Förklara för mig, hur tänker folk som har sin hund lös?

[Nota]

Mina går inte enbart "lugnt vid min sida" som lösa. Men jag anser ändå att det är ok att ha dem lösa exempelvis på skogsvägar.
Detta på grund av att de inte stör vilt eller mötande mer när de är lösa än de hade gjort i kopplet. Vilket är poängen med de flesta lagar kring detta vi har, att inte störa mer än vad som behövs för att ta sig ifrån ena stället till det andra.

De håller sig på den väg/stig jag valt ut om jag inte specifikt säger åt dem att de får gå av den. De rör sig lugnt mellan mig och fram till ca 20-25 meter före mig om jag inte gjort upp ett annat avstånd den dagen (genom att stoppa dem på det avståndet några gånger i början på promenaden) och på det utrymmet rör de sig fram o tillbaka/nosar/gör ifrån sig.
De springer inte o skäller, letar efter spår att följa, springer fram till mötande eller något sådant.

För att jag ska kunna träna och tävla de sporter jag vill med mina hundar så måste de kunna röra sig lösa både utan och med störningar. Därför lägger jag ned mycket energi på detta såväl som att jag väljer raser där det är relativt enkelt att uppnå dessa mål.

Om man inte lyckats få till detta så hunden inte stör vilt/mötande med mer än att enbart existera utan att göra något gentemot dem (på samma sätt de skulle stört i koppel alltså), så ska/bör man givetvis ha sin hund kopplad, om man inte är på inhägnat område/jagar med jakthund eller har annan dispens/annat sätt att hindra hunden att störa/driva/stöta vilt eller möten på.

Tyvärr är det många som ser det som en rättighet att ha sina hundar/att hundar ska få gå lösa oavsett hur de beter sig/vem det drabbar. Och vissa försvarar det beteendet oavsett hur idiotiskt det är.

Vet för bara någon månad sedan när det kom ut att en person i grannkommunen titt som tätt lät sina fem stora hundar "rymma" (för jobbigt att låsa dörr eller hägna in gården) och en dag sprang de emot en ung kvinna med sitt väldigt unga barn, barnet hade dessutom opererat skallen och skulle han åkt i marken via kraften av att buttats ned av en hund som hoppat på honom så kunde det lätt bli det sista i livet för pojken.
Så mamman som själv hade lättare balansproblem fick upp pojken i famnen och lyckades hålla balansen trotts att hon blem hoppad och knuffad på om och om igen.
När hon skrev om det online så va det några få (inte ens en handfull tack o lov) personer som lyckades vrida på det till att mamman måste gjort något fel(!). För de hade själva stött på dessa hundar och hundarna hade aldrig hoppat på dem minsann så mamman måste ha gjort något för att provocerat dem, hon va säkert en hundhatare dessutom. . .
Att fem hundar inte ska springa omkring i samhället utan sin ägare känns för de flesta självklart, och att inte skylla på den som drabbats negativt och kunde ha förlorat sitt barn känns ännu mer självklart, men tyvärr inte för alla.

Och när det finns de som tycker sånt är ok, så finns det givetvis ännu fler som tycker det är ok med hundar som sticker iväg från föraren på promenader korta stunder lite då och då. Även om det drabbar andra negativt.

Detta är något av det värsta jag läst!
Och sen tror jag ingen kan ha kontroll på fem stora hundar lösa även om ägaren är med. Fem stora hundar är mycket hundar.

 

[Sezziyanen]

Mina går inte enbart "lugnt vid min sida" som lösa. Men jag anser ändå att det är ok att ha dem lösa exempelvis på skogsvägar.
Detta på grund av att de inte stör vilt eller mötande mer när de är lösa än de hade gjort i kopplet. Vilket är poängen med de flesta lagar kring detta vi har, att inte störa mer än vad som behövs för att ta sig ifrån ena stället till det andra.

De håller sig på den väg/stig jag valt ut om jag inte specifikt säger åt dem att de får gå av den. De rör sig lugnt mellan mig och fram till ca 20-25 meter före mig om jag inte gjort upp ett annat avstånd den dagen (genom att stoppa dem på det avståndet några gånger i början på promenaden) och på det utrymmet rör de sig fram o tillbaka/nosar/gör ifrån sig.
De springer inte o skäller, letar efter spår att följa, springer fram till mötande eller något sådant.

För att jag ska kunna träna och tävla de sporter jag vill med mina hundar så måste de kunna röra sig lösa både utan och med störningar. Därför lägger jag ned mycket energi på detta såväl som att jag väljer raser där det är relativt enkelt att uppnå dessa mål.

Om man inte lyckats få till detta så hunden inte stör vilt/mötande med mer än att enbart existera utan att göra något gentemot dem (på samma sätt de skulle stört i koppel alltså), så ska/bör man givetvis ha sin hund kopplad, om man inte är på inhägnat område/jagar med jakthund eller har annan dispens/annat sätt att hindra hunden att störa/driva/stöta vilt eller möten på.

Tyvärr är det många som ser det som en rättighet att ha sina hundar/att hundar ska få gå lösa oavsett hur de beter sig/vem det drabbar. Och vissa försvarar det beteendet oavsett hur idiotiskt det är.

Vet för bara någon månad sedan när det kom ut att en person i grannkommunen titt som tätt lät sina fem stora hundar "rymma" (för jobbigt att låsa dörr eller hägna in gården) och en dag sprang de emot en ung kvinna med sitt väldigt unga barn, barnet hade dessutom opererat skallen och skulle han åkt i marken via kraften av att buttats ned av en hund som hoppat på honom så kunde det lätt bli det sista i livet för pojken.
Så mamman som själv hade lättare balansproblem fick upp pojken i famnen och lyckades hålla balansen trotts att hon blem hoppad och knuffad på om och om igen.
När hon skrev om det online så va det några få (inte ens en handfull tack o lov) personer som lyckades vrida på det till att mamman måste gjort något fel(!). För de hade själva stött på dessa hundar och hundarna hade aldrig hoppat på dem minsann så mamman måste ha gjort något för att provocerat dem, hon va säkert en hundhatare dessutom. . .
Att fem hundar inte ska springa omkring i samhället utan sin ägare känns för de flesta självklart, och att inte skylla på den som drabbats negativt och kunde ha förlorat sitt barn känns ännu mer självklart, men tyvärr inte för alla.

Och när det finns de som tycker sånt är ok, så finns det givetvis ännu fler som tycker det är ok med hundar som sticker iväg från föraren på promenader korta stunder lite då och då. Även om det drabbar andra negativt.

Vad gör du själv när du får möten undrar jag? När dina hundar är 25 meter framför dig? Ser du dem hela tiden?

Den där historien med de fem hundarna är ju verkligen helt sinnessjuk.

 

[Eithinoa]

Vad gör du själv när du får möten undrar jag? När dina hundar är 25 meter framför dig? Ser du dem hela tiden?

Den där historien med de fem hundarna är ju verkligen helt sinnessjuk.

25 är max de får gå.
Kommer en kurva så stannar de eller går till min sida tills jag sagt att de får gå vidare. Blir det tätt buskage så får de gå bakom mig tills jag ser längre framför mig.
De får alltså inte gå dit jag inte ser just så jag ska kunna se ev möten eller andra "hinder" framför oss.
Vid möte kommer de till min sida och beroende på hur det ser ut så går de antingen lösa vid mig eller kopplas. Om det är tajt brukar jag koppla dels av respekt för mötande men oxå för att hundar är ändå hundar, skulle den andra kasta sig ut vid mötet och de bara är en dm ifrån varandra när den andras koppel tar slut så kan jag inte till hundra garantera att mina aldrig skulle välja att svara upp på hotet.
Kan vi gå ut och ha mer avstånd på några meter åtminstone så känner jag mig säker på att de kan gå vid mig utan problem oavsett vad den andra gör.

 

[Eithinoa]

Detta är något av det värsta jag läst!
Och sen tror jag ingen kan ha kontroll på fem stora hundar lösa även om ägaren är med. Fem stora hundar är mycket hundar.

Ja ilskan jag och många andra kände mot både hundägaren och de få som försvarade ägaren/beskyllde mamman va inte så lite kan jag säga. När det kom fram att detta med att hundarna "rymt" regelbundet i åratal så kokade tråden över helt. Den nonchalansen till både sina egna hundar och andra människors säkerhet är ju helt sjukt.

Är helt klart på toppen av idiotiska hundägare jag läst om/fått höra om under hela mitt liv, knappt så jag trott på att någon kunde vara så jävla dum i huvudet om jag själv inte läst tråden.

 

[Wingates]

Vad gör du själv när du får möten undrar jag? När dina hundar är 25 meter framför dig? Ser du dem hela tiden?

Den där historien med de fem hundarna är ju verkligen helt sinnessjuk.

Nu är inte jag den du svarar, men även jag har min hund mycket lös.
Bor ju i platta Skåne så det är ju sällan hunden försvinner utom synhåll, även på flera hundra meter Men Ammo stannar eller kommer tillbaka om han ser någon i en krök som inte jag ser.
Det är inte svårt att lära in, och i mitt fall har han lärt sig det själv.

Kopplar alltid vid hundmöte, beroende på vem jag möter annars så kopplar jag eller har honom gåendes lös vid sidan. Enstaka gånger har jag lagt honom på avstånd om jag tex missat att det kommer joggare eller cyklist bakifrån. Får bara beröm av folk

 

[Sezziyanen]

25 är max de får gå.
Kommer en kurva så stannar de eller går till min sida tills jag sagt att de får gå vidare. Blir det tätt buskage så får de gå bakom mig tills jag ser längre framför mig.
De får alltså inte gå dit jag inte ser just så jag ska kunna se ev möten eller andra "hinder" framför oss.
Vid möte kommer de till min sida och beroende på hur det ser ut så går de antingen lösa vid mig eller kopplas. Om det är tajt brukar jag koppla dels av respekt för mötande men oxå för att hundar är ändå hundar, skulle den andra kasta sig ut vid mötet och de bara är en dm ifrån varandra när den andras koppel tar slut så kan jag inte till hundra garantera att mina aldrig skulle välja att svara upp på hotet.
Kan vi gå ut och ha mer avstånd på några meter åtminstone så känner jag mig säker på att de kan gå vid mig utan problem oavsett vad den andra gör.

Ah, det låter ju schysst! Dvs, att du beter dig på ett trevligt sätt och respekterar andra. Jag ogillar mest när jag plötsligt ser lösa hundar komma runt en sväng mot oss, då ägarna inte syns öht. Då vet man ju liksom inte om de är precis bakom kröken eller 100m bort, eller om de har nån koll alls.

Det hände mig senast igår, plopp var det en hund där på stigen plötsligt som joggar mot oss, stannar skäller, fortsätter mot oss. Etc. Till slut när hunden fortsatt såhär och var 5-10 meter bort, då röt jag i åt den. Den stannade upp, blev kanske lite orolig. Sen kommer ägarna i släptog runt stigens sväng och försöker fånga in hunden. Ingen ursäkt förstås, ingenting. Bara att "hunden är ung".

 

[Sezziyanen]

Nu är inte jag den du svarar, men även jag har min hund mycket lös.
Bor ju i platta Skåne så det är ju sällan hunden försvinner utom synhåll, även på flera hundra meter Men Ammo stannar eller kommer tillbaka om han ser någon i en krök som inte jag ser.
Det är inte svårt att lära in, och i mitt fall har han lärt sig det själv.

Kopplar alltid vid hundmöte, beroende på vem jag möter annars så kopplar jag eller har honom gåendes lös vid sidan. Enstaka gånger har jag lagt honom på avstånd om jag tex missat att det kommer joggare eller cyklist bakifrån. Får bara beröm av folk

Sålänge din hund aldrig hoppar mot min så hade jag aldrig haft problem med det Men just detta att de försvinner bakom krökar på stigen innebär risker anser jag. Nu kanske du vet att din ALLTID kommer tillbaka om han får möte.. jag skulle inte känna mig säker på det, men om du är det så! Jag har själv liksom aldrig varit med om att möta en lös hund som när den sett oss vänt och sprungit tillbaka till sin ägare... och då har vi mött MÅNGA lösa hundar de senaste åren. Om det är så lätt att lära in så vore det gött om fler kunde göra det :S

 

[Wingates]

Sålänge din hund aldrig hoppar mot min så hade jag aldrig haft problem med det Men just detta att de försvinner bakom krökar på stigen innebär risker anser jag. Nu kanske du vet att din ALLTID kommer tillbaka om han får möte.. jag skulle inte känna mig säker på det, men om du är det så! Jag har själv liksom aldrig varit med om att möta en lös hund som när den sett oss vänt och sprungit tillbaka till sin ägare... och då har vi mött MÅNGA lösa hundar de senaste åren. Om det är så lätt att lära in så vore det gött om fler kunde göra det :S

Han försvinner inte runt kröken, då kallar jag in men kommer han fram till den och ser någon så stannar han eller kommer tillbaka.
Hatar ju med hundar som kommer fram till min så (och det är stor risk att det skulle sluta illa för den andra hunden dessutom).

Lyckas man lära inkallning är det inte svårt att lära in stanna/komma tillbaka vid möte - och de lär sig det oftast självmant om man bara alltid kallar in vid möte och belönar.
Sen har ju många skitdålig inkallning och borde inte ha sina hundar lösa överhuvudtaget.

 

[Lingon]

Sålänge din hund aldrig hoppar mot min så hade jag aldrig haft problem med det Men just detta att de försvinner bakom krökar på stigen innebär risker anser jag. Nu kanske du vet att din ALLTID kommer tillbaka om han får möte.. jag skulle inte känna mig säker på det, men om du är det så! Jag har själv liksom aldrig varit med om att möta en lös hund som när den sett oss vänt och sprungit tillbaka till sin ägare... och då har vi mött MÅNGA lösa hundar de senaste åren. Om det är så lätt att lära in så vore det gött om fler kunde göra det :S

Så gör min också. Om någon närmar sig stannar han och tittar på mig som om han frågar om han ska komma till mig. Ibland vänder han bara och kommer till mig.

 

[NotlikeI]

Som inte har sådan kadaverdisciplin att hunden går lugnt vid ägarens sida oavsett störning alltså. Men, alla andra? Alla de som tycker att skogen är deras privata hundgård där de kan släppa sina hundar för att de ska få "springa av sig", som tycker att det är helt okej att hundarna skrämmer och eventuellt även jagar vilda djur (jakthund vid jakt är såklart undantagen), som tycker att det är helt okej att hundarna inte alltid går lugnt och avslappnat vid sidan vid hundmöten utan istället flyger fram till andra hundar. Hur ursäktar de sitt beteende inför sig själva när hundarna beter sig som svin mot de vilda djuren och flyger fram till eller till och med attackerar andra hundar? Eller är det helt enkelt egoismen som styr? Jobbigt att hålla i kopplet? Jobbigt att aktivera sin hund tillräckligt? Så förbannat trött på hundägare som låter sina hundar terrorisera sin omgivning utan minsta eftertanke. Jag funderar ärligt talat på att ta med ett extrakoppel och lämna in nästa lösa hund till polisen istället för att snällt stå och hålla den tills ägaren behagar komma fram och ta den.

Om det nu är egoismen som styr, bryr sig då inte folk om att deras hund kan råka väldigt illa ut? Tänk om de möter en lika oansvarig hundägare och hunden blir ihjälbiten eller illa skadad. Eller om hunden råkar springa på ett vildsvin som blir förbannad och sprätter upp hunden.

Idag mötte jag ännu en gång sådana där hundägare. Såg på avstånd ett par en bit bort och jag tyckte att de hade koppel i handen men jag såg inga hundar. Kortar kopplet på min och står still. Då plötsligt börjar det röra sig långt inne i skogen och tre hundar rusar mot oss istället för mot sina människor. Två av dem vänder några meter ifrån när ägaren ropar men den tredje fortsätter i full fart morrandes. Jag tar min hund bakom mig och hunden försöker på alla sätt komma åt honom. Jag får tillslut tag i halsbandet och hunden hugger även efter mig och den fortsätter hela tiden att morra. När jag tittar upp ser jag att paret är påväg därifrån. Jag ropar, kan ni hämta eran hund? Då ropar de på hunden. Som om jag skulle släppa den där morrande saken jag håller krampaktigt i för att hen varken ska bita mig eller min hund. En av dem vänder efter vad som känns som en evighet, kommer fram och sliter hunden ur mitt grepp, säger inte ett ord. Jag säger att det är lämpligt att ha koppel på sin hund om man inte har koll på den och får svaret att den aldrig har attackerat någon hund tidigare och att det är min hund som... hen avslutade aldrig meningen. Trevligt med människor som dessutom skyller ifrån sig på andra när de beter sig illa. Min hund gjorde lekinviter när de tre kom rusande. När hunden började morra blev han mest perplex och han var då redan bakom mig. Inget katande, inget brösta upp sig, stel hållning eller rest ragg. Min var ju dessutom kopplad. Men visst, det var säkert min hund som gjorde fel som gjorde lekinviter.

Det finns en enkel lösning om man inte orkar aktivera sin hund tillräckligt utan att släppa den lös i skogen eller inte orkar hålla i ett koppel. Ha inte hund.

Jag har min lös hyfsat ofta (några gånger i veckan) trots risk för hundmöten, men det vågar jag pga min hund i många månader i långlina visade att hon alltid kom på inkallning och jag kunde platsa henne. Hon visade aldrig intresse att jaga varken kaniner, fåglar, rådjur, får eller hästar osv. Det enda hon jagar är möss. Men det stöter vi på så extremt sällan (någon gång per år) och skulle hon inte "klippa den direkt" avbryter hon om jag ropar på henne. Men skulle jag inte känna mig så säker så släpper jag inte min hund, haft hund med hög jaktlust och det var långlina eller rastgård hela livet för hennes del.
Men det är ruskigt irriterande att folk med noll kontroll på sina hundar har dom lösa. Min första (hunden med hög jaktlust) var liten och söt, men hade väldigt intrigritet och kunde absolut bita andra hundar om dom kom för nära. Hände flera gånger i veckan att jag fick slita upp henne i selen pga idioter som lät sina hundar springa fram, trots att jag ropade att min hund bits och är aggressiv

 

[russinbulle]

Nu är inte jag den du svarar, men även jag har min hund mycket lös.
Bor ju i platta Skåne så det är ju sällan hunden försvinner utom synhåll, även på flera hundra meter Men Ammo stannar eller kommer tillbaka om han ser någon i en krök som inte jag ser.
Det är inte svårt att lära in, och i mitt fall har han lärt sig det själv.

Kopplar alltid vid hundmöte, beroende på vem jag möter annars så kopplar jag eller har honom gåendes lös vid sidan. Enstaka gånger har jag lagt honom på avstånd om jag tex missat att det kommer joggare eller cyklist bakifrån. Får bara beröm av folk

Så är min Skalman med. Han går gärna lite före på kända platser om vi inte leker och han stannar vid varje krök och väntar för att få veta åt vilket håll vi ska (finns oftast flera stigar att välja på). Ser han något (människa, hund eller vilt) så antingen markerar han med enbart kroppen om det bara kommer folk eller ger skall (främst vilt) och kommer till mig. Förutom med ekorrar - då ger han skall, reser ragg och springer tillbaka till mig stegvis och vågar inte riktigt vända dom ryggen han tycker ekorrar är galet opålitliga små varelser
Denna typ av skvallerträning har även han lärt sig själv, men som jag givetvis berömt

 

[Åsa A]

På julafton råkade jag och gammelhunden Sigge, 13,5 år (som har svårt för andra hundar, speciellt främmande, eftersom han är osäker) en lös grannhund. Kom gående över en stubbåker, det var precis i skymningen, så pass ljust att jag såg utan pannlampa. Jag har varseljacka och syns ganska bra även utan lampa när det inte är mörkare än så.

Jag får syn på en granne ute på grusvägen kanske 25 meter framför mig, hon har sin ena hund i koppel, då ropar hon till mig att hon har den andra hunden "nånstans", varpå jag svarar att jag har den av mina hundar som inte gillar andra och hon svarar med att fråga om jag sett hennes Bxxx nånstans. Mitt svar var typ "Du menar att han är lös helt utan att du vet var han är?" och sekunden senare så flyger hundfan fram mot oss, vrålskällande. Det är en mindre ras, bichon havanais eller liknande och den beter sig inte trevligt. Spänd kroppshållning och vrålskäller, jag har noterat redan tidigare att den är skällig och osäker. Matte försöker ropa på sin hund som totalt ignorerar henne.

Jag ryter i rejält och får hunden att stanna kanske 5 meter framför oss. Tar ett stadigt tag i halsbandet på Sigge, som mest står vid min sida - han gillar förvisso inte andra hundar men han litar också helt på att jag löser situationen och han har aldrig någonsin gjort utfall. Vad som händer om en hund kommer fram vet jag däremot inte, men på de 12,5 år vi haft honom (han kom till oss som omplacering vid 1 års ålder) har det aldrig hänt något eftersom jag alltid sett till att ha koll på honom. Han gillar inte främmande människor heller och är en sån hund som kan försvara sig om han hamnar i en trängd situation, men han har som sagt aldrig behövt göra det och han litar helt på min förmåga att lösa saker och ting åt honom.

Jag fick fortsätta ryta på hunden och slå mitt långkoppel i marken. Rörde vi oss mot honom så sprang han undan lite men så fort vi stannade så snodde han runt och var på väg mot oss igen. Matte ropade "fy" och "nej", men kunde lika gärna hållit tyst för hunden var totalt ointresserad av henne. Hon fick springa långt in på en annan grannes tomt samtidigt som jag vrålade på hundfan att försvinna, innan han äntligen valde att följa med henne. När jag sen försökte ta oss snabbt därifrån - eftersom jag var lite rädd att när vi vände ryggen till så skulle hunden bli modig nog att komma ända fram - så snubblade stackars Sigge i ett sorkhål och gick omkull, gnällde till men verkar tack och lov inte ha skadat sig mer än att det gjorde ont att ramla. Jag var vansinnigt arg. Har ingen aning om ifall grannen bad om ursäkt, jag gick därifrån direkt, var inte helt säker på att hon faktiskt hade fått tag i hunden, dessutom var hon långt inne på grannens tomt.

Hade grannhunden stått och viftat på svansen och gjort lekinviter hade jag inte reagerat alls lika mycket, då kunde säkert matte kommit fram och hämtat sin hund, men attityden hos hunden gjorde att jag inte alls var säker på vad som skulle hända. Nu tycker jag iofs inte att det går bra att ha hundar lösa bara de är snälla, men det blir en annan situation om hunden står stilla en bit ifrån och har vänligt kroppsspråk.

Det värsta med det hela är väl att grannen ifråga har haft en hund som var som Sigge, eller ja han var nog lite värre. De har berättat att de ständigt fick se upp eftersom deras avskydde främmande hundar. Hon vet alltså mycket väl hur det är att ha en sån typ av hund och hon vet också att Sigge är sådan, vi har pratat om det några gånger (sen är han inte riktigt så illa som deras var om jag förstått rätt, men jag tycker inte att han ska bli utsatt för sånt här, speciellt inte nu när han är 13,5 år och lite allmänt svag i kroppen).

Jag är mest tacksam att hon inte hade båda hundarna lösa. Den andra jagar dock och de har tidigare sagt att de inte kan ha den lös, men jag tycker inte att de kan ha den andra lös heller eftersom inkallningen är obefintlig. Nu har vi inte jättemycket trafik på vår lilla grusväg men det kör ändå en del bilar och med noll inkallning och inga som helst reflexer eller liknande på hunden så kan den ju bli påkörd!

Båda hundarna för ett rent ut sagt jävla oväsen på sin tomt (ca. 20 meter in från grusvägen) när någon människa (med eller utan hund) passerar, de vrålar i flera minuter varje gång och vi som bor drygt 300 meter bort hör dem tydligt. Ofta bryr sig ingen om att komma ut och säga till hundarna heller, ibland kommer dock någon men det hjälper inte mycket. Hundarna får ju vinst varenda gång, de anser väl att de jagar bort alla som passerar... inte konstigt att beteendet förstärks. Det var inte så farligt så länge de bara hade den första hunden (en spaniel), men med tillskottet av hund nr 2 har det blivit helt galet, så det är nog han som driver på det hela med sin osäkerhet.

Min och Sigges sköna avkopplande julpromenad blev inte riktigt vad jag hade räknat med, jag är bara tacksam att det inte slutade värre och att Sigge inte slog sig när han gick omkull.

I vanliga fall är vi ganska förskonade från lösa hundar här - de flesta sköter sig bra, värst är det under sommarsemestern när det är mycket sommargäster, vi har haft gäster i vårt vandrarhem som slarvat och även hos en annan granne har det varit gäster med lösa hundar, dock har det varit snälla hundar och de har sprungit fram till mina andra hundar som inte tycker illa om trevliga hundar. De som kommer och tränar hos oss är ju människor som är aktiva med sina hundar och de har så gott som alltid kontroll på sina hundar, så där är det inte några problem, trots att det rör sig många främmande hundar på vår gårdsplan.

 

[Sezziyanen]

På julafton råkade jag och gammelhunden Sigge, 13,5 år (som har svårt för andra hundar, speciellt främmande, eftersom han är osäker) en lös grannhund. Kom gående över en stubbåker, det var precis i skymningen, så pass ljust att jag såg utan pannlampa. Jag har varseljacka och syns ganska bra även utan lampa när det inte är mörkare än så.

Jag får syn på en granne ute på grusvägen kanske 25 meter framför mig, hon har sin ena hund i koppel, då ropar hon till mig att hon har den andra hunden "nånstans", varpå jag svarar att jag har den av mina hundar som inte gillar andra och hon svarar med att fråga om jag sett hennes Bxxx nånstans. Mitt svar var typ "Du menar att han är lös helt utan att du vet var han är?" och sekunden senare så flyger hundfan fram mot oss, vrålskällande. Det är en mindre ras, bichon havanais eller liknande och den beter sig inte trevligt. Spänd kroppshållning och vrålskäller, jag har noterat redan tidigare att den är skällig och osäker. Matte försöker ropa på sin hund som totalt ignorerar henne.

Jag ryter i rejält och får hunden att stanna kanske 5 meter framför oss. Tar ett stadigt tag i halsbandet på Sigge, som mest står vid min sida - han gillar förvisso inte andra hundar men han litar också helt på att jag löser situationen och han har aldrig någonsin gjort utfall. Vad som händer om en hund kommer fram vet jag däremot inte, men på de 12,5 år vi haft honom (han kom till oss som omplacering vid 1 års ålder) har det aldrig hänt något eftersom jag alltid sett till att ha koll på honom. Han gillar inte främmande människor heller och är en sån hund som kan försvara sig om han hamnar i en trängd situation, men han har som sagt aldrig behövt göra det och han litar helt på min förmåga att lösa saker och ting åt honom.

Jag fick fortsätta ryta på hunden och slå mitt långkoppel i marken. Rörde vi oss mot honom så sprang han undan lite men så fort vi stannade så snodde han runt och var på väg mot oss igen. Matte ropade "fy" och "nej", men kunde lika gärna hållit tyst för hunden var totalt ointresserad av henne. Hon fick springa långt in på en annan grannes tomt samtidigt som jag vrålade på hundfan att försvinna, innan han äntligen valde att följa med henne. När jag sen försökte ta oss snabbt därifrån - eftersom jag var lite rädd att när vi vände ryggen till så skulle hunden bli modig nog att komma ända fram - så snubblade stackars Sigge i ett sorkhål och gick omkull, gnällde till men verkar tack och lov inte ha skadat sig mer än att det gjorde ont att ramla. Jag var vansinnigt arg. Har ingen aning om ifall grannen bad om ursäkt, jag gick därifrån direkt, var inte helt säker på att hon faktiskt hade fått tag i hunden, dessutom var hon långt inne på grannens tomt.

Hade grannhunden stått och viftat på svansen och gjort lekinviter hade jag inte reagerat alls lika mycket, då kunde säkert matte kommit fram och hämtat sin hund, men attityden hos hunden gjorde att jag inte alls var säker på vad som skulle hända. Nu tycker jag iofs inte att det går bra att ha hundar lösa bara de är snälla, men det blir en annan situation om hunden står stilla en bit ifrån och har vänligt kroppsspråk.

Det värsta med det hela är väl att grannen ifråga har haft en hund som var som Sigge, eller ja han var nog lite värre. De har berättat att de ständigt fick se upp eftersom deras avskydde främmande hundar. Hon vet alltså mycket väl hur det är att ha en sån typ av hund och hon vet också att Sigge är sådan, vi har pratat om det några gånger (sen är han inte riktigt så illa som deras var om jag förstått rätt, men jag tycker inte att han ska bli utsatt för sånt här, speciellt inte nu när han är 13,5 år och lite allmänt svag i kroppen).

Jag är mest tacksam att hon inte hade båda hundarna lösa. Den andra jagar dock och de har tidigare sagt att de inte kan ha den lös, men jag tycker inte att de kan ha den andra lös heller eftersom inkallningen är obefintlig. Nu har vi inte jättemycket trafik på vår lilla grusväg men det kör ändå en del bilar och med noll inkallning och inga som helst reflexer eller liknande på hunden så kan den ju bli påkörd!

Båda hundarna för ett rent ut sagt jävla oväsen på sin tomt (ca. 20 meter in från grusvägen) när någon människa (med eller utan hund) passerar, de vrålar i flera minuter varje gång och vi som bor drygt 300 meter bort hör dem tydligt. Ofta bryr sig ingen om att komma ut och säga till hundarna heller, ibland kommer dock någon men det hjälper inte mycket. Hundarna får ju vinst varenda gång, de anser väl att de jagar bort alla som passerar... inte konstigt att beteendet förstärks. Det var inte så farligt så länge de bara hade den första hunden (en spaniel), men med tillskottet av hund nr 2 har det blivit helt galet, så det är nog han som driver på det hela med sin osäkerhet.

Min och Sigges sköna avkopplande julpromenad blev inte riktigt vad jag hade räknat med, jag är bara tacksam att det inte slutade värre och att Sigge inte slog sig när han gick omkull.

I vanliga fall är vi ganska förskonade från lösa hundar här - de flesta sköter sig bra, värst är det under sommarsemestern när det är mycket sommargäster, vi har haft gäster i vårt vandrarhem som slarvat och även hos en annan granne har det varit gäster med lösa hundar, dock har det varit snälla hundar och de har sprungit fram till mina andra hundar som inte tycker illa om trevliga hundar. De som kommer och tränar hos oss är ju människor som är aktiva med sina hundar och de har så gott som alltid kontroll på sina hundar, så där är det inte några problem, trots att det rör sig många främmande hundar på vår gårdsplan.

Ugh, det är så jäkla trist att man ska behöva ta ansvar för och hantera andras dåliga djurhållning.

 

[Åsa A]

Ugh, det är så jäkla trist att man ska behöva ta ansvar för och hantera andras dåliga djurhållning.

Verkligen! Jag är bara så tacksam över att det var en ”liten skithund” som jag i värsta fall hade kunnat sparka undan. Men det ska ju liksom inte ens var något man ska behöva fundera på...

 

[Sofie.S]

Jag var med om en komisk händelse häromdagen. Det finns en skog här hemma där Ebbot får springa vind för våg, för jag möter verkligen aldrig någon där. På ett halvår har jag mött en person - så gissa om jag blev förvånad häromdagen, när vi mötte ett par.
Var påväg ut från skog till en grusväg, Ebbot springer upp för ett krön och när jag kommer upp ser jag hur han står och tittar på något. Några meter bort står ett par som inte vågar fortsätta gå förbi Ebbot
Jag kallar in honom och kopplar. Paret hälsade och berömde att det var en duktig hund som inte kom fram. Ebbot har verkligen noll intresse för främlingar.

 

[ginnies]

Var påväg ut från skog till en grusväg, Ebbot springer upp för ett krön och när jag kommer upp ser jag hur han står och tittar på något. Några meter bort står ett par som inte vågar fortsätta gå förbi Ebbot
Jag kallar in honom och kopplar. Paret hälsade och berömde att det var en duktig hund som inte kom fram. Ebbot har verkligen noll intresse för främlingar.

Jag tycker det är jävligt obehagligt när hundar kommer ensamma långt från föraren och så nära som några meter. Förstår inte hur det kan vara lustigt. Och dålig stil av dig- hur många ggr har jag inte hört att här går aaaldrig någon.
Och hur som , så VÅGADE de inte gå förbi din hund och vågar man inte då är man rädd.

 

[Lovisaleonora]

Jag var med om en komisk händelse häromdagen. Det finns en skog här hemma där Ebbot får springa vind för våg, för jag möter verkligen aldrig någon där. På ett halvår har jag mött en person - så gissa om jag blev förvånad häromdagen, när vi mötte ett par.
Var påväg ut från skog till en grusväg, Ebbot springer upp för ett krön och när jag kommer upp ser jag hur han står och tittar på något. Några meter bort står ett par som inte vågar fortsätta gå förbi Ebbot
Jag kallar in honom och kopplar. Paret hälsade och berömde att det var en duktig hund som inte kom fram. Ebbot har verkligen noll intresse för främlingar.

Tycker inte heller det är komiskt. Snarare tur, att de inte var rejält hundrädda. Nu visade de ändå ett obehag eftersom de inte vågade gå förbi hunden.

Vad hade din hund gjort om mötande paret hade haft med sig hund?

 

[Lingon]

Tycker inte heller det är komiskt. Snarare tur, att de inte var rejält hundrädda. Nu visade de ändå ett obehag eftersom de inte vågade gå förbi hunden.

Vad hade din hund gjort om mötande paret hade haft med sig hund?

Jag tycker att det var bra gjort av hunden att han inte gick fram till dem och att sen kom när han blev inkallad.

Att andra är rädda på avstånd kan man inte ta ansvar för tycker jag. Hunden ska naturligtvis inte gå fram till någon (människa eller djur), inte ens om den är snäll. Men i det här fallet så var ju hunden duktig och stannade när han fick syn på andra människor och kom till sin ägare när han blev inkallad. Sen kan man ju önska att han hade vänt direkt och sprungit tillbaka till sin ägare självmant men det kan man träna in. Det viktigaste funkade ju: hunden gick inte fram till dem.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker att det var bra gjort av hunden att han inte gick fram till dem och att sen kom när han blev inkallad.

Att andra är rädda på avstånd kan man inte ta ansvar för tycker jag. Hunden ska naturligtvis inte gå fram till någon (människa eller djur), inte ens om den är snäll. Men i det här fallet så var ju hunden duktig och stannade när han fick syn på andra människor och kom till sin ägare när han blev inkallad. Sen kan man ju önska att han hade vänt direkt och sprungit tillbaka till sin ägare självmant men det kan man träna in. Det viktigaste funkade ju: hunden gick inte fram till dem.

Andra människor ska inte behöva stanna och vara rädda för att passera min lösa hund.

 

[linnsan]

Rent krasst, så måste du hindra din hundätande hund från att lyckas äta en annan hund som kommer framspringande. Munkorg är lämpligt om man vet att ens hund skulle skada annan hund som kom fram.

Nu kan ju rent tekniskt sett alla hundar skada en annan hund. Oavsett om den menar det eller inte.

Även med munkorg på, då en stöt från en större hund på en mindre absolut kan skada.

Alltså det var väldigt vad folk har "hundätande hundar" och hundar som är så otroligt farliga mot andra lösspringande hundar som kommer fram. Och att folk ska sparka och hata så på lösa hundar, svårt att tro att ni är hundmänniskor övht vissa här.

Jag ser det som min uppgift som ägare att min hund är såpass trygg med mig att den låter mig sköta situationen och inte bli rädd för lösa hundar som kommer fram. Min hund skulle definitivt inte bli mindre rädd om jag gjorde utfall mot andra hundar som kommer fram. Det är ju helt galet. Behåll lugnet istället så kommer säkerligen majoriteten av hundar att lugna ner sig.

Jag är galet glad att inte buken hundfolk representerar verkligheten. Dom flesta hundmänniskor är inte så hatiska som många här verkar vara mot andras hundar.

Självklart om det är en rent farlig hund, så får man göra vad man kan för att försvara sig själv och sin hund men iallafall här är det otroligt få rent farliga hundar som går igång på ingenting.

Folk borde lägga ner mera tid på sig själva och sin hund på hundrädslorna som både ägare och hundar verkar ha här. Min hund hade nog också varit rädd för lösa hundar om jag gick med attityden att jag minsann ska sparka undan lösa hundar som kommer nära inpå.

Här omkring är det otroligt mycket folk med lösa hundar och aldrig nästan så är det problem med att lösa hundar springer fram, det i princip händer inte här. Sist en hund gick på min på ett hyfsat för på sätt så att säga var när den ägaren tappade kopplet, den var inte ens lös.

Folk borde tagga ner sitt hat mot lösa hundar så kommer säkerligen inte hundarna heller bli så rädda för alla.

Ha! Majoriteten av lösa hundar vi mött har varit aggressiva, dom andra har varit oförskämda och kunnat 0 hundspråk, annars hade de överhuvudtaget aldrig ens kommit fram.

En lapphund som rusade fram till min tik när vi tränade lydnad och cirkulerade runt henne och skulle upp i hennes röv trots att hon skällde ut den. Tog lång tid innan ägaren kom, tog ännu längre tid innan ägaren fick tag i sin hund. Som han sen släppte påväg tillbaka så den gjorde samma sak när jag inte var beredd och såg den vilket gjorde att min tik tröttnade ordentligt och jagade iväg den och tryckte till den i backen.

Förutom alla aggressiva hundar som man fått fota bort eller bara vänta tills ägaren får tag i medans man gör så gott man kan för att den inte ska få tag i ens egna hund (och ens egna hund i den). Så. Jävla. Tröttsamt.

Det förstör sååå mycket. Min tik har gått från att vara tolerant till att gå in i försvar när de kommer in i hennes zon pga alla ansvarslösa hundägare. Har ärligt talat lagt tävlingsplanerna på hyllan för tillfället pga detta.

Sparkar jag efter en hund är det inte för att jag hatar den. Utan för att skydda antingen den eller mig och min hund. Eller båda.

Att tro att hundar bara kan bli arga för att ägaren är spänd är så otroligt befängt och okunnigt också. Hundar har också känslor och olika egenskaper. Blir så trött på den här "hundar ska tåla allt" attityden.

Det är inte bara din kommentar utan det är något jag läst på detta forumet i många år och även på en hel del andra forum.

Och jag förstår absolut att man som ägare blir rädd själv och kan handla fel men man måste jobba med sig själv hela tiden också så man kan hantera och se situationen som den är. Precis som med hästar då man måste ha stenkoll på sig själv för att inte dras med i hästens rädslor och vara rädd för vad som kanske kan hända.

Även om det inte är en trevlig hund så dämpar sig majoriteten av hundar när dom märker att hunden och ägaren dom möter inte reagerar och svarar på deras energi.

På tal om hästar. Du skulle alltså säga att de flesta hingstar skulle tåla att en hingst rusar fram och muckar med dom när du leder/rider? Dom flesta hästar överlag hade ju inte hälsat vänligt på en okänd häst och sen gått vidare. Varför skulle vi ha de kraven på hundar? De är ju rovdjur med ibland ganska stor försvarslust.