Ger folk i förhållande upp för lätt?

[tanten]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Valet mellan att leva ensam och att leva i dålig relation borde väl vara självklart?

Ja, det kan man tycka.

Dvs om livet som ensam självklart är bättre. Det handlar om en sorts bokföring. Väga plus och minus mot varann.

För min del är det så. Mitt liv som ensam är bättre. Däremot är jag inte övertygad om att det inte hade gått att reparera om vi båda klarat av det. Antalet minus som ensam är stort, men antalet var ännu större i det förhållande jag lämnade.

 

[Mistimed]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Nu förstår inte jag dig alls, vaddå vad man ger upp? Har man varit tillsammans i 2-3 år har man väl ändå en liten grund? Måste det finnas hus och barn för att du ska känna att man ger upp något om man avslutar ett förhållande? Man kanske ändå bor tillsammans, spenderat mycket tid med varandra, har många underbara minnen tillsammans, skapat en trygghet och en framtidsplan tillsammans? Är inte det saker man ger upp?

 

[Mistimed]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Jag håller med dig! Ingen ska stanna i ett förhållande som är dåligt, där man inte mår bra.
Men samtidigt får man lite känslan av att vissa gör slut för minsta motgång i förhållandet. Och det där med att "kärleken tog slut" - OM man verkligen ändå tycker om varandra och trivs med varandra så kan det absolut vara värt att försöka hitta tillbaka till det som en gång varit! Att vänta ut dödläget innan man gör slag i saken.

Dr.Phil nämnde en gång för flera år sedan, att han träffat ett par som varit gifta i 60 år. Han frågade dem om receptet för ett så långt förhållande och svaret var "we never fell out of love at the same time"... Jag tror det kan ligga en hel del i det, att man har sina svackor då och då men att det ger sig om man bara kan ha is i magen och ge det lite tid. Och att partnern samtidigt kan vara lite lyhörd och inte "tränga sig på" om man är lite låg av någon anledning.

Haha, EXAKT! Det gamla paret använde bara en mening och uttryckte det mycket bättre än jag i alla fall.

 

[Petruska]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Nu förstår inte jag dig alls, vaddå vad man ger upp? Har man varit tillsammans i 2-3 år har man väl ändå en liten grund?

Jag skulle inte säga "ge upp hela förhållandet" ens om det gällde ett par som varit gifta i 40 år och hade hus, sommarstuga, båt, fem barn och 18 barnbarn. Men du använde uttrycket.

Vad menar du med "grund"? Hur kan ett förhållande som man inte vill vara kvar i vara en grund för något som helst?

Att påstå att man ger upp minnena - jag fattar inte vad du menar. Dem kommer man väl ihåg även efter separationen? Minnen är ju inte "gemensamma", man har ju varsin hjärna.

 

[Petruska]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Dr.Phil nämnde en gång för flera år sedan, att han träffat ett par som varit gifta i 60 år. Han frågade dem om receptet för ett så långt förhållande och svaret var "we never fell out of love at the same time"...

Men om båda nu råkar bli lite okära samtidigt, vad ska man göra då? Det där så kallade rådet bygger ju på att man styr sina känslosvängningar.

 

[escodobe]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Tycker inte det är oseriöst att göra slut om man är i ett dåligt förhållande? Tycker inte nån ska stanna i ett dåligt förhållande.
Men jag upplever att många/vissa gör slut för minsta småsak eller för att blotta namnet på partnern inte får det att pirra till i magen längre. Känns naivt att tro man ska hitta ett förhållande där allt är en dans på rosor konstant och där båda är nykära för alltid, fast det kanske händer?

Rent personligen är jag tacksam att jag INTE behöver vara nykär för alltid. Det låter skitjobbigt
Däremot tycker jag om förhållanden som får mig och min partner att må bra. Vi tycker om varandra och har kul ihop. Sen är han dessutom sexig, snygg och en hjärna som är fantastisk.
Våra liv berikar varandra!

Jag tror som Migo och Mabuse att folk faktiskt inte gör slut "för minsta lilla" och om de nu gör det så är det nog inte "minsta lilla" som är problemet. Vill någon frisk person vara ihop med någon som inte vill vara med den?

 

[mandalaki]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Men jag upplever att många/vissa gör slut för minsta småsak eller för att blotta namnet på partnern inte får det att pirra till i magen längre.

Då tvivlar jag starkt på att det du upplever är verkligt. Att separera är jobbigt för de allra flesta människor, om inte känslomässigt så åtminstone praktiskt. Det är lättare att stanna än att gå.

 

[escodobe]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Nu förstår inte jag dig alls, vaddå vad man ger upp? Har man varit tillsammans i 2-3 år har man väl ändå en liten grund? Måste det finnas hus och barn för att du ska känna att man ger upp något om man avslutar ett förhållande? Man kanske ändå bor tillsammans, spenderat mycket tid med varandra, har många underbara minnen tillsammans, skapat en trygghet och en framtidsplan tillsammans? Är inte det saker man ger upp?

Varför skulle man ge upp sin historia tillsammans för att man vill gå vidare isär? Jag har en massa minnen kvar och har bott ihop med mina ex och trivts med de dem(Förutom orsakerna till att vi gjort slut) men det som har varit blir inte förstört för att vi inte fortsätter i framtiden.

Tvärtom!

Det som förstört mest har varit den gången jag inte gick när jag borde utan försökte få det att funka. Då hade vi hus, djur och hade varit ihop länge.

Jag älskar mina ex, de är jättebra personer även om vi inte är ihop.
Härom dagen träffade jag en av dem och hans nyfödda barn, det hade inte hänt om vi fortsatt. Inte hade jag träffat hans nya heller då.
Jag och sambon skojar om att dom är som ett kombipack, dom är bra var för sig men dom två ihop blir på något vis ännu roligare!

 

[Pontevecchio]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Gud så bra skrivet!

ser många som verkar tänka " nej nu var du inte felfri så då ska jag hitta en felfri" utan att ens reflektera över om de själva är felfria.

Många verkar också tro att en separation obönhörligen betyder att det står en prins och väntar runt hörnet " för det förtjänar jag".
Och singlarna är hopplösa "jo du verkar bra men jag tror att jag kan hitta nåt ännu bättre.." och undrar de varför de är singlar for ever.
reality check folks!

 

[skiesabove]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Gud så bra skrivet!

ser många som verkar tänka " nej nu var du inte felfri så då ska jag hitta en felfri" utan att ens reflektera över om de själva är felfria.

Många verkar också tro att en separation obönhörligen betyder att det står en prins och väntar runt hörnet " för det förtjänar jag".
Och singlarna är hopplösa "jo du verkar bra men jag tror att jag kan hitta nåt ännu bättre.." och undrar de varför de är singlar for ever.
reality check folks!

Exakt.
Seriemonogamister i jakt på den perfekta prinsen (eller grodan som dom kan pussa till en prins), utan att inse att man själv måste hitta sin inre prins/prinsessa först :P.

Det känns som att en del är mycket bättre på att fundera över sin relation och kommunikation med hästen, än till sin mänskliga partner .

 

[skiesabove]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Då tvivlar jag starkt på att det du upplever är verkligt. Att separera är jobbigt för de allra flesta människor, om inte känslomässigt så åtminstone praktiskt. Det är lättare att stanna än att gå.

Jag upplever samma sak som CaisaLundblad, att folk tycker att det är för lätt att gå. Trots att dom gift sig och skaffat hus. Bara ger upp, skiljer sig och skaffar en ny på direkten. För mig är det ofattbart respektlöst, då borde man inte gift sig från första början. Och börjar förhållandet knaka i fogarna, så måste man ju jobba med det!

Visst ska man göra slut om man har ett *dåligt* förhållande, men man ska inte ge sig in i ett förhållande (och absolut inte gifta sig!) om man inte är beredd på att det kan behövas mycket arbete för att man ska få en trivsam samvaro. Man ska inte ge sig in i ett seriöst förhållande om man inte tror på att den personen är värd att göra vissa uppoffringar, kompromisser och attitydförändringar för.

Jag tror på att kärlek måste vårdas. Struntar man i den så vissnar den, precis som krukväxter....

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

ser många som verkar tänka " nej nu var du inte felfri så då ska jag hitta en felfri" utan att ens reflektera över om de själva är felfria.

Många verkar också tro att en separation obönhörligen betyder att det står en prins och väntar runt hörnet " för det förtjänar jag".
Och singlarna är hopplösa "jo du verkar bra men jag tror att jag kan hitta nåt ännu bättre.." och undrar de varför de är singlar for ever.
reality check folks!

Jag tror inte att folk generellt letar felfria människor, jag känner inte någon som gör det i alla fall, utan att man letar efter en person som får en att känna på rätt sätt. Skulle min sambo beskriva relationer som du gör skulle jag freaka ur totalt - snacka om att argumentera för att nöja sig Jag är LÅNGT hellre singel än med någon som tänker "äsch, lämnar jag henne kanske jag blir ensam hela livet och det vore ju trist. Hon är ju inte så illa ändå". Och likaså är jag långt hellre ensam än med någon som jag inte har den där fantastiska känslan för. Den som jag tycker är obeskrivligt smart och rar och generös och rolig som får mig att skratta, som jag kan diskutera med, som jag har fantastiskt sex med, som får mig att känna mig lika fantastisk som jag tycker att han är. Nån av punkterna kan få svikta lite till och från men på det stora hela är det så jag vill ha det. Jag nöjer mig inte med mindre. Inte heller vill jag vara med någon som inte känner så för mig, som ser mig som ett form av säkert skydd mot ensamhet men går runt och stör sig på mig och mina egenheter.

Om det innebär att jag blir singel länge om det tar slut med min kille - so be it. Och varför behöver någon ha någon åsikt om det?

KL

I övrigt är denna tråd som alla andra - folk argumenterar för att "jobba på förhållandet" och jag fattar inte grejen. Nån annan säger att folk gör slut för "småsaker" - men vad är alternativet? Om min sambo gör slut med mig för att ja, inte fan vet jag vad en sån småsak är?, säg att jag inte alltid diskar efter mig på en gång. Jamen, fine, dumpa på då! Om våra bra grejer inte, för honom, överstiger det faktum att jag slarvat med disken så fine by me, dumpa på. Då var ju uppenbarligen inte vår relation så stark och fin och bra som jag trodde. Han var beredd att avsluta den på grund av en, i mitt tycke, bagatell - uppenbart har vi olika syn på vårt förhållandes värde.

Jag tror dock inte att det är särskilt vanligt. Generellt tycker jag att folk fan ALDRIG gör slut. År ut och år in sitter de i relationer som jag inte förstår att de får nåt ut av - bråk och klagomål och problem bara. Och prata prata prata om problemen samt jobba jobba jobba för att lösa det. Trots att kärleken verkar ha försvunnit ur skiten för flera år sedan.

Folk får göra som de vill men jag tror absolut att de kommer ångra sig i framtiden.

 

[Skjøldur]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

-Den som skrev artikeln jag läste, letade efter orsaker till att kvinnor i 20 % av fallen är den som först ville separera. Hon och några andra kloka hade gjort en neutral enkät som man gav till ett stort antal par som flyttade isär. Det jag skrev var vad hon kommit fram till efter att ha sammanfattat och eftersom jag tänkte att - det verkar ju stämma så klippte jag ur den! Kvinnor och män är inte riktigt lika - det är inte bara kropparna som är olika. Men det behöver självklart inte betyda att alla kvinnor resonerar sådär och att inga män gör det! Finns till ex killar som är känsliga för ord också och kvinnor som inte är det...

För övrigt så har vi alla svagheter och dessutom själsliga sår - mer eller mindre. I ett förhållande så upptäcker man vilka som ens partner har. Om inte annat så kommer det fram då man hamnar i en livskris. Att vara tålmodig och ödmjuk mot honom då får kärleken att växa. Då blir han trygg och troligen får du tillbaks din "kärleksinsats" senare... Trygga människor är det ont om i det här samhället. Blir så många krångliga runt-om relationer också då par går isär. Vilka ska man egentligen bjuda till födelsedagskalaset? Är det några som inte tål varandra? Och så finns det en hel del ledsna människor som haft del i barns liv fast dom inte varit släkt. X-ets barn sedan tidigare förhållanden, dom som varit extra mor eller farföräldrar till de barnen o s v. Det är en förlust för barnen att förlora kontakten med dom än om barnet tycks verkar glömma rätt fort.

 

[mandalaki]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Nån av punkterna kan få svikta lite till och från men på det stora hela är det så jag vill ha det. Jag nöjer mig inte med mindre. Inte heller vill jag vara med någon som inte känner så för mig, som ser mig som ett form av säkert skydd mot ensamhet men går runt och stör sig på mig och mina egenheter.

ORD!

 

[ameo]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Men om båda nu råkar bli lite okära samtidigt, vad ska man göra då? Det där så kallade rådet bygger ju på att man styr sina känslosvängningar.

Tja, antingen väljer man att fortsätta leva tillsammans med vänskap som bas (och kanske hoppas att det ska förändras) eller också, om man är överens om det, så delar man på sig.

 

[Elisha]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Generellt tycker jag snarast att folk håller ihop för länge än för kort tid. Att göra slut är inget misslyckande och du får ingen medalj för att stannat i ett kärlekslöst och tråkigt förhållande hela ditt liv.

Instämmer till fullo!

 

[ameo]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Fast "kärlekslöst och tråkigt" är väl ändå en ytterlighet. Det finns många gråzoner i skalan... Man kan ha ett bra liv ihop även om man inte är huvudlöst förälskade hela tiden.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Det finns även massa människor som ÄR fast i kärlekslösa och trista relationer. Som vill ha mer känsla, mer förståelse, mer kul tillsammans, mer passion än vad de har.

 

[AgentCarter]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Jag tycker nästan att antingen är man ihop i evigheter trots dåligt förhållande, eller då är det helt tvärt om att man hela tiden letar efter det nya bättre.

 

[Pontevecchio]

Sv: Ger folk i förhållande upp för lätt?

Jag är också mycket hellre själv än i ett dåligt förhållande.
Därav är jag nu i mitt första långa förhållande, det startade när jag var 27.
Jag väntade hellre på nåt bra än ta första bästa.

Det känns som att det finns två sidor?
dels ska man inte nöja sig utan hitta "den rätte".
Men samtidigt måste man vara realistisk, det kommer inte vara rosenrött och den andra (liksom dig själv) kommer inte vara felfri varje dag.
Jag har lärt mig MASSOR om mig själv i förhållandet och kan nu förstå att det kanske inte alltid var killen innan som var komplicerad eller krånglig.

Det blir så mycket stolthet ibland, "jag tänker inte säga att jag blir ledsen utan bättre att gå och slippa det jobbiga". Bara det att så många separerar när de får barn "det var jobbigt". ja va fan trodde du?