Erfarenheter av kollektiv?

[Magiana]

I stall funkar det ju ofta så. Man har folk omkring sig men pratar inte med dem hela tiden.

Jag är inte i stall så ofta, bara 2 gånger i veckan. I det stall jag hänger i nu finns det folk men i rätt många andra stall har jag varit ensam.

 

[Raderad medlem 68338]

Vänskap är ju ett givande och tagande. Tror att det kan bli svårt om en part har väldigt tydliga regler och önskemål kring hur umgänget ska vara organiserat liksom. Speciellt om det ska ske "hos dig", förstår du hur jag tänker? Det låter lite som uppagt för konflikter/missförstånd. Risken är att det blir på ena partens premisser.

 

[Myrten]

[

Jag har aldrig haft vänner i vuxen ålder. Det är först under senare år som det har börjat vända, men jag har aldrig varit någon jättesocial typ och kommer inte att bli det heller. Det är som sagt jobbigt att umgås aktivt hela tiden. Jag vill ha närvaro av andra människor i större utsträckning, men slippa hålla låda hela tiden med dem.

Jag föreslår att du funderar över gränsdragningarna du gör mellan "vänner", "familj", "bekanta", "grannar" o s v och vad du lägger in i de olika koncepten. Det känns som att du har en väldigt fast idé om vad som ingår och det tror jag är begränsande.

När det gäller mina egna vänner kan jag säga att en del av vårt umgänge behöver inte innefatta speciellt mycket snack alls.

 

[Magiana]

Vänskap är ju ett givande och tagande. Tror att det kan bli svårt om en part har väldigt tydliga regler och önskemål kring hur umgänget ska vara organiserat liksom. Speciellt om det ska ske "hos dig", förstår du hur jag tänker? Det låter lite som uppagt för konflikter/missförstånd.

Jag har inga regler. Och önskemålen är egentligen bara att man håller rent omkring sig om man bor här.

Men antagligen lär jag sitta ensam resten av livet.

 

[tuaphua]

Jag har aldrig haft vänner i vuxen ålder. Det är först under senare år som det har börjat vända, men jag har aldrig varit någon jättesocial typ och kommer inte att bli det heller. Det är som sagt jobbigt att umgås aktivt hela tiden. Jag vill ha närvaro av andra människor i större utsträckning, men slippa hålla låda hela tiden med dem.

Men tror du inte att du nu med terapi och iom att du har själv har vritid och vänt på vad du känner och behöver kommer kunna ha andra typer av relationer?
När ingångsvärdena sas är sundare, om du kommer må bättre tex, så kanske det blir en helt annan typ av relationer. Som håller och som är sunda.

Jag tänker lite att just att bejaka rädslan för att vara själv genom att se till att inte vara det kan leda till flera problem. Dels att du som sagt bejakar rädslan och inte bemöter den. Då kan du inte bli kvitt den. Du kan dämpa symptom. Men inte orsaken.
Och så tänker jag: Vad händer om du gillar inneboenden, ni blir vänner och sen måste den flytta av ett eller annat skäl. Kommer det då bli hanterbart om du skaffar inneboende just för sällskap, trygghet etc?
Jag vet inte. Det är bara något jag tror man bör fundera på.

Jag tror ju som andra säger att det kan bli en knepig relation.
Jag tror inte alls det är hopplöst för dig att kunna leva ihop med någon eller ha vänner och andra relationer! Men jag förstår att det känns så nu.

Tror du att du går in i det här på ett sunt vis så är det väl bara att testa. Det går säkert och skriva kontrakt där man kan säga upp en person som inte funkar.

Jag har haft underbara tider med inneboende, så mkt kul och mysigt! Men min trygghet hängde inte på den enda personen som sen också behövde flytta till slut.

 

[Magiana]

Jag föreslår att du funderar över gränsdragningarna du gör mellan "vänner", "familj", "bekanta", "grannar" o s v och vad du lägger in i de olika koncepten. Det känns som att du har en väldigt fast idé om vad som ingår och det tror jag är begränsande.

När det gäller mina egna vänner kan jag säga att en del av vårt umgänge behöver inte innefatta speciellt mycket snack alls.

Det är nog mest en känsla om vad en person är. Man kan inte riktigt säga att om x och y är uppfyllda så är personen ett z. Det handlar ju om personkemi, om det finns tillit, om värderingarna är synkade och mycket mer än jag kan lista här.

 

[Magiana]

Men tror du inte att du nu med terapi och iom att du har själv har vritid och vänt på vad du känner och behöver kommer kunna ha andra typer av relationer?
När ingångsvärdena sas är sundare, om du kommer må bättre tex, så kanske det blir en helt annan typ av relationer. Som håller och som är sunda.

Jag tänker lite att just att bejaka rädslan för att vara själv genom att se till att inte vara det kan leda till flera problem. Dels att du som sagt bejakar rädslan och inte bemöter den. Då kan du inte bli kvitt den. Du kan dämpa symptom. Men inte orsaken.
Och så tänker jag: Vad händer om du gillar inneboenden, ni blir vänner och sen måste den flytta av ett eller annat skäl. Kommer det då bli hanterbart om du skaffar inneboende just för sällskap, trygghet etc?
Jag vet inte. Det är bara något jag tror man bör fundera på.

Jag tror ju som andra säger att det kan bli en knepig relation.
Jag tror inte alls det är hopplöst för dig att kunna leva ihop med någon eller ha vänner och andra relationer! Men jag förstår att det känns så nu.

Tror du att du går in i det här på ett sunt vis så är det väl bara att testa. Det går säkert och skriva kontrakt där man kan säga upp en person som inte funkar.

Jag har haft underbara tider med inneboende, så mkt kul och mysigt! Men min trygghet hängde inte på den enda personen som sen också behövde flytta till slut.

Om den inneboende flyttar kan man ta in en ny, eller så låter man bli. Det beror väl på hur läget är då.

Det ligger väl lite i sakens natur att en inneboende inte kommer att förbli det i tid och evighet. Man vet ju det redan från början. Livet ändras liksom.

Däremot kommer jag inte att ha närmare relationer än så eftersom jag då investerar så mycket känslor i det. När det sedan spricker så blir det katastrof.

Nära, men ändå på en armlängds avstånd är nog bäst,

 

[tuaphua]

Om den inneboende flyttar kan man ta in en ny, eller så låter man bli. Det beror väl på hur läget är då.

Det ligger väl lite i sakens natur att en inneboende inte kommer att förbli det i tid och evighet. Man vet ju det redan från början. Livet ändras liksom.

Däremot kommer jag inte att ha närmare relationer än så eftersom jag då investerar så mycket känslor i det. När det sedan spricker så blir det katastrof.

Nära, men ändå på en armlängds avstånd är nog bäst,

Ja, men då kanske det kan vara värt ett försök iaf med inneboende?
Så kan du ju få en bra helhetsdeal med att inte vara helt själv och ev slippa lite pengaångest. Kanske kan du ha råd att unna dig mer skojigheter då. Kanske blir trippelt bättre för måendet isf.

 

[Loons]

Tycker du skall testa, vara ärlig med dina önskemål- kanske finns någon som söker samma? Tydlig kontrakt och så varför inte?

 

[Tiffany]

Jag har till och från tänkt att det skulle kunna finnas plats i mitt hus för 1-2 personer till så att vi lever här som ett kollektiv. Tanken har alltid stannat vid en tanke. Jag har ingen erfarenhet av kollektiv och är rädd för att det blir tjafs. Dessutom är jag introvert och behöver eget utrymme. Men jag känner mig inte längre bekväm med att bo ensam.

Är det någon som har erfarenhet av kollektivboende och hur får man det att fungera? En försvårande omständighet är väl att jag ofta är rätt irriterad på den röra som är i huset och då är det bara jag som bor här. Jag lyckas alltså inte ens på egen hand hålla den standard på ordning och reda som jag önskar. Med fler i huset misstänker jag att det inte blir lättare.

Jag har läst tråden och jag tänker att det är väl en bra idé att prova med en inneboende? För en begränsad tid. Träffa personen innan över en fika och ta upp vad du absolut inte kan stå ut med vad gäller saker som disk, rökning, festande osv. Berätta hur du vill ha det och upprätta kontrakt på en begränsad tid. Du kan hitta någon som bor i huset som du kan heja på i köket och byta några ord med ibland. Du får någon som är i huset och du känner dig inte lika ensam. I bästa fall får du en vän. Du kanske hittar någon trädgårdsintresserad eller någon du kan prata häst med. Du kan också göra en insats och hjälpa någon som behöver bostad du har ju ett helt hus med trädgård.
Jag har varit inneboende och jag har haft inneboende och det har funkat. Varför skulle det inte göra det för dig? Det finns många fördelar. Kollektiv däremot kräver mer då går man in på lika villkor. Inneboende då är det du som hyr ut.

 

[Magiana]

Jag har läst tråden och jag tänker att det är väl en bra idé att prova med en inneboende? För en begränsad tid. Träffa personen innan över en fika och ta upp vad du absolut inte kan stå ut med vad gäller saker som disk, rökning, festande osv. Berätta hur du vill ha det och upprätta kontrakt på en begränsad tid. Du kan hitta någon som bor i huset som du kan heja på i köket och byta några ord med ibland. Du får någon som är i huset och du känner dig inte lika ensam. I bästa fall får du en vän. Du kanske hittar någon trädgårdsintresserad eller någon du kan prata häst med. Du kan också göra en insats och hjälpa någon som behöver bostad du har ju ett helt hus med trädgård.
Jag har varit inneboende och jag har haft inneboende och det har funkat. Varför skulle det inte göra det för dig? Det finns många fördelar. Kollektiv däremot kräver mer då går man in på lika villkor. Inneboende då är det du som hyr ut.

Jag vet ju var jag i så fall annonserar för att öka sannolikheten att hitta rätt person. En del kriterier kommer jag vara tydlig med redan i annonsen. Jag vill t.ex. gärna ha hit någon som gillar att odla, men rökare och festprissar vill jag inte ha här.

 

[vallhund]

Jag vet ju var jag i så fall annonserar för att öka sannolikheten att hitta rätt person. En del kriterier kommer jag vara tydlig med redan i annonsen. Jag vill t.ex. gärna ha hit någon som gillar att odla, men rökare och festprissar vill jag inte ha här.

Rökfri brukar vara standard vid uthyrning.

 

[Zetronis]

S

Men sen är det ensamheten också. Jag vill ha någon slags familj. Någon riktig familj kommer jag ju aldrig att få.

Skulle du kunna tänka dig att bli stödfamilj? Finns många ensamstående eller familjer med särskilda behov som behöver avlastning!
För övrigt tycker jag att det är många negativa kommentarer här som i realismens namn pekar på alla anledningar till att inneboende inte skulle fungera för dig, det tycker jag är tråkigt. Visst kan det vara bra att ha lite ytterligheter i åtanke men huruvida man är klädd eller inte i sitt eget hem om man dessutom bor på landet tycker jag är att göra en höns av en fjäder. Jag är annars en ganska pryd tant men om någon bär underbyxor och trasig t-shirt hemmavid eller påväg till brevlådan tycker jag bara är beundransvärd nivå av avslappnad inställning. Vet att det inte är kutym med foppatofflor och mjukisbyxor i storstan men är man lite bonnig och utanför stan , så passerar sådant under radarn helt enkelt, och tanken är väl att hitta någon som är öppen och accepterande till ett samboende med en själv så som man är.
Jag tror absolut det kan finnas någon därute som är intresserad av att hyra in sig av samma anledning som du vill hyra ut, du är ju inte ensam i världen eller i sverige ens, om att ha en kass biologisk familj och sökande efter nya familjemedlemmar. Det är inget skamligt att vara ensammen, däremot tycker jag det är synd att folk härinne skyr tanken på att bo med någon som trängtar mänsklig kontakt. Det får mig att undra lite, är det ett svaghetsförakt?
Sedan vet man ju inte vad en inneboende har för effekt på framtiden, det kan ju leda till att man får helt nya sociala kontakter och annan input som leder till socialt umgänge genom den inneboende etc.
Tror inte det skadar att utforska detta.

 

[Gnist]

Det är inget skamligt att vara ensammen, däremot tycker jag det är synd att folk härinne skyr tanken på att bo med någon som trängtar mänsklig kontakt. Det får mig att undra lite, är det ett svaghetsförakt?

Inte från mitt håll i af, men jag ser stora problem med att skaffa en inneboende till största del för att ha någon som har koll på en om något händer och då kan larma, för att lindra ens egen ångest över att något ska hända när man är ensam osv.

Det är imo inte juste -vare sig mot sig själv eller den som hyr in sig- att ha de förväntningarna på en (okänd) inneboende, att den ska fungera både som ett familjesubstitut och som nån form av stödperson.

Du tycker uppenbarligen annorlunda och det får du ju göra, men tillskriv inte de som ser problematiken med det resonemanget, en åsikt som de inte har!

 

[bettysmatte]

Det får mig att undra lite, är det ett svaghetsförakt?

Verkligen inte!

 

[Magiana]

S

Skulle du kunna tänka dig att bli stödfamilj? Finns många ensamstående eller familjer med särskilda behov som behöver avlastning!
För övrigt tycker jag att det är många negativa kommentarer här som i realismens namn pekar på alla anledningar till att inneboende inte skulle fungera för dig, det tycker jag är tråkigt. Visst kan det vara bra att ha lite ytterligheter i åtanke men huruvida man är klädd eller inte i sitt eget hem om man dessutom bor på landet tycker jag är att göra en höns av en fjäder. Jag är annars en ganska pryd tant men om någon bär underbyxor och trasig t-shirt hemmavid eller påväg till brevlådan tycker jag bara är beundransvärd nivå av avslappnad inställning. Vet att det inte är kutym med foppatofflor och mjukisbyxor i storstan men är man lite bonnig och utanför stan , så passerar sådant under radarn helt enkelt, och tanken är väl att hitta någon som är öppen och accepterande till ett samboende med en själv så som man är.
Jag tror absolut det kan finnas någon därute som är intresserad av att hyra in sig av samma anledning som du vill hyra ut, du är ju inte ensam i världen eller i sverige ens, om att ha en kass biologisk familj och sökande efter nya familjemedlemmar. Det är inget skamligt att vara ensammen, däremot tycker jag det är synd att folk härinne skyr tanken på att bo med någon som trängtar mänsklig kontakt. Det får mig att undra lite, är det ett svaghetsförakt?
Sedan vet man ju inte vad en inneboende har för effekt på framtiden, det kan ju leda till att man får helt nya sociala kontakter och annan input som leder till socialt umgänge genom den inneboende etc.
Tror inte det skadar att utforska detta.

Jag är nog inte alls rätt person att vara stödfamilj. Umgänge med barn får jag nästan lite ångest av för jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag tycker det är tillräckligt svårt att ta hand om mig själv och det är nog för svårt att ta hand om andra i sådan omfattning.

Inte från mitt håll i af, men jag ser stora problem med att skaffa en inneboende till största del för att ha någon som har koll på en om något händer och då kan larma, för att lindra ens egen ångest över att något ska hända när man är ensam osv.

Det är imo inte juste -vare sig mot sig själv eller den som hyr in sig- att ha de förväntningarna på en (okänd) inneboende, att den ska fungera både som ett familjesubstitut och som nån form av stödperson.

Du tycker uppenbarligen annorlunda och det får du ju göra, men tillskriv inte de som ser problematiken med det resonemanget, en åsikt som de inte har!

Det är inget jobb jag förväntar mig att någon ska göra. Jag söker medmänsklighet och gemenskap. Den som bara vill vara inneboende av ekonomiska skäl är inte rätt person att bo här. Om jag t.ex. skulle svimma utanför Ica och person A som råkar passera skulle bry sig och kalla på hjälp eller hämta vatten om jag kvicknar till, så är det den typen av medmänsklighet jag vill ha omkring mig. Den som bara går förbi och tänker på sig och sitt, är inte den typ av person jag vill ha här.

Skulle jag ta en inneboende så känns det viktigt att vi delar intressen och värderingar. Som jag sa tidigare så vill jag gärna att den personen är intresserad av att odla. Jag vill att vi vill ungefär samma saker. Jag har mark att låna ut för odling. Jag har en jordkällare att låna ut för förvaring av skörden. Jag har en extra frys. Jag har en verkstad för den som vill snickra.

Jag är liksom inte en vanlig hyresvärd som bara hyr ut ett boende. En person som inte vill ha med mig att göra passar inte här. Då får den hitta ett annat boende. Förvisso har jag tänkt hyra ut lillstugan via airbnb men detta skulle i så fall bara vara för pengarnas skull. En inneboende vill jag inte ha av endast det skälet.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker du ska lägga upp en annons på alternativ.nu
Där kan du kanske hitta någon som är intresserad av odling och hantverk.

 

[Magiana]

Jag tycker du ska lägga upp en annons på alternativ.nu
Där kan du kanske hitta någon som är intresserad av odling och hantverk.

Det är den tanken jag haft. Det finns en bostadsgrupp på FB också med folk som har den inriktningen i sitt liv.

 

[sorbifolia]

Jag bodde flera år i kollektiv under studietiden, och personligen tyckte jag det var enklare att städa och hålla i ordning köket och vardagsrummet när jag delade det med andra - då blev det ett "måste" som jag inte kunde skjuta upp. Men det är nog jätteviktigt att hitta personer som är ordningssamma och har någorlunda samma interesser och behov av kontakt som du har.

 

[Hyacinth]

Jag tror du kan hitta mån som tycker det är toppen att få odla och fixa. Många har inte råd med eget hus. Testa! Ni kan ju ha en prövoperiod på en månad eller två för att båda ska kunna känna efter