Flytta för kärlek

[vemsomhelst123]

Fast nu är dessa barn mer eller mindre i tonåren. Jag köper att dom följer efter mig som en skugga då vi i dagsläget inte ses varje dag eller varje vecka. Jag har svårt att se att det skulle vara så om man bodde ihop.

Jag vet flera barn som är sådana i den åldern. Både med föräldrar och bonusföräldrar..

 

[Inte_Ung]

Fast nu är dessa barn mer eller mindre i tonåren. Jag köper att dom följer efter mig som en skugga då vi i dagsläget inte ses varje dag eller varje vecka. Jag har svårt att se att det skulle vara så om man bodde ihop.

Det skulle bli värre.
Då är du en inkräktare som konkurrerar om plats och pappans uppmärksamhet.
Gör det inte.
De är för stora för det.

 

[monster1]

Det skulle bli värre.
Då är du en inkräktare som konkurrerar om plats och pappans uppmärksamhet.
Gör det inte.
De är för stora för det.

Just det är nog inte några problem. Jag flyttade ihop med mitt ex när barnen var 11 och 13 vi separerade i för ett halvår sedan. Det har inte varit något problem med barnen numera de vuxna ungdomarna.

Men det är helt klart intensivt med barn även om de här var ganska stora när vi flyttade ihop. En himla skillnad mot att bo själv.

 

[Inte_Ung]

Just det är nog inte några problem. Jag flyttade ihop med mitt ex när barnen var 11 och 13 vi separerade i för ett halvår sedan. Det har inte varit något problem med barnen numera de vuxna ungdomarna.

Men det är helt klart intensivt med barn även om de här var ganska stora när vi flyttade ihop. En himla skillnad mot att bo själv.

Men då så kom ni väl bra överens från början?

Åldern efter 14 är svår på så vis att frigörelseprocessen behöver en hel del plats.
Vid 15 så är det nästan som en till vuxen i hemmet och det kan bli mycket svårt om en känsla av konkurrens uppstår.

 

[monster1]

Men då så kom ni väl bra överens från början?

Åldern efter 14 är svår på så vis att frigörelseprocessen behöver en hel del plats.
Vid 15 så är det nästan som en till vuxen i hemmet och det kan bli mycket svårt om en känsla av konkurrens uppstår.

Ja vi hade inget direkt emot varandra. De tyckte det var kul att deras pappa träffat någon.

 

[Inte_Ung]

Ja vi hade inget direkt emot varandra. De tyckte det var kul att deras pappa träffat någon.

Det är en bra grund att stå på om man skall leva tillsammans.

 

[Mkb]

jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand.

Huruvida du gör IVF på egen hand har inte han med att göra, det ska inte han ha någon åsikt om överhuvudtaget.

Särskilt inte när han pressat dig om abort tidigare. Krasst - du är 38 år, det är din kropp och ditt liv.

Det är lite lågt att på det här viset i praktiken använda din längtan efter barn som ett slags påtryckningsmedel för att du ska flytta dit och vara med honom. Du ska inte göra IVF på egen hand, men om ni inte bor tillsammans måste du göra abort. Jag kommer aldrig vara i din situation så det är säkert lättare sagt än gjort men hade jag varit det, kvinna i 38års åldern som velat ha barn, då hade jag påbörjat IVF. Definitivt inte tjafsat om flytt hit och dit en minut till med den här mannen när det handlar om ett barn som han inte har något egentligt eget intresse av att skaffa, men som han samtidigt av någon anledning inte vill att du ska få på egen hand. Gör det själv istället, du kan röra dig mycket friare då och välja att vara nära din familj och vänner om det skulle ta slut med honom vilket inte är helt osannolikt. Och när du har tagit din barnlängtan ur ekvationen kan du se om det fortfarande skulle kännas värt det att flytta ihop med honom.

 

[Mkb]

Förlåt att jag låter rak och cynisk, men det låter som att han säger till dig att ifall du ger honom det som han vill ha, hjälp med hushåll, barn och kanske även ekonomi, så ger han dig det som du vill ha ett barn. För mig låter det som utpressning, som en överenskommelse där du offrar mycket och han offrar lite.

Missade det här inlägget tidigare, hade egentligen bara kunnat citera det för det är ungefär såhär jag tolkar det särskilt nu när det framkommit att han inte vill att ts ska göra IVF på egen hand. Utpressning med ett barn i potten.

 

[Mia_R]

Hörde på radion delar av en dokumentär och tänkte genast på den här tråden.

Bonusmamman räddar pappan - fastnar i en 50-talsroll​

En bonusmamma får gärna tvätta fotbollskläder och baka bullar, men ska inte sätta gränser och ta beslut. Då klampar hon in på den riktiga mammans område.

Hanna Samzelius har i sin avhandling intervjuat bonusmammor och bonusdöttrar om hur relationerna har sett ut. Bonusmammor tar ofta ett stort ansvar för hushållsarbetet. Att barnen bor varannan vecka hos skilda föräldrar, brukar ses som viktigt för jämställdheten. Men bonusfamiljen är inte särskilt jämställd. Det är inte ovanligt att det är bonusmamman och den riktiga mamman som delar ansvaret för barnen.

https://sverigesradio.se/avsnitt/bonusmamman-viktig-for-att-barnen-ska-kunna-bo-hos-pappan

• Den nya kvinnas uppgift blir ofta att ta huvudansvaret för marktjänst och omsorg om mannens barn. Det blir alltså både den nya kvinnan och barnens mor som tar huvudansvaret, inte deras far.
• Hon blir den som ansvarar för presentinköp och hålla reda på bemärkelsedagar.
• Hon blir den som ansvarar för att bjuda in på middag.
• När barnen tillfrågas vem som tagit ansvaret hemma är det pappa som betalar för allt. När de tillfrågas vad bonusmamman gjort så räknas det inte trots att hon stått för inköp, matlagning, tvätt och städ.
• När barnen sen flyttar hemifrån och bildar egna familjer blir det den nya kvinnans lott att det är hon som har huvudansvaret även när farfar och "farmor" ska vara barnvakter.

 

[lingonben]

Hörde på radion delar av en dokumentär och tänkte genast på den här tråden.

Bonusmamman räddar pappan - fastnar i en 50-talsroll​

En bonusmamma får gärna tvätta fotbollskläder och baka bullar, men ska inte sätta gränser och ta beslut. Då klampar hon in på den riktiga mammans område.

Hanna Samzelius har i sin avhandling intervjuat bonusmammor och bonusdöttrar om hur relationerna har sett ut. Bonusmammor tar ofta ett stort ansvar för hushållsarbetet. Att barnen bor varannan vecka hos skilda föräldrar, brukar ses som viktigt för jämställdheten. Men bonusfamiljen är inte särskilt jämställd. Det är inte ovanligt att det är bonusmamman och den riktiga mamman som delar ansvaret för barnen.

https://sverigesradio.se/avsnitt/bonusmamman-viktig-for-att-barnen-ska-kunna-bo-hos-pappan

• Den nya kvinnas uppgift blir ofta att ta huvudansvaret för marktjänst och omsorg om mannens barn. Det blir alltså både den nya kvinnan och barnens mor som tar huvudansvaret, inte deras far.
• Hon blir den som ansvarar för presentinköp och hålla reda på bemärkelsedagar.
• Hon blir den som ansvarar för att bjuda in på middag.
• När barnen tillfrågas vem som tagit ansvaret hemma är det pappa som betalar för allt. När de tillfrågas vad bonusmamman gjort så räknas det inte trots att hon stått för inköp, matlagning, tvätt och städ.
• När barnen sen flyttar hemifrån och bildar egna familjer blir det den nya kvinnans lott att det är hon som har huvudansvaret även när farfar och "farmor" ska vara barnvakter.

Mina barns far i ett nötskal. När han har börjat dejta nån har det väldigt fort landat i "jag har inte TID att hämta på träningen idag, det får X göra"

 

[Mia_R]

Mina barns far i ett nötskal. När han har börjat dejta nån har det väldigt fort landat i "jag har inte TID att hämta på träningen idag, det får X göra"

Verkar som det är rätt typiskt.

 

[QueenLilith]

Tomma ord skulle jag säga.

Ja, detta är precis hur så många kvinnor fastnar i horrible förhållande och stannar. "han är så ledsen" "han ÄLSKAR mig verkligen" etc. Kärlek är inte ord, kärlek är HUR MAN AGERAR. Det spelar ingen som helst roll om han är ledsen att han lämnade dig på sjukhuset TS, faktum är HAN GJORDE DET. Jag kan lova han komma göra liknande igen. Det kanske tar tid för nu är ni inne i "blomster fasen" vart han skall bevisa, men när han känner sig trygg, så blir det samma skit. Jag hade dumpat för länge sen istället för att slänga in ännu mer tid/energi och känslor på en sådan människa. Det blir sunken cost fallacy i längden. Inte alls bra.

 

[Ramona]

Men han kan också vara bra på att ge mig dåligt samvete om det blir så att vi inte ses under en hel vecka för att jag har andra saker planerat.

Men du, ärligt? Vad ser du i denna mannen? Vad är det som gör att du är kvar med honom? Han visar ju gång på gång ett riktigt ruttet beteende. Varför reagerar du inte starkare på detta?