Förlovning.

[Andromedae]

Han friade (fast jag visste om att det skulle ske). Jag hade fått välja ut min ring innan. Vi åt middag på en restaurang och mellan huvud- och efterrätt gick vi ut för att röka. På den regnvåta göteborgsgatan faller min karl på knä och ställer frågan Inte på något sätt extravagant, men mysigt.

Vi förlovade oss 4 februari 2011 och gifte oss 9 juni 2012.

 

[Björk]

Får jag fråga varför vissa av er förlovar er men kanske gifter er flera år senare om ni gifter er alls?
För mig betyder förlovning giftermål inom ett år.

För att förlovning inte betyder giftermål inom ett år för mig/oss. Enkelt!

Jag ser förlovning som en sak och giftermål som en annan. Två separata händelser som kan höra ihop, men även inte. Precis som en del sagt; varför egentligen förlova sig alls om man ska gifta sig; man kan låta bli den delen.
Vår förlovning (och även min första, som inte resulterade i giftermål) ser jag som en romantisk gest, ett slags känslomässigt "bevis" på att vi för varandra bekräftar vår relation och att vi vill att den ska fortsätta. Giftermålet ser jag likadant, men där kommer även de juridiska aspekterna in; speciellt för oss som har gemensamma barn. Utan barnen kanske vi "nöjt oss" med enbart förlovningen som mer är något mellan oss själva och inte inkluderar de juridiska aspekterna.

 

[Tassetass]

Vi gifte oss efter 10 år och 2 barn senare; lite mer av praktiska/juridiska orsaker.

Det där är en stor anledning till att jag vill gifta mig. Det är rent av så att jag sagt - och sambon håller med - att jag inte tänker skaffa barn om vi inte är gifta när barnet föds, just för att det blir ett sånt elände om det skulle hända någon av oss någonting och vi "bara" är sambos. Förlegade jävla lagstiftning...

 

[Andromedae]

Jag har förresten en vigselring och en förlovningsring, men använder i dagsläget bara vigselringen. Under graviditeten blev jag så sjukt uppsvälld att det inte gick att använda ringar överhuvudtaget. När jag sedan kunde ha på dem igen har min hud börjat reagera på något skit i förlovningsringen (den har låg guldhalt men snygga smaragder ), så den behöver roderas igen eller vad det nu heter.

Att det gick mer än ett år från förlovning till vigsel för vår del är för att jag ville ha ett sommarbröllop och att vi tyckte att det blev för tight att gifta oss redan samma sommar.

 

[Björk]

Det där är en stor anledning till att jag vill gifta mig. Det är rent av så att jag sagt - och sambon håller med - att jag inte tänker skaffa barn om vi inte är gifta när barnet föds, just för att det blir ett sånt elände om det skulle hända någon av oss någonting och vi "bara" är sambos. Förlegade jävla lagstiftning...

Tja, förlegad och förlegad. Jag vet inte hur man annars skulle lösa det hela... ?

Föräldrar är ju ibland inte ihop när barnen föds, de kanske inte ens var ihop när barnet blev till. Så man kan inte gå på kriteriet att föräldraskapet i sig skall styra.

Man kan heller inte gå på kriteriet "sambo"; sånt registreras ju inte. Och är ju omöjligt för myndigheter att hålla reda på. När jag bodde i lägenhet bodde jag på samma adress som x antal män (och kvinnor) och myndigheten kan ju inte veta med vem (om ens någon) som jag har en relation där jag vill att juridiken ska gälla som om vi vore gifta. Man kan ju dessutom på även i samma lägenhet som någon av motsatt kön utan att ha en relation; någon helt annan kan vara fadern till barnet.

Jag vet inte hur man skulle kunna lösa det... vi tog varsin livförsäkring med varandra som förmånstagare när vi var sambos för att OM det värsta hände skulle den som levde vidare få ut pengar nog att kunna "lösa ut" barnens arvedel i huset (som är det dyraste vi äger tillsammans) och om en överförmyndare skulle kräva att barnen ska få ut sin del av det arvet så skulle den kvarlevande kunna fixa den saken.

 

[Tassetass]

@Björk Den enklaste lösningen torde vara möjligheten att skriva ett samboavtal med samma juridiska verkan som man får genom äktenskap. Det skulle dessutom öppna möjligheter för icke-konventionella familjebildningar att få samma skydd som den typiska kärnfamiljen. Det finns massor med svårigheter, jag vet, men jag tycker verkligen att familjerätten behöver få sig en uppfräschning.

 

[Björk]

@Björk Den enklaste lösningen torde vara möjligheten att skriva ett samboavtal med samma juridiska verkan som man får genom äktenskap. Det skulle dessutom öppna möjligheter för icke-konventionella familjebildningar att få samma skydd som den typiska kärnfamiljen. Det finns massor med svårigheter, jag vet, men jag tycker verkligen att familjerätten behöver få sig en uppfräschning.

Ja, det skulle ju vara det; men jag kan delvis hålla med dem som säger: det finns ju redan den möjligheten: gifta sig. Eller ingå registrerat partnerskap. Då har man den juridiska biten fixad. Och det är ju möjligt att göra hur stort eller litet man vill så att säga (vi gjorde det ju väldigt enkelt och för oss var det givet att det skulle vara borgerligt; ingen av oss är troende eller med i kyrkan).

Men du kanske menar fler parter än två när du talar om icke-konventionella familjebildningar?

 

[Kilauea]

Får jag fråga varför vissa av er förlovar er men kanske gifter er flera år senare om ni gifter er alls?
För mig betyder förlovning giftermål inom ett år.

För oss dröjer det av skäl jag inte vill gå in på här. Hade vi "kunnat" hade vi nog varit gifta redan.

 

[Tassetass]

Ja, det skulle ju vara det; men jag kan delvis hålla med dem som säger: det finns ju redan den möjligheten: gifta sig. Eller ingå registrerat partnerskap.

Men du kanske menar fler parter än två när du talar om icke-konventionella familjebildningar?

Jag personligen skulle gärna bara skriva ett avtal och så är det klart, jag är inte särskilt intresserad av ceremonin eller äktenskapet som sådant. För många är det ju viktigt ATT vara gift just för ATT vara gift, det finns en "aura" och en tradition och allt sånt där runt att vara gift. För andra finns den motsatta känslan, man vill inte gifta sig just för att man inte vill vara gift, men man vill ändå ha den där tryggheten som äktenskapsavtalet ger.

Registrerat partnerskap finns väl inte sedan samkönade äktenskap tilläts 2009?

Och ja, det är väl främst när det är fler än två parter inblandade som det blir problem...

 

[Petruska]

Jag är helt på @Tassetass linje, och skulle gärna vilja se en laglig möjlighet att få till det som jag vill, utan att behöva gifta mig, då jag ser äktenskapet som ett patriarkalt och konservativt påfund. Typ.

Förlovning för mig betyder att man kommer överens om att gifta sig, vilket man ju måste göra för att kunna gifta sig. Om min partner knäböjde och kuppade mig med en ring, skulle jag göra slut på stört, chockad över att ha misstagit mig till den grad.

Vi gifte oss borgerligt flera år innan vi flyttade ihop. Helt diskret, två som jobbade där var vittnen. Efteråt tog vi en fika, och så var det bra med det. Inga ringar. Hade det gått att lösa med ett formulär på nätet, hade vi valt det. Huvudsyftet med det hela var att skydda honom ekonomiskt i händelse av mitt frånfälle.

 

[Narcissa]

Och jag vill ha hela ceremonin. Kyrka och fest. Men vi kommer bara bjuda de närmsta så det blir inget stort bröllop, vi blir väl femtio stycken eller något. Vi får se när det blir av.

 

[Petruska]

För andra finns den motsatta känslan, man vill inte gifta sig just för att man inte vill vara gift, men man vill ändå ha den där tryggheten som äktenskapsavtalet ger.

Precis! Att slippa "vara gift", att bara helt enkelt få lösa det med arv och försäkringar och sådant som man tycker.

Jag vill inte vara gift, jag vill att vi är två personer, varken mer eller mindre.

 

[Narcissa]

Precis! Att slippa "vara gift", att bara helt enkelt få lösa det med arv och försäkringar och sådant som man tycker.

Jag vill inte vara gift, jag vill att vi är två personer, varken mer eller mindre.

Förlåt men så tråkigt det låter.

Menar såklart inte att det är fel men det är så långt ifrån vad jag vill.

 

[Tassetass]

Vi gifte oss borgerligt flera år innan vi flyttade ihop. Helt diskret, två som jobbade där var vittnen. Efteråt tog vi en fika, och så var det bra med det. Inga ringar. Hade det gått att lösa med ett formulär på nätet, hade vi valt det. Huvudsyftet med det hela var att skydda honom ekonomiskt i händelse av mitt frånfälle.

Ett sådant upplägg hade funkat för mig också. Dock vill jag ha en ring, hycklare som jag är.

 

[Petruska]

Förlåt men så tråkigt det låter.

Det var inte tänkt att vara roligt!

Jag vill inte ha något jippo kring vårt förhållande och jag vill inte spela den extremt konventionella tvåsamhetsroll som ett bröllop innebär (och som ett äktenskap traditionellt sett innebär). Jag vill vara jag. Och jag vill att partner är partner. Inte duochjag som ett ord.

Hela grejen med att gifta sig, handlade BARA om "förberedelse" inför döden. Det är inte särskilt kul.

 

[Petruska]

Ett sådant upplägg hade funkat för mig också. Dock vill jag ha en ring, hycklare som jag är.

Det är det sista jag vill ha! Jag vill inte vara ringmärkt och jag vill inte ringmärka någon annan.

 

[Tassetass]

Det är det sista jag vill ha! Jag vill inte vara ringmärkt och jag vill inte ringmärka någon annan.

Du gör helt klart en, väldigt målande, poäng.

 

[Björk]

Jag personligen skulle gärna bara skriva ett avtal och så är det klart, jag är inte särskilt intresserad av ceremonin eller äktenskapet som sådant. För många är det ju viktigt ATT vara gift just för ATT vara gift, det finns en "aura" och en tradition och allt sånt där runt att vara gift. För andra finns den motsatta känslan, man vill inte gifta sig just för att man inte vill vara gift, men man vill ändå ha den där tryggheten som äktenskapsavtalet ger.

Ja, just "auran" och traditionen kan jag hålla med om är ett problem (när vi nu diskuterar saken utifrån det perspektivet). Men samtidigt kan man kanske tänka sig att ju fler som bryter mot normen och gifter sig som en rent juridisk process; desto mindre blir ju auran och traditionen. Då blir ju giftermålet en juridisk process.

Det går ju att strunta i någon ceremoni alls egentligen; ta den kortaste formuleringen (den skulle ju kunna göras om och göras ännu kortare; kanske bara "skriv under här så är ni juridiska partners" eller vad man nu skulle kunna säga). Det går ju att gå till kommunhuset en lunch och få det överstökat liksom, om man vill. Det går att göra hur enkelt som helst.

Registrerat partnerskap finns väl inte sedan samkönade äktenskap tilläts 2009?

Och ja, det är väl främst när det är fler än två parter inblandade som det blir problem...

Ah, förlåt, tänkte inte där.

Ja, fler parter är ju ett problem. Om det skulle bli juridiskt tillåtet med polygami även rent juridiskt så ser jag i och för sig inget hinder i att bara utöka lagen omkring giftermål till att kunna gifta sig med fler. Eller också tar man bort ordet "gifta sig" och kallar det något helt annat som i praktiken blir det du talar om; ett avtal mellan två (eller fler) parter helt enkelt.

(Vi valde som sagt en enkel ceremoni. Hade vi dessutom slopat ringen (i och för sig har jag dem aldrig på mig) och inte berättat så hade ingen i vår omgivning ens vetat om att vi gift oss i och med att vi behöll våra egna efternamn)

 

[Narcissa]

Det var inte tänkt att vara roligt!

Jag vill inte ha något jippo kring vårt förhållande och jag vill inte spela den extremt konventionella tvåsamhetsroll som ett bröllop innebär (och som ett äktenskap traditionellt sett innebär). Jag vill vara jag. Och jag vill att partner är partner. Inte duochjag som ett ord.

Hela grejen med att gifta sig, handlade BARA om "förberedelse" inför döden. Det är inte särskilt kul.

Alltså både jag och min sambo är väldigt självständiga och vi vill inte heller ha nått gullegullVI men ska jag gifta mig ska det göras ordentligt.

 

[Björk]

Förresten, Narcissa, sorry för lite trådkap och OT!