För att oftast är det mammorna som har barnen boendes hos sig och då måste den andra föräldern godkänna att barnen byter boendeadress.
Den förälder som inte har boendet behöver inte någon annans godkännande för att flytta.
Hur ska en ensamstående mamma kunna flytta för ett jobb om hon har ett x som vill djävlas?
Exempel från verkligheten: Mamma med barn flyttar inom samma område från en tvåa till en trea. Skatteverket skickar papper till pappan att han ska godkänna flytten. Han svarar inte. Påminnelse skickas från skatteverket. Han svarar inte. Skatteverket flyttar barnens boendeadress ändå till där de bevisligen bor.
MEN!!!! Dessa 3 månader, ca, som detta förfarande tar, så får mamman inget bostadsbidrag och inget bidragsförskott då hon och barnen inte är skrivna på samma adress. Vilken lågavlönad klarar av att mista ca 5 000 i månaden i tre månader?
Inte bara ett svar till dig men ändå delvis...
Det är väl ingen som menar att det inte finns situationer då det inte finns någon lösning alls till att kunna försörja sig själv, både vad gäller tillfälligt och permanent. Men det kan inte vara såna specialfall i alla fall som finns? Och det är väl det som de som tagit upp exempel på motsatsen vill balansera upp. Det går att ordna, allt är inte omöjligt alltid. Allt är inte heller möjligt alltid. Men jag har väldigt svårt att tro att majoriteten av de som under en period behöver försörjningsstöd från samhället helt saknar förmåga att någonsin klara sig på egen hand. Jag vägrar att tro att människor är hjälplösa varelser som å ena sidan är är fullt kapabla att hamna i omöjliga situationer men samtidigt inte kapabla att någon gång ta sig ur det.