allt det där - och dessutom inte tjäna några egna pengar - jag fattar inte hur man kan se några fördelar med det.