Sv: Har hundar det sämre i lägenhet?
Säger varken bu eller bä om kreti och pleti anser att det är så. Men för mig är det tvärtom faktiskt. Det krävs mer koll att ha hund lös på landet än på grönområdet nära lägenheten. För på landet finns vilt osv, och det är svårare för hunden att veta var gränserna går. Grömområdet är oftast 'inrutat' av vägar, där vägen blir en hyfsat lättfattlig barriär. Visst kan man stöta på både katter och kaniner dock, men ändå mindre vilt än på landet.
På landet är det mer luddigt avgränsat, och var 'vår' åker och grannens åker delas är svårt för hunden att veta, och så allt frestande vilt och dofterna av det. En landethund är dessutom ofta mer benägen att skena fram till folk, då den ser mindre folk än en stadshund.
Jag har haft mer än en hund som jag inte haft minsta problem att släppa på grönytan i stan, men som jag varit väldigt restriktiv med att släppa lös på icke-inhägnat område på landet. Av anledningarna ovan.
Så, jag håller inte med. Däremot kanske min åsikt är avvikande från majoritetens i det fallet. Men 'lättare med dålig inkallning' på landet anser jag bara gäller om landet = inhägnad tomt. För om det så inte finns en granne på en mils avstånd, så hunden ska inte vara tre km bort i skogen och driva/ställa/fälla/spåra vilt liksom.
Att det finns okunniga hundägare som tror att det föreligger på detta sätt är helt klart, men verkligheten är ganska långt därifrån. En lydig hund kan vara lös på grönområden även nära "lägenheter" (eftersom det verkar synonymt med stad) medan hundarna som "måste" omplaceras till landet inte alltid verkar gå att ha lösa där heller. Landet blir helt enkelt synonymt med 'inte så stor koll krävs'.
Säger varken bu eller bä om kreti och pleti anser att det är så. Men för mig är det tvärtom faktiskt. Det krävs mer koll att ha hund lös på landet än på grönområdet nära lägenheten. För på landet finns vilt osv, och det är svårare för hunden att veta var gränserna går. Grömområdet är oftast 'inrutat' av vägar, där vägen blir en hyfsat lättfattlig barriär. Visst kan man stöta på både katter och kaniner dock, men ändå mindre vilt än på landet.
På landet är det mer luddigt avgränsat, och var 'vår' åker och grannens åker delas är svårt för hunden att veta, och så allt frestande vilt och dofterna av det. En landethund är dessutom ofta mer benägen att skena fram till folk, då den ser mindre folk än en stadshund.
Jag har haft mer än en hund som jag inte haft minsta problem att släppa på grönytan i stan, men som jag varit väldigt restriktiv med att släppa lös på icke-inhägnat område på landet. Av anledningarna ovan.
Så, jag håller inte med. Däremot kanske min åsikt är avvikande från majoritetens i det fallet. Men 'lättare med dålig inkallning' på landet anser jag bara gäller om landet = inhägnad tomt. För om det så inte finns en granne på en mils avstånd, så hunden ska inte vara tre km bort i skogen och driva/ställa/fälla/spåra vilt liksom.