Det är dags att avlägga en rapport här känner jag!
Har skrivit det där brevet till farmodern 150 gånger och slängt det lika många gånger..
Kk fyllde år, sen va det nationaldagen osv osv jag har hittat ungefär 26 dåliga ursäkter till att inte kontakta henne
Men för en vecka sen så skrev jag ett mejl till kk där jag berättade att jag tänker kontakta farmodern inom 1-2 veckor.
Och vet ni vad!? Jag gjorde det, fick en sån där känsla nu eller aldrig och ringde upp henne
Presenterade mig och förklarade kort vad det gällde och bad om ursäkt att jag bara ringde och släppte en sån här nyhet bara sådär. Berättade att jag vill att hon ska veta att hon har ett barnbarn och är hjärtligt välkommen att träffa sitt barnbarn om hon vill.
Vet ni vad hon svarar..
"Jag uppskattar att du ringer och inte skickar nått brev. Självklart vill jag träffa er! Det enda dumma är att jag har semester och kommer vara bortrest tills början av augusti. Men jag hoppas att ni vill träffa mig då."
Nu återstår att se hur det slutar. Kanske vill hon inte träffa oss när hon pratat med kk, men jag känner mig väldigt nöjd med att jag har försökt och min känsla när jag pratade med henne är att hon är en tuff kvinna som kimmer göra det hon vill och det känns viktigt.
Tänk om mitt lilla knytt får en farmor