Flytta för kärlek

[Zweigelt]

Med tanke på hans reaktion när du faktiskt BLEV gravid, så kan du nog känna dig rätt säker på att han INTE vill ha (fler) barn!

Exakt vad jag också tänker. Men han hävdar att det skulle vara underbart att få ett barn med mig OM vi bodde ihop…

 

[monster1]

Exakt vad jag också tänker. Men han hävdar att det skulle vara underbart att få ett barn med mig OM vi bodde ihop…

Vill du flytta ihop med honom då med de förutsättningar som är just nu? Utgå från hur det är nu inte som du hoppas på att det skulle bli.

 

[Roheryn]

Exakt vad jag också tänker. Men han hävdar att det skulle vara underbart att få ett barn med mig OM vi bodde ihop…

Jaha, men om du blir gravid utan att ni bor ihop så ska du prompt göra abort? Jag köper inte riktigt det, tycker bara det känns som om han vill manipulera dig till att flytta till honom (oklart varför?). Du har egentligen redan gett svaret i en av de första meningarna i trådstarten, där du skriver att du KAN flytta men inte vill. Och vill du inte så ska du inte göra det. Simple as that.

 

[Grazing]

Oj vad många som svarat!

Att det är en varningsflagg att han lämnade mig när jag skulle opereras pga han prioriterade jobbet över mig - absolut, det är anledning nog för att avsluta det hela.

Varför han så prompt vill att vi ska bo ihop är för att han vet hur jobbigt det är att vara ensam och ha småbarn. Hans ex har kämpat med psykisk ohälsa och varit inlagd långa perioder under barnens uppväxt. Det är också därför han känner att han vill ha ett ”vanligt” förhållande och en kärnfamilj, som alla bor under samma tak.

Han och jag är väldigt lika på många plan och han är jättesnäll, kommunikativ och visar verkligen att han älskar mig. Men jag kan ändå inte förstå varför det är så viktigt för honom att bo ihop, varför vi inte kan göra varannan vecka fram tills hans barn är nog stora. Jag tror inte det är för att han behöver hjälp med barnen nu för de är väldigt självgående. Men ja, det kanske bottnar i att han kanske inte vill ha barn men han klarar inte att säga det.

Det är ju hela tiden vad han vill, tar han ingen hänsyn till vad du vill?

 

[Zweigelt]

Vill du flytta ihop med honom då med de förutsättningar som är just nu? Utgå från hur det är nu inte som du hoppas på att det skulle bli.

Hade du frågat mig för 2 månader hade jag sagt absolut! Om inte flytta ihop innebar att jag var tvungen flytta dit. Jag trivs utomordentligt bra där jag bor nu men hade det varit så att han bodde i någon av de närliggande städerna hade jag kunnat tänka mig flytta, för då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

 

[Zweigelt]

Jaha, men om du blir gravid utan att ni bor ihop så ska du prompt göra abort? Jag köper inte riktigt det, tycker bara det känns som om han vill manipulera dig till att flytta till honom (oklart varför?). Du har egentligen redan gett svaret i en av de första meningarna i trådstarten, där du skriver att du KAN flytta men inte vill. Och vill du inte så ska du inte göra det. Simple as that.

Jag får det inte heller att gå ihop. Har sagt till honom att familjer idag kan se ut på så olika vis. Det finns ju dom som skaffar barn med en kompis, eller som skaffar barn med sin särbo även fast de bor i samma stad.
Han tycker inte det vore rätt mot barnet att ”åka emellan som en jojo” men han glömmer detaljen att det är ju exakt det som hans barn gör idag med att vi en vecka hos sin pappa och en vecka hos sin mamma. Enda skillnaden skulle vara att det här barnet bor på två ställen men hela tiden med båda sina föräldrar.

Hade jag inte drabbats av utomkvedshavandeskap hade jag behållt barnet. Det var inget lätt beslut även för mig, men abort hade inte funnits på kartan. Nu har jag iaf tagit en första kontakt för att undersöka möjligheten att frysa ner ägg.

 

[Zweigelt]

Det är ju hela tiden vad han vill, tar han ingen hänsyn till vad du vill?

Så tänkte jag med, men kom på att jag är ju faktiskt likadan. JAG vill fortsätta bo här, JAG vill ha ett barn. Vi är två envisa personer.

 

[Squie]

Så tänkte jag med, men kom på att jag är ju faktiskt likadan. JAG vill fortsätta bo här, JAG vill ha ett barn. Vi är två envisa personer.

Det viktiga är din hälsa. Det är det ända viktiga.

Man ska inte göra för stora förväntningar på för många plan. Det kostar o risken är att det blir dikeskörning. Inte värt det alls.

Provat varianten som din pv förespråkar. Funkar inte ngt vidare.

 

[tanten]

Jag flyttade 15 mil för världens mest underbara man.

Så småningom var den underbara mannen den som gjorde mig sjuk och självmordsbenägen.
Kort sammanfattat: jag hade två fel. Allt jag gjorde och allt jag sa.

Jag tror att TS behöver vara ABSOLUT säker på att mannen kommer att göra hennes liv fantastiskt. Om inte - bryt upp innan det är försent
Eller mer självklart - flytta inte.

 

[monster1]

Hade du frågat mig för 2 månader hade jag sagt absolut! Om inte flytta ihop innebar att jag var tvungen flytta dit. Jag trivs utomordentligt bra där jag bor nu men hade det varit så att han bodde i någon av de närliggande städerna hade jag kunnat tänka mig flytta, för då hade jag åtminstone kunnat ha kvar mitt jobb.

Fast det är ju inte förutsättningarna som är nu, jag antar att förutsättningarna är att du antingen flyttar in hos honom eller att ni gemensamt hittar en bostad i den stad han bor nu i närheten av hans barnomsorg.

 

[escodobe]

Exakt vad jag också tänker. Men han hävdar att det skulle vara underbart att få ett barn med mig OM vi bodde ihop…

Det tror jag inte en sekund på

 

[SiZo]

Han brukar vara hos mig ungefär 3 dagar de veckor han inte har barnen. Det blir en gång i månaden för sen jag han jour en vecka också.

Precis. Tyvärr lämnade han mig när jag låg på sjukhus och skulle operera utomkvedshavandeskapet för att han hade en tjänsteresa. Ingen viktig resa direkt. Men hans arbetsmoral var viktigare än mig, tydligen…

Alltså... För lite perspektiv.
Jag har skickat egenremiss för sterilisering. Nästnästa vecka ska jag träffa läkare för samtal och planering. Bara där erbjöd min sambo sig att ta ledigt för att följa med, om jag ville och behövde stöttning. Då är det 1 inget ingrepp. 2, absolut inte akut på något sätt. 3, 100% mitt eget beslut och något jag har bestämt att jag vill göra, så ingen personlig katastrof på något sätt. Så inte jämförbart egentligen, för mitt är så himla mycket mindre. Trots det så erbjöd min sambo sig att finnas där och stötta mig.
Din pojkvän verkar inte vara din partner. Tyvärr.

 

[Piaff]

Baserat på de premisser du beskrivit och hur du beskrivit din kille hade jag inte gett upp ett jota, jag hade lämnat honom för ett härligt liv med någon annan istället.

 

[Mia_R]

Så tänkte jag med, men kom på att jag är ju faktiskt likadan. JAG vill fortsätta bo här, JAG vill ha ett barn. Vi är två envisa personer.

Skillnaden är ju att du inte kräver att han ska flytta hem till dig och när du faktiskt mycket riktigt blev gravid så var det HAN som ville du skulle göra abort. Om han älskar dig, varför bor han inte hos dig och pendlar till sitt jobb när han är barnlös? Varför ska du behöva flytta dit för att sköta markservice och passa hans ungar som arbetslös?

 

[gulakatten]

Tyvärr lämnade han mig när jag låg på sjukhus och skulle operera utomkvedshavandeskapet för att han hade en tjänsteresa. Ingen viktig resa direkt. Men hans arbetsmoral var viktigare än mig, tydligen…

Det här ensamt skulle göra att jag aldrig skulle flytta en millimeter för den här mannen.

Man kan ha olika åsikter om var man ska bo, olika syn på vad som funkar med barn (jag skulle inte heller vilja att barnen bodde på två platser) etc men det ovanstående skulle jag aldrig någonsin kunna förlåta.

 

[Mkb]

Varför han så prompt vill att vi ska bo ihop är för att han vet hur jobbigt det är att vara ensam och ha småbarn. Hans ex har kämpat med psykisk ohälsa och varit inlagd långa perioder under barnens uppväxt. Det är också därför han känner att han vill ha ett ”vanligt” förhållande och en kärnfamilj, som alla bor under samma tak.

Att han inte vill riskera att i perioder stå själv med föräldraansvaret för ett barn som han inte alls är entusiastisk inför att skaffa är helt i enlighet med den personlighet som hellre sticker iväg på jobb än är med vid din operation, eller som blir irriterad över att du inte bara flyttar. Om det tar slut, vilket det statistiskt sett tyvärr ofta gör mellan småbarnsföräldrar, ska han lida sig igenom sina föräldraveckor då med ett barn som han motvilligt skaffade under förutsättningarna att du skulle vara konstant närvarande och hur skulle det påverka barnet? Att förlita sig på kärnfamiljen låter gammaldags, i det här fallet lär det innebära att det största föräldraansvaret läggs på dig och det du får är en man som hellre är på jobbet än ställer upp för dig. Alltså ungefär som ni redan har det.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker att är man på riktigt intresserad av att ha ett förhållande med nån så är man också beredd att kompromissa eller vara öppen för dialog.
Du överväger ju iallafall tanken på en flytt men har han ens övervägt andra möjligheter än det som passar honom? Jag köper att han har barn och inte vill flytta men det finns ju andra lösningar. Det känns som om han vill göra det som är bekvämt för honom medans i ett förhållande så handlar det om att även vilja gå ett extra steg för sin partners skull.
Jag hade köpt att han inte kunnat vara med på din operation OM det hade varit då att han inte kunde lösa barnvakt eller liknande, barnen måste ju gå först men nummer två ska ju vara du Aldrig att min partner skulle prioritera nåt annat än att vara vid min sida vid en sån operation, och vice versa jag skulle aldrig låta honom genomgå en såpass tung operation utan mig vid hans sida.

Art du inte vill flytta ihop är inget konstigt med tanke på hans agerande hittills, du ska gå på din magkänsla.

 

[Marvin]

Han har visat dig vem han är. Tro honom.

 

[QueenLilith]

Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek?

Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd bort och kan inte flytta då han har sina barn varannan vecka (12 och 15 år). Jag KAN flytta, men vill inte. Har bott i annan stad samt utomlands under 10 års tid men valde för sex år sedan att flytta hem till byn där jag är född och uppvuxen. Har min familj och vänner här.
Köpte ett hus, renoverat det mesta och älskar huset, även om det är på tok för stort för en person (tanken var att jag och mitt ex skulle bilda familj här). Har fast tjänst på annan ort (pendlar 6 mil enkel väg, åt helt fel håll motför var min pojkvän bor), men jobbet är välbetalt med 34 semesterdagar per år och mina kollegor helt fantastiska. Ett liknande jobb på orten där min pojkvän bor finns knappt och skulle man få en tjänst skulle lönen vara ca 10 000 mindre i månaden, plus med sämre förmåner.

Några av er kanske läst min tråd där jag blev oplanerat gravid och min pojkvän ville att jag skulle göra abort eftersom vi inte bodde ihop. Tyvärr var det ett utomkvedshavandeskap, men jag hade aldrig klarat av att göra abort.
Jag drömmer om en familj och ett barn. Min pojkvän? Osäker. Han har sagt att han vill vara med mig för alltid och om det krävs ett barn så får det vara så. Det var dock något han sa innan jag faktiskt blev gravid och ville jag skulle boka tid för abort. Min känsla säger att han är klar med barn, men att han inte vill förlora mig. Men jag vill ha familj med någon som faktiskt blir glad över ett positivt graviditetstest… Å andra sidan skulle han kunna tänka sig ett barn om vi bodde ihop.

Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort. Han förstår inte att jag är otroligt hemmakär och inte vill lämna allt jag byggt upp här. Dessutom introvert och HSP, så jag är extra känslig också.
Där jag bor nu har jag pendlingsavstånd till tre småstäder. Där han bor är det ca 2 timmar enkel väg till närmsta småstad. Jag får lite panik av det, lite lappsjuka.
Dessutom har han ingen släkt där, han flyttade dit söderifrån för 10 år sedan. För mig skulle det vara ologiskt att flytta ifrån familj, skaffa barn, och ingen av oss har släkt där.

Får man känna så som jag gör? Många verkar tycka att ”känner du inte för att flytta är han inte rätt för dig”. Men är det verkligen så? Är det verkligen logiskt att flytta till arbetslöshet och ensamhet? Hur mycket ska man offra för kärleken?

Jag har flyttat för kärleken, men jag hade aldrig flyttat för det förhållande som du är i. (låter kanske lite brutalt) men från andra tråden så tycker jag inte alls det låter som en man jag skulle vilja ha i mitt liv. Tycker inte han låter hälsosam för dig eller som ett bra stöd alls. Jag tror du kommer ångra dig rejält om du är ihop med en sån man!

 

[Görel]

Exakt vad jag också tänker. Men han hävdar att det skulle vara underbart att få ett barn med mig OM vi bodde ihop…

Förlåt att jag låter rak och cynisk, men det låter som att han säger till dig att ifall du ger honom det som han vill ha, hjälp med hushåll, barn och kanske även ekonomi, så ger han dig det som du vill ha ett barn. För mig låter det som utpressning, som en överenskommelse där du offrar mycket och han offrar lite.