Erfarenheter av kollektiv?

Som jag sa förut så söker jag inte aktivt umgänge där jag hela tiden måste visa upp ett glatt fejs.

En odlingsgemenskap ger inte det jag söker. Jag söker mer det familjära enkla framför det ytliga vänskapliga som kräver att jag är alert. Jag är liksom introvert och det tar energi för mig att behöva vara tvungen att vara social hela tiden.

Jag kan absolut hyra ut odlingslotter. Det finns inga hinder. Men det ger mig inte det jag söker här. Det ger något annat som förvisso också kan vara bra.

Med en familjär gemenskap kan jag ligga på soffan och slappa utan att behöva säga intelligenta eller roliga saker hela tiden. Den/de andra i huset kan laga mat, äta, sticka iväg på aktiviteter lite hur som helst.

Jag kommer ju liksom aldrig att ha en riktig familj. Jag har ingen mamma eller syskon längre. Jag kommer aldrig att ha en partner. Men jag vill ändå ha någon slags familj. Vänner, bekanta eller grannar kommer aldrig att kunna vara någon typ av familj.


Jag fattar nog inte det sista. Bor folk ihop bara av ekonomiska skäl? Eller varför bor folk ihop?

Jag har ju inte tänkt ha andra människor klistrade vid mig. De får ju gå som de vill.

Sen kan jag väl säga att jag fattar fortfarande inte riktigt skillnaden mellan inneboende och kollektiv. Det är väl kanske att den inneboende inte kan välja tapeter själv? Men det är ju något jag aldrig har kunnat göra i någon av de bostäder jag haft, oavsett om jag hyrt något själv eller bott med någon. Annars fattar jag inte vad det är folk vill bestämma. (Jag har aldrig haft egna möbler hos dem jag varit sambo med.)
Du kan inte tänka dig skaffa ett husdjur? Man får umgås men slipper anstränga sig? (Jag vet att det är skillnad på djur och människor, men dom kan bidra med mycket sällskap!)
 
@Magiana ja folk i storstäderna i USA bor ihop av ekonomiska skäl, som jag skrev i inlägget.

Det är grav skillnad i min erfarenhet på att vara några stycken som letar lägenhet/bostad tillsammans och flyttar in tillsammans, än att flytta in till någon som äger/hyr bostaden och sen hyr ut ett eller flera rum åt andra ja.
Var har jag skrivit något om "bestämma"? Det är någon egen tolkning du lagt in?
 
Du kan inte tänka dig skaffa ett husdjur? Man får umgås men slipper anstränga sig? (Jag vet att det är skillnad på djur och människor, men dom kan bidra med mycket sällskap!)
Jag törs inte. Jag är borta hemifrån rätt regelbundet och har ingen djurvakt. Att lämna in på pensionat blir dyrt och krångligt. Jag räknade ut en gång att jag nog är borta runt 25-30 nätter om året. Om jag måste åka med kort varsel så är det inte ens säkert att det finns någon ledig plats på pensionat. De kanske inte tar emot alla djurslag heller. Jag vill ha katt eller kanin.

Så jag är för ensam även för att kunna ha djur. Jag vill inte be grannarna om hjälp då jag reser så ofta eftersom det då blir ett utnyttjande. Det skulle funka med höns då mina närmaste grannar också vill ha höns, så vi kan liksom dela på hönsen i så fall.

Men ett djur ger ju inte heller det jag önskar. De ger ingen trygghet så som andra människor.

@Magiana ja folk i storstäderna i USA bor ihop av ekonomiska skäl, som jag skrev i inlägget.

Det är grav skillnad i min erfarenhet på att vara några stycken som letar lägenhet/bostad tillsammans och flyttar in tillsammans, än att flytta in till någon som äger/hyr bostaden och sen hyr ut ett eller flera rum åt andra ja.
Men varför bor folk ihop i Sverige då? Det finns ju gott om kollektiv inom landet. Min ena syrra har sagt sig vilja bo i kollektiv, men jag har inte frågat henne om varför och vi har ingen kontakt längre.
 
Vi hyr ut en stuga på gården. Fungerar utmärkt! Men om dom hade behövt använda vårat badrum? Det skulle inte fungera mer än några dagar.

Om jag skulle bli ensam av någon anledning skulle jag kunna ha en kompis som inneboende. En period. Jag har provat dela hus med en kompis en sommar. Det gick helt okej, men hade aldrig fungerat en längre period.

Men hittar man en person som man är extremt lik och klickar jättebra med, då skulle det fungera! Har dock svårt att tro att just den personen skulle vilja vara inneboende..
 
Men varför bor folk ihop i Sverige då? Det finns ju gott om kollektiv inom landet. Min ena syrra har sagt sig vilja bo i kollektiv, men jag har inte frågat henne om varför och vi har ingen kontakt längre.
En del delar säkert lägenhet som kollektiv eftersom man har åsikten att man inte behöver en hel lägenhet/hus själv.
Andra gör det av ekonomiska skäl (exempelvis studenter som delar på en lägenhet i stället för att bo i studentrum).

Din tanke att ha inneboende är väl inte så dum, men jag tror att det kan vara väldigt svårt att hitta rätt person att hyra ut till. Därför att människor har så olika förväntningar på hur livet ska se ut: hur "tätt" förväntar man sig att umgås (eller inte) med hyresvärden som inneboende?
Någon har föreslagit att du kan annonsera och se vad du får för svar; den tanken är inte alls tokig.

Det jag tror är viktigt innan man (du) tar ett sådant steg är nog att tänka igenom väldigt noga vilka förutsättningar som gäller:
Vilken del av huset? "Rättigheter" respektive skyldigheter (från båda håll...)?
Vem har störst rätt att välja om båda vill nyttja vardagsrummet men till olika ändamål (typ, du vill ligga i soffan och läsa en bok och lyssna på dämpad musik; hyresgästen vill titta på en actionrulle på TV)?
Särskilda förhållningsregler kring dusch, tvätt, köket, övriga gemensamma utrymmen?
"Varmpris" har du nämnt och det låter som en rimlig idé och då ha kollat runt vad som är rimligt att begära i hyra?
Grunder för uppsägning från din sida om du inte är nöjd med utfallet?
 
Vi hyr ut en stuga på gården. Fungerar utmärkt! Men om dom hade behövt använda vårat badrum? Det skulle inte fungera mer än några dagar.

Om jag skulle bli ensam av någon anledning skulle jag kunna ha en kompis som inneboende. En period. Jag har provat dela hus med en kompis en sommar. Det gick helt okej, men hade aldrig fungerat en längre period.

Men hittar man en person som man är extremt lik och klickar jättebra med, då skulle det fungera! Har dock svårt att tro att just den personen skulle vilja vara inneboende..
I mitt förra boende var jag tvungen att låna duschen av min hyresvärd. Det var bökigt i och med att jag inte kunde spontanduscha utan var tvungen att planera och packa en väska med mina saker innan jag gick över till hennes hus. Det andra var att det var skitigt där. En gång var golvet så smutsigt att jag fick börja med att skura golvet för det fanns ingen ren fläck att stå på när man klev ur duschen. Sen var det jag som blev ansvarig att kalka av duschmunstycket för jag blev irriterad på när den kalkade igen och det sprutade vatten lite varstans och inte i rätt riktning.

Men visst funkar det att dela dusch om båda håller det något så när rent. Jag är inte pedant, men vill inte ha det genomskitigt.

En del delar säkert lägenhet som kollektiv eftersom man har åsikten att man inte behöver en hel lägenhet/hus själv.
Andra gör det av ekonomiska skäl (exempelvis studenter som delar på en lägenhet i stället för att bo i studentrum).

Din tanke att ha inneboende är väl inte så dum, men jag tror att det kan vara väldigt svårt att hitta rätt person att hyra ut till. Därför att människor har så olika förväntningar på hur livet ska se ut: hur "tätt" förväntar man sig att umgås (eller inte) med hyresvärden som inneboende?
Någon har föreslagit att du kan annonsera och se vad du får för svar; den tanken är inte alls tokig.

Det jag tror är viktigt innan man (du) tar ett sådant steg är nog att tänka igenom väldigt noga vilka förutsättningar som gäller:
Vilken del av huset? "Rättigheter" respektive skyldigheter (från båda håll...)?
Vem har störst rätt att välja om båda vill nyttja vardagsrummet men till olika ändamål (typ, du vill ligga i soffan och läsa en bok och lyssna på dämpad musik; hyresgästen vill titta på en actionrulle på TV)?
Särskilda förhållningsregler kring dusch, tvätt, köket, övriga gemensamma utrymmen?
"Varmpris" har du nämnt och det låter som en rimlig idé och då ha kollat runt vad som är rimligt att begära i hyra?
Grunder för uppsägning från din sida om du inte är nöjd med utfallet?
Jag vet ju vad min bostad kostar i drift då jag bokfört utgifterna och sammanställt dem. Hur stor del av detta som kan vara rimligt i hyra är jag inte helt klar över. El- och vattenförbrukning lär ju gå upp lite, men det är nog ändå rätt marginellt.

Det svåra är nog att försöka förutse vilka förhållningsregler som bör finnas. Saker som jag tycker är självklara är det inte för andra, t.ex. så ställer man inte skorna i dörröppningen så andra måste kliva över dem varje gång, man låser dörren på natten, man möblerar inte om andras saker, man är rädd om andras saker och har man sönder något så ersätter man det o.s.v. Jag tror det kan vara svårt att förutse allt.
 
En del delar säkert lägenhet som kollektiv eftersom man har åsikten att man inte behöver en hel lägenhet/hus själv.
Andra gör det av ekonomiska skäl (exempelvis studenter som delar på en lägenhet i stället för att bo i studentrum).

Din tanke att ha inneboende är väl inte så dum, men jag tror att det kan vara väldigt svårt att hitta rätt person att hyra ut till. Därför att människor har så olika förväntningar på hur livet ska se ut: hur "tätt" förväntar man sig att umgås (eller inte) med hyresvärden som inneboende?
Någon har föreslagit att du kan annonsera och se vad du får för svar; den tanken är inte alls tokig.

Det jag tror är viktigt innan man (du) tar ett sådant steg är nog att tänka igenom väldigt noga vilka förutsättningar som gäller:
Vilken del av huset? "Rättigheter" respektive skyldigheter (från båda håll...)?
Vem har störst rätt att välja om båda vill nyttja vardagsrummet men till olika ändamål (typ, du vill ligga i soffan och läsa en bok och lyssna på dämpad musik; hyresgästen vill titta på en actionrulle på TV)?
Särskilda förhållningsregler kring dusch, tvätt, köket, övriga gemensamma utrymmen?
"Varmpris" har du nämnt och det låter som en rimlig idé och då ha kollat runt vad som är rimligt att begära i hyra?
Grunder för uppsägning från din sida om du inte är nöjd med utfallet?
Jag skulle sakna att kunna ligga på soffan "halvnaken" i mina fula gamla nattlinnen med massor med hål..... ;)
 
Jag skulle inte ha något problem att vara inneboende hos någon som saknar mänsklig kontakt som största anledning till att hyra ut ett rum. Jag har alltid kommit bättre överens med äldre människor och under studenttiden hyrde jag rum hos en helt underbar tant i en medelstor stad i sverige. Det funkade kalas. Hon blev glad och jag fick äta nybakade bullar alla dagar i veckan.
Tyvärr höll vi inte kontakten efter jag flyttade ut men hon finns i mina tankar såhär 30 år senare och jag har många glada minnen tack vare henne.
Klart det kan gå åt skogen om man inte kommer överens och kemin inte funkar, men det är ju därför man har ett system där man genom någon typ av intervju-träff-fika kan få sig ett hum om varandra
 
Folk går halvnakna på stranden. Jag ser inte problemet. Hur pass klädd måste man vara? Räcker det med t-shirt och trosor eller ska det vara långbyxor och långärmat året runt?

Enorm skillnad på att vara på stranden och där man bor.

Jag -och de flesta andra- skulle inte vilja se min hyresvärd i t-shirt + trosor eller i bara kalsongerna. Det är liksom inte normalt att hyresvärdar tassar omkring halvnakna i sina hyresgästers närhet. Snarare väldigt creepy..
 
Sen kan jag väl säga att jag fattar fortfarande inte riktigt skillnaden mellan inneboende och kollektiv. Det är väl kanske att den inneboende inte kan välja tapeter själv? Men det är ju något jag aldrig har kunnat göra i någon av de bostäder jag haft, oavsett om jag hyrt något själv eller bott med någon. Annars fattar jag inte vad det är folk vill bestämma. (Jag har aldrig haft egna möbler hos dem jag varit sambo med.)
Relationen och maktförhållandena.
 
Jag har bott i kollektiv i flera omgångar, dock aldrig i Sverige utan alltid i andra länder.

Jag har aldrig bott som inneboende hos någon annan utan har alltid flyttat in tillsammans med andra i gemensam lägenhet/hus. Det vill säga varsitt sovrum och så delar man på de andra ytorna.

Det har alltid fungerat bra för mig. Som minst har jag bott med en annan och som mest med sex andra. Den största skillnaden tycker jag är hur mycket snabbare soptunnor och diskmaskin fylls och att det blir smutsigt med en gång när man bor fler än två. Men som alltid - är man överens om hur det ska skötas så går det hyfsat smärtfritt tycker jag. Är det någonting man stör sig på så får man ta upp det även om det inte alltid är så kul. Jag tycker att det är rätt kul att bo tillsammans med andra, man kan snacka lite i köket, äta tillsammans ibland, hitta på något gemensamt och så vidare. Ibland har man inte lust att ses utan då kan man hänga på sitt rum hela kvällen.

Hade jag varit TS hade jag nog gjort som några redan föreslagit, lagt in en annons och se vad för folk som kontaktar en. Och sen känna efter därifrån.
 
Enorm skillnad på att vara på stranden och där man bor.

Jag -och de flesta andra- skulle inte vilja se min hyresvärd i t-shirt + trosor eller i bara kalsongerna. Det är liksom inte normalt att hyresvärdar tassar omkring halvnakna i sina hyresgästers närhet. Snarare väldigt creepy..
Nä, ingen skillnad alls faktiskt. Den skillnaden är bara uppdiktad och inte verklig.

Det finns så mycket viktigare saker att bry sig om än uppdiktade normer för hur man kan gå klädd hemma. Klarar man inte av att förhålla sig avspänd till att se någons nakna armar och nakna ben så har man nog väldigt lite verkliga problem och/eller väldigt lite att göra. Då har man tid och ork att bry sig om petitesser.
 
Nä, ingen skillnad alls faktiskt. Den skillnaden är bara uppdiktad och inte verklig.

Det finns så mycket viktigare saker att bry sig om än uppdiktade normer för hur man kan gå klädd hemma. Klarar man inte av att förhålla sig avspänd till att se någons nakna armar och nakna ben så har man nog väldigt lite verkliga problem och/eller väldigt lite att göra. Då har man tid och ork att bry sig om petitesser.
För mig är det nog inte nakenheten som är det stora problemet, utan mer att jag inte klär mig lika trasigt och urtvättat inför utomstående. Jag trivs med att kunna "glida runt" i mitt stora, urtvättade, håliga och synnerligen bekväma nattlinne. Men inte inför någon annan än maken. Så jag hade helt enkelt blivit begränsad - och det gillar jag inte!
 
Nä, ingen skillnad alls faktiskt. Den skillnaden är bara uppdiktad och inte verklig.

Det finns så mycket viktigare saker att bry sig om än uppdiktade normer för hur man kan gå klädd hemma. Klarar man inte av att förhålla sig avspänd till att se någons nakna armar och nakna ben så har man nog väldigt lite verkliga problem och/eller väldigt lite att göra. Då har man tid och ork att bry sig om petitesser.

Så du är helt bekväm om folk du inte känner, som du har en yrkesmässig relation med i form av kund (hyresvärd vs hyresgäst t ex) knallar omkring halvnakna i vad du betraktar som ditt hem?

Då är du en av väldigt få som inte ser någon som helst skillnad i vad som är ett normal och okej privat beteende och vad som är ett normalt och okej professionellt beteende.

I det ena fallet -på stranden- är avkläddhet helt normalt, i det andra; Inte alls normalt.

En inneboende är ju att betrakta som en kund och med ditt resonemang skulle du inte se något som helst "onormalt" i om din chef skulle möta sina kunder i t-shirt och trosor alltså?

Tillägg; det kan ju vara bra att upplysa ev hyresgäst om att du knallar omkring oklädd lite nu och då, då sådant för de flesta faktiskt inte är en speciellt "nice surpice"..
 
För mig är det nog inte nakenheten som är det stora problemet, utan mer att jag inte klär mig lika trasigt och urtvättat inför utomstående. Jag trivs med att kunna "glida runt" i mitt stora, urtvättade, håliga och synnerligen bekväma nattlinne. Men inte inför någon annan än maken. Så jag hade helt enkelt blivit begränsad - och det gillar jag inte!
Och själv hämtar jag posten iklädd morgonrock då jag inte orkar klä på mig bara för det.

En del fula kläder har jag också. Jag har ju fortfarande inte lyckats hitta några arbetsbyxor i min storlek så jag har ett par grå mjukisbyxor som det är både hål i och färg på. Och i somras körde jag bil i bikini när jag skulle hem från sjön. Jag är nog helt enkelt inte så brydd och orkar liksom inte vara uppklädd jämt. Jag klär mig snyggt när det passar mig, inte för andras skull.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 652
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 169
Senast: lizzie
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 665
Senast: Ramona
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 558
Senast: Queen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp