Erfarenheter av kollektiv?

[mandalaki]

@Magiana Jag tänkte egentligen inte ens på tjafs, utan mer risken för att det kommer att finnas tusen saker du stör dig på just för att de är självklarheter och huset är ditt.

 

[Magiana]

@Magiana Jag tänkte egentligen inte ens på tjafs, utan mer risken för att det kommer att finnas tusen saker du stör dig på just för att de är självklarheter och huset är ditt.

Fast å andra sidan har jag tidigare klarat av att bo med andra.

Det känns liksom jävligt sorgligt om jag aldrig mer skulle kunna bo med någon.

 

[mandalaki]

Fast å andra sidan har jag tidigare klarat av att bo med andra.

Det känns liksom jävligt sorgligt om jag aldrig mer skulle kunna bo med någon.

Fast det vet man ju inte? Jag har inte bott med någon på 15 år. Inte går jag och tänker på att det vore sorgligt om jag inte fick göra det igen? (Tvärtom )

 

[Milosari]

Fast å andra sidan har jag tidigare klarat av att bo med andra.

Det känns liksom jävligt sorgligt om jag aldrig mer skulle kunna bo med någon.

Jag tycker att du ska prova. Jag har som sagt nästan bara goda erfarenheter och det har min pappa också. Det blir knepigt om man är pedant och det kräver en easy going och flexibel personlighet men det låter på din beskrivning som om du har bättre förutsättningar än de flesta.

 

[Acto]

Visst är det välkommet med tillskott i kassan, men det är ju inte det primära här.

Men man får ju försöka lära känna den andra lite innan så man ser om det är möjligt att få det att funka, inklusive referenser och koll på skulder.


Jag har alltid hyrt privat av den som äger huset. Med skrivet kontrakt. Jag fixar nämligen inte att bo i lägenhet. Men det där med besittningsrätt är inte värt ett skit den dagen huset säljs. Har den t-shirten... Jag fick två veckor på mig att dra och hyresvärden försökte skynda på genom att börja bära ut mina saker.


Nej, givetvis går det inte att detaljreglera, vilket ju bidrar till rädslan för tjafs.

Besittningsskyddet är värt mkt OM det föreligger. Om du hyrde någons privata bostad så förelåg troligen inte besittningsskydd för dig då och därför kunde hyresvärden tvinga dig att lämna med så kort varsel. (Fanns besittningsskydd hade du kunnat vända dig till hyresnämnden.)
Det gäller dock att ha koll på reglerna, både som hyresvärd och som hyresgäst.

Oavsett om du klassar det som inneboende eller kollektiv rekommenderar jag dock verkligen att du tar juridisk hjälp för skrivandet av avtalet (alt köper en bra mall om sådan finns, se då till att den är från en vettig organisation/företag).

 

[Raderad medlem 68338]

Nu när jag har läst tråden lite mer ingående känns det som att det du är ute efter @Magiana är vänner, lite som en familj? Någon att dela vardagen med, småprata, umgås med och trygghet liksom?
Frågan är om en inneboende kan motsvara just de förväntningarna? Såklart kan du ju ha tur, att ni klickar och det faller sig naturligt, men rent generellt tror jag inte att de som söker bostad tänker sig det "paketet" liksom, förstår du hur jag tänker?

 

[Magiana]

Fast det vet man ju inte? Jag har inte bott med någon på 15 år. Inte går jag och tänker på att det vore sorgligt om jag inte fick göra det igen? (Tvärtom )

Det beror väl på hur man är som person.

När jag flyttade från exet så sa jag att "fan vad skönt att få vara diktator i sitt eget hem", för med exet var jag ingen och kunde inte ha åsikter om något.

Men jag känner mig inte trygg ensam längre.

Besittningsskyddet är värt mkt OM det föreligger. Om du hyrde någons privata bostad så förelåg troligen inte besittningsskydd för dig då och därför kunde hyresvärden tvinga dig att lämna med så kort varsel. (Fanns besittningsskydd hade du kunnat vända sig till hyresnämnden.)

Det gäller dock att ha koll på reglerna, både som hyresvärd och som hyresgäst.

Oavsett om du klassar det som en inneboende eller kollektiv rekommenderar jag dock verkligen att du tar juridiskhjälp för skrivandet av avtalet (alt köper en bra mall om sådan finns, se då till att den är från en vettig organisation/företag).

Det här hände 1995 och jag hade ingen koll på vart jag kunde vända mig för hjälp. Men alldeles oavsett så var det där ett läge att bara fly ifrån. Den striden ville jag inte ta. Gubben som hade huset var ju helt knäpp och jag fick ringa polisen när han började bära ut mina grejer. Jag var bara lite över 20 år då och hade ingen pondus.

Nu när jag har läst tråden lite mer ingående känns det som att det du är ute efter @Magiana är vänner, lite som en familj? Någon att dela vardagen med, småprata, umgås med och trygghet liksom?
Frågan är om en inneboende kan motsvara just de förväntningarna? Såklart kan du ju ha tur, att ni klickar och det faller sig naturligt, men rent generellt tror jag inte att de som söker bostad tänker sig det "paketet" liksom, förstår du hur jag tänker?

Jo, men jag ser ingen annan lösning. Någon riktig familj kommer jag aldrig att ha och vänner finns sällan fysiskt nära. Jag har världens bästa grannar, men de räknas liksom inte riktigt ändå. Här om dagen var en av dem över till mig och vi drack te och pratade. Sen var det inget mer än så och jag blev ensam igen.

 

[mandalaki]

Det beror väl på hur man är som person.

När jag flyttade från exet så sa jag att "fan vad skönt att få vara diktator i sitt eget hem", för med exet var jag ingen och kunde inte ha åsikter om något.

Men jag känner mig inte trygg ensam längre.

Jag känner mig inte heller trygg. Min hälsostatus skriker att jag kommer att få infarkt på antingen ena eller andra stället. Och jag bor ensam. Den dag jag faller ihop hemma kommer ingen att märka det. Och när jag har mina allra svåraste migränanfall kan jag få ångest av tanken Herregud, är det kört nu?

Men jag tror att man måste lära sig leva med den rädslan. Att ta en inneboende för att hantera den skulle snarare bejaka den.

Och om jag hade minsta misstanke om att personen jag skulle bli inneboende hos tog in mig pga sin egen otrygghet skulle jag hoppa av. Det vore fel grund för mig. Det hade behövt vara en nära vän isåfall.

 

[Bonica]

Men det är väl ändå skillnad på att vara inneboende och en vanlig hyreslägenhet!? Är du inneboende så är det ju både hyresgästens och hyresvärdens hem. Vad man sen är bekväm med/obekväm med kan ju vara olika och bra att komma överrens om innan, men ser inget konstigt att någon går runt i nattlinne i sitt eget hem, även om man delar det med andra.

När jag var äldre tonåring i Stockholm så var inneboende vanligt. Jag hade en pojkvän som bodde med sin mamma och en inneboende kvinna. Första gången jag träffade henne satt hon i köket i trosor och gammal t-shirt och rökte och fes högt
Så det där är nog olika.

 

[Magiana]

Jag känner mig inte heller trygg. Min hälsostatus skriker att jag kommer att få infarkt på antingen ena eller andra stället. Och jag bor ensam. Den dag jag faller ihop hemma kommer ingen att märka det. Och när jag har mina allra svåraste migränanfall kan jag få ångest av tanken Herregud, är det kört nu?

Men jag tror att man måste lära sig leva med den rädslan. Att ta en inneboende för att hantera den skulle snarare bejaka den.

Och om jag hade minsta misstanke om att personen jag skulle bli inneboende hos tog in mig pga sin egen otrygghet skulle jag hoppa av. Det vore fel grund för mig. Det hade behövt vara en nära vän isåfall.

Men sen är det ensamheten också. Jag vill ha någon slags familj. Någon riktig familj kommer jag ju aldrig att få.

 

[MiaMia]

Jag känner mig inte heller trygg. Min hälsostatus skriker att jag kommer att få infarkt på antingen ena eller andra stället. Och jag bor ensam. Den dag jag faller ihop hemma kommer ingen att märka det. Och när jag har mina allra svåraste migränanfall kan jag få ångest av tanken Herregud, är det kört nu?

Men jag tror att man måste lära sig leva med den rädslan. Att ta en inneboende för att hantera den skulle snarare bejaka den.

Och om jag hade minsta misstanke om att personen jag skulle bli inneboende hos tog in mig pga sin egen otrygghet skulle jag hoppa av. Det vore fel grund för mig. Det hade behövt vara en nära vän isåfall.

Samma här. Om jag inte kan ringa ambulans själv ifall det behövs så kommer jag att ligga här död i dagar innan någon hittar mig. Men hur skulle man kunna göra det annorlunda, liksom?
Och även om man har massor av familj/andra sammanboenden så behöver ju inte de vara här och hålla koll på mig just när något råkar hända.

 

[mandalaki]

Men sen är det ensamheten också. Jag vill ha någon slags familj. Någon riktig familj kommer jag ju aldrig att få.

Jag tror inte att den där familjeönskan går att ersätta med andra personer än ett nätverk av goda vänner.

 

[mandalaki]

Samma här. Om jag inte kan ringa ambulans själv ifall det behövs så kommer jag att ligga här död i dagar innan någon hittar mig. Men hur skulle man kunna göra det annorlunda, liksom?
Och även om man har massor av familj/andra sammanboenden så behöver ju inte de vara här och hålla koll på mig just när något råkar hända.

Ja precis. Man får lära sig leva med otryggheten helt enkelt, och hoppas på att det händer när man är bland folk, om det nu ska hända.

 

[Magiana]

Jag tror inte att den där familjeönskan går att ersätta med andra personer än ett nätverk av goda vänner.

Jag tror inte att det kommer att fungera det heller. Jag har ju inte heller riktigt energi att hålla liv i en mängd relationer.

 

[mandalaki]

Jag tror inte att det kommer att fungera det heller. Jag har ju inte heller riktigt energi att hålla liv i en mängd relationer.

Nu nej. Du är deprimerad. Men du håller redan på att skapa relationer med grannar och hästägare.

 

[bettysmatte]

Om du ska ta in en inneboende så tror jag nästan att det är sundare att du gör det av den anledningen som du pratade om innan, dvs för inkomstens skull. Om det sedan också utvecklas till någon slags vänrelation så är det ju bara en bonus, tänker jag.

 

[Magiana]

Nu nej. Du är deprimerad. Men du håller redan på att skapa relationer med grannar och hästägare.

Jag har aldrig haft vänner i vuxen ålder. Det är först under senare år som det har börjat vända, men jag har aldrig varit någon jättesocial typ och kommer inte att bli det heller. Det är som sagt jobbigt att umgås aktivt hela tiden. Jag vill ha närvaro av andra människor i större utsträckning, men slippa hålla låda hela tiden med dem.

 

[kolblakkur]

Air BnB?

 

[mandalaki]

Jag har aldrig haft vänner i vuxen ålder. Det är först under senare år som det har börjat vända, men jag har aldrig varit någon jättesocial typ och kommer inte att bli det heller. Det är som sagt jobbigt att umgås aktivt hela tiden. Jag vill ha närvaro av andra människor i större utsträckning, men slippa hålla låda hela tiden med dem.

I stall funkar det ju ofta så. Man har folk omkring sig men pratar inte med dem hela tiden.

 

[Magiana]

Air BnB?

Jag har tänkt tanken. Men då är det bara för cash och jag måste bistå med service. Det är mer ett jobb. Då ska det vara pedantstädat överallt och man måste hela tiden vara tillgänglig för att svara på frågor.

Jag köpte virke i höstas för att kunna bygga en dörr mellan hallen och köket för att kunna skärma av en privat del till mig själv. Men virket ligger fortfarande orört på golvet i vardagsrummet.

Det är lite annat som också behöver fixas innan jag kan hyra ut.