Enskild ekonomi

[TinyWiny]

Att bo dyrare tillsammans än man väljer att göra ensam är väl inte samma sak som att inte ha råd?
Däremot tycker jag verkligen att det är onödigt att en ska räkna varje slant för att gå runt medan den andra lever loppan..

Jag förstår att ditt sätt funkar för er, men jag förstår inte varför du hårddrar alternativen så mkt..

Om en person har 10000 kr i bostadskostnader och jag har råd med 2000 kr så har jag ju inte råd men om hen har en boendekostnad på 4000 kr och vi splittar det så har jag ju råd med min del.

Jag hårdrar inte. Jag vet vad som fungerar för mig men alla andra väljer ju efter hur det fungerar för dem. Jag dömer inte.

 

[Mia_R]

Kanske inte, men jag tycker att det verkar vara vanligt att ha samma intresse, t.ex. golf eller segling.

Min förundran gäller varför det inte är så vanligt med det bland hästintresserade?

Är det inte så många gånger att hon anpassar sig efter hans intressen? Han gillar golf och segling så hon spelar golf och seglar med honom, häst är oftast hennes hobby och det är oftast väldigt mycket runt ridningen som tar tid som han hellre lägger på annat?

 

[Inte_Ung]

häst är oftast hennes hobby och det är oftast väldigt mycket runt ridningen som tar tid som han hellre lägger på annat?

Den gamla "kära" könsmaktsordningen alltså.
Kan det vara så trist?

 

[starcraft]

Jag tycker det är intressant att det nästan i princip antas i den här tråden att en part har så dålig lön att den knappt har mat på bordet och bor i en husvagn i skogen om den inte har en partner som betalar det mesta och den andra parten är höginkomsttagare och reser jorden runt, vill bo i en jättedyr villa i stan och dricka champagne... Det flesta borde väl rimligen ha en okej standard även om löneskillnaderna kan vara stora inom ett förhållande och personligen skulle jag inte kunna leva med någon som är snål, oavsett inkomst, alltså bjuder man sin partner ibland när man vill göra något och det handlar inte om att det på kronan ska vara rättvist. om jag vill resa till exotiska och dyra platser med min partner, men min partner inte tycker det är kul (oavsett om det finns pengar eller ej) så åker jag antingen själv eller med annat sällskap för egna pengar eller hittar mig en ny partner som vill samma som mig. Och i detta exempel tycker jag inte heller att det är rimligt om min partner tjänar mer att jag ska resa iväg själv på de pengar som han tjänat ihop utan då får jag vackert spara ihop mina respengar på egen hand. Vill partnern åka, men har inte råd kan man i det enskilda fallet prata om hur man ska göra för att båda ska vara tillfreds. Det är ju ingen idé att åka om en känner sig illa till mods av ekonomiska skäl.

Men jag är nog lite färgade av tidigare relationer och min uppväxt. Mitt ex hade inget ekonomiskt sinne och hade senast en vecka efter lön satt sprätt på alla pengarna oavsett om han tjänade 15' eller 50'. Medan jag gärna sparar en slant varje månad för att ha i sämre tider. Jag är även uppväxt i en familj där inköp mörkades för att slippa diskussioner vid middagsbordet och jag vill varken behöva göra det eller ha ett tomt konto för att någon annan festat bort pengarna.

 

[LenaH]

Är det inte så många gånger att hon anpassar sig efter hans intressen? Han gillar golf och segling så hon spelar golf och seglar med honom, häst är oftast hennes hobby och det är oftast väldigt mycket runt ridningen som tar tid som han hellre lägger på annat?

Du tog orden ur munnen på mig.

 

[Smulu]

Så länge man tillsammans har en inkomst tillräcklig för att försörja hela familjen inklusive djur och barn. Alla har möjlighet att utöva sitt intresse. Mat och boende betalas utan bekymmer varje månad och ett sparande finns. Då tycker inte jag det har någon större betydelse vem som betalar. Att jag inte har jag jobb gör det möjligt för honom att med kort varsel åka på tjänsteresa och jobba över. Jag betalar också för oss om än på annat sätt än honom. Vilket gör att jag inte har dåligt samvete över att han står för 90% av mat o hyra. Genom att jag valde att ta CSN lån för studier och han inte gjorde det hade jag ett kapital som möjligjorde för oss att köpa lägenhet i det område vi ville bo.

När det finns pengar finns det sällan något skäl till osämja. När det däremot inte finns tillräckligt ...
Jag har aldrig förstått varför en i förhållandet ska kunna leva gott och lägga pengar på hög.
Förutsatt båda jobbar lika mycket både för hemmet och för karriären. tycker jag båda har lika stor rätt till pengarna som kommer in.

 

[Reykur]

Ja precis, det verkar att vara en hästgrej.

Min sambo har intressen som inte jag delar. Som fiske. Ingen av de han fiskar med gör det med sin partner vad jag vet. Sambons ena förälder golfar men inte den andre. Min pappa handlar med antikviteter på fritiden och åker på mängder av auktioner.. Listan på tidskrävande intressen en inte behöver vara två för att utöva är längre än bara "häst"

 

[Mitra]

Egentligen svar till flera, mest som reflexion.

Jag undrar om det har blivit vanligare att människor som lever tillsammans, inte har gemensam ekonomi?
Visserligen ska jag väl inte påstå att jag varit insatt i hur mina kompisars föräldrar gjort när jag växte upp, men jag är uppväxt med att man har en helt gemensam ekonomi och delar på ansvaret för att det ska finnas pengar till det nödvändiga.
Men under min uppväxttid var det väl antagligen inte så vanligt att det fanns pengar för mer eller mindre dyra hobbyer som resor, häst och liknande.

Jag är "van" vid att familjens pengar är familjens pengar.
Först betalas de löpande nödvändiga kostnaderna.
Sedan betalas de där sakerna som måste till som då och då nya kläder.
Sedan, om det fanns något kvar, kunde man göra andra inköp. Och då var mamma och pappa överens om att pengarna skulle användas till vaddetnuvar.
Vem som på den tiden "drog in" mest pengar vet jag inte och det är nog svårt att sortera eftersom pappa var mjölkbonde och mamma lågstadielärare, men de sista 25 åren har pappa varit metallarbetare och mamma lågstadielärare och pappa har haft något högre lön än mamma. Och de har gjort på samma sätt - förutom att det mest är mamma som spenderar och pappa hejar på.

Personligen är det enda sättet jag skulle kunna leva på. Jag är van vid att mina föräldrar lever så. Pengarna är familjens och uppdelningen ser exakt ut som du beskriver.
Undrar hur många av er som är medvetna om att det i lagen om ekonomi och äktenskap.

Enligt Äktenskapsbalken

6 kap 1§ Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.
2§ Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs.
3§ Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2§ har erhållit av den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom.

Det tolkar jag som att var och en bidrar efter egen förmåga och skulle det fattas pengar och den andra har så skall den som har pengar skjuta till pengar så att båda har samma levnadsstandar. Och att de pengar som förs över till den som hade minst pengar blir dennes egna pengar som den kan göra vad den vill med.

Helt enkelt med andra ord pengarna som tjänas inom familjen är familjens pengar oavsett vem som tjänade det ena eller det andra.

 

[kryddelydd]

Personligen är det enda sättet jag skulle kunna leva på. Jag är van vid att mina föräldrar lever så. Pengarna är familjens och uppdelningen ser exakt ut som du beskriver.
Undrar hur många av er som är medvetna om att det i lagen om ekonomi och äktenskap.

Enligt Äktenskapsbalken

6 kap 1§ Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.
2§ Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs.
3§ Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2§ har erhållit av den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom.

Det tolkar jag som att var och en bidrar efter egen förmåga och skulle det fattas pengar och den andra har så skall den som har pengar skjuta till pengar så att båda har samma levnadsstandar. Och att de pengar som förs över till den som hade minst pengar blir dennes egna pengar som den kan göra vad den vill med.

Helt enkelt med andra ord pengarna som tjänas inom familjen är familjens pengar oavsett vem som tjänade det ena eller det andra.

Ja, detta gäller tydligen i äktenskap. Bra att du letat upp!!

Någon aning om huruvida det finns motsvarande gällande samboskap?

 

[Mia_R]

Ja, detta gäller tydligen i äktenskap. Bra att du letat upp!!

Någon aning om huruvida det finns motsvarande gällande samboskap?

Du har ett försörjningsansvar mot din sambo, men din egendom och dina pengar är dina.

 

[Manji]

Ett par som ska flytta ihop, där den ena dels tjänar mer på ordinarie jobb dels har oregelbundna inkomster via egen firma. Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

Vi som faktiskt har det så, har delat upp våra gemensamma kostnader så att det blir ungefär 50-50. Större och "oväntade" fakturor hjälper vi varandra med oavsett vems det är.

Vi har ingen millimeterrättvisa, vi har likadan syn på ekonomi och vill att båda ska kunna leva. Vi är inte gifta och har inte gemensam ekonomi, men vi lever ihop.

 

[Mitra]

Ja, detta gäller tydligen i äktenskap. Bra att du letat upp!!

Någon aning om huruvida det finns motsvarande gällande samboskap?

https://lagen.nu/2003:376

Jag hittar inget speciellt om ekonomi men många gånger så hänvisar sambolagen till äktenskapsbalken och att samma lagar ska gälla. Vet att när det gäller ekonomiskt bistånd räknas bådas inkomster in så det tolkar jag som att samma regler gäller även när man är sambo.

 

[starcraft]

Personligen är det enda sättet jag skulle kunna leva på. Jag är van vid att mina föräldrar lever så. Pengarna är familjens och uppdelningen ser exakt ut som du beskriver.
Undrar hur många av er som är medvetna om att det i lagen om ekonomi och äktenskap.

Enligt Äktenskapsbalken

6 kap 1§ Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.
2§ Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs.
3§ Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2§ har erhållit av den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom.

Det tolkar jag som att var och en bidrar efter egen förmåga och skulle det fattas pengar och den andra har så skall den som har pengar skjuta till pengar så att båda har samma levnadsstandar. Och att de pengar som förs över till den som hade minst pengar blir dennes egna pengar som den kan göra vad den vill med.

Helt enkelt med andra ord pengarna som tjänas inom familjen är familjens pengar oavsett vem som tjänade det ena eller det andra.

Ingenting enligt de paragraferna du skrivit motsätter en 50/50-fördelning såvida man inte har utgifter som överstiger inkomster. I det fallet tycker jag att det vore lämpligt att se över dessa och motivera om det verkligen är så att alla utgifter behövs. Har man barn är det inte lämpligt att bo i en etta tex och har man inte råd med större utan partnerns tillskott (utöver 50/50) kan det vara motiverat att bo större/dyrare om man som familj ändå har råd. Ev lyxkonsumtion och dyra hobbys ingår inte i detta tycker jag även om partnern ägnar sig åt det. Och även om man utgår från en 50/50-fördelning kan den partner med mest pengar, hjälpa den andra vid större och kanske oväntade räkningar som veterinär och dyl. Och det är ju det äktenskapsbalken handlar om, att inte sätta någon på pottkanten i en relation där pengar ändå finns.

 

[Reykur]

Personligen är det enda sättet jag skulle kunna leva på. Jag är van vid att mina föräldrar lever så. Pengarna är familjens och uppdelningen ser exakt ut som du beskriver.
Undrar hur många av er som är medvetna om att det i lagen om ekonomi och äktenskap.

Enligt Äktenskapsbalken

6 kap 1§ Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.
2§ Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs.
3§ Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2§ har erhållit av den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom.

Det tolkar jag som att var och en bidrar efter egen förmåga och skulle det fattas pengar och den andra har så skall den som har pengar skjuta till pengar så att båda har samma levnadsstandar. Och att de pengar som förs över till den som hade minst pengar blir dennes egna pengar som den kan göra vad den vill med.

Helt enkelt med andra ord pengarna som tjänas inom familjen är familjens pengar oavsett vem som tjänade det ena eller det andra.

Inget av det du skrivit eller citerat innebär att man måste ha helt gemensam kassa. Vi har som sagt i mitt förhållande enskild ekonomi, och jag skulle absolut inte vilja ha det på något annat sätt. Vi betalar gemensamma kostnader gemensamt, har gemensamt sparande samt gör större inköp från den gemensamma kassan. Jag har valt att ha en dyr hobby, hästarna. Han har inte valt det. Det vore helt orimligt om han tvingades betala för min hobby. Det gör jag för mina egna pengar, och han gör vad han vill för sina.

Vi har båda hyfsat välbetalda jobb där jag tjänar något mer, men ingen av oss har det markant "sämre" än den andre. Vi trivs med vår uppdelning och det fungerar mycket bra. Skulle det förändras på något sätt, om någon av oss skulle bli sjukskriven eller arbetslös, får vi givetvis omfördela då.

Förstår verkligen inte vad andra har med vår privatekonomi att göra.. En gör väl som det passar det egna hushållet, liksom. För mig skulle det kännas helt fel om jag var tvungen att be om lov innan jag köpte en ny sadel, typ.. Det är viktigt för mig att ha mina egna pengar.

 

[lil-sis]

Inget av det du skrivit eller citerat innebär att man måste ha helt gemensam kassa. Vi har som sagt i mitt förhållande enskild ekonomi, och jag skulle absolut inte vilja ha det på något annat sätt. Vi betalar gemensamma kostnader gemensamt, har gemensamt sparande samt gör större inköp från den gemensamma kassan. Jag har valt att ha en dyr hobby, hästarna. Han har inte valt det. Det vore helt orimligt om han tvingades betala för min hobby. Det gör jag för mina egna pengar, och han gör vad han vill för sina.

Vi har båda hyfsat välbetalda jobb där jag tjänar något mer, men ingen av oss har det markant "sämre" än den andre. Vi trivs med vår uppdelning och det fungerar mycket bra. Skulle det förändras på något sätt, om någon av oss skulle bli sjukskriven eller arbetslös, får vi givetvis omfördela då.

Förstår verkligen inte vad andra har med vår privatekonomi att göra.. En gör väl som det passar det egna hushållet, liksom. För mig skulle det kännas helt fel om jag var tvungen att be om lov innan jag köpte en ny sadel, typ.. Det är viktigt för mig att ha mina egna pengar.

Varför skulle man vara tvungen att be om lov inför ett större köp för att man har pott-ekonomi?

 

[Reykur]

Varför skulle man vara tvungen att be om lov inför ett större köp för att man har pott-ekonomi?

Jag skulle inte känna mig bekväm med att göra större inköp från gemensamma pengar utan att prata om det först i alla fall.

 

[lil-sis]

Jag skulle inte känna mig bekväm med att göra större inköp från gemensamma pengar utan att prata om det först i alla fall.

Det är i min värld milsvid skillnad på att diskutera ett större inköp och be om lov.

Här skulle det låta ungefär "X sadel är för liten och hon behöver en ny för XXkr. Har vi något annat mer trängande behov?" Vilket jag rimligen dessutom redan är medveten om men om sambon planerat en överraskningstripp till Island i två veckor kan det ju krocka lite.

 

[Reykur]

Det är i min värld milsvid skillnad på att diskutera ett större inköp och be om lov.

Men det hänger ändå på den andre parten, det är det jag inte är bekväm med helt enkelt. Jag vill ha mina egna pengar att spendera på det jag vill utan att känna att någon annan fattar det beslutet. Vill min sambo köpa en ny dator köper han en ny dator. Vill jag köpa en ny sadel köper jag en ny sadel. Gemensamma större inköp diskuterar vi, men en sadel till min häst är inte på något sätt något vi gemensamt har nytta av. Den är bara till mig.

Vi har väldigt olika sätt att spendera pengar, jag och min sambo. Främst på grund av min dyra hobby. Jag skulle inte alls känna mig bekväm på något sätt med att han belastas av den. Man kan säga att vi har tre kassor hos oss. Mina pengar, hans pengar och våra pengar.

Inköp som _påverkar_ den andra parten däremot, som typ köp av djur, diskuteras självklart.

Detta är vad som passar oss bäst. Hur andra gör lägger jag mig inte i, trots att jag tycker det verkar lite udda.

 

[lil-sis]

Men det hänger ändå på den andre parten, det är det jag inte är bekväm med helt enkelt. Jag vill ha mina egna pengar att spendera på det jag vill utan att känna att någon annan fattar det beslutet. Vill min sambo köpa en ny dator köper han en ny dator. Vill jag köpa en ny sadel köper jag en ny sadel. Gemensamma större inköp diskuterar vi, men en sadel till min häst är inte på något sätt något vi gemensamt har nytta av. Den är bara till mig.

Vi har väldigt olika sätt att spendera pengar, jag och min sambo. Främst på grund av min dyra hobby. Jag skulle inte alls känna mig bekväm på något sätt med att han belastas av den. Man kan säga att vi har tre kassor hos oss. Mina pengar, hans pengar och våra pengar.

Inköp som _påverkar_ den andra parten däremot, som typ köp av djur, diskuteras självklart.

Detta är vad som passar oss bäst. Hur andra gör lägger jag mig inte i, trots att jag tycker det verkar lite udda.

Här är ju hästarna våra, så en sadel till X är inte en sadel till mig utan till vår ponny (fast går vi skilda vägar är hon min). Det lär ju också påverka hur man ser på pott-ekonomin.

 

[escodobe]

Du har ett försörjningsansvar mot din sambo

Det gäller bara om ni behöver söka socialbidrag. Inte annars.