Flytta för kärlek

Förlåt att jag låter rak och cynisk, men det låter som att han säger till dig att ifall du ger honom det som han vill ha, hjälp med hushåll, barn och kanske även ekonomi, så ger han dig det som du vill ha ett barn. För mig låter det som utpressning, som en överenskommelse där du offrar mycket och han offrar lite.
Jag tror inte han är ute efter hjälp med dom sakerna. Barnen är väldigt självgående och vi är båda överens om att delad ekonomi är inget för oss då vi båda haft tidigare partners som inte kunnat handskas med pengar.

Jag kan också känna lite så, att om jag flyttar och lämnar allt här, så ger han mig ett barn. Men å andra sidan har ju jag gjort det klart för honom att om han inte vill ha barn har vi ingen framtid ihop.
 
Håller med alla ovanstående plus: i dagens samhälle är det lättare att hitta ny partner är nytt boende och jobb.
Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer 😅

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
 
Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer 😅

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
Det låter som han värnar väldigt mycket om sitt eget, bara sitt eget.
 
Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer 😅

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
Och faktum kvarstår. Du vill ha barn, du blev gravid, han ville att du skulle göra abort. Jag har all förståelse i världen för om han som har ganska stora, "självgående", barn inte vill "börja om" med en bebis, jag hade själv inte velat det. Men det känns inte som om han är riktigt ärlig mot dig i vad han vill, och eftersom du VERKLIGEN VILL ha barn känns det inte som om ni är helt kompatibla? Jag tycker egentligen den frågan är viktigare än var han var när du opererades - som du säger är den skadan redan skedd. Men vad händer om du skulle bli gravid igen medan ni fortfarande bor på varsitt håll? Blir det samma visa igen då med krav på abort och noll stöd?
 
Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer 😅

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
Tomma ord skulle jag säga.
 
Och faktum kvarstår. Du vill ha barn, du blev gravid, han ville att du skulle göra abort. Jag har all förståelse i världen för om han som har ganska stora, "självgående", barn inte vill "börja om" med en bebis, jag hade själv inte velat det. Men det känns inte som om han är riktigt ärlig mot dig i vad han vill, och eftersom du VERKLIGEN VILL ha barn känns det inte som om ni är helt kompatibla? Jag tycker egentligen den frågan är viktigare än var han var när du opererades - som du säger är den skadan redan skedd. Men vad händer om du skulle bli gravid igen medan ni fortfarande bor på varsitt håll? Blir det samma visa igen då med krav på abort och noll stöd?

@Zweigelt Jag håller med om frågan om kompatibilitet. Att var och en av er tänker efter före kring hur det blir om ni skulle separera är trots allt sunt. Jag har full förståelse hur du tänker och jag har full förståelse för hur han tänker.

Eftersom era önskningar inte är kompatibla så är risken överhängande att någon kommer bli missnöjd med situationen.

Du kan dock bara styra över dig själv och fundera över om det är värt att chansa på att en flytt kommer att leda till det du önskar av ett förhållande. Om du tar bort det ännu ej existerande barnet ur ekvationen - skulle det vara värt att hyra ut huset och flytta på prov? Från dina resonemang i trådstarten så tror jag inte att du tycker det och från vad det låter så verkar inte pojkvännen heller tycka att det är möjligt att flytta till dig.

Ett alternativ är att vara särbo, men att vara särbo med barn (ditt eget eller ert gemensamma) verkar inte vara ett alternativ för honom och att vara särbo med avsikten att förbli barnlös verkar inte vara ett alternativ för dig.

Jag tänker att det inte finns någon skitstövel eller skurk i ekvationen, utan att ni har så pass olika önskningar att den som eventuellt gör avkall på något faktiskt får offra för mycket.
 
Håller inte med. På vilket sätt är det att värna om sina barn genom att installera en ny partner på plats så att säga? Risken är stor att de känner sig besvärade när de är i denna ålder och det ska beredas plats för en ny vuxen, dessutom om det tar slut så är det en vuxen de kanske fäst sig vid och kommer slitas bort från deras tillvaro?
Jag ser inte riktigt ur denna synpunkt hur barnen skulle gynnas av att du flyttar in?
Absolut att det finns fördelar med att du flyttar till honom men det finns ju nackdelar också..
 
Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
Det här tycker jag är jätteviktigt att tänka på. Vad jag ser utifrån det du skriver verkar ni inte ha samma önskemål (rent krasst, han vill ju inte ha ett till barn) eller vara beredda att kompromissa för att saker ska bli bra för båda. Kanske att ni har så olika önskemål att det inte går att kompromissa så båda blir nöjda?
Där hamnade faktiskt jag och min förra sambo. Skulle vi kunna fortsätta leva ihop hade vi behövt kompromissa om såna saker att vi båda omöjligt hade kunnat vara helt nöjda och må bra. Det är ju liksom inget alternativ, och i ett sånt läge spelar det liksom ingen roll hur mycket känslor som eventuellt finns. Så vi separerade. Jag bor nu i en stad där jag har tre timmar (åt olika håll) till min närmsta familj, utan möjlighet att flytta då jag har barn ihop med förra sambon. Nu trivs jag här, visserligen, men hade jag fått välja fritt idag hade jag ju hellre bott närmre familjen som ensamstående med litet barn.

Jag tycker, rent krasst, att det är väldigt vettigt att tänka på hur man kommer vilja ha det om det tar slut en dag och om man då kommer vilja vara i sitsen man hamnar i. För med barn är det liksom inte ”bara” att ändra på saker sen.
 
Det är väl inte osunt, på samma sätt som att det är inte är osunt att @Zweigelt tänker på sin egen situation och sig själv. Att leva ihop med någon ska ge ett mervärde, inte att man hamnar på minus i livskvalitet.
Jag tänker mest på att det måste ju finnas någon form av omsorg av den som man vill leva ihop med? Jag hade inte velat leva med någon som förväntar sig att jag ska anpassa mig hela tiden. Speciellt inte om den drar upp någon form av "men det är för barnen"-kort hela tiden.
 
Va?

Jag svarade på @Gimlan’s inlägg.

Jag hade i och för sig lika gärna kunna svarat på Gimlans inlägg. Jag uppfattade det som att det var negativt att han värnade om sitt eget. Men jag kanske skulle ha tolkat det som en positiv kommentar? Fel av mig i så fall. :)
 
Nu svarar jag alla här för jag blir så förvirrad av att svara på alla kommentarer 😅

Han vet att han gjorde fel när han valde att lämna mig på sjukhuset. Han mår jättedåligt över det och förstår att det sårade mig, men gjort är gjort och skadan är redan skedd. Jag kan inte lita på honom på samma sätt jag kunde tidigare.

Har också konfronterat honom om att jag upplever att allt ska vara på hans villkor - jag ska flytta, jag ska göra abort, jag ska inte göra IVF på egen hand. Och han förstod hur jag kände, men han svarade att han försöker bara värna om sina barn. Att det är därför det är så viktigt att bo ihop på ett ställe. Köper inte riktigt det… vill man verkligen vara med någon, så löser man det på bästa sätt för alla parter. Han sa också att han är rädd för att om vi kör varannan vecka är han rädd att jag ska ledsna och välja att bo hos mig och att han inte får träffa sitt barn. Jag har EXAKT samma farhågor med att flytta - om det tar slut mellan oss och vi har ett barn ihop är jag fast där.
Bor ni varannan vecka hos varandra nu eller hur är upplägget när ni umgås?
 
@Zweigelt Jag håller med om frågan om kompatibilitet. Att var och en av er tänker efter före kring hur det blir om ni skulle separera är trots allt sunt. Jag har full förståelse hur du tänker och jag har full förståelse för hur han tänker.

Eftersom era önskningar inte är kompatibla så är risken överhängande att någon kommer bli missnöjd med situationen.

Du kan dock bara styra över dig själv och fundera över om det är värt att chansa på att en flytt kommer att leda till det du önskar av ett förhållande. Om du tar bort det ännu ej existerande barnet ur ekvationen - skulle det vara värt att hyra ut huset och flytta på prov? Från dina resonemang i trådstarten så tror jag inte att du tycker det och från vad det låter så verkar inte pojkvännen heller tycka att det är möjligt att flytta till dig.

Ett alternativ är att vara särbo, men att vara särbo med barn (ditt eget eller ert gemensamma) verkar inte vara ett alternativ för honom och att vara särbo med avsikten att förbli barnlös verkar inte vara ett alternativ för dig.

Jag tänker att det inte finns någon skitstövel eller skurk i ekvationen, utan att ni har så pass olika önskningar att den som eventuellt gör avkall på något faktiskt får offra för mycket.
Så tänker jag med. Vi (i en parrelation) har redan gjort upp att jag bestämmer bostadsort vid eventuell separation. Hade han haft barn sen tidigare hade det ju inte fungerat alls. Förstår också att han prioriterar barnen, men jag lider med dig Ts och jag håller med dem som säger att du inte ska flytta om du inte känner att du vill.
 
Jag hade i och för sig lika gärna kunna svarat på Gimlans inlägg. Jag uppfattade det som att det var negativt att han värnade om sitt eget. Men jag kanske skulle ha tolkat det som en positiv kommentar? Fel av mig i så fall. :)
Det som är negativt är väl att han nekar Ts ett barn ihop med honom om inte Ts gör avkall på sitt liv. Han får bestämma sig tänker jag, vill han inte ha ett barn till så måste han ju vara ärlig med det. Jag kan förstå honom, hade inte för allt smör i Småland velat ha ett barn till. Min sambo hade nog gärna velat det, men är beredd på den här kompromissen för min skull. Ts ska inte behöva kompromissa om hon inte vill, och då behöver han ju vara tydlig med hur han tänker. En viss kompromiss är det ju alltid att ha en relation.
 
Så tänker jag med. Vi (i en parrelation) har redan gjort upp att jag bestämmer bostadsort vid eventuell separation. Hade han haft barn sen tidigare hade det ju inte fungerat alls. Förstår också att han prioriterar barnen, men jag lider med dig Ts och jag håller med dem som säger att du inte ska flytta om du inte känner att du vill.
Om ni separerar behöver ni väll inte lägga er i alls vart den andra bor om ni inte har barn ihop? Eller menar du att ni ska bli särbos?
 
Det som är negativt är väl att han nekar Ts ett barn ihop med honom om inte Ts gör avkall på sitt liv. Han får bestämma sig tänker jag, vill han inte ha ett barn till så måste han ju vara ärlig med det. Jag kan förstå honom, hade inte för allt smör i Småland velat ha ett barn till. Min sambo hade nog gärna velat det, men är beredd på den här kompromissen för min skull. Ts ska inte behöva kompromissa om hon inte vill, och då behöver han ju vara tydlig med hur han tänker. En viss kompromiss är det ju alltid att ha en relation.

Jag lägger mig inte i de resonemangen eftersom jag inte vet hur han har tänkt och resonerar. Det kan ju hypotetiskt handla om att han baserat resonemangen på erfarenheten att ha barn på halvtid också skaffa ytterligare barn på halvtid, med barn på halvtid boendes i olika städer och tycker att det inte känns rätt för någon. Skulle det bli separation så har han åtminstone alla barn i samma stad = en rimlig kompromiss från pojkvännen.

Vad som är en rimlig kompromiss för en part behöver ju dock inte uppfattas som tillräcklig för den andra parten, och häri ligger det inkompatibla.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Jag och pojkvännen har börjat prata om att flytta ihop, det i sig är inget stort eller konstigt. Men vi bor 18mil ifrån varandra och med...
Svar
0
· Visningar
605
Senast: Myzan87
·
Relationer Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
10 870
Senast: Oh_really
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 407
R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 827

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Nämen!
  • Tittar in i ditt kök del 27

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Akvarietråden V
  • Barmarksdrag/canicross

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp