Erfarenheter av kollektiv?

[bettysmatte]

Ni kan ju ha en prövoperiod på en månad eller två för att båda ska kunna känna efter

I teorin låter det där ju toppen, men jag tror inte att jag skulle vilja flytta in någonstans "på prov". Det är ju faktiskt rätt jobbigt att flytta. Som vuxen har man ju oftast hunnit samla på sin en del ägodelar, tänker jag....

 

[åke]

Man kan ju hyra ut på kort tid med via olika företag. Tex abnir eller vad det heter.

 

[Raderad medlem 6459]

@Magiana Vore jag du skulle jag sätta mig ner och tänka igenom hur det var när jag tidigare haft boende hos mig. Hur hanterade jag våra olikheter? Vad störde mig och vad var jag okej med? Hur stor är risken att jag tycker att mitt sätt är det enda rätta och att det är svårt för mig att hantera att andra gör på andra sätt? Hur flexibel är jag _egentligen_ när det kommer till hur saker ska vara i mitt hem?

Jag tror att det är viktigt att ha en stor portion självinsikt och verkligen försöka vara ärlig mot sig själv om vad man själv faktiskt är okej med. Så man inte målar upp en bild som kanske inte är särskilt realistisk.

 

[Pancakes]

@Magiana

Jag bodde kollektivt några år när jag var 20-25. Skitroligt och ganska jobbigt. Ångrar det absolut inte men kommer inte göra om det i ditt fall blir det ju som många sagt snarare inneboende och inte kollektiv. Det övervägde jag när jag flyttade från mitt ex men kände att för mig är den tiden förbi när jag vill bo med någon som inte är en partner. Jag vill ha mer privacy än så och orkar inte med ett uns av andra människors stök.

Om jag var du skulle jag fundera på de saker som dykt upp i tråden, även om en del kan verka negativa så är det ju alltid svårt att förutse hur dynamiken med andra människor fungerar. Sen kan du ju prova. Känns det inte bra så får du väl säga upp hyresgästen och bita ihop tiden som är fram tills denne flyttar.

 

[Magiana]

@Magiana Vore jag du skulle jag sätta mig ner och tänka igenom hur det var när jag tidigare haft boende hos mig. Hur hanterade jag våra olikheter? Vad störde mig och vad var jag okej med? Hur stor är risken att jag tycker att mitt sätt är det enda rätta och att det är svårt för mig att hantera att andra gör på andra sätt? Hur flexibel är jag _egentligen_ när det kommer till hur saker ska vara i mitt hem?

Jag tror att det är viktigt att ha en stor portion självinsikt och verkligen försöka vara ärlig mot sig själv om vad man själv faktiskt är okej med. Så man inte målar upp en bild som kanske inte är särskilt realistisk.

Menar du att jag skulle vara intolerant och krånglig som detaljstyr andra personer och att jag inte borde bo med andra personer? Det stämmer inte. Däremot finns det gränser. Håller man sig till vanligt hyfs, gör det man säger att man ska göra och inte möblerar om bland mina grejer så är man rätt safe. Jag bryr mig liksom inte om gafflarna ligger åt fel håll i besticklådan eller om kaffekoppen står framme.

@Magiana

Jag bodde kollektivt några år när jag var 20-25. Skitroligt och ganska jobbigt. Ångrar det absolut inte men kommer inte göra om det i ditt fall blir det ju som många sagt snarare inneboende och inte kollektiv. Det övervägde jag när jag flyttade från mitt ex men kände att för mig är den tiden förbi när jag vill bo med någon som inte är en partner. Jag vill ha mer privacy än så och orkar inte med ett uns av andra människors stök.

Om jag var du skulle jag fundera på de saker som dykt upp i tråden, även om en del kan verka negativa så är det ju alltid svårt att förutse hur dynamiken med andra människor fungerar. Sen kan du ju prova. Känns det inte bra så får du väl säga upp hyresgästen och bita ihop tiden som är fram tills denne flyttar.

Jag kommer ju tyvärr aldrig ha någon partner och jag vill inte bo ensam resten av livet. Det svåra är ju att på förhand förutse om rätt personkemi finns med folk man inte känner från början. En del människor är enkla och okomplicerade, men sen finns det motsatsen också.

 

[Pancakes]

Jag kommer ju tyvärr aldrig ha någon partner och jag vill inte bo ensam resten av livet. Det svåra är ju att på förhand förutse om rätt personkemi finns med folk man inte känner från början. En del människor är enkla och okomplicerade, men sen finns det motsatsen också.

Nä, det kommer ju vara en chansning oavsett, det kan det liksom vara även om man känner varandra sen innan. Det blir ganska annorlunda att bo ihop mer permanent än att bara hänga ihop över en begränsad tid. När jag flyttade in i kollektivet såg jag nya sidor av mina vänner jag inte sett fast vi känt varandra ett par år då.

 

[Brandgul]

Eller tvärt om. Leta öppet efter någon som också vill vara kombo med någon för att slippa vara ensam. Det måste ju finnas fler!

 

[Zetronis]

Inte från mitt håll i af, men jag ser stora problem med att skaffa en inneboende till största del för att ha någon som har koll på en om något händer och då kan larma, för att lindra ens egen ångest över att något ska hända när man är ensam osv.

Det är imo inte juste -vare sig mot sig själv eller den som hyr in sig- att ha de förväntningarna på en (okänd) inneboende, att den ska fungera både som ett familjesubstitut och som nån form av stödperson.

Du tycker uppenbarligen annorlunda och det får du ju göra, men tillskriv inte de som ser problematiken med det resonemanget, en åsikt som de inte har!

Det var en fundering som slog mig efter att ha läst flertalet kommentarer så jag vet inte om jag tillskrev någon någonting men det kan tänkas att det blev en öm tå för den som tog åt sig.

Om någon eftersöker erfarenheter på ämnet så är det ju oschysst att börja rabbla sätt på vilket det kommer fallera för en person som är nyfiken på att prova pga en specifik anledning som är ensamhet. Klart att larmningen är en farhåga som kommer med att vara ensam och säkert ger ångest till på köpet. Tänk vad ens liv skulle underlättas av att slippa ha den ångesten. Jag tycker vi inte har så mycket att göra med varför en person vill ha inneboende, vare sig det är av ekonomiska eller andra skäl.
Och jag tycker inte att vi har rätt att döma någon som vill utforska sätt att mota bort sin ensamhet.
Förstår inte hur det kan vara värre än att basera sin inkomst på någon annans behov av bostad?!

 

[Gnist]

Det var en fundering som slog mig efter att ha läst flertalet kommentarer så jag vet inte om jag tillskrev någon någonting men det kan tänkas att det blev en öm tå för den som tog åt sig.

Ingen öm tå alls här, men en lite ful diskussionsteknik det där, precis som du gjorde nu.

 

[Zetronis]

Menar du att jag skulle vara intolerant och krånglig som detaljstyr andra personer och att jag inte borde bo med andra personer? Det stämmer inte. Däremot finns det gränser. Håller man sig till vanligt hyfs, gör det man säger att man ska göra och inte möblerar om bland mina grejer så är man rätt safe. Jag bryr mig liksom inte om gafflarna ligger åt fel håll i besticklådan eller om kaffekoppen står framme.


Jag kommer ju tyvärr aldrig ha någon partner och jag vill inte bo ensam resten av livet. Det svåra är ju att på förhand förutse om rätt personkemi finns med folk man inte känner från början. En del människor är enkla och okomplicerade, men sen finns det motsatsen också.

Klart du kan sålla bort en del komplicerade personer redan i hur du formulerar annonsen och sedan är det väl bara att be intressenterna att prestentera sig med beskrivning i text och be dessa redogöra för vilken typ av person de anser sig vara och hur deras vardag ser ut. Tror det kan bli kul att gå igenom svaren och träffa lite nytt folk även om inte alla skulle passa för inflytt.
Har en väninna som hyr ut sin källare till en man som säsongsarbetar och han är superrar och har tagit med frugan upp en vecka då hon hade semester och de kom alla bra överens. Han är i 30 årsåldern och tystlåten och skötsam och har egen ingång så det blir inte att hon märker av honom så mycket

 

[vallhund]

Det var en fundering som slog mig efter att ha läst flertalet kommentarer så jag vet inte om jag tillskrev någon någonting men det kan tänkas att det blev en öm tå för den som tog åt sig.

Om någon eftersöker erfarenheter på ämnet så är det ju oschysst att börja rabbla sätt på vilket det kommer fallera för en person som är nyfiken på att prova pga en specifik anledning som är ensamhet. Klart att larmningen är en farhåga som kommer med att vara ensam och säkert ger ångest till på köpet. Tänk vad ens liv skulle underlättas av att slippa ha den ångesten. Jag tycker vi inte har så mycket att göra med varför en person vill ha inneboende, vare sig det är av ekonomiska eller andra skäl.
Och jag tycker inte att vi har rätt att döma någon som vill utforska sätt att mota bort sin ensamhet.
Förstår inte hur det kan vara värre än att basera sin inkomst på någon annans behov av bostad?!

Larm är en bra uppfinning. Jag har ett som går till hemtjänsten så jag kan larma dem om jag inte kan nå min telefon.

 

[Zetronis]

Ingen öm tå alls här, men en lite ful diskussionsteknik det där, precis som du gjorde nu.

Hur menar du då eftersom det var en allmän fundering jag skrev till trådstartaren så förstår jag inte hur DU tycker jag diskuterade ofint? Dessutom finns det folk här som förtjänar kritik för sitt sätt att förmedla sig mer än jag så jag tycker du kan sluta försvara din rätt att vara negativ inför folks funderingar och planer gällande livsförändringar som kan göra någons vardag lättare och mer positiv.

 

[Zetronis]

Larm är en bra uppfinning. Jag har ett som går till hemtjänsten så jag kan larma dem om jag inte kan nå min telefon.

Ja det är ju en superb uppfinning absolut med sådana personlarm och de kan nog stilla en sådan oro, bra påtänkt!

 

[Magiana]

Larm är en bra uppfinning. Jag har ett som går till hemtjänsten så jag kan larma dem om jag inte kan nå min telefon.

Jag har med mig min telefon nästan jämt men vet inte vem jag ska ringa. När jag hade en kris för ett tag sedan, vid 11 på kvällen dessutom och bara var tvungen att få tag i någon, så hann jag ringa 5 personer utan att få tag i någon (för de flesta låg ju och sov då). Nu hade jag tur och grannen upptäckte att jag ringt så de kom över och undrade hur det var fatt.

 

[Raderad medlem 6459]

Menar du att jag skulle vara intolerant och krånglig som detaljstyr andra personer och att jag inte borde bo med andra personer?

Nej, det menar jag inte. Jag förstår överhuvudtaget inte varför du gör den tolkningen. Jag menar precis det jag säger: jag tror att det är bra att rannsaka sig själv lite och fundera över exakt vad som fungerar för en och vad som inte gör det. Om du nu känner att du är easy-going och avslappnad och att du inte kommer störa dig på småfel (skor i dörren eller vad det nu är) så kör på. Jag försökte bara ge ett råd i all välmening.

Sen tänker jag att ska man ha inneboende är det nog otroligt viktigt att man kan ta feedback på ett vettigt sätt, att inte bli arg, att inte hävda att man är den enda som har rätt. Man måste kunna se saker från andras perspektiv och se att ens egna sätt inte alltid är det bästa sättet att göra saker på. Att vara lite öppen och ödmjuk tror jag därför är en bra grej .

 

[Seabaz]

Jag har bott i kollektiv både i Sverige och i Australien och man får verkligen sänka sin egen gard när man delar på utrymmen, speciellt kök (kylskåp, matlagning, disk, torka av bänk/bord...) och badrum (hår på duschgolvet, i handfatet, rengöring efter rakning över handfat, i toaletten osv...)

Det går ju om alla är på samma nivå och respekterar varandra.

Viktigt för mig var att ha mitt eget rum "att fly till"

Sverige var det största kollektiv jag bott i, vi var 5 personer på 2 badrum, en dusch, ett kök. Vi hade dock 4 kylskåp med frys i varje.
Vi lagade middag ihop på helgerna men alla hade olika scheman och en tjej som var väldigt lättväckt hade sitt rum bredvid köket så när den som körde taxi på nätterna kom hem vid 4 på morgonen vet jag hon hade det jobbigt med även om han försökte vara tyst och göra sin frukost.

Det är roligt med att bo i kollektiv. Mer roligt än jobbigt om man vågar släppa efter lite men ja, 3 pers inkl en själv är definitivt lättare än 5

 

[Magiana]

Nej, det menar jag inte. Jag förstår överhuvudtaget inte varför du gör den tolkningen. Jag menar precis det jag säger: jag tror att det är bra att rannsaka sig själv lite och fundera över exakt vad som fungerar för en och vad som inte gör det. Om du nu känner att du är easy-going och avslappnad och att du inte kommer störa dig på småfel (skor i dörren eller vad det nu är) så kör på. Jag försökte bara ge ett råd i all välmening.

Sen tänker jag att ska man ha inneboende är det nog otroligt viktigt att man kan ta feedback på ett vettigt sätt, att inte bli arg, att inte hävda att man är den enda som har rätt. Man måste kunna se saker från andras perspektiv och se att ens egna sätt inte alltid är det bästa sättet att göra saker på. Att vara lite öppen och ödmjuk tror jag därför är en bra grej .

Det låter som om du menar det, särskilt när du tar upp detaljen om att ställa skor i dörröppningen. Hon som ställde sina skor i dörröppningen är ju den enda jag egentligen haft rejäla problem med och just den saken tog jag inte ens upp i början eftersom det fanns värre saker som inte fungerade och jag ville inte bli gnatig. Dessvärre lyckades hon göra allt bakvänt som gick att göra bakvänt och även om enskilda saker inte var så stora så blev summan av alla saker rätt stor och jag hade problem att se att något funkade ö.h.t. egentligen. Hon hade inte ens varit sanningsenlig med saker. Och i kombination med att jag då var på väg mot väggen så blev det ju inte bra.

 

[Raderad medlem 6459]

@Magiana Det var mer för att ta upp ett konkret exempel som du själv nämnt här.

Men som sagt - du gör som du vill och tar till dig de råd du vill såklart .

 

[kryddelydd]

Jag är nog inte alls rätt person att vara stödfamilj. Umgänge med barn får jag nästan lite ångest av för jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag tycker det är tillräckligt svårt att ta hand om mig själv och det är nog för svårt att ta hand om andra i sådan omfattning.


Det är inget jobb jag förväntar mig att någon ska göra. Jag söker medmänsklighet och gemenskap. Den som bara vill vara inneboende av ekonomiska skäl är inte rätt person att bo här. Om jag t.ex. skulle svimma utanför Ica och person A som råkar passera skulle bry sig och kalla på hjälp eller hämta vatten om jag kvicknar till, så är det den typen av medmänsklighet jag vill ha omkring mig. Den som bara går förbi och tänker på sig och sitt, är inte den typ av person jag vill ha här.

Skulle jag ta en inneboende så känns det viktigt att vi delar intressen och värderingar. Som jag sa tidigare så vill jag gärna att den personen är intresserad av att odla. Jag vill att vi vill ungefär samma saker. Jag har mark att låna ut för odling. Jag har en jordkällare att låna ut för förvaring av skörden. Jag har en extra frys. Jag har en verkstad för den som vill snickra.

Jag är liksom inte en vanlig hyresvärd som bara hyr ut ett boende. En person som inte vill ha med mig att göra passar inte här. Då får den hitta ett annat boende. Förvisso har jag tänkt hyra ut lillstugan via airbnb men detta skulle i så fall bara vara för pengarnas skull. En inneboende vill jag inte ha av endast det skälet.

Väldigt intressanta tankar!
Jag tror du har helt rätt gällande stödfamilj - snacka om engagemang (jag hyser viss beundran för dem som orkar!!!)!

Du verkar vara klar över vad du önskar - men jag vill nästan kalla det något slags samboskap snarare än inneboende/kollektiv.
Samboskap med en vän, inte partner, liksom.

Lägg ut annons, som sagt, men var väldigt ärlig från start i vad du söker!

 

[kryddelydd]

Menar du att jag skulle vara intolerant och krånglig som detaljstyr andra personer och att jag inte borde bo med andra personer? Det stämmer inte. Däremot finns det gränser. Håller man sig till vanligt hyfs, gör det man säger att man ska göra och inte möblerar om bland mina grejer så är man rätt safe. Jag bryr mig liksom inte om gafflarna ligger åt fel håll i besticklådan eller om kaffekoppen står framme.

De flesta av oss är rätt intoleranta när det gäller bostaden...
De flesta av oss har en del vanor som kan vara svåra att släppa på.
"Vanligt hyfs" betyder så olika för olika personer.

Jag tror inte du är värre än de flesta men är säker på att du också har saker som du skulle ha svårt att stå ut med.

Det som ger mig lite tveksamma vibbar är att du så tydligt verkar få en ganska nära vän, att liksom skrota tillsammans med.
Det verkar lite suddigt var gränsen ska gå mellan kundrelation (du hyr ut bostad) och vänrelation (vill ha någon som gör att du känner dig mindre ensam).
Just den delen kan nog komplicera läget för dig. Jag skulle föreslå att du försöker gå in i det som kundrelation (lagom distans, du hyr ut bostad), och att det sedan kan gå över i vänrelation.
Att förvänta dig att det ska börja som vänrelationen är nog svårt.