Flytta för kärlek

[Praefatio]

Helt utan att ta hänsyn till några känslor eller ta någons sida här, så låter det inte som att ekvationen går ihop:

• Han har barn som han självklart behöver prioritera. En timmes pendling enkel väg per dag för en tolvåring är helt uppåt väggarna så jag förstår honom till 100 %. Tycker det är helt rimligt och lämpligt av honom att prioritera barnen.
• Du har byggt upp ditt drömliv där du bor () med ditt drömhem, bra jobb, närhet till familj och vänner… så jag förstår dig till 100 % också!
• Du är högkänslig och har stort behov av ensamhet. Om du flyttar till honom blir du förälder till tonåringar varannan vecka. Låter som att det kan bli extremt tufft för er alla tre, eftersom du egentligen inte ens vill flytta.

Nä. Man ska inte offra allt man byggt upp för något som inte känns helt bra. Som någon skrev; när det är rätt kommer det inte kännas som en uppoffring utan mer som ett spännande äventyr.

Jag avundas dig inte. Jäkla skit när det inte går ihop, alltså…

 

[Squie]

Kort o gott: stanna där du är. Det är inte värt offret.

 

[tanten]

Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek?

Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd bort och kan inte flytta då han har sina barn varannan vecka (12 och 15 år). Jag KAN flytta, men vill inte. Har bott i annan stad samt utomlands under 10 års tid men valde för sex år sedan att flytta hem till byn där jag är född och uppvuxen. Har min familj och vänner här.
Köpte ett hus, renoverat det mesta och älskar huset, även om det är på tok för stort för en person (tanken var att jag och mitt ex skulle bilda familj här). Har fast tjänst på annan ort (pendlar 6 mil enkel väg, åt helt fel håll motför var min pojkvän bor), men jobbet är välbetalt med 34 semesterdagar per år och mina kollegor helt fantastiska. Ett liknande jobb på orten där min pojkvän bor finns knappt och skulle man få en tjänst skulle lönen vara ca 10 000 mindre i månaden, plus med sämre förmåner.

Några av er kanske läst min tråd där jag blev oplanerat gravid och min pojkvän ville att jag skulle göra abort eftersom vi inte bodde ihop. Tyvärr var det ett utomkvedshavandeskap, men jag hade aldrig klarat av att göra abort.
Jag drömmer om en familj och ett barn. Min pojkvän? Osäker. Han har sagt att han vill vara med mig för alltid och om det krävs ett barn så får det vara så. Det var dock något han sa innan jag faktiskt blev gravid och ville jag skulle boka tid för abort. Min känsla säger att han är klar med barn, men att han inte vill förlora mig. Men jag vill ha familj med någon som faktiskt blir glad över ett positivt graviditetstest… Å andra sidan skulle han kunna tänka sig ett barn om vi bodde ihop.

Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort. Han förstår inte att jag är otroligt hemmakär och inte vill lämna allt jag byggt upp här. Dessutom introvert och HSP, så jag är extra känslig också.
Där jag bor nu har jag pendlingsavstånd till tre småstäder. Där han bor är det ca 2 timmar enkel väg till närmsta småstad. Jag får lite panik av det, lite lappsjuka.
Dessutom har han ingen släkt där, han flyttade dit söderifrån för 10 år sedan. För mig skulle det vara ologiskt att flytta ifrån familj, skaffa barn, och ingen av oss har släkt där.

Får man känna så som jag gör? Många verkar tycka att ”känner du inte för att flytta är han inte rätt för dig”. Men är det verkligen så? Är det verkligen logiskt att flytta till arbetslöshet och ensamhet? Hur mycket ska man offra för kärleken?

FLYTTA INTE

Hos mig ringer varningsklockor. Han vill inte flytta på sig men räknar med att du kan?

Framför allt ska man inte flytta till sämre lön eller t.o.m. arbetslöshet.

Han inte kan tänka sig att bo hos dig barnfria veckor, Varför?
Har han ett exklusivt CV som gör hans jobb där han bor inte är förhaandlingsbart.

Kärlek ska vara lätt och man ska kunna lita på varann. Det tycker jag att han redan har motbevisat.
Har han relationen med dig i brist på nåt bättre?

/bistertanten

 

[Rie]

Står redan i tredje meningen i TS.

Får lära mig att läsa lite bättre.

 

[Dorinda]

Han verkar inte vara en mysig typ direkt….
Lämna dig när du ska opereras för en oviktig tjänsteresa, det är faktiskt inte ok.
Hans boende är viktigt, jag köper helt att han inte kan flytta på sina barn. Men varannan vecka kan han faktiskt flytta! Nu tycker han bara att hans jobb, boende och liv är viktigare än ditt.

 

[monster1]

Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek?

Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd bort och kan inte flytta då han har sina barn varannan vecka (12 och 15 år). Jag KAN flytta, men vill inte. Har bott i annan stad samt utomlands under 10 års tid men valde för sex år sedan att flytta hem till byn där jag är född och uppvuxen. Har min familj och vänner här.
Köpte ett hus, renoverat det mesta och älskar huset, även om det är på tok för stort för en person (tanken var att jag och mitt ex skulle bilda familj här). Har fast tjänst på annan ort (pendlar 6 mil enkel väg, åt helt fel håll motför var min pojkvän bor), men jobbet är välbetalt med 34 semesterdagar per år och mina kollegor helt fantastiska. Ett liknande jobb på orten där min pojkvän bor finns knappt och skulle man få en tjänst skulle lönen vara ca 10 000 mindre i månaden, plus med sämre förmåner.

Några av er kanske läst min tråd där jag blev oplanerat gravid och min pojkvän ville att jag skulle göra abort eftersom vi inte bodde ihop. Tyvärr var det ett utomkvedshavandeskap, men jag hade aldrig klarat av att göra abort.
Jag drömmer om en familj och ett barn. Min pojkvän? Osäker. Han har sagt att han vill vara med mig för alltid och om det krävs ett barn så får det vara så. Det var dock något han sa innan jag faktiskt blev gravid och ville jag skulle boka tid för abort. Min känsla säger att han är klar med barn, men att han inte vill förlora mig. Men jag vill ha familj med någon som faktiskt blir glad över ett positivt graviditetstest… Å andra sidan skulle han kunna tänka sig ett barn om vi bodde ihop.

Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort. Han förstår inte att jag är otroligt hemmakär och inte vill lämna allt jag byggt upp här. Dessutom introvert och HSP, så jag är extra känslig också.
Där jag bor nu har jag pendlingsavstånd till tre småstäder. Där han bor är det ca 2 timmar enkel väg till närmsta småstad. Jag får lite panik av det, lite lappsjuka.
Dessutom har han ingen släkt där, han flyttade dit söderifrån för 10 år sedan. För mig skulle det vara ologiskt att flytta ifrån familj, skaffa barn, och ingen av oss har släkt där.

Får man känna så som jag gör? Många verkar tycka att ”känner du inte för att flytta är han inte rätt för dig”. Men är det verkligen så? Är det verkligen logiskt att flytta till arbetslöshet och ensamhet? Hur mycket ska man offra för kärleken?

Nu är jag gammal och bitter. Men jag tänker då aldrig mer flytta för något kärleksförhållande.

Hus består kärlekar kommer och går. Håll dig bland din familj, dina vänner och ditt fina hus.

 

[Ramona]

Får man känna så som jag gör? Många verkar tycka att ”känner du inte för att flytta är han inte rätt för dig”. Men är det verkligen så? Är det verkligen logiskt att flytta till arbetslöshet och ensamhet? Hur mycket ska man offra för kärleken?

Man ska inte offra någonting för kärleken, det är det inte värt. Det ska kännas som att du får någonting, inte som att du lämnar någonting och verkligen inte att du offrar någonting.

Sen vill jag påpeka en grej och du behöver inte svara mig, men tänk lite på det själv. Om du tänker bort denna mannen helt - vad för liv skulle du vilja leva? Du skriver att du vill skaffa barn och bo i ditt hus nära din släkt. Du trivs på ditt jobb, men mer då? Hur vill du att ditt liv ska se ut?
När du sedan har en klar bild av vad det är du vill ha - hur passar denna mannen in i det du vill ha?
För min känsla när du skriver är att du rättar dig en del efter hans vilja och inget tvärtom.

Glöm inte att denna mannen också visar sig från sin bästa sida. Det är så vi människor gör. Vi visar oss från vår bästa sida tills vi känner oss trygga med vår partner. Är detta hans bästa sidor, ärligt talat, hur fan är hans dåliga sidor då?

 

[Hippocampus]

Känns det som att offra är det inte kärlek? Förlåt men han hade jag inte satsat en sekund på.
Du vill ha barn, inte han. Du måste flytta, inte han. Du ligger på sjukhus, han sticker.
Nej, lev du ditt liv som du vill. Inte vad han vill eller tycker.

 

[tuaphua]

Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek?

Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd bort och kan inte flytta då han har sina barn varannan vecka (12 och 15 år). Jag KAN flytta, men vill inte. Har bott i annan stad samt utomlands under 10 års tid men valde för sex år sedan att flytta hem till byn där jag är född och uppvuxen. Har min familj och vänner här.
Köpte ett hus, renoverat det mesta och älskar huset, även om det är på tok för stort för en person (tanken var att jag och mitt ex skulle bilda familj här). Har fast tjänst på annan ort (pendlar 6 mil enkel väg, åt helt fel håll motför var min pojkvän bor), men jobbet är välbetalt med 34 semesterdagar per år och mina kollegor helt fantastiska. Ett liknande jobb på orten där min pojkvän bor finns knappt och skulle man få en tjänst skulle lönen vara ca 10 000 mindre i månaden, plus med sämre förmåner.

Några av er kanske läst min tråd där jag blev oplanerat gravid och min pojkvän ville att jag skulle göra abort eftersom vi inte bodde ihop. Tyvärr var det ett utomkvedshavandeskap, men jag hade aldrig klarat av att göra abort.
Jag drömmer om en familj och ett barn. Min pojkvän? Osäker. Han har sagt att han vill vara med mig för alltid och om det krävs ett barn så får det vara så. Det var dock något han sa innan jag faktiskt blev gravid och ville jag skulle boka tid för abort. Min känsla säger att han är klar med barn, men att han inte vill förlora mig. Men jag vill ha familj med någon som faktiskt blir glad över ett positivt graviditetstest… Å andra sidan skulle han kunna tänka sig ett barn om vi bodde ihop.

Hur som. Han blir irriterad över att jag inte vill flytta till hans ort. Han förstår inte att jag är otroligt hemmakär och inte vill lämna allt jag byggt upp här. Dessutom introvert och HSP, så jag är extra känslig också.
Där jag bor nu har jag pendlingsavstånd till tre småstäder. Där han bor är det ca 2 timmar enkel väg till närmsta småstad. Jag får lite panik av det, lite lappsjuka.
Dessutom har han ingen släkt där, han flyttade dit söderifrån för 10 år sedan. För mig skulle det vara ologiskt att flytta ifrån familj, skaffa barn, och ingen av oss har släkt där.

Får man känna så som jag gör? Många verkar tycka att ”känner du inte för att flytta är han inte rätt för dig”. Men är det verkligen så? Är det verkligen logiskt att flytta till arbetslöshet och ensamhet? Hur mycket ska man offra för kärleken?

Bara för att man älskar varann betyder det ju inte att det måste funka.

Jag älskade verkligen en tidigare sambo. Men jag kände att jag glidit iväg till att vilja tex bo och leva på annat sätt än vi gjorde och hur vi båda velat förut. Jag gjorde slut trots att jag älskade honom enormt och att han ”ville ändra sig för min skull” och sa att han kunde bo som jag ville. Jag var dock övertygad om att han skulle ångra det rejält och ev bli bitter. Så jag gjorde slut iaf. Båda fick krossade hjärtan då. Men det var ändå så här i efterhand rätt för båda.

För typ 8 år sedan flyttade jag 1,5 h bilväg från Sthlm som jag vuxit upp i, hade vänner, familj, kunder etc i/kring till min sambo ute på landet. Men det var inte alls en uppoffring utan något jag ville och mår bra av. Inte bara på grund av kärleken utan för att jag insett att jag ville på på så sätt oavsett om vi fortsatte ihop eller ej. Vi har fortsatt bo lantligt och lika långt från Sthlm sedan dess.

För mig hade det inte funkat att inte vilja bo här men göra det för bara för att jag älskar sambon. För mig måste fler saker till än "bara" kärlek för att det ska funka. För andra är kärleken allt som betyder ngt.
Men hur det funkar för just dig vet väl bara du.

 

[Bison]

Ärligt talat, han låter som skräp av det du skrivit här
Personligen skulle jag inte offra ett skit för kärlek. Varför ska man göra det? Det är mitt liv, det vill jag leva som jag vill. Bättre hitta någon som vill samma som en själv, annars är jag hellre singel.

 

[Fjordfrälst]

Visst, min ena moster sa upp sin fasta tjänst och flyttade många mil bort för kärleken och det höll 7 år. Hon trivs på den delen av landet och har inte kommit hem hit (än) på dessa år som gått MEN. Här är ju skillnaden att din karl inte verkar vara värd att offra att flytta från en plats man älskar, aldrig! Inte en chans!

 

[Inte_Ung]

Men han vill bo ihop på heltid.

Det här skulle få mig att dra öronen åt mig.

Man måste ge varandra frihet i ett förhållande.
Vad kommer han att vilja bestämma mera sedan när han har skärmat av dig från ditt kontaktnät?
Det är inte en bra inställning.

 

[Inte_Ung]

Skaffa barn med någon som faktiskt vill,

Ja en barnlängtande kompis är bättre än det där.
Han skulle i alla fall vara intresserad av barnets bästa.

 

[Inte_Ung]

Har han ett exklusivt CV som gör hans jobb där han bor inte är förhaandlingsbart.

På vilket sätt skulle det ändra på saken?

Min sambo och Statsministern har båda mycket exklusiva CVn men de skulle inte få för sig att styra en partner på det viset.

 

[Inte_Ung]

Hans boende är viktigt, jag köper helt att han inte kan flytta på sina barn. Men varannan vecka kan han faktiskt flytta! N

Jag skulle ha löst det med schemat som följer.
Varannan vecka så har han barnen och bor för sig och jag för mig.
Veckan när han har jour så bor jag hos honom.
Veckan när han inte har jour så bor han hos mig.

Och så skulle jag antagligen hälsa på ibland när barnen är där.

Men jag har inga problem med att leva flexibelt.

 

[Dorinda]

Jag skulle ha löst det med schemat som följer.
Varannan vecka så har han barnen och bor för sig och jag för mig.
Veckan när han har jour så bor jag hos honom.
Veckan när han inte har jour så bor han hos mig.

Och så skulle jag antagligen hälsa på ibland när barnen är där.

Men jag har inga problem med att leva flexibelt.

Jag tycker ju ts -snubbe verkar vara en rätt trist typ så jag hade inte gjort det för honom!

Inte för att schemat i sig är dåligt, utan för att han inte verkar vara en tillräckligt kul typ

 

[Lingon]

Jag skulle ha löst det med schemat som följer.
Varannan vecka så har han barnen och bor för sig och jag för mig.
Veckan när han har jour så bor jag hos honom.
Veckan när han inte har jour så bor han hos mig.

Och så skulle jag antagligen hälsa på ibland när barnen är där.

Men jag har inga problem med att leva flexibelt.

Låter som en rimlig kompromiss förutsatt att pendlingstiden till jobbet inte blir för lång. Och att man vill fortsätta vara ihop.

 

[Migo]

Han brukar vara hos mig ungefär 3 dagar de veckor han inte har barnen. Det blir en gång i månaden för sen jag han jour en vecka också.

Precis. Tyvärr lämnade han mig när jag låg på sjukhus och skulle operera utomkvedshavandeskapet för att han hade en tjänsteresa. Ingen viktig resa direkt. Men hans arbetsmoral var viktigare än mig, tydligen…

Kompromissa inte med en enda grej med den människan. Håll hårt i huset, jobbet du gillar och se dig om efter en människa som är värd dig!

 

[Inte_Ung]

Jag tycker ju ts -snubbe verkar vara en rätt trist typ så jag hade inte gjort det för honom!

Inte för att schemat i sig är dåligt, utan för att han inte verkar vara en tillräckligt kul typ

Ja han verkar faktiskt riktigt trist.
Och även jag undrar hur han blir efter ett tag när han känner sig säker.

Attityden ger mig litet krypningar längs ryggraden.

 

[MiniLi]

Jag tänker att en ganska stor del i det här med att vara kompatibla handlar om att man vill lika i de stora frågorna. Hur mycket man än tycker om varandra så räcker inte det, om man samtidigt vill bo väldigt olika, inte har samma önskan när det gäller barn mm. Jag tycker inte att man ska offra något alls för kärlek. Ska man göra förändringar så ska det vara för att man själv vill, inte för att man känner sig tvingad eller att det krävs för att få relationen att funka.

I din sits hade jag absolut inte flyttat.