Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Enya]

Ja, och det bör man ha i åtanke och därmed ha reservplaner/backup och dessa behöver justeras och ändras under livets gång.

Det blir aldrig som man tänkt sig, men det till största del upp till en själv hur man tar sig vidare. Sen är det såklart inte rättvist hur svårt det är för olika personer att göra det, jag är helt införstådd med att alla har olika förutsättningar, men många förutsättningar skapar man själv. För den som inser att det största ansvaret för sig själv (och sina eventuella barn)ligger hos en själv går det antagligen bättre än hos någon som avvaktar att handla själv i väntan på att den icke önskvärda situationen individen befinner sig i ska lösa sig av sig själv, eller helst av någon annan, utan någon eget initiativ.

Att justera och ändra saker går inte över en natt, det kan ta tid. Vissa saker är inte lika lätta att lösa som för andra. Att förstå att det som är rätt och lätt för en individ kanske inte är det för annan borde inte vara särskilt svårt.

 

[Milosari]

Min man har inte gått gymnasiet (eller jo en termin lol) och han har ett bra jobb idag och tjänar mycket. För han har kämpat röven av sig. Ingen har gett honom något eller hjälpt honom. Han har skapat allt själv. Så man måste inte gå gymnasiet om man absolut inte vill, inte uni heller. Men då får man vara beredd på att kämpa ännu mer.

Fast alltså det kan väl ändå inte vara någon nyhet för dig att folk har olika mycket "grit". Din man har mycket av det, uppenbarligen, och det är nog mycket av den egenskapen som har gjort att han har förmågan att kämpa. Om du har mindre av den egenskapen så kommer du inte kunna göra den resan som din man har gjort. Så på sätt och vis har han fått rätt mycket gratis.

Eftersom jag har växt upp i, vad många anser vara en privilegierad miljö, kan jag uttala mig om hur det är. Varken jag, eller flera av mina vänner och klasskamrater, fick hjälp av våra föräldrar med läxor eller studieteknik. I princip alla hade föräldrar som jobbade heltid, och även ibland mer än heltid, och som i perioder knappt var hemma. Nästan alla hade en enorm press på sig att prestera i skolan och få höga betyg - men utan hjälp från föräldrarna. Jag, inklusive flera andra i min klass, fick konsekvenser av att ”bara” bli godkända eller få VG/C på prov. Exempel på konsekvenser var att få sitta i långa samtal med föräldrar eller få betala böter till sina föräldrar. Vi blev pressade till att prestera, men hur vi skulle nå höga betyg fick vi själva klura ut. Detta gäller både för grundskola och gymnasieskola och innefattar ca 150 personer som har liknande erfarenheter.

Vi hade bra lärare som var pedagogiska, men samtidigt hade vi inte oceaner av tid att få hjälp. Under en lektion hade vi oftast ca 15-20 minuter att få hjälp av vår lärare. Vi hade heller inte någon form av läxhjälp som vi kunde gå till.

Jag vet att många tror att när man är privilegierad har man föräldrar som ständigt är närvarande och som hjälper en med skolarbetet, men det är oftast inte sant. Både i gymnasiet och grundskolan fanns det de som hade grova läs- och skrivsvårigheter, dyskalkyli och liknande, och som fick kämpa mer än alla andra, men som ändå lyckades att få höga betyg.

Bra och stabil uppväxt ger en helt klart en bättre grund att stå på. Men någonstans gör man själv ett aktivt val. Att lära sig saker är en jobbig process och någonting som man måste lägga mycket tid på för att få bra resultat.

För övrigt tog jag mig igenom gymnasiet med höga betyg, trots en våldsam pojkvän med ett tillhörande stökigt och stormigt förhållande/privatliv.

Stackars dig. Jag tror dock att du och dina vänner har något gemensamt med varandra som inte alla har; att era föräldrar trodde att ni skulle lyckas. Jag antar att den allmänna stämningen inte var "det är kört, du är för korkad och dessutom är det helt onödigt". Exet kom från en sådan uppväxt. På riktigt. Inte en enda i familjen har någon examen, han är den enda som lyckats med något alls. Men han har extremt mycket av den egenskapen jag nämnde nyss, "grit". Det och självdisciplin. Jag har pissdålig självdisciplin så jag kommer inte lyckas lika bra som honom trots att jag kommer från förhållandevis priviligerade förhållanden (båda mina föräldrar är högskoleutbildade), men jag har mer energi än de flesta vilket då är mitt lyckokast i livet. Jag tycker bara att det är roligt att jobba hårt och mycket.

Återigen, det går utmärkt att ha måndag till söndag-jobb även som förälder. Det går att utbilda sig som förälder. Men framförallt, det är ett ansvar man valt att ta på sig.

Nja det beror nog på var man sätter ribban. Jag gillar att jobba, har hela mitt liv jobbat mer än 100 % och gör det även i dagsläget (heltidstjänst med beredskapstjänstgöring + ett extra jobb på 10 %, sammanlagt kanske 120-130 % av en heltid). Men jag jobbar aldrig mer än 35 h de veckorna jag har barn. Oftast lite mindre. Kvalitet kan aldrig ersätta kvantitet när det gäller barn. Jag betalar gladeligen lite extra i skatt om det innebär att föräldrar kan ta hand om sina barn själva på helgerna. (Jag anser då att jag är lyckligt lottad som har råd att göra det).

 

[Sel]

Jag har stor förståelse för att livet kan servera stora skedfullar av skit och att allt kan gå fel, jag hjälper gärna - det som verkligen stör mig är människor som inte ens kunde ta hand om sitt första barn men ändå väljer att skaffa fler. Någonstans finns ett egenansvar tycker jag, samtidigt som det inte ska gå ut över ungarna.

 

[Viva]

Den är tråden är väl ett tydligt men skrämmande exempel på högerns resonemang. Alla som vill kan bli höginkomsttagare. Är du låginkomsttagare är det ett val och du ses då som en andra klassens medborgare. Som sådan bör du inte skaffa barn för mina skattepengar ska minsann inte gå till någon som har det svårt utan för att jag som har det bra ska få det ännu bättre.

 

[Amaranthe]

Jag är en person som är ”född med silversked i mun” enligt många och många tror att jag har långa högskoleutbildningar för att jag fick rätt förutsättningar för det. Så är det faktiskt inte. Jag har haft ett eget driv som gjort att jag har tagit mig igenom många år på högskola och finansierat mina studier med att jobba som timanställd inom vården - parallellt med studierna. Det har varit tufft i perioder och långt ifrån roligt. Även människor med ”rätt” förutsättningar får också kämpa för det de vill ha eller uppnå i livet. Att tro att något kommer enkelt eller gratis i livet är bara naivt. Man har ett eget ansvar för att skapa rätt förutsättningar för sig själv.

Jättebra! Men - glömmer du inte barnet/barnen i den ekvationen?

Jag har också kunnat jobba på nätterna och plugga på dagarna som ensamstående förälder till min dotter. Men det är för att hon spenderat extremt mycket tid hos sin mormor och morfar. Framförallt mormor som inte har jobbat själv utan kunnat vara ledig med mitt barn. Hon har t.o.m. haft eget rum där sedan hon föddes. Det är inte alla som har den möjligheten och att plugga heltid för att sedan jobba många timmar kan vara otroligt svårt att få ihop om man också ska ta hand om ett barn. Ska barnet lämnas först på dagis hela dagen och sen äta middag för att dumpas på nattis - sen dagis igen?

 

[escodobe]

Jag är en person som är ”född med silversked i mun” enligt många och många tror att jag har långa högskoleutbildningar för att jag fick rätt förutsättningar för det. Så är det faktiskt inte. Jag har haft ett eget driv som gjort att jag har tagit mig igenom många år på högskola och finansierat mina studier med att jobba som timanställd inom vården - parallellt med studierna. Det har varit tufft i perioder och långt ifrån roligt. Även människor med ”rätt” förutsättningar får också kämpa för det de vill ha eller uppnå i livet. Att tro att något kommer enkelt eller gratis i livet är bara naivt. Man har ett eget ansvar för att skapa rätt förutsättningar för sig själv.

Fast det har gjorts forskning som visat att den viktigaste faktorn för om folk läser vidare efter gymnasiet är sina föräldrars utbildningsnivå. Det är till exempel det man menar med socialt kapital. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2016/Hog-utbildning-gar-i-arv/

Det innebär att man vet att det över huvud taget ÄR möjligt att läsa vidare, vad det finns för arbeten om man läser vidare och att man uppmuntras att klara skolarbetet. Jag har träffat unga vuxna som tror att de enda jobb som är möjliga är typ busschaufför och "något inom vården" för att de skulle kunna bli arkitekter, agronomer,eller liknande är liksom inte möjliga att relatera till.

Jag är rätt säker på att dina föräldrar i alla fall i lågstadiet påminde om att du skulle göra din läxa och satt med när du stavade dig genom dina första glosor.
Det ger ett enormt försprång mot den vars mamma inte kan läsa glosorna som lågstadieeleven kommer hem med.

 

[Karro-Lina]

Jag är en person som är ”född med silversked i mun” enligt många och många tror att jag har långa högskoleutbildningar för att jag fick rätt förutsättningar för det. Så är det faktiskt inte. Jag har haft ett eget driv som gjort att jag har tagit mig igenom många år på högskola och finansierat mina studier med att jobba som timanställd inom vården - parallellt med studierna. Det har varit tufft i perioder och långt ifrån roligt. Även människor med ”rätt” förutsättningar får också kämpa för det de vill ha eller uppnå i livet. Att tro att något kommer enkelt eller gratis i livet är bara naivt. Man har ett eget ansvar för att skapa rätt förutsättningar för sig själv.

Självklart måste alla kämpa.
Skillnaden är väl dels hur mycket man behöver kämpa och hur mycket man orkar kämpa? (Ovh då menar jag inte att man pga lathet inte orkar).

Psykisk ohälsa hos förälder eller barn (eller både och), hälsa öht, nätverk och allt som redan tagits upp är ju sådant som gör att man kanske måste kämpa en massa med annat än just högskolestudier. Kanske har man inte mer kämpa i sig?

Blir helt ledsen av en del inlägg, vart är empatin och känslan för att alla ej är lika? (Obs sista stycket syftar ej till dig @KAROLIJNAH , blev bara enklare än att skriva två)

 

[Trasten]

Detta händer varje gång jag diskuterar med moderater eller liknande.

Man påtalar att någon hamnat i en situation där de behöver stöd av samhället eller åtminstone inte borde motarbetas av samhället
Moderaten förklarar att denna någon kan välja bort sin situation
Man försöker förklara hur den hamnade där
Moderaten förklarar hur någon annan löst sin situation
Man förklarar att det inte betyder att alla har samma förutsättningar att lösa sin situation
Moderaten tycker att man har en negativ människosyn och inte tror på folks förmåga att lösa problem
Och så går det runt..

Förutom att det inte passar med min människosyn så är det frustrerande för att det inte passar rent logiskt.

Om jag säger att jag har sett svarta svanar spelar det ju ingen roll hur många vita svanar du har sett. Du kan inte motbevisa mitt påstående genom att visa upp 10.000 vita svanar. Jag kan ju fortfarande ha sett en svart.

För att det ska bli någon nivå på diskussionen får Moderaten driva antingen
a) Socioekonomiska faktorer, sjukdom, ångest, bostadsbrist, skulder osv kan övervinnas av alla i alla situationer om man bara vill och därför kan man se alla sådana problem som självvalda och därför skulle det gå emot den individuella friheten att ta hänsyn till dem alls.
b) You gotta break some eggs to make an omelett. Och förklara varför det är rimligt att kasta dessa individer under vagnen för att nå målet om ett moderat samhälle.

Att fortsätta berätta anekdoter om folk som minsann klarat av att gå emot sin socioekonomiska historia blir aldrig mer än anekdoter i en sån diskussion. De bevisar ju absolut inget som har nån relevans för resonemanget.

Så länge moderaten väljer a) som logisk väg är det ju fullt rimligt att fortsätta berätta anekdoter om folk som inte klarar att lösa sin situation. Visserligen kan moderaten avfärda historia efter historia med risk för att framstå som mer och mer okänslig.
Moderatens anekdoter om folk som klarade av att lösa situationer däremot, blir ju logiskt irrelevanta i förhållande till ovanstående resonemang. Jag förstår verkligen inte vad de ska visa på. För det är ju väldigt ovanligt att någon påstår att ingen kan ändra på sin socioekonomiska situation! Så vad visar moderatens anekdoter då, rent logiskt?
Det är att jämföra med att fortsätta peka på vita svanar för att bevisa att ingen svart svan finns.

Om moderaten väljer b) som logisk väg så kan man i alla fall föra ett resonemang och komma ett steg till. För det är ju på sätt och vis sant att man måste knäcka några ägg. Jag resonerar också så i många frågor. Frågan är vilka ägg som ska knäckas och varför. Men det är väldigt svårt att komma till ett samtal om vilka ägg som ska knäckas och varför tycker jag.

Detta som jag skriver här händer inte bara i denna tråden utan nästan varje gång jag pratar med en moderat.

Någon moderat (eller med annat borgligt/konservativt synsett) som anser att anekdoter om folk som har klarat av svåra förhållanden kan ha någon logisk relevans i ett sånt här resonemang får gärna förklara för mig hur det hänger ihop.

 

[Fruentimber]

Detta händer varje gång jag diskuterar med moderater eller liknande.

Man påtalar att någon hamnat i en situation där de behöver stöd av samhället eller åtminstone inte borde motarbetas av samhället
Moderaten förklarar att denna någon kan välja bort sin situation
Man försöker förklara hur den hamnade där
Moderaten förklarar hur någon annan löst sin situation
Man förklarar att det inte betyder att alla har samma förutsättningar att lösa sin situation
Moderaten tycker att man har en negativ människosyn och inte tror på folks förmåga att lösa problem
Och så går det runt..

Förutom att det inte passar med min människosyn så är det frustrerande för att det inte passar rent logiskt.

Om jag säger att jag har sett svarta svanar spelar det ju ingen roll hur många vita svanar du har sett. Du kan inte motbevisa mitt påstående genom att visa upp 10.000 vita svanar. Jag kan ju fortfarande ha sett en svart.

För att det ska bli någon nivå på diskussionen får Moderaten driva antingen
a) Socioekonomiska faktorer, sjukdom, ångest, bostadsbrist, skulder osv kan övervinnas av alla i alla situationer om man bara vill och därför kan man se alla sådana problem som självvalda och därför skulle det gå emot den individuella friheten att ta hänsyn till dem alls.
b) You gotta break some eggs to make an omelett. Och förklara varför det är rimligt att kasta dessa individer under vagnen för att nå målet om ett moderat samhälle.

Att fortsätta berätta anekdoter om folk som minsann klarat av att gå emot sin socioekonomiska historia blir aldrig mer än anekdoter i en sån diskussion. De bevisar ju absolut inget som har nån relevans för resonemanget.

Så länge moderaten väljer a) som logisk väg är det ju fullt rimligt att fortsätta berätta anekdoter om folk som inte klarar att lösa sin situation. Visserligen kan moderaten avfärda historia efter historia med risk för att framstå som mer och mer okänslig.
Moderatens anekdoter om folk som klarade av att lösa situationer däremot, blir ju logiskt irrelevanta i förhållande till ovanstående resonemang. Jag förstår verkligen inte vad de ska visa på. För det är ju väldigt ovanligt att någon påstår att ingen kan ändra på sin socioekonomiska situation! Så vad visar moderatens anekdoter då, rent logiskt?
Det är att jämföra med att fortsätta peka på vita svanar för att bevisa att ingen svart svan finns.

Om moderaten väljer b) som logisk väg så kan man i alla fall föra ett resonemang och komma ett steg till. För det är ju på sätt och vis sant att man måste knäcka några ägg. Jag resonerar också så i många frågor. Frågan är vilka ägg som ska knäckas och varför. Men det är väldigt svårt att komma till ett samtal om vilka ägg som ska knäckas och varför tycker jag.

Detta som jag skriver här händer inte bara i denna tråden utan nästan varje gång jag pratar med en moderat.

Någon moderat (eller med annat borgligt/konservativt synsett) som anser att anekdoter om folk som har klarat av svåra förhållanden kan ha någon logisk relevans i ett sånt här resonemang får gärna förklara för mig hur det hänger ihop.

Verkligen en bra beskrivning av ett riktigt frustrerande fenomen.

 

[_Taggis_]

Ni som hugger på @BernT och @LadyCovergirl, ni kanske ska tänka på hur ni uttrycker er även om ni inte håller med om åsikterna? Personangrepp är inte ok.

Men det vet du väl att det är helt okej att gadda ihop sig och hugga på de som inte delar de Rätta åsikterna? Då helt plötsligt är människosynen inte så viktig längre, så länge man riktar sin avsky mot de man själv inte sympatiserar med...

 

[Reville]

Men det vet du väl att det är helt okej att gadda ihop sig och hugga på de som inte delar de Rätta åsikterna? Då helt plötsligt är människosynen inte så viktig längre, så länge man riktar sin avsky mot de man själv inte sympatiserar med...

Jo det är svårt att missa

 

[Fruentimber]

Men det vet du väl att det är helt okej att gadda ihop sig och hugga på de som inte delar de Rätta åsikterna? Då helt plötsligt är människosynen inte så viktig längre, så länge man riktar sin avsky mot de man själv inte sympatiserar med...

Jo det är svårt att missa

Det är ju fantastiskt att så fort en enskild eller två får mothugg så heter det att vi "gaddar ihop oss" för att de inte har "rätt åsikter".

Eller så kan det vara så att man helt enkelt reagerar på det som skrivs, och inte tycker likadant. Och så är det ett stort gäng som håller med. Just skuldbeläggande av ensamstående kvinnor med skral ekonomi kan gott mötas av hårt motstånd, eftersom man sparkar nedåt och samtidigt i flera inlägg uppvisar en rent icke-humanistisk människosyn.

Själv är jag glad över att tråden fylldes av så mycket mothugg. Det signalerar för mig att det fortfarande finns en solidarisk känsla kvar i några vrår i en annars väldigt egoistisk verklighet.

 

[Trasten]

Men det vet du väl att det är helt okej att gadda ihop sig och hugga på de som inte delar de Rätta åsikterna? Då helt plötsligt är människosynen inte så viktig längre, så länge man riktar sin avsky mot de man själv inte sympatiserar med...

Jag har nog missat själva personangreppen. Att det är empatilöst att inte förstå andras problem? Alltså om man driver frågan att andra får skylla sig själva för att de väljer att inte lösa sina problem och använder sig själv som exempel på hur enkelt det är om man vill, så kan man ju inte kräva att bli bemött med sympati.

Jag kan tycka att ensamstående mammor med ekonomiska problem (och eventuellt även med hälsa, psyke med mera) självklart ska mötas med större sympati än någon som använder sig själv som exempel på hur enkelt det kan vara i livet. Det är en del av min människosyn och den står jag verkligen för.

Dessutom har jag förklarat ovan hur det inte ens går att föra en diskussion på det här sättet, rent logiskt. Så då återstår ju bara att förklara hur fel vissa har.

 

[Ajda]

Jag följer en (vettig mänsklig) influenser som häromdagen skrev något smart. Hon var slutkörd efter en sommar hemma med sina 4 barn. Fullt rimligt. En pappa finns med i hushållet, men ni som vet ni vet. Sommarloven är underbara, men också rätt påfrestande. Nog om det.

Hon skrev att vi borde leva i flockar. Inte så ensamma som vi gör idag. Man förväntas ta hand om jobbet, barn, hem, relationer till sin ev partner och vänner, samtidigt ha en hobby. Det är fan inte lätt.
Om man levde mer i amå byar där vi kunde hjälpa varandra skulle nog många få en rimlig återhämtning. Någon kan passa småbarn när den andra lagar mat, går wn promenad osv. Barnen kan leka med varandra.


Efter att ha läst tråden ser jag båda sidorna i det hela. Ja, man måste ta ansvar för sin familj, ekonomi och levene. Har man det dåligt ställt måste man lägga energi på att planera. Minska på onödiga poster.
Jobba och plugga samtidigt låter alldeles för påfrestande om man är ensamstående. Kanske en mycket kort period. Men annars är det ju som att be om att gå in i väggen.
Jag vet inte hur man kan hjälpa ensamstående mer än att räcka ut en hand till sin vän aom behöver. Erbjuda avlastning om man har möjlighet. Bjuda över på middag…

 

[Reville]

Det är ju fantastiskt att så fort en enskild eller två får mothugg så heter det att vi "gaddar ihop oss" för att de inte har "rätt åsikter".

Eller så kan det vara så att man helt enkelt reagerar på det som skrivs, och inte tycker likadant. Och så är det ett stort gäng som håller med. Just skuldbeläggande av ensamstående kvinnor med skral ekonomi kan gott mötas av hårt motstånd, eftersom man sparkar nedåt och samtidigt i flera inlägg uppvisar en rent icke-humanistisk människosyn.

Själv är jag glad över att tråden fylldes av så mycket mothugg. Det signalerar för mig att det fortfarande finns en solidarisk känsla kvar i några vrår i en annars väldigt egoistisk verklighet.

Fast det är ju ingen som ska bestämma vad någon annan ska tycka?

Sen anser jag att flera i tråden är väldigt snabba på att hugga mot folk som inte tycker likadant och kanske missar att förstå poängen i inlägget.

 

[Mkb]

Jag har varken tid eller ork att riktigt ge mig in i diskussionen men jag håller med flera om att det är väldigt viktigt att få in andra perspektiv när de här åsikterna dyker upp, så jag tackar för att andra gör det. Jag tycker dessutom att det är extra viktigt att göra ett slags motstånd i en tid där högern på samhällsnivå radikaliseras alltmer. Min erfarenhet är dock att argument som forskning, vetenskaplig metod, att det är olika komplexa faktorer som samverkar och så vidare, inte alltid biter på vad som i grunden är den konservativa högerns personliga anekdoter och ideologiska övertygelser. Detta bland annat eftersom man kan påstå, även där utan att ha några faktiska bevis, att det enbart är "vänstern" som får medel att bedriva forskning och därmed kan man strunta i slutsatserna från hela vetenskapliga fält till förmån för de egna åsikterna. Det är tråkigt att se den tilltagande nedvärderingen (alltså i samhället i stort) av inte bara de utsatta människorna utan också av vetenskapen, men det är också helt i linje med de högerpopulistiska strömningar som finns i Sverige och internationellt.

 

[Trasten]

Fast det är ju ingen som ska bestämma vad någon annan ska tycka?

Sen anser jag att flera i tråden är väldigt snabba på att hugga mot folk som inte tycker likadant och kanske missar att förstå poängen i inlägget.

Ja men kan inte någon då snälla förklara vad som är poängen med att berätta hur vissa klarar av att lösa sina problem utan stöd av samhället? Vi är visst många som inte förstår.
Om du vet får du gärna skriva. Som sagt, det är inte bara här i tråden utan det pågår ju ständigt och är enormt frustrerande även för oss som inte fattar.

 

[Trist]

Detta händer varje gång jag diskuterar med moderater eller liknande.

Man påtalar att någon hamnat i en situation där de behöver stöd av samhället eller åtminstone inte borde motarbetas av samhället
Moderaten förklarar att denna någon kan välja bort sin situation
Man försöker förklara hur den hamnade där
Moderaten förklarar hur någon annan löst sin situation
Man förklarar att det inte betyder att alla har samma förutsättningar att lösa sin situation
Moderaten tycker att man har en negativ människosyn och inte tror på folks förmåga att lösa problem
Och så går det runt..

Förutom att det inte passar med min människosyn så är det frustrerande för att det inte passar rent logiskt.

Om jag säger att jag har sett svarta svanar spelar det ju ingen roll hur många vita svanar du har sett. Du kan inte motbevisa mitt påstående genom att visa upp 10.000 vita svanar. Jag kan ju fortfarande ha sett en svart.

För att det ska bli någon nivå på diskussionen får Moderaten driva antingen
a) Socioekonomiska faktorer, sjukdom, ångest, bostadsbrist, skulder osv kan övervinnas av alla i alla situationer om man bara vill och därför kan man se alla sådana problem som självvalda och därför skulle det gå emot den individuella friheten att ta hänsyn till dem alls.
b) You gotta break some eggs to make an omelett. Och förklara varför det är rimligt att kasta dessa individer under vagnen för att nå målet om ett moderat samhälle.

Att fortsätta berätta anekdoter om folk som minsann klarat av att gå emot sin socioekonomiska historia blir aldrig mer än anekdoter i en sån diskussion. De bevisar ju absolut inget som har nån relevans för resonemanget.

Så länge moderaten väljer a) som logisk väg är det ju fullt rimligt att fortsätta berätta anekdoter om folk som inte klarar att lösa sin situation. Visserligen kan moderaten avfärda historia efter historia med risk för att framstå som mer och mer okänslig.
Moderatens anekdoter om folk som klarade av att lösa situationer däremot, blir ju logiskt irrelevanta i förhållande till ovanstående resonemang. Jag förstår verkligen inte vad de ska visa på. För det är ju väldigt ovanligt att någon påstår att ingen kan ändra på sin socioekonomiska situation! Så vad visar moderatens anekdoter då, rent logiskt?
Det är att jämföra med att fortsätta peka på vita svanar för att bevisa att ingen svart svan finns.

Om moderaten väljer b) som logisk väg så kan man i alla fall föra ett resonemang och komma ett steg till. För det är ju på sätt och vis sant att man måste knäcka några ägg. Jag resonerar också så i många frågor. Frågan är vilka ägg som ska knäckas och varför. Men det är väldigt svårt att komma till ett samtal om vilka ägg som ska knäckas och varför tycker jag.

Detta som jag skriver här händer inte bara i denna tråden utan nästan varje gång jag pratar med en moderat.

Någon moderat (eller med annat borgligt/konservativt synsett) som anser att anekdoter om folk som har klarat av svåra förhållanden kan ha någon logisk relevans i ett sånt här resonemang får gärna förklara för mig hur det hänger ihop.

Fast detta är en grov generalisering och i linje med samma bevisföring som motpart enligt inlägg står för. Och nej jag är fortfarande inte moderat. Möjligtvis liberal men vete fan för tillfället.

Finns flera ganska raljerande inlägg i tråden. Och det är onödigt och gör nog att många undviker trådar som denna.

Jag tillhör dem som tycker att det kan och ska ställas krav på myndiga vuxna människor. Men är fullt medveten om att det krävs insatser , T ex ekonomisk.

Det finns en hel del människor som aldrig sparat alls utan levt från lön till lön. Självklart finns de som aldrig haft möjlighet att spara men det finns också en del som gör av med allt. Med eller utan barn. Och när då det t ex tillkommer en sjukskrivning är katastrof nära. Eller att hunden blir svårt sjuk, vips går det inte att betala hyran. Och ett mindre bra lån tas osv.

Jag tycker också att det är oerhört tråkigt att det fortfarande är så att utbildning styrs så mycket av vad föräldrars utbildningsnivå är. Och att det även påverkar så grundläggande och självklara ämnen som svenska och matematik.

Jag tycker också att båda föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Där drabbas mammor hårt både ekonomiskt och ansvarsmässigt.

Och det borde göras en utbildningsinsats om att handla på kredit och vad ränta kostar.

Inledning av tråden handlade om något annat sen skenade argumenten.

Det kommer alltid finnas ett behov av stöd. Sedan kommer det alltid finnas personer som sätter sig i skiten helt på egen hand, om och om igen.

Jag tycker också att det är oerhört märkligt att det i Sverige inte går att leva på sin lön om man har barn som ensamstående. Det är fullkomligt orimligt. Skatten måste sänkas och även boendekostnader. Jag är för systematisk hyressättning (går att läsa om hos hyresgästföreningen)och att bostadsföretag ska , skattefritt, kunna sätta av underhållskostnader.

Ganska less på att få epitet som vidrig människa, hemsk människosyn för att det är min åsikt att människor, oftast, är fullt kapabla att klara av sina egna liv. Att det alltid kommer finnas de som ska ha och få hjälp är självklart.

Trådstarten handlade väl om journalistik? Där @LadyCovergirl tyckte den inte var väl genomförd?

 

[Trist]

jag är ensamstående singel pappa till en 21 årig son.
Jag tar ansvar för att han behöver mig, och kommer troligen att behöva det över all skådlig tid.
Men jag har en stor portion tur.
ar bra med inkomst och boende.
men tråden är hår fin.
om detta hade varit några år tidigare hade jag varit körd.
totalt och heltekande körd upp en flod utan en paddel.
för 5 år sedan tjänade jag 55 tusen på ett år. nu betydligt mer.
men man måste vara ödmjuk, det finns så många sätt som allt kan gå åt skogen!

Men någon inkomst har väl en 21-åring?

Och hoppas ni får stöd, för att möta sonens behov.

 

[EZMK]

Det är precis som att folk sitter och skäller på mammor för att dessa matar barnkrossar-maskinen i samhället istället för att fråga sig varför vi ställt en barnkrossar-maskin där till att börja med.