Flytta för kärlek

[Philosophia]

Jag tänker mest på att det måste ju finnas någon form av omsorg av den som man vill leva ihop med? Jag hade inte velat leva med någon som förväntar sig att jag ska anpassa mig hela tiden. Speciellt inte om den drar upp någon form av "men det är för barnen"-kort hela tiden.

Jag tänker dock att det är olyckligt att tala om ”kräver”. Det handlar ju om att vara öppen om förutsättningar för att relationen ska fungera - på samma sätt som att TS är öppen med vad hon kan och inte kan göra avkall på. Ser man ingen utväg och möjlighet till kompromiss så kan förutsättningar framstå som krav eller villkor.

 

[Mia_R]

Jag tycker inte det är en rimlig kompromiss att TS ska behöva pendla 2 timmar enkel väg varje dag för att göra sin ev sambo nöjd. Fyra timmar i bil året runt + en heltid ger lite tid hemma och lite ork över för någonting annat = slitningar i förhållandet redan utan hans ungar. Risken att bli arbetslös vid en flytt är rätt stor och att då bli sittande i beroendeställning till en man som redan har barn som ska tas om hand varannan vecka, gissa av vem?

 

[monster1]

Jag tänker dock att det är olyckligt att tala om ”kräver”. Det handlar ju om att vara öppen om förutsättningar för att relationen ska fungera - på samma sätt som att TS är öppen med vad hon kan och inte kan göra avkall på. Ser man ingen utväg och möjlighet till kompromiss så kan förutsättningar framstå som krav eller villkor.

"Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort." En citering från TS, som jag läser tråden är det han som vill att de ska flytta ihop och blir irriterad på TS för att hon inte är följsam i det. Jag ser egentligen ingenstans att TS vill flytta ihop alls.

 

[Zweigelt]

Bor ni varannan vecka hos varandra nu eller hur är upplägget när ni umgås?

Nej, jag försöker vara hos honom när jag kan och han försöker vara hos mig när han kan. Jag har ju fördelen att kunna jobba hemifrån en viss procent per vecka, dock har jag ett jobb där mycket sekretess ingår och vissa arbetsmoment lämpar sig inte att göra hemma hos honom, sett till att jag inte har något rum där jag kan arbeta om stänga dörren om mig. Skulle det också vara så att jag jobbar från honom och hans internet skulle strula eller liknande så jag snabbt måste ta mig till kontoret - ja då har jag två timmar dit enkel väg (jobbar jag hemifrån mig har jag 50 min enkel väg)

 

[monster1]

Nej, jag försöker vara hos honom när jag kan och han försöker vara hos mig när han kan. Jag har ju fördelen att kunna jobba hemifrån en viss procent per vecka, dock har jag ett jobb där mycket sekretess ingår och vissa arbetsmoment lämpar sig inte att göra hemma hos honom, sett till att jag inte har något rum där jag kan arbeta om stänga dörren om mig. Skulle det också vara så att jag jobbar från honom och hans internet skulle strula eller liknande så jag snabbt måste ta mig till kontoret - ja då har jag två timmar dit enkel väg (jobbar jag hemifrån mig har jag 50 min enkel väg)

Skulle du säga att du anpassar dig mer än han gör i dagsläget eller anpassar han sig lika mycket till dig som du till honom?

 

[Philosophia]

"Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort." En citering från TS, som jag läser tråden är det han som vill att de ska flytta ihop och blir irriterad på TS för att hon inte är följsam i det. Jag ser egentligen ingenstans att TS vill flytta ihop alls.

Men TS vill ha en relation och vill ha barn (med eller utan den hon har en relation med). Irritationen över att TS inte vill flytta till honom behöver inte alls handla om att hon inte är följsam i hans vilja, utan han kan också bli irriterad över att partnern uttrycker önskemål som han inte får ihop.

 

[Zweigelt]

Skulle du säga att du anpassar dig mer än han gör i dagsläget eller anpassar han sig lika mycket till dig som du till honom?

Förut var det oftare jag som var där, men det har ändrats. Under den tiden träffade jag knappt mina kompisar och jag insåg att jag höll på att göra samma misstag som jag gjort förut. Men han kan också vara bra på att ge mig dåligt samvete om det blir så att vi inte ses under en hel vecka för att jag har andra saker planerat.

En annan del är att hur fina hans barn än är så är dom otroligt ”livliga” och många gånger när dom är med är dom som skuggor bakom mig, vilket i kombination med min högkänslighet och tidigare utbrändhet gör mig väldigt överstimulerad och matt.
Jag har heller aldrig tidigare varit i ett förhållande där partnern haft barn sen tidigare så det är en helt ny situation för mig. Jag är van att vara mycket ensam (och har behov av det) och tidigare partners som jag bott med har under långa perioder jobbat borta, så det är en stor omställning.

 

[monster1]

Förut var det oftare jag som var där, men det har ändrats. Under den tiden träffade jag knappt mina kompisar och jag insåg att jag höll på att göra samma misstag som jag gjort förut. Men han kan också vara bra på att ge mig dåligt samvete om det blir så att vi inte ses under en hel vecka för att jag har andra saker planerat.

En annan del är att hur fina hans barn än är så är dom otroligt ”livliga” och många gånger när dom är med är dom som skuggor bakom mig, vilket i kombination med min högkänslighet och tidigare utbrändhet gör mig väldigt överstimulerad och matt.
Jag har heller aldrig tidigare varit i ett förhållande där partnern haft barn sen tidigare så det är en helt ny situation för mig. Jag är van att vara mycket ensam (och har behov av det) och tidigare partners som jag bott med har under långa perioder jobbat borta, så det är en stor omställning.

Så det låter som att du egentligen inte vill flytta ihop alls, på någon ort?

 

[vemsomhelst123]

Om ni separerar behöver ni väll inte lägga er i alls vart den andra bor om ni inte har barn ihop? Eller menar du att ni ska bli särbos?

Vi har barn ihop

 

[Grazing]

Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.

Alltså, jag tycker lite att ord och handling måste passa ihop om orden ska betyda någonting. Han säger det han tror du vill höra för att få dig dit han vill. Allting låter ju bara som att han vill värna om sitt bästa och att det ska passa honom. Jag är väldigt trött på män just nu för tillfället pga dåliga erfarenheten av allt för många och jag hade aldrig gått på vad någon säger längre. Det är handlingarna som räknas och han visar tydligt tycker jag att inte bryr sig särskilt mycket om dig som person..utifrån vad jag läst.

Jag vet inte om det stämmer men folk säger att det finns män som är bättre än så, som faktiskt bryr sig på riktigt. Leta efter en sådan istället.

 

[monster1]

Vi har barn ihop

Ok jag uppfattade det som att du hade barn, han din sambo hade inte barn. Han ville ha barn, du ville inte ha fler barn.

 

[Zweigelt]

Så det låter som att du egentligen inte vill flytta ihop alls, på någon ort?

Jodå, det ultimata hade varit om han och barnen hade kunnat flytta hit och bo hos mig. Men det går ju inte och jag förstår helt och hållet att de inte vill flytta ifrån sin mamma , sina kompisar och skola.
Även om det hade varit en omställning tror jag nog att det intensiva hade lugnat ner sig om man bott ihop och det blivit en vardag.

Hade han bott i någon av de närliggande städerna hade jag också kunnat överväga att flytta även om det inneburit att jag inte kunnat träffa min familj när jag vill, men då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

 

[monster1]

Jodå, det ultimata hade varit om han och barnen hade kunnat flytta hit och bo hos mig. Men det går ju inte och jag förstår helt och hållet att de inte vill flytta ifrån sin mamma , sina kompisar och skola.
Även om det hade varit en omställning tror jag nog att det intensiva hade lugnat ner sig om man bott ihop och det blivit en vardag.

Hade han bott i någon av de närliggande städerna hade jag också kunnat överväga att flytta även om det inneburit att jag inte kunnat träffa min familj när jag vill, men då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

Jag kan lova att det intensiva med barn inte går över. Det är precis så där intensivt hela tiden. Ditt barn kommer också vara intensivt. Det ingår i hela barnfamiljsgrejen.

 

[SaraXX]

Jodå, det ultimata hade varit om han och barnen hade kunnat flytta hit och bo hos mig. Men det går ju inte och jag förstår helt och hållet att de inte vill flytta ifrån sin mamma , sina kompisar och skola.
Även om det hade varit en omställning tror jag nog att det intensiva hade lugnat ner sig om man bott ihop och det blivit en vardag.

Hade han bott i någon av de närliggande städerna hade jag också kunnat överväga att flytta även om det inneburit att jag inte kunnat träffa min familj när jag vill, men då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

Fast även om det intensiva lugnar sig så är det rätt intensivt att bo med barn. Jag hade aldrig velat bo med barn om jag inte hade haft egna faktiskt och jag ser inte hur det skulle vara att tänka på mina barns bästa att flytta ihop med någon.

 

[Otherside]

Jodå, det ultimata hade varit om han och barnen hade kunnat flytta hit och bo hos mig. Men det går ju inte och jag förstår helt och hållet att de inte vill flytta ifrån sin mamma , sina kompisar och skola.
Även om det hade varit en omställning tror jag nog att det intensiva hade lugnat ner sig om man bott ihop och det blivit en vardag.

Hade han bott i någon av de närliggande städerna hade jag också kunnat överväga att flytta även om det inneburit att jag inte kunnat träffa min familj när jag vill, men då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

Jag tycker att dina kompromisser blir alldeles för stora och orimliga om du väljer hans väg. Du riskerar att bli både bitter och olycklig. Med eget facit i fickan säger jag ALDRIG! Ta hand om dig själv, lev det liv du vill leva. Avvakta ett tag och se hur han agerar om han inser att du håller fast vid ditt livsval.

 

[Zweigelt]

Jag kan lova att det intensiva med barn inte går över. Det är precis så där intensivt hela tiden. Ditt barn kommer också vara intensivt. Det ingår i hela barnfamiljsgrejen.

Nej, så är det inte. Även fast jag inte har egna barn så kan jag uttala mig om det. Flera av mina kompisar har barn i samma åldrar och det är stor skillnad.

 

[Squie]

En annan del är att hur fina hans barn än är så är dom otroligt ”livliga” och många gånger när dom är med är dom som skuggor bakom mig, vilket i kombination med min högkänslighet och tidigare utbrändhet gör mig väldigt överstimulerad och matt.
Jag har heller aldrig tidigare varit i ett förhållande där partnern haft barn sen tidigare så det är en helt ny situation för mig. Jag är van att vara mycket ensam (och har behov av det) och tidigare partners som jag bott med har under långa perioder jobbat borta, så det är en stor omställning.

Om jag ser på min egen erfarenhet så blev jag inslungad i den världen. Jag var o är som dig. Hans barn tog över, allt. Ena barnet med npf-diagnos. Han förväntade sig dessutom att jag skulle fixa med hans barn (på bekostnad av mina intressen). Utöver jobba heltid etc etc.

För mig blev summan sjukdom under en längre tid.

 

[vemsomhelst123]

Ok jag uppfattade det som att du hade barn, han din sambo hade inte barn. Han ville ha barn, du ville inte ha fler barn.

Nej, vi har ett gemensamt barn. Ber om ursäkt om det blev tokigt

 

[vemsomhelst123]

Nej, så är det inte. Även fast jag inte har egna barn så kan jag uttala mig om det. Flera av mina kompisar har barn i samma åldrar och det är stor skillnad.

Fast det är väldigt mycket mer intensivt att leva med barn än att träffa dem ibland eller höra andra berätta ju det är. Jag gillar verkligen barn och har gärna lånat andras mer eller mindre intensiva, men mitt eget ganska medelintensiva barn är otroligt mycket mer intensivt att vara med då det är mitt ansvar, i mitt boende hela tiden.

 

[Zweigelt]

Fast det är väldigt mycket mer intensivt att leva med barn än att träffa dem ibland eller höra andra berätta ju det är. Jag gillar verkligen barn och har gärna lånat andras mer eller mindre intensiva, men mitt eget ganska medelintensiva barn är otroligt mycket mer intensivt att vara med då det är mitt ansvar, i mitt boende hela tiden.

Fast nu är dessa barn mer eller mindre i tonåren. Jag köper att dom följer efter mig som en skugga då vi i dagsläget inte ses varje dag eller varje vecka. Jag har svårt att se att det skulle vara så om man bodde ihop.