Enskild ekonomi

[Lilla]

Fast så behöver det ju inte bli. Det är inte så för oss. Jag skulle aldrig kunna tänka mig en annan uppdelning än 50/50. Jag är vuxen, jag har inget behov av att bli försörjd och jag vill verkligen inte behöva känna mig i beroendeställning till min sambo ekonomiskt. Jag skulle aldrig kunna leva med att som vuxen bli försörjd av någon annan. Det ser jag som en helt vidrig situation och verkligen en kvinnofälla.

Håller helt med!

 

[TinyWiny]

Fast att ständigt behöva vara beroende av någon annans välvilja att betala vid middagar, resor eller liknande är nedbrytande. Då märks det verkligen att det är just den andres pengar och partnern som betalar. Att titta på medan partnern samlar pengar på hög, medan man själv måste lägga alla pengar på att leva. Jag har svårt att se hur ett förhållande med rejält ojämn levnadsstandard kan överleva. Alternativet är att man lägger sig på den sämst betaldas nivå, men det kanske inte partnerns alls vill.

Att poola sina tillgångar är inte att bli försörjd och göra sig beroende. Det är att maximera bådas möjligheter. Nej, jag skulle aldrig gå med på 50/50 om lönenivåerna var ojämna, varken om jag tjänade minst eller mest. Tjänar jag bra vill jag också bo och leva på den nivån, men inte skulle jag vilja att partnern får lägga varenda krona för att ha råd. Och vice versa.

Men varför skulle man vara det? Jag är det iallafall inte. Vill min sambo äta ute betalar han och vill jag äta ute så betalar jag. Inga problem alls. Ingen utav oss har någon reslust så där är det inte heller några problem. Sambon reser enormt mycket i jobbet så hans hemmavecka vill han gärna vara hemma och jag har farit runt tillräckligt i mitt liv för att verkligen uppskatta mitt eget hem.

Om parterna sparar eller inte har mer med ekonomiskt tänkande än med inkomstens storlek att göra.

Vadå sämst betaldas nivå? Du får det att låta som att välja mellan en gammal husvagn i skogen eller ett eget slott. Det är klart att bådas situation måste tas hänsyn till. Vi bor på vårt drömställe i vårt drömhus, vi har vad vi behöver, vi har samma levnadsstandard, vad är problemet då? Det handlar i grund och botten inte om pengar utan hur man vill leva. Alla vill inte bo i Stockholms innerstad i en svindyr bostadsrätt och alla vill inte bo i en tio miljoners villa. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva med en människa som ser ner på mina prioriteringar, min livsstil, hur jag bor eller hur jag lever. Då är han inte rätt för mig men det handlar inte om pengar här heller utan vad man har för drömmar, mål och tankar om hur man vill leva sitt liv. En person som hade sagt, jag betalar 70% så att vi har råd att bo finare än vad du har råd med skulle vara totalt ointressant för mig. Jag är inte till salu. Jag lever hellre ensam än att någon får det övertaget det innebär att betala för mig. Jag vill inte ha någon sponsring varje månad för det hade fått mig att känna mig mindre värd. Jag är vuxen och tar hand om mig själv och det innebär att jag försörjer mig och mina djur själv.

 

[TinyWiny]

Team är vi o vi sörjer för att den andre ska må bra. Den andre skall alltid komma i första rum. Det är ju den människan jag valt. O för att undanröja minor som ekonomin är så delar vi inte 50/50 utan vi baserar det på procentuellt som i slutändan innebär att vi båda har lika mkt över o kan röra oss på. Det är mest fair play med det.

Absolut att det är var o ens ansvar att må bra men samtidigt är det också den andres ansvar att göra det som ligger i dennes makt att få sin partner att må bra. Annars blir förhållandet destruktivt o destruktiva energikrävande förhållanden ska vi människor absolut inte hålla på med.

Sänka ekonomiskt blir det om förhållandet blir skevt ekonomiskt. Många förhållanden som det går att läsa om på olika forum på nätet vittnar om en skev ekonomisk balans med delade kylskåp o att var o en handlar sin egen mat, delad ekonomi o att den som har minst pengar måste låna av den som har mest pengar för att ens få ekonomin att gå ihop. Det är ingen sund relation som ser ut så.



Nej, var o en lever inte som den vill eller utefter sina förutsättningar. Lyxfällan är väl ett strålande exempel o andra tv-program i samma tema.

Är det verkligen upp till var o en o bestämma vem av mamma o pappa som är hemma med barnet? Ärligt? Ligger inte huvudansvaret ändå på mamman o har alltid gjort? Om jag inte minns fel så grundlades idén o filosofin kring det hela på 1800-talet o framåt. Hur många mammor är inte hemma med barnet, sköter huvudansvaret för vabbning etc o därigenom tappar mark i karriären (+ pensionen) medan mannen inte tar speciellt stor plats eller ansvar?

Hur jag kan skriva att kvinnan får barn..tja...vad jag vet så är det bara kvinnans kropp som kan föda barnet. Absolut det är väl det bästa om båda parter fortsätter tillsammans efter att barnet är skapat men det finns även där mängder av trådar o berättelser om att så inte är fallet många gånger. Det finns väl människor som planerar barn med sin partner även om denne säger att den ska leva sitt liv fortsatt likadant. Orsakerna bakom det kan ju vara många.

Sen att man som individ i denna värld har åsikter o tankar om andras agerande, sitt eget agerande..det ingår.

För oss är inte ekonomin någon mina. Det kanske är det som är skillnaden.

Allt som ligger i hens makt? Att man beter sig schysst mot sin partner är så självklart att det inte ens ska behöva påtalas. Vill man sin partner illa så är det bättre att gå sin väg. Det handlar ju inte om pengar utan att man beter sig.

Fast i de fallen du beskriver är det inte en sund ekonomi i botten. Att låna sig fram i livet är ingen bra lösning. Då får man se över sina inkomster och utgifter. Om man har delade kylskåp osv. så är det väl också upp till varje par att bestämma det. Trivs båda med den lösningen så fine.

Jo var och en får leva efter sina förutsättningar. Lyxfällan är ett strålande exempel på hur det kan gå om man inte har något ekonomiskt tänk och lever långt över sina egna förutsättningar.

Självklart är det upp till varje par. Jag hade inte planerat barn med mina barns pappa om han hade sagt att han inte tänkte vara hemma med barnet. För oss var det lika självklart att han skulle vara hemma som att jag skulle vara hemma. Rättigheten för båda föräldrarna att vara hemma med barn har funnits sedan 1974.
Nej huvudansvaret ligger inte på mamman. Båda föräldrarna har lika stort ansvar. Att sedan vissa smiter från sitt ansvar innebär inte att det är okej. Inte heller att artonhundratalsstofiler fortfarande anser att mamman ska ta hand om hem och barn. Tyvärr finns det fortfarande bakåtsträvare som gör allt för att förhindra barnens rätt till båda sina föräldrar och de enda som kan ändra på det är dagens och framtidens föräldrar.

Ja kvinnan väntar och föder barnet men det är båda föräldrarna som får barn, inte enbart kvinnan. Jag vet allt om män som säger en sak och gör en helt annan senare men fortfarande har båda lika mycket ansvar även om ena parten väljer att smita från sitt.

 

[Squie]

@TinyWiny - Jag förstår det som att vi diskuterar ur två olika vinklar. En mer generell o en mer privat/personlig. De olika perspektiven gör, som jag ser det, att någon slutresultat av diskussionen lär vi inte komma fram till. Så av den anledningen drar jag mig ur.

 

[Pontevecchio]

Jag har jobbat arslet av mig och fått en bra lön som gör att jag kan hålla två hästar. Ska jag sälja de för att sponsra min sambo som mer softat på i livet, fortfarande jobbar mindre och därmed har lägre lön?

 

[tara]

Jag har jobbat arslet av mig och fått en bra lön som gör att jag kan hålla två hästar. Ska jag sälja de för att sponsra min sambo som mer softat på i livet, fortfarande jobbar mindre och därmed har lägre lön?

Fast hästarna tillhör familjen, eller hur? Kostnader som går med familjen, är Familjekostnader.

 

[Raderad medlem 6459]

Vill min sambo äta ute betalar han och vill jag äta ute så betalar jag.

Och om båda vill men du inte har råd?

 

[escodobe]

Fast hästarna tillhör familjen, eller hur? Kostnader som går med familjen, är Familjekostnader.

Fast vem bestämmer det? Varför skulle just hästar ingå i familjekostnader men inte en sportbil eller att pokerspelande?
Hur många trådar har vi inte sett där hästen är ett konfliktområde?

Jag tycker till exempel att min hund är en familjemedlem men det finns egentligen inget som säger att den har en större rätt att kosta eller ingå i det gemensamma än någon annan hobby.

 

[kryddelydd]

När man drar det så långt tycker jag faktiskt man är rätt taskig. Att förneka sin partner en trevlig upplevelse på grund av överdriven stolthet (och nej, man kanske inte alls vill göra aktiviteten på egen hand utan just tillsammans med partnern)

japp, inte helt intelligent.

 

[TinyWiny]

Och om båda vill men du inte har råd?

Den situationen har aldrig uppkommit. Så viktigt är det inte för oss att äta ute att det hade blivit något problem.

 

[Raderad medlem 6459]

Den situationen har aldrig uppkommit. Så viktigt är det inte för oss att äta ute att det hade blivit något problem.

Nej nu är ju äta ute bara ett exempel. Poängen är mer: ni vill göra nåt men du har inte råd. Ska ni avstå då för att din partner inte får betala åt dig?

 

[Lampan]

För mig skulle det kännas väldigt konstigt att inte ha gemensam ekonomi med den jag delar mitt liv med
Om han sitter och håller i plastkortet och räkna på vilka utgifter han har haft
Från den dagen vi började dejta har vi inte varit nogräknade på vem som betalade för Resturangbesök mm Den som hade kortet närmast tillgängligt betalade

 

[MiniLi]

Nu föredrar jag helt gemensam ekonomi i en fast och stabil relation, men om jag skulle ha delad och vi tjänade olika mkt så tycker jag att procentuell uppdelning iallafall på de stora kostnaderna är mest rimlig.
Tjänar man lika mkt kan ju 50/50 funka.

Jag har levt ensam ett tag och precis börjat dejta sen en månad tillbaka. Jag bryr mig ju inte ens nu om vem som betalar när vi tex äter ute eller handlar mat. Om man faktiskt tänker sig att planen är ett förhoppningsvis gemensamt liv så har jag svårt att räkna kronor.
(Jag är den med högst lön btw)

 

[swemale]

Fast vem bestämmer det? Varför skulle just hästar ingå i familjekostnader men inte en sportbil eller att pokerspelande?
Hur många trådar har vi inte sett där hästen är ett konfliktområde?

Jag tycker till exempel att min hund är en familjemedlem men det finns egentligen inget som säger att den har en större rätt att kosta eller ingå i det gemensamma än någon annan hobby.

Vi delar 50/50 på alla hushållskostnader, Sambon står för sin häst till 100% och jag står för mina kameror till lika många %.

 

[Gabbi]

Det som då och då var en fråga för diskussion var mina sidoinkomster, och hur de skulle eller inte skulle fördelas mellan oss. Den biten är kanske viktigast att komma överens om, tänker jag.

Jag har ett företag på sidan av min vanliga anställning, och inkomsterna därifrån räknar jag inte in i familjeekonomin. Jag känner att jag har valt att jobba stenhårt även på den tid då jag är ledig från mitt vanliga jobb, och då ser jag inte funktionen med att automatiskt dela de inkomsterna med min sambo som istället väljer att gå och golfa efter jobbet. Däremot gör det faktum att jag tjänar mycket mer att vi tex kan bo fint eftersom jag kunde lägga in en bra kontantinsats i huset. Sedan ska det nämnas att det inte går någon nöd på honom heller, han har en bra inkomst.

 

[TinyWiny]

Nej nu är ju äta ute bara ett exempel. Poängen är mer: ni vill göra nåt men du har inte råd. Ska ni avstå då för att din partner inte får betala åt dig?

Får och får, jag har aldrig sagt att han inte får bjuda mig. Vill han bjuda mig på något så gör han ju det precis som jag bjuder honom om jag vill det. Det är liksom inget problem och har aldrig varit det. Det jag inte vill är att han ska vara någon sponsrare, någon välgörare som betalar mitt leverne i vardagen. Jag har min prioritering klar och jag har faktiskt inte något tillfälle som jag kan komma på under vårt sextonåriga förhållande där vi har velat göra något som jag inte har haft råd med.

 

[MiniLi]

Får och får, jag har aldrig sagt att han inte får bjuda mig. Vill han bjuda mig på något så gör han ju det precis som jag bjuder honom om jag vill det. Det är liksom inget problem och har aldrig varit det. Det jag inte vill är att han ska vara någon sponsrare, någon välgörare som betalar mitt leverne i vardagen. Jag har min prioritering klar och jag har faktiskt inte något tillfälle som jag kan komma på under vårt sextonåriga förhållande där vi har velat göra något som jag inte har haft råd med.

Jag tänker att det som gör att det funkar för er verkar vara antingen att båda era inkomster är tillräckligt luftiga för att ha utrymme för diverse saker, eller att ni är väldigt lika i vad ni vill och inte vill göra tillsammans?

Om ni istället hade haft olika uppfattningar om hur dyrt ni vill bo, hur ofta ni vill (och har råd) äta ute eller resa till dyra platser hade det kanske sett annorlunda ut?

För att spåna lite..
Jag bor tex i en ganska dyr lägenhet som jag har råd med på min egna lön. Om jag om min dejt hypotetiskt skulle flytta ihop i min lägenhet så skulle halva hyran ändå vara dyrare än hans egna bostad idag. Om han då säg är student - är det rimligt att vi ska dela 50/50 på hyran? Eller skulle vi behöva byta ner oss till en sämre lägenhet för att han ska ha råd med sin halva?
Jag tycker inte det. Då delar jag hellre procentuellt.

 

[Pontevecchio]

Fast hästarna tillhör familjen, eller hur? Kostnader som går med familjen, är Familjekostnader.

Nej de är mina. Min sambo har inget intresse av de och är inte intresserad av att betala för de.

 

[Inte_Ung]

Jag har läst hela vägen hit och är nog mest förundrad över hur olika livsstilen ser ut inom ett förhållande.
Att man gör så helt olika saker på sin fritid t.ex.

 

[MiniLi]

Jag har läst hela vägen hit och är nog mest förundrad över hur olika livsstilen ser ut inom ett förhållande.
Att man gör så helt olika saker på sin fritid t.ex.

Skulle det vara något konstigt?
Tänker att framförallt på detta forum där så många sysslar med djur - inte är det väl så vanligt att båda parterna i relationen har häst tex?