Förlovning.

[Narcissa]

Vad är det som är så hemskt med traditionen?

 

[Narcissa]

Förresten, Narcissa, sorry för lite trådkap och OT!

Det är lugnt. Kul att höra hur andra tänker.

 

[Brandgul]

Hur gjorde ni med ringar mm?

Det är kanske inte detta du frågar. Men! Jag köpte förlovningsring och vigselring samtidigt för att de skulle passa ihop perfekt. Det är inte så snyggt om ena ringen tex har mycket större yttre omkrets.

 

[Petruska]

Det går ju att gå till kommunhuset en lunch och få det överstökat liksom, om man vill. Det går att göra hur enkelt som helst.

Ja, jag vet. Jag gjorde ju det. På lunchen iförd vardagskläder, och gick tillbaka till jobbet sen efter lunchen (fikat) som vanligt.

Jag upplever VERKLIGEN inte att det var/är mot normen! Tvärtom, det var/är en extrem anpassning till norm, inget annat, framtvingad av att norm och lag i det här fallet är så samstämmiga. Jag överväger skilsmässa utan att göra slut rätt regelbundet, men då får jag trygghetsproblemen på halsen igen.

 

[ThomasM]

Mitt frieri ses på avataren och kom t.o.m. i ett nummer av Häst & Ryttare. Hade planerat någon vecka i förväg med att kontakta Askims Fältrittklibb som min (då sambo) skulle tävla på. De hjälpte mig med att hon fick sista startnumret och mycket runtomkring, tack!
Detta var enda tävlingen på gräs det året och då vi var iväg de flesta helger var denna perfekt!
Hade förbeställt blombukett till sekretariatet, övertalat mina föräldrar att komma och titta (ovetandes om frieriet) ,gömt kostymen under hästpackningen och arrangerat så domaren skulle be sambon komma fram till domartornet efter avslutad ritt. Går in, ner på knä och frågar =).


Riktiga ringar inköptes kort därefter (ringen vid frieriet var i plast och inköpt på Ica Maxi).
Sen hårdpluggades gitermålsalternativ, bröllopsmässor besöktes i mer utsträckning en bio kändes det som.

Giftermål borgerligt ca ett år senare, utomhus vid en liten sjö med perfekt väder (allt utom en vigselförrättare som nog hade glömt bort dag och blev efter påringning 20min sen).

Mycket blandat tradition men viktigast av allt de egna idéerna och tankarna!

Två av de bästa dagarna och skulle lätt göra om det (självklart med samma tjej!)

 

[Breaktown]

Min man friade en regnig måndag hemma på vardagsrumsgolvet

Han hade haft det planerat hur han skulle göra det under helgen men av olika anledningar gick det inte alls som han tänkt sig. Så då tänkte han ta med mig på promenad med picknick på måndagen. Men då var det skyfall. Men picknick på vardagsrumsgolvet gick alldeles utmärkt vill jag lova

Han hade själv köpt ring och jag älskar den! Jag har aldrig haft några preferenser om vilken sorts ring jag vill ha så det gjorde det väl både lätt och svårt för honom.

Sen hade vi väl vad folk skulle kalla ett traditionellt kyrkbröllop med efterföljande fest. Nu har vi varit gifta i ett år och jag känner mig varken förlegad eller som att jag är fast i någon roll. Trots att för mig är äktenskap just vad man säger till varandra i kyrkan. Inte något juridiskt avtal man skriver på av praktiska skäl. (Även om det såklart är en viktig praktisk del av äktenskapet).

 

[Elisha]

Då det snart är dags för mig och sambon att förlova oss vill jag gärna höra om era förlovningar.
Vem frågade? Var skedde det? Hur lång tid efter gifte ni er/planerar att gifta er?
Hur gjorde ni med ringar mm?

Killen friade en solig försommardag nu i maj på stranden, då hade vi varit tillsammans i drygt 3 månader. Vi gifter oss nu i Augusti.

 

[glittra]

Förlovning för mig betyder att man kommer överens om att gifta sig, vilket man ju måste göra för att kunna gifta sig. Om min partner knäböjde och kuppade mig med en ring, skulle jag göra slut på stört, chockad över att ha misstagit mig till den grad.

Jag hade nog inte gjort slut, men hade absolut inte kunnat hålla mig allvarlig plus undrat om min partner fått feber/slagit i huvudet.

Svar till TS:
Vi hade pratat om att gifta oss (pga juridiska skäl, gemensamt ägt boende), men inte kunnat besluta oss om när. Sedan började vi planera en resa till Sydamerika och då frågade jag om vi inte skulle gifta oss innan eftersom vi redan hade planerat den bästa bröllopsresan vi kunde tänka oss.

Vi gifte oss i Stadshuset och var totalt 13 personer som var med och sedan gick och åt efteråt. Vi har ringar (fast makens ring köpte vi nästan ett år efter att vi hade gift oss) och jag min drömklänning på vigseln. Ett halvår efter vigseln hade vi en stor fest i samband med att vi också fyllde år och däremellan hann vi med den bästa resa vi någonsin åkt på!

Så vi hade ingen traditionell förlovning (och inget traditionellt bröllop heller) och det passade oss utmärkt. Vi valde att lägga våra pengar på resan istället.

 

[Sunshine]

Förlovning för mig betyder att man kommer överens om att gifta sig, vilket man ju måste göra för att kunna gifta sig. Om min partner knäböjde och kuppade mig med en ring, skulle jag göra slut på stört, chockad över att ha misstagit mig till den grad.

Fast man kan ju saga nej, eller att man behover tanka pa det?? Inte sa svart tycker jag.

Min man friade precis pa det satt som hade fatt dig att springa at andra hallet. Ungefar ett ar efter att vi traffades (hade kopt hus ihop vid det laget) sa friade han under en semester pa Irland, vid kanten pa en valdigt vacker sjo. Med ring och allt. Fast han gick inte ner pa kna for det osregnade... och ringen var for stor... Men det var helt ovantat och darmed extra romantiskt och for mig var det ingen tvekan, jag visste ju att det var honom jag ville leva med. Han hade garanterat inte genomfort det om han inte varit valdigt saker pa detsamma - det ar ju inte sa kul att fa nobben.

Vi gifte oss ett knappt ar senare. Det var 2002 :-)

 

[Laa]

Får jag fråga varför vissa av er förlovar er men kanske gifter er flera år senare om ni gifter er alls?
För mig betyder förlovning giftermål inom ett år.

Och för mig betyder det "bara" ett löfte om giftemål i framtiden Vi såg det som en markering att vi båda var beredda att satsa på varandra och vårt förhållande, att det var "vi" helt enkelt. Att det sedan inte blivit något bröllop har diverse skäl: olika åsikter om hur det ska gå till är väl den främsta, men ekonomin spelar in, och vi har ingen "yttre tvingande faktor" som gör att vi "måste" gifta oss än, så det lär nog dröja ett tag till

 

[Raderad medlem 6459]

Fast man kan ju saga nej, eller att man behover tanka pa det?? Inte sa svart tycker jag.

Skulle min sambo gå ner på knä och fria skulle jag göra slut, helt ärligt talat. Eller tro att han gud förbjude var döende eller nåt, eller galen. Han skulle inte vara den jag blev kär i och valt att leva med om han gjorde något sådant och han skulle dessutom på alla sätt och vis glömt bort vem jag är och vem han valt att leva med.

Kort sagt: Ett frieri från honom skulle göra mig väldigt olycklig.

 

[Beckie]

Då det snart är dags för mig och sambon att förlova oss vill jag gärna höra om era förlovningar.
Vem frågade? Var skedde det? Hur lång tid efter gifte ni er/planerar att gifta er?
Hur gjorde ni med ringar mm?

Jag friade till min sambo för nästan exakt två veckor sedan. Min sambo hade ingen aning om vad som skulle ske så jag fixade ringar hos guldsmeden i hemlighet. Dock hade jag inte hans ringstorlek så jag beställde endast min ring först, ville nämligen ha ringen när jag friade.

Vi är inte särskilt romantiska av oss men älskar våra katter och är rätt töntiga när vi är tillsammans () så jag valde att fästa ringen på en av katterna tillsammans med en lapp där det stod: "Husse, vill du gifta dig med Matte?". Sambon blev alldeles mållös och tagen på sängen men han blev också väldigt väldigt glad. Vi firade med lite bubbel på altanen (lyckligtvis var vädret helt ok ). Detta skedde en helt vanlig onsdag när sambon kommit hem från jobbet.

Vi har egentligen inte pratat om giftermål och jag har i början av vårat förhållande varit väldigt negativt inställd till bröllop. Dock har jag ändrat min inställning ju mer tiden gått och jag vill ju verkligen spendera resten av mitt liv i min sambos närvaro. Därför tycker jag det var kul att överraska honom på detta viset just eftersom jag visste att han skulle bli himla glad och för att han inte hade den blekaste aning . Hans ring beställde vi dagen efter frieriet och han valde samma modell som min - en enkel slät guldring.

Vi har redan börjat planera bröllopet så smått och siktar på att gifta oss i juni nästa sommar .

 

[Modest]

Skulle min sambo gå ner på knä och fria skulle jag göra slut, helt ärligt talat. Eller tro att han gud förbjude var döende eller nåt, eller galen. Han skulle inte vara den jag blev kär i och valt att leva med om han gjorde något sådant och han skulle dessutom på alla sätt och vis glömt bort vem jag är och vem han valt att leva med.

Kort sagt: Ett frieri från honom skulle göra mig väldigt olycklig.

Här måste jag få fråga, vore jättesnällt om du/ni ville förklara hur ni tänker..?
Jag har lärt mig så mycket om feminism och jämställdhet av att läsa bl a dina inlägg här på buke, men detta förstår jag inte riktigt. Jag ser frieri som en inbjudan - en förfrågan om man vill dela resten av livet tillsammans (oavsett om det är en man eller kvinna som friar) - vad är det som är så pass respektlöst med det att du skulle göra slut med din karl om han skulle fria?

 

[Raderad medlem 6459]

Här måste jag få fråga, vore jättesnällt om du/ni ville förklara hur ni tänker..?
Jag har lärt mig så mycket om feminism och jämställdhet av att läsa bl a dina inlägg här på buke, men detta förstår jag inte riktigt. Jag ser frieri som en inbjudan - en förfrågan om man vill dela resten av livet tillsammans (oavsett om det är en man eller kvinna som friar) - vad är det som är så pass respektlöst med det att du skulle göra slut med din karl om han skulle fria?

Ah, missförstånd - det är inte för att det skulle vara respektlöst jag känner så. Utan att totalt vända ut och in på min sambo här kan jag bara säga: det ÄR inte min sambo och därför känner jag som jag gör. Skulle han göra något sådant skulle jag känna att jag inte känner honom, inte bara för att han vet att jag inte vill ha något sådant men även för att det skulle ha hänt något med honom som förändrat honom helt fundamentalt.

Jag vill inte att någon ska gå ner på knä och fria till mig. För mig är det inte romantiskt, bara förlegat och märkligt. Jag vill inte vara den som ska sitta och vänta och hoppas på att min sambo ÄNTLIGEN ska fria till mig, jag vill att om vi gifter oss så gör vi det för att vi tillsammans valt det. Och jag vet att många säger att de först bestämt det tillsammans men man ser i massa trådar här hur tjejer talar om hur de vill gifta sig, och han vet ju det, jag har hintat massor etc etc så nu hoppas de att det blir av snart. Det ÄR inte jag. Varför skulle jag sitta hemma och hoppas och vänta på att nåt sånt skulle hända? Det finns liksom inte på kartan. Och alla historier om vackra frierier på knä förstärker ju bara det där - fler tjejer läser och hoppas att deras sambos ska göra samma sak och så sitter de där och väntar liksom. Kanske ovetandes, men ändå.

Dessutom vill jag inte vara med någon som tvunget VILL gifta sig heller, nån som ser det som något jätteviktigt och nödvändigt. Och jag tänker att frieri på knä hänger ihop med att tycka att äktenskap och traditioner är viktiga och fina.

Vet inte om jag kan förklara så mycket bättre tyvärr, vill inte skriva för ingående om min sambo som person eftersom han inte är här och kan förklara hur han tänker. Men såhär tänker jag i alla fall .

 

[Petruska]

Här måste jag få fråga, vore jättesnällt om du/ni ville förklara hur ni tänker..?

För mig handlar det om en massa saker.

Dels om hur jag vill leva/göra/skapa de relationer jag ingår i. Jag vill ha delaktighet. Att den andra arrangerar ett frieri, innefattar inte delaktighet för mig. Det vore att skapa en scen, en bild av hur ett förhållande vid ett visst läge ska utformas, och då kan jag inte se att det handlar om min partner och mig längre, utan om något annat. Egentligen oklart vad.

Och det vore att kasta in mig i en roll i hans livsplan, som jag inte har fått vara med att utveckla - han friar, och där står jag. Om frågan är viktig, tycker jag inte att det är schysst att kasta fram den på det sättet. Om den är oviktig, verkar ju hela spektaklet helknäppt, så det fr vi ju anta att den inte är.

I linje med det ser jag inte heller ett förhållande som något som ska följa ett visst mönster, där olika steg ska klaras av. Jag vill att det är partner och jag som relaterar till varandra, utan karta, så att säga, utan det där mönstret, alltså.

Sen har ju hela mönstret för hur förlovning, frieri, bröllop och äktenskap vuxit fram länge och på sätt som inte på något vis har handlat om jämbördighet mellan parterna/könen, som jag ser det. Jag har helt enkelt ingen lust att fortsätta på den historien, jag vill inte ha mer än jag måste av det arvet (precis som med föråldrad människosyn/kvinnosyn i alla andra sammanhang).

Så som jag er på relationer, vill jag egentligen inte heller manifestera mig och partner som något slags "officiell enhet". Jag vill att vi är två individer, individen är samhällets minsta beståndsdel enligt min mening, inte paret eller familjen. Par och familjer består av individer.

Jag kan inte heller se förlovning/bröllop som ett sätt att "visa att vi tänker satsa på att hålla ihop", för jag tänker inte så om förhållanden. Jag satsar inte på att hålla ihop med min partner. Jag delar så mycket jag vill dela med honom så länge jag har lust med det, varken mer eller mindre.

Sen vill jag heller inte ge löften om "trohet" - och än mindre löften om "tills döden skiljer oss åt". Det går dock att undvika vid borgerlig vigsel.

 

[Muninn]

Och nu får jag väl meddela att det blir bröllop i vinter
Vi kom på det i en sms konversation nu när jsg hade tråkigt på jobbet. Så imorgon ska vi kolla klänning på beyond retro, och planera.
Så kan man också göra!

 

[Modest]

@niphredil & @Petruska

Aha, då är jag mer med på hur ni menar - om jag förstår det rätt handlar det om bl a delaktighet i beslutet om ev. giftemål. Är helt med på den punkten, som det var 100 år tillbaka var det väl snarare mannen som kom överens med kvinnans familj - dvs. ännu mindre delaktighet än ett "klassiskt frieri" i dagens bemärkelse. Tack för uttömmande svar!

 

[Semlan]

Jag friade till min sambo på hans födelsedag den 1 juli.
Säger som sjöhäxan Ursula: vill man ha nåt gjort får man göra det själv.
(Plus att jag inte vill sitta och vänta och hoppas att han kan läsa tankar)

Den som har sett Sunes Sommar vet att det i slutet av filmen förekom en snusdosa med spegelglas i locket, men istället för ett par örhängen låg i vårt fall en Fantomenring på en bädd av bomull (helt omöjligt att hitta en gubbnäsduk nuförtiden!) och en halvmåneklippt papperslapp där det stod "Älskling, vill du bli min?"
Jäklar vad nervös jag var innan! Men han sa ja.

Bakgrunden till detta är att han tidigare skämtat om att om han någonsin skulle förlova sig skulle det vara med Fantomenringar.
Första gången det hände var det nog två-tre år sen, och sen på en parmiddag tidigare i år, och jag tyckte det var ett ypperligt sätt att avdramatisera det hela men ändå mena allvar, plus att det var lurigt med storlek, modell och materialval.

 

[Nikkis]

Då det snart är dags för mig och sambon att förlova oss vill jag gärna höra om era förlovningar.
Vem frågade? Var skedde det? Hur lång tid efter gifte ni er/planerar att gifta er?
Hur gjorde ni med ringar mm?

Han gjorde det när vi gjorde en liten resa till Polen över julen ihop med mina föräldrar.
Han var väldigt angelägen om att åka upp till utkiksplatsen på Kulturpalatset i Warszawa, vilket vi gjorde en dag bara vi två.
När jag sedan vände mig om efter att ha kollat ut i ett av hörnen så stod han ner på knä med en ask i handen.

Där i var den ring jag kärat ner mig i några månader tidigare och ständigt gick och smygkollade på när man gick förbi den guldaffären. Till slut så testade jag den ihop med en tjejkompis en gång och blev desto mer säker på att det var MIN ring och tänkte att "en dag såå..."
Men en dag var den plötsligt såld, blev så förbannat besviken för tänkte ju inte att en så dyr ring (över 20') skulle säljas i första taget, att han skulle ha köpt den misstänkte jag aldrig för vi hade ju inte direkt pratat om förlovning mer än att han visste om att jag var en hopplös romantiker och redo för det, samt att ringen var dyr.

Månaderna gick och jag ältade den där ringen för mig själv, kunde väl pipa till lite tyst och besviket om den när man kollade ringar ihop med ett kompispar som skulle förlova sig. Ingen ring var som den ringen liksom.

Men i själva verket så hade han gått och köpt den, förminskat den till min storlek och gått ner på knä när jag minst anade det. Tydligen så hade han frågat min pappa om lov innan vi flög iväg, så han visste han också! Men inte mamma, för hon hade aldrig kunnat hålla sig från att råka försäga sig.

Vi har inga direkta planer på äktenskap just nu, utan om ett par år eller liknande när vi känner att ekonomin finns. Vi vill (och behöver) köpa ny bil och vi vill även resa lite nu, så då prioriterar vi det.
Och hey, vi har ju endast varit förlovade i drygt 7 månader.

 

[Raderad medlem 6459]

Tydligen så hade han frågat min pappa om lov innan vi flög iväg, så han visste han också!

Störde det dig inte alls? Jag skulle tuppa av om min sambo frågade min pappa om lov om något gällande mig.