Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Cocos]

Visst, jag anser inte heller att TS behöver ta någon hänsyn till pappan rent principiellt. Men nu har hennes gudfar kommit med goda råd IRL och verkar vara en väldigt vettig person som TS har stort förtroende för. Jag tycker det är vettigare att lägga större vikt vid råd man får av personer i ens närhet som man litar på, än anonyma människor på ett forum (även om det såklart är värdefullt med råd där också).

Jag värdesätter gudfars råd högre, men vill verkligen påpeka att jag är väldigt tacksam för alla råd jag fått här!
Det gav mig mycket att tänka på och också nya idéer och framförallt så har detta vänts och vridits på så mycket att jag känner mig lugnare och tryggare i mitt beslut

 

[Milene]

Jag blir oerhört bestört över att arv öht kan diskuteras i denna tråden!

Mycket, mycket osmakligt! Hoppas att den stackars farmodern eller pappan aldrig någonsin får veta om denna tråden, isf är nog alla broar brända till normal kontakt.

 

[LenaH]

Jag blir oerhört bestört över att arv öht kan diskuteras i denna tråden!

Mycket, mycket osmakligt! Hoppas att den stackars farmodern eller pappan aldrig någonsin får veta om denna tråden, isf är nog alla broar brända till normal kontakt.

Fast vadå, det är ju ett faktum att barnet har arvsrätt efter fadern?
Det är väl bra att man tänker över alla scenarier som kan uppkomma?

 

[Cocos]

Jag blir oerhört bestört över att arv öht kan diskuteras i denna tråden!

Mycket, mycket osmakligt! Hoppas att den stackars farmodern eller pappan aldrig någonsin får veta om denna tråden, isf är nog alla broar brända till normal kontakt.

Fast nu började ju diskussionen om arv pga att nån påpekade att min dotter faktiskt ärver kk och att det är ett skäl att kontakta farmodern.
Att det sen diskuteras vidare är väl rätt naturligt då jag har noll koll och andra satt inne på kunskap som är bra att ha helt enkelt.
Vi pratar ju knappast om hur jag ska döda kk så dottern får en fin lägenhet

 

[SiZo]

Jag blir oerhört bestört över att arv öht kan diskuteras i denna tråden!

Mycket, mycket osmakligt! Hoppas att den stackars farmodern eller pappan aldrig någonsin får veta om denna tråden, isf är nog alla broar brända till normal kontakt.

Jag tycker faktiskt inte att det är osmakligt.
Jag tycker det är viktigt att man tänker igenom det så att @Cocos inte gör sin dotter en otjänst. Säg att kk aldrig får några andra barn, då har hon ganska mkt att hämta där om hon har lite flyt. Att neka sin dotter det för att man själv tycker och tänker saker? Nej, det tycker jag är helt fel. Det kan isf dottern själv få avgöra när hon är vuxen, tycker jag. När hon är medveten om vad HON väljer bort.

Sen inte sagt att det är det första man tänker på, absolut inte. För kk lär ju mest sannolikt leva kanske 40-60 åt till utan problem, så det är ju inte speciellt aktuellt idag. Men valet ska vara dotterns, tycker jag.

Ang att jag håller min åsikt @Cocos... Du kan bara påverka vad du själv gör, du kan aldrig ändra någon annan om inte de själva vill. Detta gäller givetvis även kk.
Jag tycker att han har gjort sitt val, och det är ett fruktansvärt barnsligt val att inte ens vilja se dottern, att inte kunna vistas i samma rum som er ens Hur gammal är han? 3? 3,5? Sådana människor tog jag väldigt mkt hänsyn till förr. Jag försökte i all oändlighet göra dem nöjda. Det enda som hände var att jag blev mer och mer olycklig. Idag är jag mer egoistisk, men samtidigt inte. Jag ser till mig själv först, och jag omger mig bara av personen som tycker om mig på riktigt. Och de personerna finns jag där för i vått och torrt. Andra människor ägnar jag inte en tanke ens. Det gör att jag nu orkar vara där för mina vänner mer. Jag orkar ta hand om mig själv och framförallt så mår jag väldigt mkt bättre. Så pass att jag nu inte går på antidepressiva längre.

Mitt förra levnadssätt höll på att sluta illa. Numera har jag nolltolerans för sådana människor och säger upp bekantskapen fort. I början var det jobbigt, jag tänkte mkt på de personerna, hur de mådde, om jag hade kunnat göra mer för dem osv osv. Nu tittar jag knappt i backspegeln ens

 

[Ackio]

Kan säga att jag har en 9 årig dotter med en fd KK. Han drog samma dag jag sa att jag var gravid.
Tog 5 år innan han verkligen steg in i hennes liv. Innan träffade han henne bara på födelsedagen.
Idag spenderar hon loven hos honom samt halva sommarlovet, vi turas om med påsk och julhelg.
De har en superfin kontakt. Så allt kan hända.

 

[Melisen]

Såhär funkar det (OBS, förenklat):
Alla barn ärver lika, men om det finns en efterlevande make/maka ärver denne före ev gemensamma barn. Men barn som inte är gemensamma ärver före en efterlevande maka. Antag att din kk gifter sig och får tre barn med sin fru. En fjärdedel av kvarlåtenskapen är då din dotters arv efter biologiska pappan. Övriga tre fjärdedelar ärver frun och när hon är död ärver de andra tre barnen.

Skulle kk avlida före sina föräldrar är din dotter arvinge till sin pappas del av farföräldrarnas kvarlåtenskap tillsammans med övriga barn som pappan har. I exemplet ovan: kk har tre barn till, antag att kk också har ett syskon. När farmor avlider ärver kk och hans syskon, om kk är avliden delas hans andel på kk:s fyra barn. Din dotter får en fjärdedel av hälften av farmoderns kvarlåtenskap.

Detta behöver inte kk alls godkänna utan sker automatiskt i och med att pappren är skrivna. Boutredningsmannen är skyldig att ta reda på vilka arvingar som finns.

Om du senare i livet skulle gifta dig med någon som vill adoptera din dotter, och du och kk går med på detta är dottern inte längre berättigad att ärva kk utan ärver istället sin adoptivfar. KK kan vägra adoption om dottern är under 18 men efter 18 väljer hon själv.

Nu är ju detta måååånga år bort men gällande adoption så är det ingen lätt sak att genomföra när barnet är över 18. Efter min bror fått kontakt med sin biologiska pappa insåg han hur viktig min pappa är för honom (som han vuxit upp med sen han var 2 och alltid kallat pappa). Han ville då bli adopterad av min pappa men det avbröts efter en tid då det innebar så otroligt mycket jobb för hela vår familj. Hade min pappa och bror gjort detta innan han fyllde 18 hade det i stort bara inneburit att skriva på ett papper.

 

[Alexandra_W]

Nu är ju detta måååånga år bort men gällande adoption så är det ingen lätt sak att genomföra när barnet är över 18. Efter min bror fått kontakt med sin biologiska pappa insåg han hur viktig min pappa är för honom (som han vuxit upp med sen han var 2 och alltid kallat pappa). Han ville då bli adopterad av min pappa men det avbröts efter en tid då det innebar så otroligt mycket jobb för hela vår familj. Hade min pappa och bror gjort detta innan han fyllde 18 hade det i stort bara inneburit att skriva på ett papper.

Fast hur menar du nu?
Under 18 - krävs biologisk förälders medgivande. Över 18 år - krävs inte biologisk förälders medgivande. Så på så vis lättare över 18.

Sen aka ju tingsrätten godkänna och de trycker lite hårdare på särskild relation osv vid vuxenadoptioner.

Så beroende på situation kan det ena vara enklare än det andra i ett specifikt fall. Men det är aldrig bara att skriva på ett papper-enkelt just då adoptionen ska godkännas av rätten.

 

[Lejonelle]

Nu är ju detta måååånga år bort men gällande adoption så är det ingen lätt sak att genomföra när barnet är över 18.
Hade min pappa och bror gjort detta innan han fyllde 18 hade det i stort bara inneburit att skriva på ett papper.

Jo. Men det kräver ju i så fall att den biol. pappan går med på det. Mina barns kusin fick vänta till efter 18 pga att biol. pappa satte käppar i hjulet för allting på alla sätt som gick.

Ska man vara girig så är det inte säkert att det är i dotterns bästa intresse att bli adopterad.

Helt rätt. Och det handlar inte heller bara om arvet. Det kan vara känslomässigt enormt viktigt åt båda håll.

För att ytterligare komplicera arvsfrågan så kan föräldrar också ärva sina barn, ej att förglömma, om TS dotter t ex skulle vinna på jackpot och sedan avlida utan att ha fått barn eller syskon.

 

[ameo]

Jag tycker att han har gjort sitt val, och det är ett fruktansvärt barnsligt val att inte ens vilja se dottern, att inte kunna vistas i samma rum som er ens Hur gammal är han? 3? 3,5? Sådana människor tog jag väldigt mkt hänsyn till förr. Jag försökte i all oändlighet göra dem nöjda. Det enda som hände var att jag blev mer och mer olycklig. Idag är jag mer egoistisk, men samtidigt inte. Jag ser till mig själv först, och jag omger mig bara av personen som tycker om mig på riktigt. Och de personerna finns jag där för i vått och torrt. Andra människor ägnar jag inte en tanke ens. Det gör att jag nu orkar vara där för mina vänner mer. Jag orkar ta hand om mig själv och framförallt så mår jag väldigt mkt bättre. Så pass att jag nu inte går på antidepressiva längre.

Den stora skillnaden i det här fallet är en viktig skillnad. Kk är för alltid bunden till Cocos och Cocos dotter eftersom kk är far till barnet. Och även om du tycker att han beter sig som en barnrumpa så ÄR han barnets far. Och barnet har rätt till sin förälder. Man kan således inte bara ignorera kk, även om man skulle vilja. Det är en av de saker som ingick i valet Cocos gjorde när hon bestämde sig för att fullfölja graviditeten.

 

[SiZo]

Den stora skillnaden i det här fallet är en viktig skillnad. Kk är för alltid bunden till Cocos och Cocos dotter eftersom kk är far till barnet. Och även om du tycker att han beter sig som en barnrumpa så ÄR han barnets far. Och barnet har rätt till sin förälder. Man kan således inte bara ignorera kk, även om man skulle vilja. Det är en av de saker som ingick i valet Cocos gjorde när hon bestämde sig för att fullfölja graviditeten.

Det tycker jag allt att man kan göra i dagsläget eftersom kk har bett om det. Jag tycker inte att Cocos ska tvinga kk eller tjata på kk eller kontakta kk överhuvudtaget.

Sedan behöver man inte ha speciellt mkt relation med någon bara för att man har barn ihop. Man behöver kunna diskutera barnet på ett bra och vuxet sätt. I övrigt har man inte med varandras liv att göra, om man inte vill det givetvis.

 

[Tora]

@Cocos jag tror att det är viktigt att DU känner dig nöjd med beslutet, oavsett vad vi, din gudfar eller någon annan tycker.

Om du tror att det är bättre att vänta några månader så gör det.

En liten sak bara. Jag vet hur jag är när det kommer till jobbiga och svåra saker. Jag skjuter gärna på dom. Hittar på anledningar att inte göra det. Typ "Det är för sent nu, får göra det imorgon". Eller det är för blött ute.....osv.

Till slut har det gått så lång tid att det inte finns någon anledning att ta tag i det.

En sådan svårt sak som att ta kontakt med farmodern hade jag säkert med glädje skjutit upp. Till slut efter 10 år eller så så hade jag nog tyckt det var lika bra att inte kontakta henne alls. Det har ju gått liiiiiite väl lång tid efter 10 år eller......

Säger inte att du är sån men jag vet hur lätt det är att trilla dit.

 

[Melisen]

Fast hur menar du nu?
Under 18 - krävs biologisk förälders medgivande. Över 18 år - krävs inte biologisk förälders medgivande. Så på så vis lättare över 18.

Sen aka ju tingsrätten godkänna och de trycker lite hårdare på särskild relation osv vid vuxenadoptioner.

Så beroende på situation kan det ena vara enklare än det andra i ett specifikt fall. Men det är aldrig bara att skriva på ett papper-enkelt just då adoptionen ska godkännas av rätten.

Nej fast jag tänkte utifrån denna situationen där pappan om det fortgår som nu inte vill ha kontakt alls. Så som jag har tolkat Cocos så skulle hon inte vilja att dottern adopterades om det fanns relation till pappan.

 

[Thaliaste]

Kom vi inte överens om att "vi" skulle låtsas som att pappan inte existerar nyss? Vad hände med det? Ska vi åter igen ta hur mkt hänsyn som helst till honom?

Jag tycker inte det. Att han har skrivit på är inte anmärkningsvärt, det är inte som att han har något val liksom.

Jag hade kontaktat farmodern ändå, för pappan finns inte. Han kommer bli sur oavsett, spelar roll om det händer nu eller om 4 månader liksom.

Jag tycker inte att "vi" (om du inkluderar Bukeanvändarna i tråden i det) har kommit överens om något alls. Det är TS som ska fatta ett beslut som hon känner sig okej med, i det här fallet finns inget rätt och fel som vi andra kan komma överens om. TS har pratat med en person i sin närhet som hon har förtroende för och som känner henne. Det tycker jag är bra.

 

[Cocos]

@Cocos jag tror att det är viktigt att DU känner dig nöjd med beslutet, oavsett vad vi, din gudfar eller någon annan tycker.

Om du tror att det är bättre att vänta några månader så gör det.

En liten sak bara. Jag vet hur jag är när det kommer till jobbiga och svåra saker. Jag skjuter gärna på dom. Hittar på anledningar att inte göra det. Typ "Det är för sent nu, får göra det imorgon". Eller det är för blött ute.....osv.

Till slut har det gått så lång tid att det inte finns någon anledning att ta tag i det.

En sådan svårt sak som att ta kontakt med farmodern hade jag säkert med glädje skjutit upp. Till slut efter 10 år eller så så hade jag nog tyckt det var lika bra att inte kontakta henne alls. Det har ju gått liiiiiite väl lång tid efter 10 år eller......

Säger inte att du är sån men jag vet hur lätt det är att trilla dit.

Om man säger såhär... Jag är inte direkt ledsen över att det känns bäst och att jag fått rådet att vänta några månader
Men det beror nog mest på att jag vill kontakta farmodern när jag har tid och ork att engagera mig och försöka skapa en vettig relation till en helt främmande människa.
För första året/åren så blir det ju faktiskt så att jag kommer behöva umgås med farmodern om hon vill träffa dottern. Sen när dotter är större så kan jag ju bara leverera henne till farmodern

Nej fast jag tänkte utifrån denna situationen där pappan om det fortgår som nu inte vill ha kontakt alls. Så som jag har tolkat Cocos så skulle hon inte vilja att dottern adopterades om det fanns relation till pappan.

Stämmer! Jag kommer inte gå med på att dottern adopteras av bonuspappa efter bara nått/några år utan det får bli om kk fortsätter att vara frånvarande under lång tid.

Jag tycker inte att "vi" (om du inkluderar Bukeanvändarna i tråden i det) har kommit överens om något alls. Det är TS som ska fatta ett beslut som hon känner sig okej med, i det här fallet finns inget rätt och fel som vi andra kan komma överens om. TS har pratat med en person i sin närhet som hon har förtroende för och som känner henne. Det tycker jag är bra.

Jag förstår faktiskt hur @kimmis87 tänker. Det va ju "överenskommet" att jag skulle göra på ett visst sätt och att jag då vände väldigt plötsligt kan ju betyda många saker. Jag tror @kimmis87 vill se till att jag inte ändrat mig pga kk's surighet.

 

[SiZo]

Det är ju tur att du förstår hur jag menar @Cocos

 

[Cocos]

Det är ju tur att du förstår hur jag menar @Cocos

Ibland fattar jag snabbt
Jag tycker iaf det va ett bra inlägg av dig för det är ju inte direkt ovanligt att folk drar sig ur/struntar i saker de egentligen vill pga rädsla för osämja med andra människor.

 

[SiZo]

Ibland fattar jag snabbt
Jag tycker iaf det va ett bra inlägg av dig för det är ju inte direkt ovanligt att folk drar sig ur/struntar i saker de egentligen vill pga rädsla för osämja med andra människor.

Jo precis, jag har ju själv varit väldigt mkt sån. Och som sagt, jag vet att i slutändan mår man inge bra av det! Men bara du grundar ditt beslut på dig själv så att säga så är jag jättenöjd

 

[Cocos]

Jo precis, jag har ju själv varit väldigt mkt sån. Och som sagt, jag vet att i slutändan mår man inge bra av det! Men bara du grundar ditt beslut på dig själv så att säga så är jag jättenöjd

Beslutet är i grunden grundat på mig (vad grunt det blev )
Men hade det ENBART varit bara mig att ta hänsyn till så hade jag kanske resonerat annorlunda.
Det är helt enkelt flera faktorer som spelat in men såpass ego är jag att jag sätter mig själv i första hand nu, även framför dottern då hon är så liten att hon påverkas mer negativt om jag mår dåligt än positivt av en ny relation. Hmm.. Nu sa jag emot mig själv, dottern kommer ju faktiskt indirekt i första hand igen

 

[Smulu]

Jag tycker det låter som du sätter din och din dotters relation först. Sedan därefter kommer hennes potentiella relation med farmodern.
Låter sunt tycker jag