- Kropp & Själ
- Trådstartare Enya
- Startdatum
- Svar 98
- Visningar 7 278
R
Raderad medlem 6459
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Ja, vad kan jag säga? Jag känner inte alls igen det du skriver.
Ja, vad kan jag säga? Jag känner inte alls igen det du skriver.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Men ett förhållande behöver inte veta dåligt och det behöver inte betyda att "man nöjer sig med första bästa" bara för att det tar slut?
Jag skulle inte vilja vara utan någon av mina förhållanden. Alla har varit viktiga! Möjligen ångrar de sista 1.5 åren i ett där jag försökte kämpa som en del här skriver att man ska göra. Det sabbade mycket mer För oss båda än det skulle ha gjort om vi hade brutit upp i tid. Det är dessutom märkligt nog den sepration utomstående har reagerat mest ifrågasättande på... "men ni har ju varit ihop länge" "men ni har ju hus" och alla möjliga konstiga argument.
Jag har inte gjort om det misstaget:-P.
Men ett förhållande behöver inte veta dåligt och det behöver inte betyda att "man nöjer sig med första bästa" bara för att det tar slut?
Jag skulle inte vilja vara utan någon av mina förhållanden. Alla har varit viktiga! Möjligen ångrar de sista 1.5 åren i ett där jag försökte kämpa som en del här skriver att man ska göra. Det sabbade mycket mer För oss båda än det skulle ha gjort om vi hade brutit upp i tid. Det är dessutom märkligt nog den sepration utomstående har reagerat mest ifrågasättande på... "men ni har ju varit ihop länge" "men ni har ju hus" och alla möjliga konstiga argument.
Jag har inte gjort om det misstaget:-P.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Ska man se till statistiken så är det inte många som "tål" påfrestningen av tex ett barn. Så antingen skaffar folk barn med fel person eller så tål de inte svårigheter.
Vi har uppenbart olika erfarenheter, jag ser samma hattande efter något bättre i förhållande som i atbetslivet och livet i stort. Jag är skitnöjd med mitt förhållande, vad är det för fel med att vara nöjd?
Escodobe, jag fattar inte dina inlägg alls.
Ska man se till statistiken så är det inte många som "tål" påfrestningen av tex ett barn. Så antingen skaffar folk barn med fel person eller så tål de inte svårigheter.
Vi har uppenbart olika erfarenheter, jag ser samma hattande efter något bättre i förhållande som i atbetslivet och livet i stort. Jag är skitnöjd med mitt förhållande, vad är det för fel med att vara nöjd?
Escodobe, jag fattar inte dina inlägg alls.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Vad sabbade det? Ni gjorde ju ändå slut, samma slutstation liksom.
Vad sabbade det? Ni gjorde ju ändå slut, samma slutstation liksom.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Håller med.
/Medlem i Anonyma Hattare, nykter sen 4,5 år
Håller med.
/Medlem i Anonyma Hattare, nykter sen 4,5 år
R
Raderad medlem 6459
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag är också otroligt nöjd med mitt förhållande, överlyckligt jävla överkär faktiskt
Just för att jag är i en relation som är helt otrolig så känner jag att jag verkligen ALDRIG skulle sitta och säga till folk att vafan, sluta leta, ni kommer aldrig hitta den perfekta för er. Tvärtom - jag förstår ännu mindre varför folk stannar i relationer som de uppenbart inte är nöjda med. Jag har varit i ett långt förhållande som jag sedan avslutade och efter det har jag dejtat och dumpat och dejtat och dumpat några omgångar. Om jag behövde det för att råka på min nuvarande sambo - varför skulle jag inte unna någon annan samma sak? Att träffa folk, dejta, bli tillsammans och avsluta om det inte känns rätt? Jag är den sista som skulle skrika "nöj dig, du kan sluta ensam annars!" just FÖR att jag vet hur jävla fint det kan vara.
Sen är det en helt annan sak att alla vill ha olika relationer, vissa behöver inte passion etc etc. Men nu talar vi ju om folk som uppenbart är missnöjda med sina relationer - så pass att de avslutar dem. Och jag kan inte se problemet i det. Faktiskt.
Jag dejtade en gång en man med liknande värderingar som du. Han gav mig nån lång förklaring om varför han anser att gifta människor inte kämpar tillräckligt. Att man måste "struggle and struggle and struggle" för att få det att funka. Nu var det inte enda anledningen till att jag lite fint hängde av honom efter några månader, men jag visste där och då att vi aldrig skulle funka ihop.
Vilket förvånar mig noll och ingenting. Människor har generellt inte särskilt jämställda förhållanden till exempel - att skaffa barn då måste vara en satans jävla pärs.
Och jag ser mest inte problemet. Om någon vill göra slut med sina partners när de inte tycker det är kul längre - vad exakt är problemet?
Inget fel alls, det är väl strålande att du är nöjd. Hade däremot min partner uttryckt sig som du gör hade jag faktiskt mest undrat om han mest bara nöjde sig för att slippa vara ensam.
Jag är också otroligt nöjd med mitt förhållande, överlyckligt jävla överkär faktiskt
Just för att jag är i en relation som är helt otrolig så känner jag att jag verkligen ALDRIG skulle sitta och säga till folk att vafan, sluta leta, ni kommer aldrig hitta den perfekta för er. Tvärtom - jag förstår ännu mindre varför folk stannar i relationer som de uppenbart inte är nöjda med. Jag har varit i ett långt förhållande som jag sedan avslutade och efter det har jag dejtat och dumpat och dejtat och dumpat några omgångar. Om jag behövde det för att råka på min nuvarande sambo - varför skulle jag inte unna någon annan samma sak? Att träffa folk, dejta, bli tillsammans och avsluta om det inte känns rätt? Jag är den sista som skulle skrika "nöj dig, du kan sluta ensam annars!" just FÖR att jag vet hur jävla fint det kan vara.Sen är det en helt annan sak att alla vill ha olika relationer, vissa behöver inte passion etc etc. Men nu talar vi ju om folk som uppenbart är missnöjda med sina relationer - så pass att de avslutar dem. Och jag kan inte se problemet i det. Faktiskt.
Jag dejtade en gång en man med liknande värderingar som du. Han gav mig nån lång förklaring om varför han anser att gifta människor inte kämpar tillräckligt. Att man måste "struggle and struggle and struggle" för att få det att funka. Nu var det inte enda anledningen till att jag lite fint hängde av honom efter några månader, men jag visste där och då att vi aldrig skulle funka ihop.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Det var 1.5 år som hade kunnat vara betydligt trevligare för oss bägge och som hade hindrat en del känslomässiga sår som vi hade sluppit om vi gjort slut tidigare. Samma slutstation men mindre smärtsam resa och kortare väg till fortsatta mål och bättre förutsättningar för att komma ut på andra sidan som vänner.
För mig är förhållanden som en resa, det är resandet tillsammans som är viktig. Inte nödvändigtvis att komma fram till ett bestämt mål.
Det var 1.5 år som hade kunnat vara betydligt trevligare för oss bägge och som hade hindrat en del känslomässiga sår som vi hade sluppit om vi gjort slut tidigare. Samma slutstation men mindre smärtsam resa och kortare väg till fortsatta mål och bättre förutsättningar för att komma ut på andra sidan som vänner.
För mig är förhållanden som en resa, det är resandet tillsammans som är viktig. Inte nödvändigtvis att komma fram till ett bestämt mål.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag och sambon ska ut imorgon för att fira. Vi har om ett tag varit ihop i fyra år utan att skaffa barn, gifta oss eller skaffa matchande tatueringar :-)
Vi har inte lovat att älska varandra tills döden skiljer oss åt, men vi gläds åt dagarna tillsammans!
Jag och sambon ska ut imorgon för att fira. Vi har om ett tag varit ihop i fyra år utan att skaffa barn, gifta oss eller skaffa matchande tatueringar :-)
Vi har inte lovat att älska varandra tills döden skiljer oss åt, men vi gläds åt dagarna tillsammans!
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
KL
Jag tror att det som en utomstående betraktare kan se som en "småsak", vilken gör att ett förhållande tar slut, egentligen är droppen som får bägaren att rinna över.
Ingen, utom de som ingår i förhållandet, har full insyn och kan därför inte uttala sig om vad det, egentligen, var som fick förhållandet att ta slut!
Visst, i ett förhållande får man kompromissa, förhandla och försöka bortse från en del saker. Men, hur långt ska man gå i sina kompromisser? Det finns alltid en gräns.
Och att "vårda relationen", "jobba för förhållandet". Om en av parterna är nöjd och inte vill delta i vårdandet och jobbandet? Vilket val har man då?
KL
Jag tror att det som en utomstående betraktare kan se som en "småsak", vilken gör att ett förhållande tar slut, egentligen är droppen som får bägaren att rinna över.
Ingen, utom de som ingår i förhållandet, har full insyn och kan därför inte uttala sig om vad det, egentligen, var som fick förhållandet att ta slut!
Visst, i ett förhållande får man kompromissa, förhandla och försöka bortse från en del saker. Men, hur långt ska man gå i sina kompromisser? Det finns alltid en gräns.
Och att "vårda relationen", "jobba för förhållandet". Om en av parterna är nöjd och inte vill delta i vårdandet och jobbandet? Vilket val har man då?
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag ska se om jag kan formulera fram det jag egentligen menar, jag tror att jag och Ponte menar samma sak men det är lite svårt att sätta ord på det...
Alltså:
Självklart ska man göra slut om man inte mår bra av förhållandet.
Men...
Är det själva förhållandet man inte mår bra av egentligen? Vad förväntar sig folk att ett förhållande ska ge dem?
Jag tror, att "folk" tror, att ett bra förhållanden får dom att må bättre i sig själva / med sig själva. Men så är det inte alls, eller snarare, det ska en inte förvänta sig.
En måste börja med att älska sig själv, innan en kan älska andra. Och för vissa av oss är det en ständig kamp, och vi har en tendens att försöka kräva bekräftelse av andra via sex eller förhållanden, men inget kan fylla det där hålet utom en själv...
Och ett förhållande som man startar för att den ena (eller båda) försöker fylla ett bekräftelsehål, är dödsdömt om man inte blir medveten om det här och börjar jobba på sig själv (och förhållandet) för att det ska bli balans i det.
Jag tror att många förhållanden som tar slut, tar slut för att dom inleddes av fel anledningar. Trots att personerna kanske hade fin kemi och "fysiskt" bra förutsättningar för att bli ett fungerande, välmående par. Men inte dom mentala förutsättningarna/känslomässiga mognaden för det. Och när det börjar knaka, när en eller båda börjar må sämre... om ingen börjar fundera över vad som är orsaken till det, så tar ju det slut...
Jag ska se om jag kan formulera fram det jag egentligen menar, jag tror att jag och Ponte menar samma sak men det är lite svårt att sätta ord på det...
Alltså:
Självklart ska man göra slut om man inte mår bra av förhållandet.
Men...
Är det själva förhållandet man inte mår bra av egentligen? Vad förväntar sig folk att ett förhållande ska ge dem?
Jag tror, att "folk" tror, att ett bra förhållanden får dom att må bättre i sig själva / med sig själva. Men så är det inte alls, eller snarare, det ska en inte förvänta sig.
En måste börja med att älska sig själv, innan en kan älska andra. Och för vissa av oss är det en ständig kamp, och vi har en tendens att försöka kräva bekräftelse av andra via sex eller förhållanden, men inget kan fylla det där hålet utom en själv...
Och ett förhållande som man startar för att den ena (eller båda) försöker fylla ett bekräftelsehål, är dödsdömt om man inte blir medveten om det här och börjar jobba på sig själv (och förhållandet) för att det ska bli balans i det.
Jag tror att många förhållanden som tar slut, tar slut för att dom inleddes av fel anledningar. Trots att personerna kanske hade fin kemi och "fysiskt" bra förutsättningar för att bli ett fungerande, välmående par. Men inte dom mentala förutsättningarna/känslomässiga mognaden för det. Och när det börjar knaka, när en eller båda börjar må sämre... om ingen börjar fundera över vad som är orsaken till det, så tar ju det slut...
Senast ändrad:
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Håller med till 100%.
Och jag tror på att resan tar slut när den ena (eller båda) förväntar sig fel saker av resan... exempelvis att man ska nå fram till ett visst mål vid en viss tid och blir besviken när flyget är försenat och poolen visar sig vara pytteliten.
Håller med till 100%.
Och jag tror på att resan tar slut när den ena (eller båda) förväntar sig fel saker av resan... exempelvis att man ska nå fram till ett visst mål vid en viss tid och blir besviken när flyget är försenat och poolen visar sig vara pytteliten.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
En del kommuner erbjuder en gratis familjekurs till par som väntar sitt första barn. Faktiskt hjälper det många att klara omställningen det innebär att bli tre, betydligt färre separerar av dom som gått den än dom som inte gjort det. Så nog har kunskap och att vara förberedd betydelse för hur det ska gå. Kanske har många svårt att klara omställningen om deras förhållande i mångt och mycket varit "egoism för två". Och så kommer en liten tredje person som måste få vara nr ett i början... Jag borde kanske inte uttala mig, jag som inte ens är mamma!
En del kommuner erbjuder en gratis familjekurs till par som väntar sitt första barn. Faktiskt hjälper det många att klara omställningen det innebär att bli tre, betydligt färre separerar av dom som gått den än dom som inte gjort det. Så nog har kunskap och att vara förberedd betydelse för hur det ska gå. Kanske har många svårt att klara omställningen om deras förhållande i mångt och mycket varit "egoism för två". Och så kommer en liten tredje person som måste få vara nr ett i början... Jag borde kanske inte uttala mig, jag som inte ens är mamma!
Enya
Trådstartare
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag ska försöka sätta ord på mina tankar, det är visst inte så lätt märker jag.
Jag menar inte att man ska hålla ihop om man är i ett uselt förhållande. Jag menar inte heller att folk som avslutar sina förhållande gör det lättvindigt eller gör fel, det hoppas jag att ni inte tror.
Vad jag däremot tänker är att ett förhållande lätt kan råka ut för yttre påverkan. Alla "problem" behöver ju inte komma inifrån från någon a v parterna direkt. För mycket jobb, problem med ekonomin, sjuka djur, krävande barn, osv kan påverka ett förhållande negativt. Man från början passade ihop och hade det bra, men så nöter problemen på var person och det kan nöta på förhållandet också. Jag ser inte detta som något konstigt. Det är kanske när sånt här uppstår som man ska prata och lyssna och fundera på vad det bero på. Är förhållandet bra i grunden eller är det helt enkelt ett dåligt förhållande? Är det alltid ett dåligt förhållande om det börjar nötas pga yttre faktorer, som till och med kan vara tillfälliga?
Ett barn är en stor omställning och jag tror faktiskt inte att det bara har med snedvriden jämställdhet att göra. Man kan inte bara skylla på det. Ett barn som dör är en stor omställning och sliter också på förhållandet, ändå hör jag ibland och läser för den delen att föräldrar anser att händelsen inte BARA har fört dem närmare varandra utan också tvärtom till en början innan de hittade tillbaka. Då funderar jag på, är förhållandet dåligt eller är det de yttre faktorerna som nöter på det som gör att det inte känns bra?
Jag tycker inte att någon av er har fel.
Jag tror också på att det är bra med sådan kurs.
Jag ska försöka sätta ord på mina tankar, det är visst inte så lätt märker jag.
Jag menar inte att man ska hålla ihop om man är i ett uselt förhållande. Jag menar inte heller att folk som avslutar sina förhållande gör det lättvindigt eller gör fel, det hoppas jag att ni inte tror.
Vad jag däremot tänker är att ett förhållande lätt kan råka ut för yttre påverkan. Alla "problem" behöver ju inte komma inifrån från någon a v parterna direkt. För mycket jobb, problem med ekonomin, sjuka djur, krävande barn, osv kan påverka ett förhållande negativt. Man från början passade ihop och hade det bra, men så nöter problemen på var person och det kan nöta på förhållandet också. Jag ser inte detta som något konstigt. Det är kanske när sånt här uppstår som man ska prata och lyssna och fundera på vad det bero på. Är förhållandet bra i grunden eller är det helt enkelt ett dåligt förhållande? Är det alltid ett dåligt förhållande om det börjar nötas pga yttre faktorer, som till och med kan vara tillfälliga?
Ett barn är en stor omställning och jag tror faktiskt inte att det bara har med snedvriden jämställdhet att göra. Man kan inte bara skylla på det. Ett barn som dör är en stor omställning och sliter också på förhållandet, ändå hör jag ibland och läser för den delen att föräldrar anser att händelsen inte BARA har fört dem närmare varandra utan också tvärtom till en början innan de hittade tillbaka. Då funderar jag på, är förhållandet dåligt eller är det de yttre faktorerna som nöter på det som gör att det inte känns bra?
Jag tycker inte att någon av er har fel.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag kan säga att mitt förhållande har aldrig varit så dåligt som året efter vi skaffade barn, nu börjar sonen närma sig två och vi har kommit tillbaka till en lugnare punkt.
Att göra slut var aldrig långt borta, men vi kämpade på eftersom vi visste att vi hade en grundkärlek och ingen orkade heller göra slut. Idag är jag mycket nöjd över beslutet att fortsätta försöka, eftersom han är den jag vill leva med.
Nu hade vi lite extra grejer som gjorde det jobbigt, t.ex. det här att vi knappt sett varandra de senaste åren men vi har lärt oss hantera det bättre idag.
Jag kan säga att mitt förhållande har aldrig varit så dåligt som året efter vi skaffade barn, nu börjar sonen närma sig två och vi har kommit tillbaka till en lugnare punkt.
Att göra slut var aldrig långt borta, men vi kämpade på eftersom vi visste att vi hade en grundkärlek och ingen orkade heller göra slut. Idag är jag mycket nöjd över beslutet att fortsätta försöka, eftersom han är den jag vill leva med.
Nu hade vi lite extra grejer som gjorde det jobbigt, t.ex. det här att vi knappt sett varandra de senaste åren men vi har lärt oss hantera det bättre idag.
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Fast handen på hjärtat, varför jobbade inte du hårdare på att få förhållandet med dotterns far att fungera, om det nu är så enkelt som att bara jobba hårdare?
För övrigt, vem går in i ett förhållande utan att tro att det är med den rätta? Vem flyttar ihop för en begränsad tid? Vi har ett par exempel med långa trådar där förhållanden tagit slut, vem är ni att påstå att folk ger upp för lätt?
Fast handen på hjärtat, varför jobbade inte du hårdare på att få förhållandet med dotterns far att fungera, om det nu är så enkelt som att bara jobba hårdare?
För övrigt, vem går in i ett förhållande utan att tro att det är med den rätta? Vem flyttar ihop för en begränsad tid? Vi har ett par exempel med långa trådar där förhållanden tagit slut, vem är ni att påstå att folk ger upp för lätt?
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Jag påstår inte att alla ger upp för lätt eller att man måste vara ihop med samma hela livet.
Men om man tror att lösningen på alla problem är att byta ut honom mot en ny, ja då kan verkligheten bli tuff.
Livet är ingen räkmacka så varför skulle förhållandet vara det?
Därmed inte sagt att det är min partners fel utan tvärtom, för mig är det en fantastisk trygghet att veta att hans kärlek till mig är så stor att jag kan få ha en dålig period utan att bli lämnad. Jag måste inte vara en perfekt flickvän jämt, jag får vara askass ibland.
Jag påstår inte att alla ger upp för lätt eller att man måste vara ihop med samma hela livet.
Men om man tror att lösningen på alla problem är att byta ut honom mot en ny, ja då kan verkligheten bli tuff.
Livet är ingen räkmacka så varför skulle förhållandet vara det?
Därmed inte sagt att det är min partners fel utan tvärtom, för mig är det en fantastisk trygghet att veta att hans kärlek till mig är så stor att jag kan få ha en dålig period utan att bli lämnad. Jag måste inte vara en perfekt flickvän jämt, jag får vara askass ibland.
R
Raderad medlem 6459
Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?
Alla mår vi väl dåligt till och från - det är ju sånt som händer. Jag blev sambo i september och var pga olika skäl genomdeppig hela hösten. Min sambo pysslade och fixade och tog hand om mig och var helt otroligt fantastisk. Inte för att "investera i förhållandet", inte för "att jobba på förhållandet", inte för att "man faktiskt kan bli ensam om man dumpar någon", inte för att "man ska inte förvänta sig att den andra är perfekt" utan för att han älskar mig och vill vara med mig. Även om jag i två månaders tid behöver bli ompysslad är jag fortfarande "perfekt" i hans värld - för den jag är. Däremot kan jag säga att han gladeligen får dumpa mig om han inte längre känner att han älskar mig och vill vara med mig. Om han känner att det inte är roligt längre, det ger ingenting, han känner ingenting. Och då får han gärna dumpa på - oavsett mitt mående just då.
Mitt resonemang är jäkligt enkelt: den som vill avsluta har liksom all rätt att göra det, jag skulle aldrig lägga mig något sådant. Skulle min sambo dumpa mig för att jag är deppig i en månad så är det väl jättebra, då hade det ju tagit slut för eller senare, ingen kan vara på topp jämt.
Fast jag känner att du verkligen inte verkar ha förstått hur någon i tråden menar... Alltså, ingen argumenterar väl för att man ska dumpa vid första sign of weakness?
Alla mår vi väl dåligt till och från - det är ju sånt som händer. Jag blev sambo i september och var pga olika skäl genomdeppig hela hösten. Min sambo pysslade och fixade och tog hand om mig och var helt otroligt fantastisk. Inte för att "investera i förhållandet", inte för "att jobba på förhållandet", inte för att "man faktiskt kan bli ensam om man dumpar någon", inte för att "man ska inte förvänta sig att den andra är perfekt" utan för att han älskar mig och vill vara med mig. Även om jag i två månaders tid behöver bli ompysslad är jag fortfarande "perfekt" i hans värld - för den jag är. Däremot kan jag säga att han gladeligen får dumpa mig om han inte längre känner att han älskar mig och vill vara med mig. Om han känner att det inte är roligt längre, det ger ingenting, han känner ingenting. Och då får han gärna dumpa på - oavsett mitt mående just då.Mitt resonemang är jäkligt enkelt: den som vill avsluta har liksom all rätt att göra det, jag skulle aldrig lägga mig något sådant. Skulle min sambo dumpa mig för att jag är deppig i en månad så är det väl jättebra, då hade det ju tagit slut för eller senare, ingen kan vara på topp jämt.
Liknande trådar
Kropp & Själ
Kanske ger jag mig ut på farligt vatten nu, men, då får det väl vara så, då.
Jag har en längre tid varit sjukskriven på grund av...
- Raderad medlem 147980
- Allmänt
Senast: Squie
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Populära hästen ska avlivas: ”Obegripligt”
- Hästnyheter En kollega berättade att när hon var gravid (förra året) frågade hon sin barnmorska om hon borde ta RS-vaccinet. Men BM fick inte svara...
- Lingon
- Svar: 62
- Visningar: 2 639
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Fästa gummimatta på frambom i transport?- Träning Jag tänkte att tipset grundade sig i att mattan tog emot när hästen tog fram benet för att skrapa på ett tungt och dämpande sätt!
- the_connemara
- Svar: 10
- Visningar: 275
- Träning
