Enskild ekonomi

[HeleneK]

Vi har inte uttalad gemensam ekonomi, men vi delar vår ekonomi gemensamt
Vi för över pengar till våra gemensamma konton och sen har vi det som blir över på våra separata konton.
När sambon tjänade mer än jag så betalade han för det mesta till vardags. Nu när min sambo är arbetslös över sommaren så lever vi på mina pengar. Den som har slut på pengar säger till så för den andra över.
Dyra inköp diskuterar vi tillsammans och vi unnar varandra dyrare nöjen när det finns ekonomiskt utrymme för det.
Oavsett vilken ekonomiska syn man har är det nog viktigt att man har samma syn i förhållandet, annars leder det nog till motsättningar.

 

[Pontevecchio]

Inte bara, det verkar vara vanligt.
Klassikern är hon har häst och han mekar i garaget.

Haha så stereotypa är vi inte. Han för klassikern och går på fotboll och hänger med polare. Kräver mindre tid än mitt hästeri, är friare, men han har större behov av ensamtid än jag.

 

[pepp]

Ett par som ska flytta ihop, där den ena dels tjänar mer på ordinarie jobb dels har oregelbundna inkomster via egen firma. Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

50/50 kör vi på, sambon är student och jag jobbar heltid.
Nu sommarjobbar han dock och tjänar mer än mig, vi har inte ändrat något.

 

[Inte_Ung]

Oavsett vilken ekonomiska syn man har är det nog viktigt att man har samma syn i förhållandet, annars leder det nog till motsättningar.

Jag tror att det viktigaste är att inte pengarna tar slut.
Då så får man problem.

 

[Mia_R]

Det gäller bara om ni behöver söka socialbidrag. Inte annars.

Även bankerna räknar så och behöver den ene socialbidrag kan den bli nekad om sambon har tillgångar.

 

[escodobe]

behöver den ene socialbidrag kan den bli nekad om sambon har tillgångar.

Det var det jag skrev. Jag fattar just sådana beslut ibland
Men annars finns det inget som säger att sambos har försörjningsansvar för varandra.
Bankerna kan räkna så, men det är ju bara om man vill ha ett lån och därför helt frivilligt.
(Och vad det gäller banker så är det ju enkelt att bara säga vad de vill höra för att få siffrorna att stämma på papperet hur man delar upp pengarna i praktiken är det svårt för dem att styra så länge lånen betalas, om man nu är lagd åt det hållet. )

 

[Mia_R]

Det var det jag skrev. Jag fattar just sådana beslut ibland
Men annars finns det inget som säger att sambos har försörjningsansvar för varandra.
Bankerna kan räkna så, men det är ju bara om man vill ha ett lån och därför helt frivilligt.
(Och vad det gäller banker så är det ju enkelt att bara säga vad de vill höra för att få siffrorna att stämma på papperet hur man delar upp pengarna i praktiken är det svårt för dem att styra så länge lånen betalas, om man nu är lagd åt det hållet. )

Om ena parter blir arbetslös och inte har några tillgångar måste den andre försörja den förste, i mina ögon är det ett försörjningsansvar.

 

[escodobe]

Om ena parter blir arbetslös och inte har några tillgångar måste den andre försörja den förste, i mina ögon är det ett försörjningsansvar.

Det kan man ju göra om man vill, men det finns ingen formell skyldighet att försörja den andre som sambos.
(Om man nu inte söker socialbidrag)

 

[escodobe]

Om ena parter blir arbetslös och inte har några tillgångar måste den andre försörja den förste, i mina ögon är det ett försörjningsansvar.

Det kan man ju göra om man vill, men det finns ingen formell skyldighet att försörja den andre som sambos.
(Om man nu inte söker socialbidrag)

 

[Mia_R]

Det kan man ju göra om man vill, men det finns ingen formell skyldighet att försörja den andre som sambos.
(Om man nu inte söker socialbidrag)

Moment 22, om sambon inte försörjer sin partner så får partnern heller inget soc.bidrag.

 

[YorkWann]

Jag hade känt mig ekonomiskt beroende om min sambo hade försörjt mig, dvs. betalat för mitt leverne och det vill jag inte.

Hur menar du? På vilket sätt hade du känt dig ekonomiskt beroende av din sambo när ni både lägger lika stor del av lönen på hyran? (Om man nu delar procentuellt). För ingen skriver ju att den ena parten ska betala för den andres uppehälle helt? Procentuellt menar ju att båda lägger lika stor del av sin lön på hyran tex?
Jag tror att många förhållanden går i kras pga ekonomin. Jag ser inte rättvisan i att en part ska lägga 50% av sin inkomst på boendet och den andra 10%.

 

[Görel]

När jag har varit sambo har jag kört mina föräldrars system. När alla gemensamma utgifter är betalda som huslån och mat har de sett till att de har lika mycket kvar. Man lägger ihop lönerna, räknar ut vilka utgifter man har, och delar lika på det som blir över.

När de gifte sig för över 50 år sedan hade pappa jobbat i flera år medan mamma just tagit universitetsexamen. Då drog han det största lasset. Han gick i pension flera år innan min mamma, då drog hon det största lasset.

 

[Lizans]

När jag har varit sambo har jag kört mina föräldrars system. När alla gemensamma utgifter är betalda som huslån och mat har de sett till att de har lika mycket kvar. Man lägger ihop lönerna, räknar ut vilka utgifter man har, och delar lika på det som blir över.

När de gifte sig för över 50 år sedan hade pappa jobbat i flera år medan mamma just tagit universitetsexamen. Då drog han det största lasset. Han gick i pension flera år innan min mamma, då drog hon det största lasset.

Finner det mycket tilltalande såvida ingen har jättedyra intressen den andre inte delar (och som betalas gemensamt)... Om så är fallet, att efter att det gemensamma är betalt så delar man potten och den ene sparar allt/köper kläder/betalar medlemskap i lokala fotbollsklubben/gör annat och den andre betalar sitt dyra intresse hästar /hundar/Cross/barns aktiviteter eller liknande så blir det inte bra i mina ögon. Jag vill antingen köra på som i mitt exempel om reellt liv eller lägga ALLA familjens räkningar i en pott, slå ihop lönerna, dela ALLT och sedan splitta eventuella kronor kvar på kontot. Tror det sistnämnda kan föranleda problem om endera intresse oväntat genererar så stora kostnader att annat önskat (från den andre) får stryka på foten.

 

[Görel]

Finner det mycket tilltalande såvida ingen har jättedyra intressen den andre inte delar (och som betalas gemensamt)... Om så är fallet, att efter att det gemensamma är betalt så delar man potten och den ene sparar allt/köper kläder/betalar medlemskap i lokala fotbollsklubben/gör annat och den andre betalar sitt dyra intresse hästar /hundar/Cross/barns aktiviteter eller liknande så blir det inte bra i mina ögon. Jag vill antingen köra på som i mitt exempel om reellt liv eller lägga ALLA familjens räkningar i en pott, slå ihop lönerna, dela ALLT och sedan splitta eventuella kronor kvar på kontot. Tror det sistnämnda kan föranleda problem om endera intresse oväntat genererar så stora kostnader att annat önskat (från den andre) får stryka på foten.

Jag har inte haft hästar när jag varit sambo, men jag vill känna mig fri att lägga pengar på dem utan någon annans inblandning, så om jag blir sambo igen ska hästarna definitivt vara utanför den gemensamma ekonomin.

Vad gäller mina föräldrar så är den ena slösa och den andra spara, spara har bara brytt sig om vad slösa gjort med sina pengar om denne skaffat något som är utrymmeskrävande.

 

[lil-sis]

Hur menar du? På vilket sätt hade du känt dig ekonomiskt beroende av din sambo när ni både lägger lika stor del av lönen på hyran? (Om man nu delar procentuellt). För ingen skriver ju att den ena parten ska betala för den andres uppehälle helt? Procentuellt menar ju att båda lägger lika stor del av sin lön på hyran tex?
Jag tror att många förhållanden går i kras pga ekonomin. Jag ser inte rättvisan i att en part ska lägga 50% av sin inkomst på boendet och den andra 10%.

Jag tror också att ekonmin ofta är en orsak men då snarare för att man inte är överens än för att man använder en viss modell.

 

[TinyWiny]

Hur menar du? På vilket sätt hade du känt dig ekonomiskt beroende av din sambo när ni både lägger lika stor del av lönen på hyran? (Om man nu delar procentuellt). För ingen skriver ju att den ena parten ska betala för den andres uppehälle helt? Procentuellt menar ju att båda lägger lika stor del av sin lön på hyran tex?
Jag tror att många förhållanden går i kras pga ekonomin. Jag ser inte rättvisan i att en part ska lägga 50% av sin inkomst på boendet och den andra 10%.

Om han betalar mer så blir jag ekonomiskt beroende av honom. Det är väl inget konstigt? Varför ska han försörja mig/betala mer för att jag har lägre inkomst? Det låter lite som medborgarlön, alla har samma pengar oavsett.

Visst gör de det men det beror nog mer på att man inte är överens än på vilken uppdelning man väljer att ha.

 

[MiniLi]

Om han betalar mer så blir jag ekonomiskt beroende av honom. Det är väl inget konstigt? Varför ska han försörja mig/betala mer för att jag har lägre inkomst? Det låter lite som medborgarlön, alla har samma pengar oavsett.

Visst gör de det men det beror nog mer på att man inte är överens än på vilken uppdelning man väljer att ha.

Jag förstår verkligen inte.. Vadå elonomiskt beroende?
Du har ju fortfarande egna pengar som du kan leva på om ni inte fortsätter tillsammans?

 

[YorkWann]

Om han betalar mer så blir jag ekonomiskt beroende av honom. Det är väl inget konstigt? Varför ska han försörja mig/betala mer för att jag har lägre inkomst? Det låter lite som medborgarlön, alla har samma pengar oavsett.

Visst gör de det men det beror nog mer på att man inte är överens än på vilken uppdelning man väljer att ha.

Men ni kommer ju överens tillsammans om var ni vill bo? =ch sen lägger exakt lika stor del av lönen på det boendet? Jag ser verkligen inte hur det gör ena parten beroende av den andra.

 

[Vallmo]

Fast så behöver det ju inte bli. Det är inte så för oss. Jag skulle aldrig kunna tänka mig en annan uppdelning än 50/50. Jag är vuxen, jag har inget behov av att bli försörjd och jag vill verkligen inte behöva känna mig i beroendeställning till min sambo ekonomiskt. Jag skulle aldrig kunna leva med att som vuxen bli försörjd av någon annan. Det ser jag som en helt vidrig situation och verkligen en kvinnofälla.

Jag skulle aldrig orka leva som du gör eller tänka som du när det gäller gemensam ekonomi.
Eller snarare icke gemensam ekonomi.
Det verkar otroligt låst på något sätt.

Jag förstår att ni båda inte verkar vara några som har behov av att spendera massor med pengar på konsumtion, men ändå.

Varför skulle det vara så hemskt om han betalade procentuellt sätt mer.
Det är ju ingen kvinnofälla, snarare något som ger en rättvis ekonomisk förutsättning. Lite så som våra politiker resonerar. Man betalar skatt för allt oavsett om man utnyttjar allt.

Har du svårt att leva på staten också med din förtidspension?
Det är ju knappast pengar du tjänar in på lönearbete.
Hur kommer det sig att du tycker det känns ok, dvs staten sponsrar din ekonomi men inte din sambo?

Observera att jag inte klankar ner på att du har förtidspension.
Jag tycker det är jättebra att den möjligheten finns.
Jag har själv fått pengar från försäkringskassan under flera år vilket jag har varit helt bekväm med att ta emot.

 

[TinyWiny]

Jag skulle aldrig orka leva som du gör eller tänka som du när det gäller gemensam ekonomi.
Eller snarare icke gemensam ekonomi.
Det verkar otroligt låst på något sätt.

Jag förstår att ni båda inte verkar vara några som har behov av att spendera massor med pengar på konsumtion, men ändå.

Varför skulle det vara så hemskt om han betalade procentuellt sätt mer.
Det är ju ingen kvinnofälla, snarare något som ger en rättvis ekonomisk förutsättning. Lite så som våra politiker resonerar. Man betalar skatt för allt oavsett om man utnyttjar allt.

Har du svårt att leva på staten också med din förtidspension?
Det är ju knappast pengar du tjänar in på lönearbete.
Hur kommer det sig att du tycker det känns ok, dvs staten sponsrar din ekonomi men inte din sambo?

Observera att jag inte klankar ner på att du har förtidspension.
Jag tycker det är jättebra att den möjligheten finns.
Jag har själv fått pengar från försäkringskassan under flera år vilket jag har varit helt bekväm med att ta emot.

Ja kanske är jag låst som anser att vuxna människor ska försörja sig själva och då får det vara så. Det är varken jobbigt eller svårt att tänka så.

Hade jag haft något val så hade jag självklart inte levt på förtidspension men sedan arbetsplatsolyckan så har jag inte så mycket val. Det känns verkligen inte okej på något sätt alls. Jag är långt ifrån bekväm med det faktum att jag inte kan försörja mig själv genom lönearbete men jag har haft fullt upp med att ens överleva och det är därför inget jag sitter och grubblar på precis.