Erfarenheter av kollektiv?

Så du är helt bekväm om folk du inte känner, som du har en yrkesmässig relation med i form av kund (hyresvärd vs hyresgäst t ex) knallar omkring halvnakna i vad du betraktar som ditt hem?

Då är du en av väldigt få som inte ser någon som helst skillnad i vad som är ett normal och okej privat beteende och vad som är ett normalt och okej professionellt beteende.

I det ena fallet -på stranden- är avkläddhet helt normalt, i det andra; Inte alls normalt.

En inneboende är ju att betrakta som en kund och med ditt resonemang skulle du inte se något som helst "onormalt" i om din chef skulle möta sina kunder i t-shirt och trosor alltså?
Jag betraktar inte den inneboende som kund. Kunder vill jag faktiskt inte ha boende i mitt hem.
 
Jag betraktar inte den inneboende som kund. Kunder vill jag faktiskt inte ha boende i mitt hem.
Du bör ändå inse att de flesta andra betraktar ett förhållande där den ena säljer en vara/tjänst till den andra som en kundrelation? Låt vara att man kan ge den ganska informella ramar när man rör sig i samma hem till vardags.

Men det förklarar ju att du inte tycker att du ser skillnaden på inneboende och kollektiv.

Tycker du inte de formella juridiska aspekterna att man i det ena fallet delar på något och i andra fallet den ena upplåter åt den andra mot betalning har någon reell betydelse heller?
 
Det var förvisso inget svar på frågan, men om någon betalar pengar för att bo hos dig, så är du hyresvärd och personen är hyresgäst, alltså en kund som betalar för att ha ett boende, precis som man är en betalande kund hos ett hyresbolag om man hyr där.
Men det är väl ändå skillnad på att vara inneboende och en vanlig hyreslägenhet!? Är du inneboende så är det ju både hyresgästens och hyresvärdens hem. Vad man sen är bekväm med/obekväm med kan ju vara olika och bra att komma överrens om innan, men ser inget konstigt att någon går runt i nattlinne i sitt eget hem, även om man delar det med andra.
 
Men ett djur ger ju inte heller det jag önskar. De ger ingen trygghet så som andra människor.
Jag har varit inneboende och bott tillsammans med flera andra i olika hus. Och det är trevligt att någon är hemma, man kan prata lite när man lagar mat, etc. Jag upplevde mig dock lite mer ofri när jag bodde med andra än när jag bodde själv.
Utmaningen är dels att jag tror man måste styra upp betydligt mer än vad man tror tex komma överens om hur man ska göra med städning och annat som man kanske inte tänker på.
Sen ser jag att du skriver om trygghet och familjekänsla etc.
Det är klart att det kan kännas tryggt att andra bor i samma hem men jag har nog inte känt att det har varit en familjekänsla. Så jag tror det gäller att inte ha för höga förhoppningar på det heller. Det kan bli så- men jag tror inte man ska ta det för givet.
 
Sen ser jag att du skriver om trygghet och familjekänsla etc.
Det är klart att det kan kännas tryggt att andra bor i samma hem men jag har nog inte känt att det har varit en familjekänsla. Så jag tror det gäller att inte ha för höga förhoppningar på det heller. Det kan bli så- men jag tror inte man ska ta det för givet.
Jag tror det du @Magiana är ute efter när är tryggheten i att ha ett socialt nätverk. Det är ganska tufft att leva utan någon man kan vända sig till för emotionell stöttning och praktisk hjälp om det händer något oförutsett eller krisartat.
Avslappnat umgänge i vardagen kan leda till det, men behöver inte alls göra det. Om du har det som förväntning på en som flyttar in att få det blir det fel, men förhoppning kan du ha. (därav det som någon frågade om syftet med att vilja ha någon boende)
 
Jag tror det du @Magiana är ute efter när är tryggheten i att ha ett socialt nätverk. Det är ganska tufft att leva utan någon man kan vända sig till för emotionell stöttning och praktisk hjälp om det händer något oförutsett eller krisartat.
Avslappnat umgänge i vardagen kan leda till det, men behöver inte alls göra det. Om du har det som förväntning på en som flyttar in att få det blir det fel, men förhoppning kan du ha. (därav det som någon frågade om syftet med att vilja ha någon boende)
Ja precis det var det här jag var ute efter. Det kan absolut bli så att den som flyttar in blir som en familjemedlem och ens trygghet. Men- det är inte säkert och knappast något jag tycker man ska förvänta sig. Det är ju också sånt som jag upplever växer fram- dvs inget som man kan fråga om när man träffas en första gång.
 
Ja precis det var det här jag var ute efter. Det kan absolut bli så att den som flyttar in blir som en familjemedlem och ens trygghet. Men- det är inte säkert och knappast något jag tycker man ska förvänta sig. Det är ju också sånt som jag upplever växer fram- dvs inget som man kan fråga om när man träffas en första gång.
Jag vill lite lyfta bort det från ordet familj också (men det framgick nog inte) för en familj kan var urusel som socialt nätverk betraktat eller jättebra och allt däremellan. Och vilka andra personer som helst, oavsett vad man från början har för relation till dem, kan bli suveräna sociala nätverk.

Funktionalliteten som saknas har som sådan ingen koppling till att hänga ihop med en släktskapskrets. Det bara råkar sammanfalla för många men är också helt naturligt att det inte göra det för alla.
 
Du bör ändå inse att de flesta andra betraktar ett förhållande där den ena säljer en vara/tjänst till den andra som en kundrelation? Låt vara att man kan ge den ganska informella ramar när man rör sig i samma hem till vardags.

Men det förklarar ju att du inte tycker att du ser skillnaden på inneboende och kollektiv.

Tycker du inte de formella juridiska aspekterna att man i det ena fallet delar på något och i andra fallet den ena upplåter åt den andra mot betalning har någon reell betydelse heller?
Jag tycker inte det finns någon skarp gräns mellan att dela och att upplåta.

Jag vill inte att någon ska känna att den liksom bor hos mig "på nåder" för att den hyr ett rum. Tanken är att dela ett hem där var och en har sin egen vrå men där vi delar på vissa saker. En som bor hos mig kan givetvis inte bestämma vilka tapeter jag ska sätta upp eller vilken färg jag målar med. Den kan heller inte kasta ut mina möbler och sätta in sina egna, i de utrymmen vi delar på. Den egna vrån kan antingen vara möblerad eller omöblerad vid inflyttning. Där kan ju var och en styra fritt.

Sen är det ju upp till båda att få det att fungera med boendet. Om det inte fungerar så är det ju jag som stannar och den andra som flyttar.

Jag kan inte tänka i termer som "sälja en vara/tjänst" i det här fallet. Det funkar inte för mig. I ren juridisk mening så är det så men jag kan inte gå in med mindsetet att jag har en "kund".

Jag tror det du @Magiana är ute efter när är tryggheten i att ha ett socialt nätverk. Det är ganska tufft att leva utan någon man kan vända sig till för emotionell stöttning och praktisk hjälp om det händer något oförutsett eller krisartat.
Avslappnat umgänge i vardagen kan leda till det, men behöver inte alls göra det. Om du har det som förväntning på en som flyttar in att få det blir det fel, men förhoppning kan du ha. (därav det som någon frågade om syftet med att vilja ha någon boende)
Jag tänker att det kan vara skönt med någon i närheten om/när jag drabbas av blodtrycksfall eller liknande. När jag rasar så kan det ta ett bra tag innan jag är på benen igen. Ångesten över att vara ensam då gör det hela värre. Om någon är i närheten kan den tillkalla ambulans vid behov. Nu behövs det säkert inte, men den backupen skulle kännas bra att ha.

Jag vill lite lyfta bort det från ordet familj också (men det framgick nog inte) för en familj kan var urusel som socialt nätverk betraktat eller jättebra och allt däremellan. Och vilka andra personer som helst, oavsett vad man från början har för relation till dem, kan bli suveräna sociala nätverk.

Funktionalliteten som saknas har som sådan ingen koppling till att hänga ihop med en släktskapskrets. Det bara råkar sammanfalla för många men är också helt naturligt att det inte göra det för alla.
Jo, så är det ju. Min egen familj som jag är släkt med var totalt kass. Jag trodde att vi stod bredvid varandra och stöttade varandra, men så var det inte alls.
 
Jag tycker inte det finns någon skarp gräns mellan att dela och att upplåta.

Jag vill inte att någon ska känna att den liksom bor hos mig "på nåder" för att den hyr ett rum. Tanken är att dela ett hem där var och en har sin egen vrå men där vi delar på vissa saker. En som bor hos mig kan givetvis inte bestämma vilka tapeter jag ska sätta upp eller vilken färg jag målar med. Den kan heller inte kasta ut mina möbler och sätta in sina egna, i de utrymmen vi delar på. Den egna vrån kan antingen vara möblerad eller omöblerad vid inflyttning. Där kan ju var och en styra fritt.

Sen är det ju upp till båda att få det att fungera med boendet. Om det inte fungerar så är det ju jag som stannar och den andra som flyttar.

Jag kan inte tänka i termer som "sälja en vara/tjänst" i det här fallet. Det funkar inte för mig. I ren juridisk mening så är det så men jag kan inte gå in med mindsetet att jag har en "kund".
Men då ser du ju gränsen och att den lägger grunden för principiella olikheter i makt/beslutanderätt.
Sen att det inte direkt kommer till uttryck i den vardagliga sociala samvaron är en sak. Men den kommer alltid finnas som en underliggande förutsättning i er relation.

Även om du kan totalt tänka bort alla maktaspekter så ska du inte utgå ifrån att din inneboende kan göra det. (Kan du verkligen det? Baserar du inte en del av din trygghet på att möjligheten finns för dig att återta ditt hem och be hen dra, om det skulle krisa eller bli olöslig konflikt?)
 
Men då ser du ju gränsen och att den lägger grunden för principiella olikheter i makt/beslutanderätt.
Sen att det inte direkt kommer till uttryck i den vardagliga sociala samvaron är en sak. Men den kommer alltid finnas som en underliggande förutsättning i er relation.

Även om du kan totalt tänka bort alla maktaspekter så ska du inte utgå ifrån att din inneboende kan göra det. (Kan du verkligen det? Baserar du inte en del av din trygghet på att möjligheten finns för dig att återta ditt hem och be hen dra, om det skulle krisa eller bli olöslig konflikt?)
Den möjligheten finns och jag har själv suttit i andra änden flera gånger. Nu tröttnade jag på det och köpte ett eget hus som ingen kan köra bort mig ifrån.
 
Enorm skillnad på att vara på stranden och där man bor.

Jag -och de flesta andra- skulle inte vilja se min hyresvärd i t-shirt + trosor eller i bara kalsongerna. Det är liksom inte normalt att hyresvärdar tassar omkring halvnakna i sina hyresgästers närhet. Snarare väldigt creepy..
Jag tror att det är jätteolika hur man är som person. Jag jobbar hemma hos folk och har fått se både det ena och det andra. För mig är inte det någon stor grej alls. Men man ska kanske ta upp det när man pratar med en potentiell inneboende för att undvika obehagliga situationer.
 
Precis. Jättestor skillnad vilken roll man har.
Du kan inte låtsas som det inte har betydelse.
Alla som inte äger ett hus sitter i den sitsen. Jag har gjort det i samtliga boenden jag haft. Inget boende har varit givet att jag fått bo i resten av livet.

Så jag kan inte se att det är så stor skillnad på om någon bor hos mig eller någon annanstans som denne inte äger.
 
Alla som inte äger ett hus sitter i den sitsen. Jag har gjort det i samtliga boenden jag haft. Inget boende har varit givet att jag fått bo i resten av livet.

Så jag kan inte se att det är så stor skillnad på om någon bor hos mig eller någon annanstans som denne inte äger.
Det handlade om att det är av betydelse för relationen mellan er.
Inte om det boendet är bättre eller sämre än något annat för den personen. (Om man nu ska man jämföra så kunde hen exempelvis ha bott i en hyreslägenhet med besittningrätt, men då tycker jag vi hamnar utanför trådens ämne)
 
Alltså, du verkar väldigt tänd på idéen, eftersom det inte är p.g.a. ekonomiska orsaker (endast?) så är det ju bara att testa att se, tänker jag.
I värsta fall är det bara att säga upp hen. Ett bra kontrakt är ju ett måste och ev. ha en period i början där det är lättare att flytta om hen inte trivs eller om du vill säga upp personen ganska omgående?

Jag förstår vad du menar med vardagshäng och likande, chansen för det ökar ju i och med en inneboende. Sen vet man ju inte hur den som är inneboende tycker och tänker om det? Är förhållandevis stora krav på relationen. Men samtidigt kan det ju bli hur bra som helst.
 
Alla som inte äger ett hus sitter i den sitsen. Jag har gjort det i samtliga boenden jag haft. Inget boende har varit givet att jag fått bo i resten av livet.

Så jag kan inte se att det är så stor skillnad på om någon bor hos mig eller någon annanstans som denne inte äger.
Men jag, och jag tror många andra, uppfattar det som väldigt stor skillnad att bo inneboende hos någon och ha ett vanligt, vitt hyreskontrakt i första hand.
 
Det svåra är nog att försöka förutse vilka förhållningsregler som bör finnas. Saker som jag tycker är självklara är det inte för andra, t.ex. så ställer man inte skorna i dörröppningen så andra måste kliva över dem varje gång, man låser dörren på natten, man möblerar inte om andras saker, man är rädd om andras saker och har man sönder något så ersätter man det o.s.v. Jag tror det kan vara svårt att förutse allt.

Just det där som är självklart för en är det som kan ställa in det om en flyttar in i en annans hus.

Ta det där med skorna. För dig är det självklart att inte ställa dem i dörrpöppningen men så gör din medboende det.

”Du har ställt skorna i dörröppningen, jag föredrar om du ställer dem åt sidan”

”Äsch, det spelar väl ingen roll. Jag har alltid klivit ur dem så här.”

”Men det är mitt hus.”

Och

”Du låste inte dörren när du kom hem i går.”

”Det gör väl inget, jag har aldrig brukat låsa om mig.”

”Men det är mitt hus.”

Sådana där saker går ju inte att detaljreglera. Jag skulle själv aldrig skriva på ett hyreskontrakt som var så detaljerat.
 
Jag tycker det låter som du har rätt höga förväntningar på socialt umgänge med personerna du potentiellt ska hyra ut till så skulle tipsa om att ta upp det när du träffar dem första gången!

Jag har bott inneboende/i kollektiv i tre olika konstellationer. Bara i ett av fallen hängde jag lite med personen jag bodde tillsammans med. Och då tycker jag generellt att jag är en väldigt social person. Jag hade mitt umgänge utanför de boendena :)
 
Alltså, du verkar väldigt tänd på idéen, eftersom det inte är p.g.a. ekonomiska orsaker (endast?) så är det ju bara att testa att se, tänker jag.
I värsta fall är det bara att säga upp hen. Ett bra kontrakt är ju ett måste och ev. ha en period i början där det är lättare att flytta om hen inte trivs eller om du vill säga upp personen ganska omgående?

Jag förstår vad du menar med vardagshäng och likande, chansen för det ökar ju i och med en inneboende. Sen vet man ju inte hur den som är inneboende tycker och tänker om det? Är förhållandevis stora krav på relationen. Men samtidigt kan det ju bli hur bra som helst.
Visst är det välkommet med tillskott i kassan, men det är ju inte det primära här.

Men man får ju försöka lära känna den andra lite innan så man ser om det är möjligt att få det att funka, inklusive referenser och koll på skulder.

Men jag, och jag tror många andra, uppfattar det som väldigt stor skillnad att bo inneboende hos någon och ha ett vanligt, vitt hyreskontrakt i första hand.
Jag har alltid hyrt privat av den som äger huset. Med skrivet kontrakt. Jag fixar nämligen inte att bo i lägenhet. Men det där med besittningsrätt är inte värt ett skit den dagen huset säljs. Har den t-shirten... Jag fick två veckor på mig att dra och hyresvärden försökte skynda på genom att börja bära ut mina saker.

Just det där som är självklart för en är det som kan ställa in det om en flyttar in i en annans hus.

Ta det där med skorna. För dig är det självklart att inte ställa dem i dörrpöppningen men så gör din medboende det.

”Du har ställt skorna i dörröppningen, jag föredrar om du ställer dem åt sidan”

”Äsch, det spelar väl ingen roll. Jag har alltid klivit ur dem så här.”

”Men det är mitt hus.”

Och

”Du låste inte dörren när du kom hem i går.”

”Det gör väl inget, jag har aldrig brukat låsa om mig.”

”Men det är mitt hus.”

Sådana där saker går ju inte att detaljreglera. Jag skulle själv aldrig skriva på ett hyreskontrakt som var så detaljerat.
Nej, givetvis går det inte att detaljreglera, vilket ju bidrar till rädslan för tjafs.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 784
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 300
Senast: lizzie
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 683
Senast: Ramona
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 560
Senast: Queen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp